Thorhauge om den nationella biblioteksstrategin – öronbedövande tystnad

Jens Thorhauge har läst förslaget till den svenska nationella biblioteksstrategin och presenterar sin tankar i den danska bibliotekstidskriften Danmarks Biblioteker nr 3/ 2019. Thorhauge var tidigare direktör för danska Kulturstyrelsen och är numer fri konsult och därtill styrelsemedlem i Svensk Biblioteksförening, vilket gör det extra intressant att ta del av hans åsikter eftersom föreningen ska lämna ett remissvar vad det lider.

Thorhauge menar att de tankar och idéer från den omfattande omvärldsanalysen, som tagits fram med hjälp av experter inom en rad områden, är för lite inarbetat i själva förslaget till strategi. Enligt Thorhauge tar förslaget inte hänsyn till om institutionen ”bibliotek” fortfarande är optimal om tio år eller om man ska tänka in nya partnerskap och nya institutionella former. Han menar att strategins tioåriga perspektiv inte är långt nog och att ambitionsnivån för strategins förslag är för lågt satta: ”I mitt perspektiv saknas det djärva visioner för en annan biblioteksstruktur och särskilt för den roll som det lokala biblioteket håller på att erövra i ett samhälle där innovationsagendan och de kulturella och sociala motsättningarna skapar snabba förändringar varje dag.”

Om staten velat öka sina investeringar i bibliotek så finns det många bra och relevanta förslag i strategin, men dessa kunde ha identifierats utan fyra års strategiprocess, menar Thorhauge, som samtidigt konstaterar att när det kommer till en fri debatt inom professionen om strategin är tystnaden öronbedövande.

 

 

 

Thorhauges samlade tankar

Jens Thorhauge har varit en inspiratör och biblioteksvisionär för mig och många andra. I våras avslutades hans yrkesbana som direktör på danska Kulturstyrelsen. Inom ramen för Kompobibprojektet hade vi glädjen att få ta del av hans tankar och utvecklingsidéer för folkbibliotek under Bokmässan i Örebro där han framträdde tillsammans med bibliotekschefen i Malmö, Elsebeth Tank.

Nu har Kulturstyrelsen samlat Jens Thorhauges kommentarer och krönikor från den danska biblioteksmyndighetens olika tidskrifter från 2002 till 2012.

Thorhauge om demokrati, innovation och partnerskap

Direktören vid danska Bibliotek og Medier, Jens Thorhauge, höll ett lysande inledningsanförande vid Next Library-konferensen i Aarhus i går.
Hans ppt kan laddas ner här.

Next Library – hög tid att anmäla sig!

…iaf om man vill komma undan med den billigare anmälningsavgiften (DKK 2 500 i stället för DKK 2 900) så är det läge att anmäla sig innan den 1 april om man vill vara med att spana in i framtidens bibliotek på årets mest spännande (ursäkta Biblioteksdagar och IFLA) bibliblioteksickekonferens Next Library 2011.

Det här är en unik chans att på ett informellt sätt möta och träffa några av världens mest framåtblickande bibliotekskollegor som t ex tidigare IFLA-presidenten Claudia Lux, Deborah Jacobs från Bill & Melinda Gates Foundation, Jens Thorhauge, Bibliotek og Medier, Rolf Hapel, Århus bibliotek, Sarah Houghton-Jan dvs ”Librarian in Black” (en av världen ledande biblioteksbloggare), Dorte Skot-Hansen, Henrik Jochumsen och Casper Hvenegaard Rasmussen som ska prata om ”Public Libraries in Urban Development– Creativity, Innovation and Experience” och vår egen Åke Nygren!

Vill du veta hur folkbiblioteken förmodligen ser ut om 20 år, så är det här rätt plats att vara på! Anmäl dig du också.

Biblioteket som ansvarssamhällets motor

’Tilbageblik fra 2020: hvad skete der med medierne?’ är en alldeles färsk dansk debattbok som handlar om hur dagens samhällspolitiska utmaningar ska säkra ett fortsatt demokratiskt, kritiskt och oavhängligt medieutbud.

Jens Thorhauge, direktör vid Bibliotek og Medier, har bidragit med sin vision ”Biblioteket, ansvarssamfundets motor” som kan laddas ner och läsas här.

Bibliotek ska varken vara arkiv eller reservat

I senaste numret av danska Nyt fra Biblioteker og Medier  (pdf 1,1 Mb) intervjuas Kirsten Drotner. Kirsten Drotner är professor vid Syddansk Universitet och medlem Biblioteksstyrelsens kommitté för framtidens barnbiblioteksverksamhet.

Hon menar att folkbiblioteket måste göra en tankvända i sitt sätt att förmedla kultur på. Annars riskerar biblioteket bli ett reservat för de högutbildade.

Det finns flera megatrender som biblioteken måste bevaka.
Speciellt viktig är den teknologiska utvecklingen, i synnerhet den som förknippas med datorer och internet.  En annan megatrend är de krav som ställs för att vara en kompetent medborgare och kunna fungera i dagens samhälle. 
Här har biblioteken en ny roll att spela. Inte som ingångsdörr, men som en plats för kulturella upplevelser eller för att omskapa information till kunskap och upplevelser. 

Vårens debatt om biblioteken har fokuserat för mycket på tillgång till en given medieform, enligt Drotner. Debatten har missat att biblioteken kan vara med om att utveckla det demokratiska samhället.  I debatten saknas ett ett förhållningssätt  hur biblioteket kan vara med om att ge folk redskap att förstå och agera i sin omvärld.

Jens Thorhauge kommenterar:
Den verkliga biblioteksdebatten handlar om att försäkra sig om att bibliotekens tjänster även i fortsättningen är relevant i en digital värld. Lokalt handlar det om att stötta kommunernas kamp at locka till sig goda medborgare.
Den verkliga biblioteksdebatten handlar om udveckling av nya digitala tjänster och om strategier för att integrera dem i medborgarnas vardag.
Den verkliga biblioteksdebatten handlar om hur medierne fungerar tillsammans och hur böckerna kan förmedlas på ett bättre sätt i det nya medielandskapet.

 

Dansk överbyggnad samlas kring bibliotek och medier

Danska Biblioteksstyrelsen fusioneras med Mediesekretariatet för att skapa den nya Styrelsen för Bibliotek och Medier, meddelas i senaste numret av Nyt fra Nyhavn, Nyt fra Biblioteksstyrelsen, Nyt fra Bibliotek og Medier.

 

Enligt Jens Thorhauge är sammanslagningen odramatisk, förnuftig och perspektivrik.
Men, säger han, det är ett ödets ironi att sammanslagningen äger rum samtidigt som det äger rum en offentlig debatt där en rad författare och bokförläggare starkt motsatt sig till en nyorganisering av Københavns huvudbibliotek.

Med tanke på den svenska kulturutredningen kan man fundera över:
1) Kraven på en gemensam biblioteksmyndighet (Avdelningen för nationell samverkan på KB + Kuturrådets avdelning för bibliotek) eller delegation för biblioteksfrågor känns kanske intressant för biblioteksfältet, men är inte den typ av överbyggnad som staten vill ha, inte i Danmark iaf.
2) I Danmark denna sammanslagning, i Norge: ABM-utvikling i Strorbritannien MLA, i Sverige: KB+KUR+TPB+(delar av) Skolverket+Medierådet+faktor X ???

Biblioteksdebatt

Författaren och kulturchefen i Strängnäs, Christer Hermansson, har i en debattartikel i SvD 9 januari, Bibliotekarier – stå upp för litteraturen uttryckt sin oro för att de svenska bibliotekarierna håller på att banali­sera och avintellektualisera sig själva i sina ambitioner att fokusera på kunddialog och nya medier.

Christer utgår dels från en intervju med Stockholms Stadsbiblioteks Inga Lundén i Tidningen Vi tidigare i höstas, dels från Michael Caseys besök på Biblioteksdagarna i maj 2007.

Inga Lundén svarar några dagar senare: Det finns många vägar till den sköna litteraturen

Debatten följdes upp i SvT Kulturen fredagen den 19 januari. Med intervjuer med Christer och Inga samt ett inslag från en Goodgame-fortbildning i Luleå.

Själv tror jag att den här biblioteksdebatten handlar mer om vem som har tolkningsföreträde att definiera (folk)biblioteken, än om personalens eventuella brist på kunskaper ambitioner när det gäller skönlitteratur och litteraturförmedling.
Jag tror nämligen att själva begreppet ”folkbibliotek” är utsatt för ett stort förändringstryck just nu. Och att det är viktigt att fundera på vad det kan, bör eller ska innehålla – oavsett om det handlar om den lokala nivån eller den nationella.
Jag tror också att det är svårt att komma med påståenden om dagens bibliotek, påståendena kommer alltid att utmanas och ifrågasättas. (Även de jag för fram här, så det hela är egentligen lite meningslöst) Påståenden kan säkert relateras till skeenden på den lokala nivån, men det kan vara svårt att göra generaliseringar som är hållbara. Jag tror frågan om (folk)bibliotekens roller i framtiden och personalens kompetens är med komplicerad än så.
Därför väljer jag att formulera ett antal frågor i stället – till att börja med

Vad är en text?
I skolan har man börjat tala om ett vidgat textbegrepp som innefattar ”förutom skrivna och talade texter även bilder”. En text kan alltså vara en serie bilder, fotograferade, ritade, animerade, inspelade. En text handlar inte bara om bokstäver. Det kan också handla om symboler. Hur ska man tolka eller avkoda det som finns i en text?
I olika sammanhang pratar man också om ”media literacy” som komplement till ”literacy” – läskunskap.

”I själva verket kan man tala om en skriftspråksparentes, en begränsad tid från cirka 1850 till 1950 då skriftkulturen hade sin dominerande epok (Kjørup 1987). Innan dess var det framför allt den muntliga kulturen som dominerade, men under skriftkulturens århundrade växte bild- och symbolspråket fram, först som en förstärkare av skriftspråket, men efterhand kom det alltmer att utveckla sina egna lagar och följa sin väg.”
Ur Barbro Janssons artikel ”Virtuella lekkamrater” (Kulturella perspektiv 1996:4) där hon citerar Søren Kjørup ur ”Mediabarn. Barnet – bildene – ordene og teknologien” (Oslo 1987)

Vad är läsning?
Är det en skillnad om jag läser en tecknad serie eller om jag läser en roman? Är själva läsupplevelsen annorlunda? Kan man göra en kvalitativ bedömning att en viss sorts läsning är bättre än någon annan? Är läsning av en svartskriftsbok ”bättre”, oavsett vad den innehåller, än läsning av en film eller ett dataspel?
Om bild också är text (i t ex pekböcker, seriemagasin, film, smileys, kinesiska tecken, klickbara ikoner på en webbplats som tolkas – och i någon mening läses) vad får det för konsekvenser för det som biblioteken normativt kallar ”bok”? (Dvs en seriellt uppställd – helst skönlitterär, kanske deckare? – pappersbok i svartskrift skriven på latinska alfabetet)
Finns det några andra kommunikativa kärl för information, upplevelser, berättelser? Och vilka behov svarar de emotVad är en bok?
Finns i olika format: ett flertal digitala (.doc, .pdf . mp3 .etc), papper, vhs, dvd, cd-rom, ljudkassett, punktskrift, taktila, levande och finns under olika begrepp: pappersbok, ljudbok, talbok, teckenspråksbok, e-bok, seriealbum, mp3-bok, kassettbok, bok och band, pekbok, bilderbok…
En ”bok” under industrialismens uppbyggnad och genombrott var ungefär en massproducerad pappersbok i svartskrift, med ett visst antal sidor. I ingången av interaktionssamhället är denna pappersbok fortfarande norm som förvaringsplats för information, upplevelser och berättelser. I alla fall på biblioteken.
Normeringen av ”bok” som bärare av kunskap, upplevelser och information gör det svårt för biblioteken att förhålla sig till nya medier. Ett intressant exempel är hur biblioteken agerar när normerna bryts. För några år sen gav en filmtidskrift ut Walter Ljungquists ”Ombyte av tåg” som ett nummer av tidskriften. Satte man upp den på öppen hylla för utlån eller dömde man den till förvisning i en tidskriftssamlare på magasinet, ja vad tror ni? Cross-over är alltid besvärligt för dem som hyllar normen.

Vad är (skön)litteratur?
Om man köper resonemanget om ett vidgat textbegrepp och att en text kan presenteras med hjälp av olika format och innefattas i olika medietyper – vad gör skönlitteraturen så speciell för biblioteken? Skönlitteraturen är säkert viktig för allt från att få ökad empati och inlevelseförmåga till konkreta läskunskaper. Men det är inte den enda litterära formen. Här kanske man bör fundera på olika behov hos olika människor. En 8-åring kanske blir motiverad för en större läsupplevelse av en bok om dinosaurier, men kan också läsa en enkel barnbok.
Mina läsbehov stimuleras av lyrik, deckare, facklitteratur, mjölkpaketet, dagstidningen, tidskrifter, webbsidor – ja t o m texteve. Räknar jag in nya medier som film och dataspel, är mängden läsmöjligheter gigantiska.

Vem är en författare?
Är jag en journalist om jag begår journalistiska handlingar? Är jag en författare om jag ”bara” är publicerad på webben? Om jag skriver fan fiction till olika filmer och teve-serier gör det mig till något annat än en författare? Finns det författare 2.0 och hur ser dom i så fall ut? Om det vidgade textbegreppet gäller för författande är i så fall Hergé en sämre författare än Graham Greene?

Vad är ett bibliotek?
Till de svenska folkbibliotekens själ och historia kan man koppla en rad positivt värdeladdade ord som folkbildning, demokrati och läskunnighet. Folkbiblioteken har varit en viktig del för byggandet av välfärdsamhället som vi känner det.
Biblioteken har ständigt definierats och omdefinierats. Ingen kan ha monopol på en definition om det som ska definieras ständigt förändras. Definitionen måste grundas på behov och önskemål på den lokala nivån – i alla fall om man pratar om folkbibliotek.

Den danska forskaren Dorte Skot Hansen har gjort en hyfsat hållbar modell där hon definierat postindustriella biblioteket som socialt centrum, kunskapscentrum, informationscentrum och kulturcentrum. Alla bibliotek kan placeras in i diagrammet, men har sin egen profil beroende på uppdrag och prioriteringar.
Själv försökte jag för några år sen definiera, för mig själv, vad mitt kommunbibliotek var. För mig blev folkbiblioteket ett gemensamt (kommunalt) verktyg för lärande, upplevelser, information och kunskap – lite väl instrumentellt; med det funkade någorlunda för mig.

Dagens svenska bibliotek lånar mest ut pappersböcker. I lite mindre utsträckning lånar man ut talböcker, ljudböcker, cd-skivor med musik och film på dvd. Dessutom lånar man ut en lång svans av föremål och företeelser: gångstavar, cyklar, datorer, skrivmaskiner, pianon, tid, leksaker och säkert en hel del annat som inte har med skönlitteratur att göra.

Apropå spel på bibliotek: Varför är det mer OK med ett fysiskt, analogt schackspel på bibliotekets ungdomsavdelning, men inte med en digital motsvarighet?

Vad är Det Nya Biblioteket?
Jag har fastnat för begreppet interaktionssamhället för att beskriva var vi befinner oss i samhällsutvecklingen just nu. Jag menar att det behövs en omdefinition av begrepp som ”bibliotek” och ”bok” för att förklara vad vi är och ska hålla på med. Det behövs säkert också en liknande förändrad syn på ”kunskap” och ”information”, men jag känner att det här redan drar ut på tiden för eventuella läsare.

Jag menar att den utmaning biblioteket står inför när vi går in i interaktionssamhället bygger på det innehåll som skapats i tidigare utvecklingsfaser, men kompletteras av ett kommunikativt innehåll och kommunikativa verksamhetsformer. Biblioteket blir en kommunikativ process. Nyckelord för folkbiblioteken blir därför mötesplats, samtal och konvergens snarare än förmågan att klassificera och katalogisera information. Det blir viktigare att vara där folk är än att få folk att uppsöka biblioteket. För att tala med danska Biblioteksstyrelsens direktör Jens Thorhauge: biblioteken går från att vara boklager till att vara förundringsrum.
Det här är inte helt okontroversiellt, och tanken på Det Nya Biblioteket utmanas även i Danmark. Den nya chefen på Köpenhamns bibliotek, Pernille Schaltz,  möts av kritik när hon plockar undan dammsamlande böcker och bokhyllor för att marknadsföra biblioteket som rum.
Eller som den insiktsfulle Plinius, som citerar en intressant artikel i danska Information, säger: ”Endelig blir konflikten mellom den gamle og den nye tenkemåten skikkelig artikulert på høyt nivå.”

Vad är en bibliotekarie?
Vilka egenskaper är väsentligast för en samtida bibliotekarie? Jag menar att det beror på vilket bibliotek man jobbar på. Jobbar man på ett specialbibliotek behöver man specialistkunskaper oavsett om det handlar om medier (skönlitteratur på Nobelbiblioteket eller dataspel på Dieselverkstan) eller om kunskap om brukarna (TPB, Internationella Biblioteket) eller bemötande (kommunala skol- och folkbibliotek).

Vad handlar Bibliotek 2.0 om egentligen?
För mig är 2.0-rörelsen snarare ett förhållningssätt till brukarna än en rad tekniska lösningar. De olika webbapplikationer som möjliggjort en lång rad sociala webbplatser är en förutsättning för detta förhållningssätt, men de är inte målet i sig.
Det här förhållningssättet innebär att nya medier och bibliotekstjänster blir intressanta för biblioteken i den mån de är intressanta för bibliotekens brukare. Det innebär också att man måste förhålla sig till gamla medier och verksamhetsformer. Det är inte biblioteken själva eller dess personal som ska avgöra vad är ett bibliotek är – det ska göras i ett ständigt pågående samtal mellan profession, våra uppdragsgivare och de som använder våra tjänster eller de som ännu inte gör det.

Det är oerhört viktigt med en fortsatt diskussion om vilka förhållningssätt som borde vara relevanta för biblioteken i samtiden.
Utan förhållningssätt, ingen värdegrund. Utan värdegrund, ingen vision. Utan vision, ingen strategi. Utan strategi, ingen framtid. (Från Plinius-bloggen: ”the libraries seem to lack defined survival strategies”)

 —————————————————————————————-

Några kommentarer från den svenska bibliobloggosfären så här långt
Spelbiblioteket

Bibliobuster

Den sköna bloggen

mymarkup, old school and shit

Eriks axplock

En dansk synpunkt om ungefär samma sak:
Op og hop: Den hellige Bog og Biblioteket

——————————————————————————————
Ett citat:
”the library of 20 years ago was nothing like the library of today, and will be nothing like the library of five years from now. They’re changing, and we just don’t know what they’re becoming.” Don Borchert till LATimes

 ”Digitaliseringen har nå kommet så langt at folkebibliotekets identitet står på spill. Er bibliotekets egentlige oppgave å formidle bøker – med andre medier som en tilleggsoppgave? Eller skal vi definere biblioteket som en tekstlig institusjon – der det er brukerne som bestemmer hvilke medier som skal dominere?” Plinius

”Boken är ett medel, inte en fetisch” Plinius – och man kan med honom säga
”Biblioteket är ett medel, inte en fetisch”

Det klassiska lånebiblioteket försvinner

Det klassiska biblioteket – utrymmet med den stora boksamlingen – är på väg att dö ut enligt den danska Biblioteksstyrelsens Jens Thorhauge i Politiken

Thorhauge, som är en sv Skandinaviens ledande biblioteksideologer, kommenterar den nya chefens för Köpenhamns bibliotek beslut att magasinera stora delar av bokbeståndet. Thorhauge ser en strategi för biblioteken i framtiden med tre huvudpunkter:

• lägg ut så mycket som möjligt på nätet
• … och gör det lättillgängligt
• gör biblioteksrummet inspirerande 

”Det fysiska biblioteket och boken har en enorm kraft som ska odlas, men inte genom kilometervis av bokhyllor. Böckerna ska presenteras i ämnesområden som forändras löpande, samtidigt som det händer något på biblioteket, t ex författararrangemang och debatter.”

Strängnäs 2.0

I fredags pratade jag web 2.0 och bibliotek 2.0 för personalen på kulturhuset Multeum i Strängnäs. Det är alltid lika kul att komm ut i verkligheten och pröva teorierna på de som arbetar praktiskt. Ser vi samma saker? Står jag och svamlar om något som inte är relevant? Bryr någon sig? Spelar det någon roll?
Mina anföranden är uppbyggda på ungefär samma sätt:
1) en bakgrundsbild utifrån samhällsförändringar genom tiderna
2) en demo av olika webbplatser som ska stödja mitt resonemang
3) en dialog kring värdegrunder, visioner, kompetenser och definitioner

Oftast hinner jag med 1, 2:an får jag ibland korta ner och hänvisa till självstudier, 3:an är oftast den delen som får stryka på foten.

I vilket fall mina ppt- finns på Slideshare för den som är intresserad. Jag bygger mina presentationer kring ungefär samma modell. Till träffen i Strängnäs la lag till ett par saker. Bl a en diskussion kring vad Museum 2.0 och Folkbildning 2.0 skulle kunna innebära. Vad Bibliotek 2.0 är finns en levande diskussion kring, men de andra då?
Nu finns en blogg för Museum 2.0 där man kan hitta lite spännande ingångar. Googlar man Folkbildning 2.0 hamnar man i liksom en informationsloop.

En annan diskussion som vi nosade på handlade om hur man kan beskriva dagens och framtidens bibliotek. Danska Biblioteksstyrelsens Jens Thorhauge använde begreppet ”Det Nya Biblioteket” vid en konferens i höstas. Det nya i Det Nya Biblioteket handlar om biblioteket som redskap och aktör i en kommunikativ process som siktar in sig mot samhällsutveckling och aktiva medborgare. (Konferensen kommenterades av Henriette Zorn i BBL 8/2007) Fokus går från biblioteket som boklager till biblioteket som ”förundringsrum” enligt Thorhauge.

Som jag ser det så handlar det om att biblioteket utifrån sina tidigare uppdrag (som garant för demokrati, som en viktig del i folkbildningen, som en plats för samhällets minne(n) och berättelser) får ett nytt uppdrag där man är mötesplatsen, arenan, torget för kommunikation – såvär IRL som virtuellt. Vilket betyder att man ska finnas på communities och digitalaplattformar. Lika väl som man självklart använder biblioteken som mötesplatser för dialoger och samtal. Förstå mig rätt: biblioteket ska inte finnas på MySpace, Facebook eller Second Life för att det är en häftig hype kring att vara där. Det ska finnas där därför att bibliotekets brukare också finns där. Biblioteket måste också anpassa sina tjänster till hur denna typ av samfälligheter fungerar. Det måste planera och dra slutsatser (som t ex Randersbiblioteken som lämnar Second Life, med slusatserna att ”nej, det var nog inget för oss”).
Om Bibliotek 10 i Helsingfors och en del av den engelska Idea Stores-rörelsen på ett tydligare sätt omfattar detta Nya Bibliotek, så är t ex Multeum – medvetet eller omedvetet – på väg dit, tror jag. Det finns en del andra intressant exempel i landet på verksamheter som knackar på Det Nya Bibliotekets dörr – tillsammans kan vi förverkliga en vision!