Nu finns Annakarin Nybergs och Elza Dunkels bok Näthat – strategier och förhållningssätt att ladda ner fritt för den som är intresserad! Den finns i pdf-format men även som pappersbok. Läs mer på Elza Dunkels blogg.
”Nu är det fritt att ladda ner boken som pdf på svenska eller norska. Vi är bara glada om ni delar länken och använder boken i alla sammanhang där den kan göra nytta.”
Jag brukar akta mig för att göra reklam här på bloggen men det här gör jag utan att rodna!
Elza Dunkels är pedagogen och forskaren som alltid står på barnens och förnuftets sida när moralpaniken slår till när det handlar om barns skärmtid och hur vi internetanvändare borde bete oss när vi möts i cyberspace. Hon är en blandning av dana boyd och Magdalena Ribbing, om ni förstår vad jag menar – dvs en folkbildare av klassiskt format.
Hennes senaste bok handlar om ett brännande aktuellt ämne: Nätmobbing och näthat – men också, och tur är det – nätkärlek.
”Boken Nätmobbning, näthat och nätkärlek – kunskap och strategier för en bättre vardag på nätet ger en nyanserad och fördjupad bild av ungas vardag på nätet och hur vi vuxna kan förhålla oss till den. Den innehåller en översikt av forskningsläget kring nätmobbning och visar vilka skillnader och likheter som finns mellan mobbning på nätet och i rummet. Den belyser också fenomen som näthat och nätkärlek.
Här finns konkreta strategier för hur vi vuxna kan agera för att stötta unga och göra deras nätanvändning tryggare. Ett par kapitel tar specifikt upp skolans viktiga roll för att motverka nätkränkningar. Boken ger också praktiska råd om hur vi kan förebygga och hantera kränkningar på ett sätt som tar hänsyn till vetenskaplig kunskap om ungas nätkulturer.
Boken riktar sig alla som arbetar i skolan men även till föräldrar, idrottsledare och andra som är intresserade av ungas uppkopplade vardag.
Mer att läsa: Speak Up & Stay Safe(r): A Guide to Protecting Yourself From Online Harassment
Malene Charlotte Ryberg Larsen [http://malenel.wordpress.com] är lite som Danmarks motsvarighet till amerikanska danah boyd [http://www.danah.org], alltså en forskare som har tagit på sig rollen som barnens försvarare i ett hårt debattklimat. Larsen har varit aktiv och utåtriktad i sin forskargärning under hela tiden som doktorand och nu när hennes avhandling till slut kommer är hon redan etablerad. Själv har jag redan använt Larsen som källa ett flertal gånger och jag såg mycket fram emot att få läsa avhandlingen.
Unge og online sociale netværk [http://malenel.files.wordpress.com/2010/09/ph-d-afhandling_malene-charlotte-larsen.pdf] handlar om ungas användning av det Larsen kallar egocentriska sociala nätverksplatser, som är en relativt ny företeelse i internets 40-åriga historia. Hon skiljer dessa från t ex tematiska mötesplatser där användarna samlas kring ett intresse och menar att mötesplatser som Facebook och danska Arto [http://www.arto.com] utgår från individen och att sammanlänkningen sker via individens kontakter snarare än ett gemensamt intresse.
Avhandlingen är mycket välskriven och det är tydligt att Larsen sätter stort värde i att förmedla sin forskning till omvärlden. Det är en rejäl bok, inte mindre än 340 sidor och i normala fall skulle jag bedöma en avhandling av denna omfattning som för lång och tolka det som att författaren inte har förmågan att sovra i sin text. Larsen däremot har ambitionen att beskriva och förklara varje moment i sitt avhandlingsarbete på ett sätt som inte bara forskarsamfundet utan även en intresserad allmänhet kan ha nytta av.
Unge og online sociale netværk demonstrerar ett gediget och engagerat forskningsarbete. Larsen har samlat en stor mängd data av olika typ och motiverar väl sitt val av såväl insamlingsmetoder som informationskanaler. De teoretiska vägval som ligger till grund för analysen av data är också de väl dokumenterade och motiverade. De forskare hon stöder sina resonemang på får stort utrymme i avhandlingen vilket ger läsaren en värdefull grund för att förstå och bedöma forskningen. Även analysfasen av avhandlingsarbetet är väl dokumenterad och beskriven på ett sätt som hjälper läsaren att förstå hur arbetet gått till och varför vissa val gjordes. De avslutande åtta sidorna sammanfattar och kommenterar avhandlingen på ett förtjänstfullt sätt. För den som inte vill läsa hela avhandlingen är dessa sidor en kort men bra sammanfattning.
Den omfattande referenslistan antyder också att Larsen skrivit mycket mer än bara avhandlingen under de år forskningen pågått, inte mindre än tre sidor utgör författarens egna verk.
Mellan raderna kan man utläsa att Larsen redan som doktorand fått möjlighet att utöva universitetens tredje uppgift, att kommunicera sina resultat till omvärlden och ta in omvärldens frågor i forskningen. I det fält hennes forskning berör är just denna process särskilt viktig, då Larsen liksom ett flertal andra forskare visat på de kunskapsluckor som finns.
Larsen visar i sina texter på en respekt för sina informanter. Avhandlingen genomsyras av en människosyn som kännetecknas av åldersmässig jämbördighet, barnen är inte bara objekt för forskningen utan även subjekt. När Larsen ska studera ungas publicering av bilder på nätet skriver hon:
For eksempel vil jeg ikke tage stilling til, om de billeder, som børn og unge lægger op i deres gallerier, går over grænsen. Jeg ved fra blandt andet mine foredrag, at nogle voksne finder billederne anstødelige, udfordrende eller lige frem pornoficerede. I stedet for at forholde sig til dette vil man med et børneperspektiv stræbe mod at forstå, hvorfor disse billeder er vigtige for de børn og unge, som uploader dem, og hvordan de indgår som en del af de sociale interaktioner. (s. 50)
I det forskningsfält Larsen rör sig är det är sällsynt med en sådan modern syn på unga som kompetenta medborgare.
Möjligen som en konsekvens av ovan nämnda barnperspektiv har Larsen en väl genomarbetad, och väl beskriven, hållning i de forskningsetiska frågor som ställs på sin spets när man arbetar med frågor som rör barn och internet. Lägger man till de känsliga ämnen som Larsen berör, främst tänker jag på ungas identitetsarbete och risker på nätet, blir de etiska frågorna än viktigare.
För den här bloggens läsare kanske en tidigare artikel av Larsen kan vara av intresse: Fremtidens digitale biblioteksbrugere publicerad 2007 i danska DF Revy [http://cjas.dk/index.php/revy/article/viewFile/989/1001]. Den kompletta publikationslistan [http://malenel.wordpress.com/publications] innehåller även artiklar på engelska.
Vad gör unga på nätet? är frågan som ställs i Elza Dunkels nya lärobok om ungas nätanvändande.
Elza visar hur viktigt det är att kunskaperna om unga och nätet sätts in i rätt sammanhang. Om vi föräldrar, lärare, bibliotekarier vill förstå vad ungdomarna gör ute på webbar och nät, räcker det inte med att iaktta på avstånd. Den bästa informationen om ungas nätanvändning får vi inte från kvällstidningarnas löpsedlar. Den får vi från ungdomarna själva.
Barns och ungas rätt till kultur var huvudtemat för årets Kulturting som genomfördes i samarbete mellan regionala aktörer i Västmanlands län och Örebro län. Det är andra året i rad som vi genomför den här typen av konferens som sträcker sig över två dagar, med gemensamt tema – kulturfrågor som berör barn och ungdomar – och gemensam målgrupp: politiker och kommunla tjänstemän i de båda länen.
Kulturministern var där. Hon pratade varmt om större samverkan mellan olika aktörer på den offentligt finansierade kulturarenan. Hon tog upp vikten av integration och samhörighet och lyfte speciellt skolans roll. Frågan är bara om det är något som skolan vet om och känner sig delaktiga i? I bästa fall kan ju skolpengen för kultur i skolan få spinoff-effekter. Men jag menar att lokala handlingsplaner på den enstaka skolan ska stödjas av formuleringar i skolplaner och lagar på nationell nivå. Inte minst med tanke på friskolornas roll. Där ser vi på bibliotekssidan hur fel det går när man ofta inte bygger upp skolbibliotek utan förlitar sig på offentligt finansierade bibliotek som skolbibliotek. Det är lite oroväckand om kultur i skolan blir en fråga enbart för kulturdepartementet och inte för utbildningsdepartemenet.
I vilket fall fick Lena Adelsohn Liljeroth att få mig att spetsa öronen extra: Hon lyfte fram två kommuner i Örebro län som goda exempel:
I Nora tar politikerna skolplanen på allvar när man ser till att kulturskola finns för alla elever.
I det andra exemplet, Hällefors, har kulturen lyfts som ett varumärke för kommunen. Tillsammans med det lokala näringslivet skapar man här förutsättningar för utbildningar inom kreativa områden.
Det faktum att en moderat (om än ”ny”) kulturminister berömmer verksamheten i två (s)-kommuner var väldigt spännande och oväntat.
Mats Svegfors ledde ansvarsutredningens arbete och är numer ordförande i Statens kulturråd. Han är också landshövding i Västmanland. Svegfors var väldigt tydlig:
Det blir inga nya offentliga pengar till kulturen.
Enligt min uppfattning måste kulturinstitutionerna därför fundera på de alternativ som finns (även om Svegfors mest pratade om det första alternativet i listan):
Magnus Lindkvist var dagens huvudtalare. Magnus är trendspanare och omvärldsanalytiker.
Han ville lyfta fram några trender:
Eftersom jag hängt med lite på TEDs utsändningar så kände jag igen det mesta. Men det känns också bra att höra andra bekräfta saker man själv funderat på.
Ett par saker som Lindkvist beskrev har jag själv grunnat på utan att sätta fingret på:
Beskrivningen av interaktionssamhället och web 2.0 rörelsen som ”Punk-kapitalism”. Här finns det saker att utveckla, se de gemensamma tecknen:
En annan fundering handlar om våra (etablissemangets, vuxensamhällets) kompetenser inte räcker till för sam- och framtidens utmaningar. En klassisk bildning är kanske inte det enda svaret på de utvecklingsfrågor som möter ungdomarna från förstäder och miljonprogramsområden.
Det kanske är så att experternas tid är förbi; vi är alla experter; kunskap genereras i möten och samtal – vi tar vår styrka i varandra; vi är varandras lärprocesser. Ingen har tolkningsföreträde, chick lit är lika värdefullt som Kafka. Katalogisering kanske inte är den viktigaste bibliotekariekompetensen om man jobbar på ett folkbibliotek…
Det Magnus pratade om finns bättre uttryckt i hans blog, kolla upp den!
Huvudtalare nummer två var Elza Dunkels från Umeå Universitet. Elza har forskat kring hur barn och ungdomar förhåller sig till internet, vilka motstrategier de har för att behärska situationer som de uppfattar som negativa. Elza säger bl a att det pågår ett lärande mellan ungdomarna vid datorerna som varken vuxna eller skolan erkänner.
Det kommer hela tiden nya medieformer att förhålla sig till. Elza påminner oss om videovåldsdebatten och att det är lärare och bibliotekarier som främst skapar och underhåller mediepaniken. Jag tror henne.
Via hennes hemsida kan man hitta råd till vuxna när det gäller barnens internetanvändning. Elzas blogg är en av de mer intressanta för den som vill föja utvecklingen av nätkulturer.
Kulturtinget i den svenska bloggosfäreren.
Elza Dunkels avhandling ”Bridging the Distance – Children’s Strategies on the Internet” – en abstract kan laddas ner här. Två av artiklarna finns i Tidskrift för lärarutbildning och forskning:
Nätkulturer – vad gör unga på internet
Elza har en av de mest informativa bloggarna kring ungas användning av nätet: Nätkulturer.
Peter Alsbjers blogg (2007 - 2022) 