Bromölla 2.0?

Patrik Öhman är utvecklingssekreterare i Bromölla kommun. Han har på kommunchefens uppdrag beskrivit hur ”andra kommunala aktörer förhåller sig till vistelse på sociala forum på Internet.”
Bakgrunden är Bromölla folkbiblioteks vilja att använda sig av nätkulturer och digitala samfälligheter (communities) som metod för att nå de biblioteksanvändare i kommunen som inte kommer till det fysiska biblioteket.
En bakgrund finns här.

I sin analys utgår Öhman från fyra perspektiv:

  • juridiskt och formellt perspektiv – sådant som berör det formella ansvaret och lagkrav
  • informationsperspektiv – hur kommunens kommunikationspolicy relateras till sociala webbar
  • verksamhets- och klientperspektiv – dvs effekterna för verksamheten och dess klienter av att kommunen vistas på ”sociala forum”.
  • styrningsperspektiv – i vilken mån närvaron på ”sociala forum” har en koppling till kommunens målsättningar, vision, grundvärden eller styrdokument

Eller, analys och analys. Rapporten redovisar en intervjuenkät med representanter från några kommunbibliotek som finns på MySpace. De beskriver varför man finns på sociala webbar:

Man når dem som man inte når genom andra kommunikationskanaler. Finns man inte på Myspace eller andra sociala nätverk så finns man inte.
(Eksjö)

Myspace är en kompletterande kommunikationskanal. Den egna sidan är prioriterad som kommunikationskanal. (Nässjö)

Koppling till Botkyrkas kärnvärden: Öppen, orädd och energisk.  Motto: ”Långt ifrån lagom”  De är en uppmaning till förvaltningen. Ligger i linje med den nya föreslagna kommunikationsstrategin. (Botkyrka)

Här undrar man var Öhmans analys är någonstans. Vilka slutsatser drar han?

Mina slutsatser är

  • att om biblioteket har ett uppdrag att finnas där folk är, så måste det ges resurser och möjligheter att genomföra uppdraget.
  • att det självklart nödvändigt att om kommunala bibliotek, fritidsgårdar, skolor eller vad det nu kan vara – ska få finnas på communities så ska närvaron förankras i organisationen
  • därav följer att kommunala kommunikationsplaner måste ständigt uppdateras i förhållande till nya tekniska lösningar och förändrade kommunikationsmönster hos allmänheten
  • det måste vara tydligt vem som är ansvarig för närvaron på sociala webbar, speciellt för de communities som biblioteket själv bygger upp för sina användare (bibliotekswebbar  som Axiell Arena eller Teknikhusets Content Studio) bloggar eller wikis.

Det här menar jag är rena teknikaliteter. Hinder som borde kunna överbryggas om bara viljan finns.
Det måste vara bättre att ha kontroll över det egna varumärket på communities på t ex Facebook än att riskera att någon annan gör anspråk på det. Hade det blivit enliknande diskussion om Lina Ydrefeldt, som tog initiativet till Bromölla bibliotek på Facebook, i stället gjort en Facebook-grupp? Hade det gjort någon skillnad om någon Bromöllabo hade tagit initiativet privat?

Eller för att citera Hanna Högberg i Bromölla-gruppen på Facebook (nej, den är säkert inte sanktionerad av kommunen): ”Här var det lika dött som i byhålan det handlar om.”
Vad gör kommunen med den kunskapen om och bilden av Bromölla? Arbetar man aktivt? Bevakar man hur kommun beskrivs på bloggar och webbar?
Har man råd att inte förhålla sig till sprängkraften i den nya generationen av webblösningar, eller kommer det att bli som med motorvägen – de flesta åker förbi utan att stanna? Var finns visionerna för Bromölla i framtiden? Det kan väl inte vara så illa att de som har idéer och vill dela med sig skräms bort från kommunen?

Fler kommentarer via BBL.
Artiklar i Kristianstadsbladet: Nej till Bromölla biblioteks plats på Facebook
Elza Dunkels: ”Det är hög tid att vara innovativa”

7 kommentarer

  1. Jag förstår inte detta lekande med facebook. Det många inte tycks förstå i sin rusiga iver över facebookandet är att facebook är en urban företeelse som i första hand handlar om att knyta kontakter via personliga nätverk. Jag känner t ex. ingen som har facebook, och är sålunda utestängs. Att biblioteksanställda blir så ledsna över att de inte får leka med facebook på arbetstid är ju rörande, men inte mer än rätt åt dem. Det finns andra lösningar som är bättre och inbjuder alla nätmedborgare utanför de urbana facebook-klanerna. Man kan installera nån sorts möjlighet att chatta med en bibliotekarie via bibliotekets hemsida, ha icq-nummer till arbetande bibliotekarie på bibliotekets hemsida, se till att biblioteket svarar snabbt på epost. Såna grejer. Facebook är inte stället där folk hänger. Det är dels en modeföreteelse, dels exkluderande och bygger på personliga nätverk. Således olämpligt för bibliotek. Det borde alla förstått vid det här laget tycker jag

  2. Visst hade en grupp varit mycket lämpligare på Facebook, på det viset skiljer forumet sig mycket från t ex Myspace… Men det hade inte gjort någon skillnad för Bromöllas e-styrgrupp. De går efter fördomar och ogrundad oro i sina beslut. Deltagande i externa webbplatser är helt enkelt ett rött skynke. Konstigt att de inte regerat på fritidsledare på Lunarstorm eller att Fritidsgården Tunnan har en helt egen domän.
    Men om ingen uppmärksammar dem på detta så lär de ju aldrig märka det. Således borde vi också hållt låg profil.
    Beträffande att Facebook är urbant så tycker jag det är en helt felaktig observation.Men hur som helst; folkbiblioteken skall finnas för alla så vi skulle aldrig begränsat vår verksamhet till Facebook och MySpace, så puckade är vi inte. Tyvärr hann vår verksamhet inte räcka längre än så eftersom vi fick ”förbudet”.
    Angående MySpace så vill jag uppmana fler bibliotek att vara där eftersom man kan få ett bra kontaktnät med amerikanska bibliotek. Det var jättekul tyckte jag!

  3. Nu kan signaturen ”R” vara nöjd. Bromölla bibliotek fick nu definitivt avslag från att befinna sig på Facebook och MySpace. Vill vi befinna oss på någon annan extern sida (dvs inte fantastiska bromolla.se) så ska ny ansökan inlämnas…
    Fet chans. Detta beslut tog mer än ett halvår. Vem pallar att ställa en ny fråga och vänta ett halvår igen?

  4. Att kunna chatta med bibliotekets personal samt få snabba svar via e-post borde vara självklarheter på alla bibliotek. Det har dock inget att göra med huruvuda Facebook eller Myspace är ställen för biblioteken eller ej. Man må hata facebook, men faktum är att där finns många av bibliotekens målgrupper. Och i Norge är hela 23 % av befolkningen med i Facebook. Storstadsfenomen någon?

  5. Snälla ”R” – det handlar inte om att bibliotekarierna vill ha skojigt själva och vilken eventuell nytta Facebook kan ha för oss – det handlar om att utforska de ställen där våra användare och inte minst framtida sådana befinner sig. Bara genom att lära känna den världen kan vi dra några slutsatser om hur vi ska kunna ge dem service på bästa sätt.

    På det universitet där jag arbetar är 75% av studenterna medlemmar i Facebook (dvs de som angett att de studerar hos oss – det kan ju vara ännu fler egentligen). Det vore ju nästan tjänstefel om vi missade en sådan kanal för att kommunicera med dem på ett relativt enkelt sätt.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.