Förra gången jag arbetade på ett bibliotek i Örebro län var under sommarlovet 1978. Då handlade mitt jobb mest om att måla om bokhyllor i magasinet på Karlskoga bibliotek. Numer handlar det om att hjälpa biblioteken möta de krav och utmaningar som formuleras av dagens biblioteksanvändare.
Under tjugofem år har bibliotekens roll i samhället förändrats från en mer eller mindre passiv förvaltare av kunskap till en process – eller en väg – eller ett verktyg – för att få upplevelser; för att erbjuda platser för möten (virtuella likaväl som ”real life”) och för att stimulera ett aktivt och kritiskt sökande av kunskap.
Den första bilden
Jag lämnade Karlskoga för Skåne 1975. Det var fem år innan John Lennon mördades och långt före företeelser som inglasade balkonger och stå-upp komiker. Bokstavskombinationer som AIDS och www saknade helt betydelse. Om någon då påstått att jag i framtiden skulle ’öppna filen genom att dubbelklicka på ikonen med musen’ hade jag trott mig vara utsatt för en skojare.
För 25 år sen innebar folkbibliotekens självbild i stort sett att biblioteken såg sig som platsen för mediesamlingen. Det vill säga platsen dit folk kom för att låna böcker och läsa dagstidningen och en och annan tidskrift. Kärnverksamheten rörde sig främst kring utlåning av medier. Genom utlåningen fick bibliotekspersonalen kvitto på hur effektivt biblioteket arbetade. Det var antalet utlånade böcker som speglade verksamheten, ju fler utlån desto mer medel kunde man äska för verksamheten.
I den ideologiska bakgrunden hystes också en vilja till att bilda medborgarna genom att erbjuda ett brett urval av medier och tjänster. Biblioteken såg sig gärna stå som garant för den goda smaken genom att presentera den goda kulturen och erbjuda de goda böckerna.
Sommaren 1976 köpte jag en grafitgrå Volvo PV 544 av vår granne i Aggerud. Om biblioteken för 25 år sen var en bil så var det kanske en sådan Volvo; en för sin tid trygg och tillförlitlig familjebil. Säkert användbar och älskad av sin ägare när den var ny. Men numer finns det miljövänligare, säkrare, snabbare och snyggare alternativ. Själv fick jag skrota min PV hösten 1976.
Den andra bilden
Går man in på ett svenskt bibliotek idag ser man att något förändrats.
Förändringen är kanske inte lika tydlig på folkbiblioteken som på skolbiblioteken. Ett väl fungerande och modernt skolbibliotek av idag är inte längre ett dammigt ställe där en avdankad gammal lärare sitter och stämplar kort. Ett modernt svenskt skolbibliotek är en arbetsplats, en verkstad, en experimentsal där elever och lärare tillsamman aktivt söker information med hjälp av informationsexperten (bibliotekarien) och hennes hjälpmedel (uppslagsböcker, databaser och kunskap i nätverk). På många folkbibliotek har det också skett en liknande förändring. Möjligheten till oändligt många fler kunskapskällor som utvecklingen av informations- och kommunikationsteknologin medfört har skapat helt nya förutsättningar för bibliotekens arbete.
Även om boken som vi känner den idag – pappersboken, ”p-boken” – länge kommer att dominera våra bibliotek så har det dykt upp en lång rad spännande medier de senaste åren; musik-cd, dataprogram, dvd-filmer elektroniska böcker, ”e-böcker”.
Den tredje bilden
Ett par exempel på nya medieformer som vi på Örebro länsbibliotek värnar extra för är sådana som gör det lättare för olika handikappgrupper att ta till sig litterära upplevelser. Grupper av läsare som tidigare haft svårt att ta del av stora delar av bibliotekens service och utbud.
För synskadade, dyslektiker och andra läshandikappade har det utvecklats ett nytt medieformat för talböcker – DAISY. Med hjälp av digital teknik kan man numera komprimera innehållet av det inlästa och bränna in det på en cd-romskiva. Om man ska kunna ta del av den nya tekniken krävs dock antingen en dator med specialprogram eller en speciell maskinvara för läsning av DAISY-talböcker. Länsbiblioteket kommer därför under hösten att bedriva ett aktivt informationsarbete kring den nya DAISY-talboken gentemot bibliotek, föreningsliv och allmänhet. I en skrivelse till landstingets enhet för psykiatri och habilitering har vi framfört önskemål om att maskinvaran för DAISY-talböckerna ska förskrivas som hjälpmedel för de grupper som är helt beroende av talböcker för sin tillgång till litteratur.
En annan grupp människor med speciella krav och önskemål på biblioteken är teckenspråksläsarna. För många döva människor är teckenspråket det första språket man lär sig. Eftersom teckenspråket egentligen saknar skriftspråk så har det varit svårt för biblioteken att hitta rätt servicenivå till döva och hörselskadade. När biblioteken pratar om litteratur för hörselskadade är det inte i första hand böcker det handlar om. Det är snarare filmer på teckenspråk i videoformat eller i datafilformat.
Örebro länsbibliotek har därför tagit initiativ till ett nationellt projekt som ska leda till en förbättrad situation vad gäller de dövas och hörselskadades tillgång till litteratur. Projektet som heter ’Resursbibliotek för döva’ stöds ekonomiskt av Statens kulturråd, Örebro Stadsbibliotek och Örebro Länsbibliotek. Projektet syftar till att skapa möjligheter för döva i hela landet att tillgodogöra sig biblioteksservice och att skapa förutsättningar för de olika biblioteken att svara upp mot de dövas och hörselskadades behov. Resursbibliotekets uppgifter kommer att innehålla ett ansvar för information till döva om biblioteksservice och om litteratur på teckenspråk. Resursbiblioteket kommer därför att bygga upp en samling av den litteratur på teckenspråk som finns idag och ska fungera som ett bibliotek dit andra bibliotek runt om i landet kan vända sig för råd och information. Biblioteken ska kunna få svar på sina frågor om litteratur på teckenspråk och få låna depositioner av teckenspråksmedier.
För att driva projektet har Länsbiblioteket anställt en projektledare, Helena Söderlund, bibliotekarie och teckenspråkslärare med bred erfarenhet från döv-världen. Helena började sin anställning hos oss den 1 oktober 2001. Projektet ska är tänkt att vara i tre år.
Den fjärde bilen
I den danska idéskriften ’Gør biblioteket en forskel?’ ställde författarna ett antal frågor till personer som intervjuades. En fråga löd: ’Om biblioteket var en bil – vilket bilmärke skulle det i så fall vara? Ett av svaren löd:
”Bibliotek är ta mig tusan i själva verket en Toyota. Det luktar ju socialdemokrati och småborgerlighet på långt håll, enligt min mening. Det är så likformigt, titta bara på de tanter som står och lånar ut böcker bakom disken och de regler som finns på biblioteken. Det finns varken något vilt eller farligt kvar, men å andra sidan är det ju heller inte superliberalt. Det är en bra Toyota Corolla, fyra eller fem år gammal med lite plats för barn i baksätet.”
Tja, vilket bilmärke är ditt bibliotek? Är den snabb, miljövänlig och av senaste modell? Har den luftkonditionering och
Finns det utrymme för alla? Är den kanske, månne en buss?
Har du och dina besökare och brukare samma uppfattning?
Själv kör jag en 4 år gammal, röd Opel Astra Coupé. Vissa dagar är Länsbiblioteket en SAAB 9-5 andra dagar en SAAB 95.
Peter Alsbjer
Länsbibliotekarie
Peter Alsbjers blogg (2007 - 2022) 