Malmö Stadsbibliotek

De nationella minoriteterna och folkbiblioteken

Tuija Nieminen Kristofersson har på Sveriges Författarförbunds uppdrag undersökt hus folkbiblioteken förhåller sig till låntagare och besökare som använder något av de fem nationella minoritetsspråken finska, meänkieli, samiska, romani chib och jiddisch eftersom bibliotekslagen lyft bibliotekens ansvar för minoritetsspråkens ställning. Rapporten heter Tolv minoritetsröster om biblioteken.

Det finns ambitiösa bibliotek som gör en hel del positiva saker för de språkliga minoriteterna och de finns de sin inte gör något alls, konstateras i rapporten.
Att kommunen ingår i ett så kallat förvaltningsområde – som t ex det finska – skapar incitament för biblioteket att engagera sig i de språkliga minoriteterna. Attityden att jobba med en målgrupp snarare än för en målgrupp skapar också bättre förutsättningar att lyckas enligt Nieminen Kristofersson.
Hon lyfter fram en problematik när det gäller gallring av mediebestånden på de aktuella språken. Det kan bli problem om klassiker gallras ut när bibliotekspersonalen saknar relevanta kunskaper om litteratur på det aktuella språket.

”Ett positivt exempel på hur ett mångkulturellt perspektiv kan inspirera ett biblioteks arbete i allt från skyltar till film på Youtube är Malmö stadsbibliotek.”
Här är ett exempel:

MSB utvecklar barnavdelningen i Lilla slottet!

När kollegorna på Malmö Stadsbiblioteket tagit sig an utmaningen att skapa en barnavdelning, hållbar inför framtiden såväl som inför alla glada Malmöglyttar, gör de det i projektet Lilla Slottet.

Karin Johansson jobbar som projektledare i projektet som varit igång i cirka 1,5 år. Hon berättar att projektet omfattar både en stor ombyggnation av avdelningen, men lika stor del av uppdraget handlar om att finna nya arbetssätt och möta framtidens behov.
– Projektet är uppbyggt i ett års konceptutvecklingsfas, 1,5 års fördjupningsfas och i höst är det dags för byggstart. I feb/mars 2016 beräknar vi att öppna dörrarna till den nya avdelningen.

– Arbetet med att ta fram avdelningens form och innehåll har skett och fortsätter att ske i nära dialog med Malmöbarnen och deras vuxna, berättar Karin. Målet är att skapa en mötesplats som är socialt, digitalt och arkitektoniskt tillgänglig för Malmös alla barn.

Konceptbeskrivningen för Lilla Slottet är det vägledande dokument som de arbetar med att förverkliga sina idéer och intentioner. Utifrån konceptet har även mer eller mindre slutgiltiga arkitekt- och inredningskisser tagits fram under hösten där barngrupper(som även var med under konceptutvecklingen) fått vara med och testa prototyper och tycka till om de arkitektoniska och digitala lösningarna i rummet.

Två forskare från Borås Högskola och Göteborgs Universitet i ett följer projektet för att stärka arbetet kring barn och delaktighet.

Följ gärna projektets blogg om du vill fiska upp nya idéer om barndialoger och grupparbete men också hur man kan vara klädd för att jobbet ska bli roligare.

Sven Nilsson, Elsebeth Tank och visionerna för Malmö Stadsbibliotek

Det som sker på Malmö Stadsbibliotek är oftare mer intressant än det som sker på många andra bibliotek. Det beror enligt min mening bl a på att man har och har haft chefer som vågar ha visioner.

Jessica Ralsgård, Jessika Steen och Nina Svensson Ney analyserar i sin B/I-magisteruppsatsMalmö stadsbibliotek och framtiden – En diskursanalys av två stadsbibliotekariers tankar och visioner vad två drivande bibliotekschefer – Sven Nilsson och Elsebeth Tank –  vid Malmö Stadsbibliotek sagt om sitt  biblioteks framtid. De har även jämfört Sven Nilssons och Elsebeth Tanks framtidsvisioner gällande Malmö stadsbibliotekoch undersökt om det finns några kopplingar dem emellan.

I sin analys har författarna utgått från fyra ”nodalpunkter”: personal, media, besökare och rum. Det är runt dessa fyra nodalpunkter de båda stadsbibliotekariernas diskurser för Malmö stadsbiblioteks framtid skapas.

De diskurserna författarna identifierade rörande Sven Nilssons framtidsvisioner för Malmö stadsbibliotek var:

  • Den kvalificerade personaldiskursen
  • Den välförsedda mediadiskursen
  • Diskursen om den självbildande besökaren
  • Det sociala rummets diskurs

Motsvarande diskurser för Elsebeth Tanks del är 

  • Den nyskapande personaldiskursen
  • Den slimmade mediediskursen
  •  Diskursen om den interagerande besökaren
  • Det gränslösa rummets diskurs

Sven Nilsson och Elsebeth Tank har flera beröringspunkter i sina framtidsbilder angående bibliotekets personal, om vikten av att nå och få fler och nya besökare, samarbete och förmedlingsarebete. Synen på biblioteks- och informationsteknologi är gemensam.

När det gäller medier finns det såväl likheter som skillnader i Sven Nilssons respektive Elsebeth Tanks syn på bibliotekets samlingar. För båda två är böckerna verktyg med flera funktioner. Hos Sven Nilsson utgör samlingarna centrum i biblioteket och ska exponeras rikligt. Den långsiktiga uppbyggnaden av samlingarna borgar för mångfald och kvalitet i innehållet. Hos Elsebeth Tank ska bibliotekets alla samlingar gås igenom med en samtida blick för att på så sätt skapa mer plats genom att flytta undan en del av materialet. Böckerna får en lite mer tillbakadragen roll och det som blir stående framme är välredigerade samlingar.

Författarna går på ett föredömligt sätt igenom de senaste decenniernas danska och svenska biblioteksdebatter och konstaterar att Sven Nilssons framtidstankar kring Malmö stadsbibliotek tydligast fokuseras kring folkbibliotekets roll som kunskapscenter och som socialt center. ”När det gäller Elsebeth Tanks framtidsdiskurser och den samtida framtidsforskning ser vi hur hon följer både den svenska och den danska linjen. Vi kan urskilja en viss skepsis från den svenska biblioteksdiskussionen, men kan också urskilja att de flesta är liksom Elsebeth Tank taggade för förändring och nyskapande. Det fokuseras på biblioteket som fysisk plats och de upplevelser som besökarna ska få.”

Malmö Stadsbibliotek går vidare

”En strategi är en ögonblicksbild, en bild av det vi tror här och nu, baserat på vad vi vet just nu. Därför är det naturligt att nu, tre-fyra år efter att strategin formulerats, återvända till den för att utvärdera den så här långt och överväga om de övergripande idéerna håller och om det behöver göras några förändringar, tillägg eller justeringar.” säger Elsebeth Tank.

Sammanhanget och läget beskrivs i en skrivelse här.

Saxat ur skrivelsen

”…kan det vara viktigt att betona att bibliotekarieyrket är under förvandling i största allmänhet. Det betyder att man emellanåt måste ta farväl av ett högt älskat och identitetsskapande arbetsinnehåll, samtidigt som det nya bara är i sin linda och därmed uppfattas som både otydligt och ouppnåeligt. Att ge sig i kast med det nya kräver tydlighet från ledningen om uppgiftens karaktär och lust och mod hos de anställda att ge sig ut på osäker mark, utforska och experimentera med det okända. Det innebär också att göra fel ibland, vilket kan vara svårt när man är van att vara kompetent och professionell.”

Lina Z Y om den skånska biblioteksdebatten

Lina Ydrefelt formulerar sin syn på den avslutade bibliotedebatten i radion. Debatten startade som ett resultat av gallringarna av böcker på Malmö Stadsbibliotek. Hennes kritik mot kritikerna är välformulerad, konsekvent och analytisk – hon borde ha fått ge sin röst hörd i debatten på radion.
Lina Ydrefelt formulerar det så jäkla bra:

”Medan den nöjda medelklassens debattörer fortsätter skälla på Malmö stadsbibliotek för att de förlorat sin välkända bakgård med boktråg för barnen och trädgårds eller renoveringsböcker för vuxnas hemmaprojekt står tiden stilla på de flesta håll.”

”Kunskap om biblioteken saknas och representanter från vår egen bransch behöver höras mer. Annars får vi inga perspektiv på informationsmängderna, uppdragen eller bibliotekens verksamhet. Att tala om kulturarvsbärande är kvävande. Finn andra ord och begrepp som innebär att inkludera dagsaktuellt och historiskt men inte paketerat i oanvända artefakter.”

Per Svensson om bibliotek

Om bibliotek i allmänhet och Malmö Stadsbibliotek i synnerhet skriver Per Svensson i en debattartikel i Sydsvenskan.
Svensson är skarpt kritisk mot Malmö Stadsbiblioteks strategidokument. Han ställer frågan hur ett paradigmskifte, som det beskrivs, ska gå till och varför?

Ingången är att biblioteken – och även folkbiblioteken (för det är lite skillnad på bibliotek och bibliotek, min anm.) – likt andra samhällsorgan och informationssfärer påverkas av sin samtid i så hög utsträckning att de säljer ut sina ideal.
Svensson undrar om inte bibliotek ska utgå från att människan kan och bör vidga och komplicera sin bild av världen, exempelvis genom att läsa och reflektera över kvalificerade litteratur. Bör inte ett bibliotek, i första hand se sig som en institution i bildningens, för att inte säga folkbildningens, tjänst, frågar han.

På frågan ”varför?” menar Svensson att det handlar om ett beställningsjobb. Det viktigaste uppdraget för den nya chefen på MSB var att vända bibliotekets sjunkande besökssiffror. Därför valde man en chef som, enligt Svensson, säljer ut folkbiblioteket till lättköpta, populistiska lösningar.

Artikeln avslutas med en skarp fråga till alla som intresserar sig för folkbibliotekens framtid:
”Om biblioteket inte vågar eller vill stå för sin roll som kulturell normbildare och folkbildare utan definierar sig som en konkurrent till Akademibokhandel och andra upplevelsevaruhus på den kommersiella marknaden, varför ska då biblioteket skattefinansieras?”

Den frågan kan komma att aktualiseras fortare än man anar.
Kulturutredningen kommer dock inte att ge svar på den. Jag tror heller inte att vi kommer att få en nationell biblioteksordning som skulle ge någon indikation om statens ambitioner. Men där trodde jag fel: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3543077.svd
Däremot är översynen av Bibliotekslagen är på gång…

Tankfulla, tankspridda eller tanklösa?

Enligt ett inlägg på bloggen ”Tysta tankar”  menar Mats Olsson att de 62 bibliotekarierna (som skrivit ett svar på ett tidigare upprop från 18 författare  i Sydsvenskan) uttrycker sitt stöd för bibliotekschefen Elsebeth Tank och förändringen.
Den som vill läsa Elsebeth Tanks version hänvisas till hennes blogg och det är kanske där debatten också borde finnas. Det finns också en artikel i Sydsvenskan.

När det gäller ”de 62” så tror jag inte att det alls handlar om Tank.
Jag tror att det handlar om en oro för bibliotekens framtid oavsett om det handlar om Malmö Stadsbibliotek eller något annan stans. Jag antar att de 62 utgår från en aktiv kunskap om förändrade kulturmönster hos brukarna i form av nya perspektiv på läsning, upplevelser och mediakonsumtion.

Själv menar jag att när förutsättningarna för själva texten förändras, när nya berättelser skapas med hjälp av nya medieformer – så påverkar det vad ett bibliotek är och hur det beskriver sig i samhället.
Det är inget nytt, samma sak hände vid andra ”paradigmskiften” – t ex när bibliotekarierna vände bokhyllorna utåt och lät folk själva hämta sina böcke , för typ hundra år sedan. (Vilket i sig var så radikalt att det fortfarande finns bibliotek som fortfarande har låsta samlingar)

62 bibliotekarier tar ställning

På söndag publicerar Sydsvenskan ett debattinlägg från 62 bibliotekerier från Malmö och runt om i landet som ett svar på det debattinlägg som 18 Malmöförfattare skrev härom dagen.

I artikeln skriver man bl a:

”Malmö stadsbibliotek är ett av många bibliotek som arbetar för att skapa ett bibliotek som i större utsträckning än tidigare kan kombinera den traditionella biblioteksverksamheten med nya satsningar på biblioteket som mötesplats, som arena för samtal om litteratur och samhällsfrågor, som barnbibliotek och som brobyggare över digitala klyftor.

De traditionella folkbiblioteken är på väg att förändras, kanske till och med försvinna. Det är en omtumlande och ibland skrämmande process för alla inblandade, bibliotekarier som besökare. I sådana lägen ställer man lätt det ”gamla” mot det ”nya”, motsättningar skapas och bilden blir plötsligt väldigt svart-vit.

Vi som står bakom denna utveckling av folkbiblioteken är dock helt övertygade om att bibliotekens verksamhet är och bör vara nyansrik.

Att det traditionella folkbiblioteket håller på att försvinna betyder inte att de traditionella folkbiblioteksvärdena gör det.

Att vi gallrar böcker som inte lånats ut på tio år betyder inte att vi inte bryr oss om litteratur eller vill arbeta läsfrämjande. Tvärtom: gallring främjar utlån, attraktiva samlingar uppmuntrar till läsande. Dessutom är det svenska bibliotekssystemet så finurligt och demokratiskt uppbyggt att vem som helst kan få tag på vilken bok som helst på vilket bibliotek som helst genom det som kallas fjärrlån – biblioteken lånar böcker mellan varandra. Denna service borde tala sitt tydliga språk om bibliotekets och bibliotekariernas syn på medborgaren och demokratiska värden.

Vi tror inte heller att biblioteket genom att satsa på att skapa mötesplatser för litteratur och debatt, för barn och unga, för lärande och medskapande omvandlar biblioteket till en kommersialiserad upplevelsepark. Biblioteket är större än så. Biblioteket är inte antingen en plats för eftertanke, läsande och bildning eller en plats för upplevelser och information. Det är både och.

På en punkt har dock de 18 författarna rätt: visionen om det framtida biblioteket handlar om mycket mer än gallring och teknologi. Det handlar om synen på det offentliga, på medborgaren och på demokratin. Det har det alltid gjort.”

Jasenko Selimovic om att välja

Jasenko Selimovic har ett intressant inlägg om vikten att välja och välja bort. Han gör det som en reaktion på Malmö Stadsbiblioteks planer på att gallra ut drygt 90 000 volymer:

”Visst etableras böckernas värde i en social kontext och måste därför alltid förhandlas fram av människor, i en maktkonflikt mellan olika betydelser och diskurser. Men om vi ryggar för denna djupt mänskliga förhandling kan vi lika gärna ersätta Malmöbibliotekets personal och oss själva med en dator. Därför menar jag att Malmös stadsbibliotek behöver rensa böcker. Inte för att »skapa plats för annat« (såsom någon av de ansvariga utryckte det) utan för att utöva den svåra konsten att välja, ranka och prioritera, eller med andra ord utöva det uppdrag de har.”
Min kursivering.

Det som jag tycker är intressant i texten ovan är kopplingen till makt och konflikt – som valen innebär,

  • dels för att jag menar att biblioteken skapats i ett maktperspektiv på samma sätt som t ex ”folkbildning” och skola dvs som verktyg i en maktapparat. När traditionella maktstrukturer hotas – som i Malmö – så ger det upphov till intressant friktion.
    Energier skapas som i bästa fall kan ge upphov till nya tankesätt.
  • dels den konflikt som uppstår när olika värdegrunder möts – som i den aktuella debatten.

Samtidigt på en annan del av planeten berättas att Herge:s Tinitin i Kongo gallras på biblioteket i Brooklyn på gund av rasism.

BTW: För några år sedan fanns en debatt i vårt grannland Norge om det var OK för biblioteken att gallra en författare som Astrid Lindgren om hennes böcker inte läses mer. 
Det finns säkert böcker av Astrid Lindgren som sparas i magasinen på våra bibliotek, som finns kvar mer av nostalgiska skäl än för att de är särskilt aktuella eller intressanta.
Även om jag vet att det är att som att svära i kyrkan så undrar jag om t ex inte en bok som ”Kati i Amerika” hellre borde bevaras på Barnboksinstitutet än på ungdomshyllan på folkbiblioteket.
OK, den kan vara intressant om man är nyfiken på Astrid Lindgrens hela författarskap, men kanske mer ur forskningsperspektiv, än att ge svar på de frågor som ungdomar ställer år 2009.