Limit som 2.0

Limit-projektet låg rätt i tiden. I oktober 2004 hade Tim O’Rilley myntat begreppet web 2.0 för att beskriva trender och tendenser på Internet när den nya generationen av webbtjänster började ta fart och utvecklas. Enligt O’Reillys definition kännetecknades web 2.0 av stor interaktion mellan tjänsteproducent och brukare. I de nya webbtjänsterna var användaren viktig för att ge aktivt bidrag till webbplatsens innehåll. Användaren skulle få kontroll över sin information. Designen på en 2.0-webbplats skulle kännetecknas av att den var fyllig, interaktiv och användbar.

Det som O’Reilly formulerade för sociala nätverk som Flickr, YouTube och del.icio.us  formulerade Michael Casey i september 2005 för bibliotek under begreppet Library 2.0.

Samtidigt som vi låg i startgroparna med Limit-projektet började man således internationellt definiera förutsättningarna för nästa generation av bibliotekstjänster. I floran av definitioner fanns uttryckssätt med nära släktskap till vårt projekt:

• Bibliotekskatalogen är en interaktiv tjänst som ska sammanföras med andra söktjänster.
• Användarnas roll är viktig i processen när man planerar biblioteken – oavsett om det är webbsidor och webbtjänster eller om det handlar om det fysiska biblioteket
• Synsättet på evig förändring och ”evig beta” gäller även biblioteksdatabaser och bibliotekswebbar
• Idéer och produkter från områden långt utifrån bibliotekssfären kan med fördel användas även hos oss
• Andra sektorers webbtjänster kan korsbefruktas med bibliotekens elektroniska tjänster
• Osmidighet föder misslyckanden

Man måste komma ihåg att ett utvecklat Bibliotek 2.0-tänkande inte enbart har med tekniska lösningar att göra eller enbart med bibliotekens webbtjänster. Bibliotek 2.0 handlar mer om ett förhållningssätt till biblioteksanvändarna. Dessa ska göras delaktiga i bibliotekens verksamhet och utvecklingsprocesser. Det handlar lika mycket om verksamheten på det fysiska biblioteket som det virtuella. I grunden är 2.0-rörelsen en fråga om att bibliotekspersonalen släpper ifrån sig lite av sin makt, makten över samlingarna, makten över rätten att förklara värden – utifrån ett förlegat uppställningssystem, makten att avstå från att prioritera servicen till bibliotekspersonalens egna likar och i stället fokusera på grupper som ofta glöms bort.

I mångt och mycket handlade Limit-projektet om att marknadsföra ett förändrat förhållningssätt. Det handlade om att medvetandegöra bibliotekspersonalen på folkbiblioteken om möjligheter och hinder kring bibliotekens e-tjänster och webbplatser. Några av projektets viktigaste inslag blev därför utbildningarna i användarvänlighet som gjordes i samverkan med Verva. Else Nygrens användarundersökningar av bibliotekens hemsidor och kataloger på nätet blev en ögonöppnare för att allt inte stod rätt till. Det gav en tydlig bild för hur bibliotekens slutanvändare allt som oftast misslyckas med att ta sig in i bibliotekens kataloger på nätet.

Denna kunskap öppnade för en dialog mellan länsbiblioteken och kommunbiblioteken å ena sidan och leverantörerna av biblioteksdatasystem å den andra. En dialog som vi hoppas ska fortsätta efter projektets slut. Det här är en dialog som kan föras på ett annat sätt än den som sker på leverantörernas användarmöten, som ofta har mer karaktären av att bekräfta leverantörerna idéer än att utmana dem. Vi på länsbiblioteken har inget egenintresse i dialogen med systemleverantörerna, vi vill att det ska fungera för kommunbiblioteken och för deras brukare.

Limit-projektet fungerade alltså parallellt med Bibibliotek 2.0-rörelsen. Ju längre tiden gick i projektet desto tydligare blev det en del av rörelsen. Från att ha varit ett projekt som fokuserat på att lösa regionala biblioteksproblem, som handlade mer om att få tillbaks det länsbiblioteken investerat i kommunbiblioteken i form av ökad användning av databaser och e-böcker, förändrades fokus till att bli mer användarinriktat. Projektgruppen arbetade mer för att verka för att folkbibliotekens tjänster verkligen blev möjliga att använda för bibliotekens slutanvändare. På projektets avslutningskonferens kunde en lång rad exempel på lyckade satsningar presenteras. Många av dem med tydligt 2.0-perspektiv.

Limit låg alltså rätt i tiden. Projektet gav oss nya kunskaper och idéer. Det gav en vision om hur folkbiblioteken kan och bör arbeta för att svara mot de nya krav och önskemål som ställs. Det gav oss på länsbiblioteken en metod där vi kunde se att små bidrag kunde skapa stora förändringar på lokal nivå. På regional nivå kunde vi tillsammans med folkbiblioteken skapa förändringsprocesser utifrån biblioteksanvändarnas uttryckta behov.

Perspektivet med interaktion på lika villkor, mellan länsbibliotek och kommunbibliotek, mellan kommunbibliotek och brukare, mellan biblioteket och it-avdelningen och mellan folkbiblioteken och leverantörerna var en förutsättning för projektets framgång.  I några fall skapade det perspektivet nya kunskaper och nya relationer, som i sin tur startade oväntade och oförutsägbara processer. Några av de processerna, men inte alla, har inneburit ett nytt sätt att förhålla sig till teknik, brukare och samhällsförändringar. Andra processer har inneburit att biblioteken vågat sig på verktyg som man tidigare inte haft erfarenheter av eller kunskap om.

Någon process har till och med gett syre till en diskussion om innehållet i framtidens bibliotek; tjänsterna, medierna, kompetenserna och lokalerna. Limit låg rätt i tiden.

 

Peter Alsbjer