Om poesimaskiner, ljudböcker och QR-koder

Länsbiblioteket i Västerbotten arrangerade seminariet ”Författaren och det digitala uttrycket i en digital värld” under berättarfestivalen i Skellefteå för någon vecka sedan. För oss som inte hade möjlighet att delta finns nu några filmade föreläsningar om:

Från bokstavssoppa till QR-koder

Hur förändras skrivandet och läsandet genom olika publikationsformer? Hur mottas/tolkas en bok när den presenteras som unikat i en konsthall, som en PDF-fil via e-mail eller utomhus i naturen? Genom att korskoppla traditionellt bokhantverk med främmande material samt moderna digitala hjälpmedel bjuder projektet in läsaren/publiken att röra sig både fysiskt och mentalt mellan olika textvärldar.

Hur är en digital författare? Hur ser en poesimaskin ut? (DK)

Biblioteker fra Norge, Danmark og Rumænien har i EU-projektet Turn on Literature udstillet international digital litteratur og udviklet poesimaskiner. Med eksempler fra udstillingerne fortæller vi om vores erfaringer og hvorfor vi mener at det er vigtigt at forfattere arbejder med digital litteraturen.

Poeten och den norska poesimaskinen

Den norske poeten Morten Langeland berättar om hur han skrev för den norska poesimaskinen, de fördelar och nackdelar han upplevt med hur poesimaskinen fungerar med texterna och vad det gör med skrivandet och läsandet, och visar några framställda exemplar.

 

Hur påverkas språket i en roman främst avsedd att lyssnas på och inte läsas?
Författaren Daniel Åberg, som skrivit följetongsromanen ”Virus” speciellt för ljudbokstjänsten Storytel, berättar här om hur rytmen, dialogerna och rollfigurerna förändras när en text anpassas för att passa öronen.”

Katarina Michnik om folkbibliotekens sociala legitimitet

Förutsättningarna för folkbibliotekens sociala legitimitet kan antingen stärkas eller försvagas när olika – och nya – verksamheter erbjuds och etableras. Om legitimiteten försvagas eller stärks beror på hur de olika verksamheterna uppfattas. I sin pinfärska doktorsavhandling Samhällets allt-i-allo?: Om folkbibliotekens sociala legitimitet undersöker BHS-forskaren Kataina Michnik om de möjligheter och utmaningar som olika verksamheter på biblioteken innebär påverkar  folkbibliotekens sociala legitimitet i ett digitaliserat samhälle.

Enligt Michnik innebär social legitimitet för en organisation att den upplevs vara trovärdig, förutsägbar och att den erbjuder det som förväntas av den. En organisations sociala legitimitet beror inte på hur organisationen är, utan på hur den upplevs vara.

Folkbiblioteken får sin sociala legitimitet främst från normen, det traditionella biblioteket, dvs en plats där läsning och litteratur förmedlas. Samtidigt är läs- och litteraturfrämjande arbete bara en del av folkbibliotekens verksamheter. Om läs- och litteraturfrämjande är framträdande bekräftar de en begränsad bild av vad ett bibliotek är eller kan vara. Det betyder att andra verksamheter blir osynliggjorda.

Bilden av vad ett bibliotek är och kan vara förändras genom att nya verksamheter erbjuds, verksamheter som inte alltid förankras i folkbibliotekstänket med risk att den nya verksamheten ( t ex maker space, språkcaféer eller IT-guider) inte uppfattar som en dela av folkbibliotekets uppdrag utan som verksamheter som råkar erbjudas på ett folkbibliotek.

Michniks avhandling utgår dels från webbenkäter riktade till folkbibliotekschefer om folkbibliotekens externa samarbete, upplevda utmaningar och hot samt en kartläggning över vilka icke-traditionella bestånd som erbjuds på svenska folkbibliotek. Michnik har velat få förståelse för vilka argument som finns för att erbjuda dessa bestånd. och dels intervjuer med kommunpolitiker.  Michnik har också
intervjuat kommunpolitiker om bibliotek för att få ökad förståelse för svenska kommunpolitikers föreställningar om och förväntningar på folkbiblioteken.

Michnik kommer utifrån sin forskning fram till tre övergripande slutsatser (min kursiv):

  • Analoga läs- och litteraturrelaterade verksamheter är framträdande på svenska folkbibliotek. Det kan bekräfta föreställningen om folkbibliotek som förmedlare av läsning och analoga böcker. När folkbibliotekens erbjudna verksamheter bekräftar rådande föreställningar, kan folkbibliotek uppfattas som trovärdiga och deras sociala legitimitet kan möjliggöras. Den bekräftade föreställningen kan samtidigt begränsa hur externa grupper uppfattar folkbibliotekens möjligheter att i ett digitaliserat samhälle kunna möta behov som inte är relaterade till läsning och litteratur i ett analogt format. Det kan utmana folkbibliotekens lämplighet och sociala legitimitet.
  • Föreställningar om folkbibliotek kan vidgas om verksamheter erbjuds som kan uppfattas ligga utanför folkbibliotekens läs- och litteraturrelaterade
    verksamheter. När sådana verksamheter erbjuds, motiveras de ibland inte med hänvisning till folkbiblioteken. När erbjudna verksamheter inte förankras i folkbiblioteken, finns risk för att dessa verksamheter inte uppfattas som folkbibliotekens utan som verksamheter som folkbibliotek råkar erbjuda. En sådan utveckling kommer troligtvis inte vidga externa gruppers föreställningar om folkbibliotek och folkbibliotekens sociala legitimitet kommer därmed inte att  möjliggöras genom detta. Frånvaron av förankring i folkbiblioteken kan också medföra att de erbjudna verksamheterna inte ligger i linje med folkbibliotekens uppdrag. I ett längre perspektiv kan detta utmana folkbibliotekens sociala legitimitet då icke-hållbara organisationer sannolikt inte kan förhålla sig till rådande normer och riskerar därmed att uppfattas som varken trovärdiga eller lämpliga.
  • Den digitala utvecklingen kan skapa nya möjligheter för folkbibliotekarier att nå ut till nya grupper i samhället och nya möjligheter för allmänheten att ta del av folkbibliotekens verksamheter. När så sker kan folkbibliotek uppfattas fylla nya behov i samhället och därmed betraktas som lämpliga vilket kan främja folkbibliotekens sociala legitimitet. Dessa möjligheter kan begränsas till följd av resursbrist. Brist på resurser kan medföra att verksamheter erbjuds på sätt som upplevs vara icke adekvata och att folkbibliotekens sociala legitimitet istället utmanas. En vidare fråga är vilka verksamheter som erbjuds genom de nya möjligheter som har skapats genom den digitala utvecklingen. Om dessa är läs- och/eller litteraturrelaterade, kommer de sannolikt inte bidra till att folkbibliotek uppfattas kunna fylla nya behov. Istället kan föreställningen om folkbibliotek som förmedlare av läsning och litteratur bekräftas, med den skillnaden att det nu sker i ett nytt format. Eftersom det innebär att förväntade verksamheter erbjuds, kan detta komma att stärka folkbibliotekens trovärdighet. Den bekräftade föreställningen kan samtidigt begränsa vilka behov som folkbibliotek föreställs kunna möta och därmed kan folkbibliotekens lämplighet och sociala legitimitet utmanas.

Berättelser förändrar!

Läsrörelsen har låtit Olle Nordberg, forskare med speciell inriktning på tonårsläsare och litteraturdidaktik från Uppsala universitet utvärdera projekt Berättelser som förändrar – ett projekt som lyft fram berättande i skönlitteratur i skolan.

Utvärderaren konstaterar att alla medverkande i projektet – elever, lärare, bibliotekarier – har sett ett intresse i att delta och de allra flesta har upplevt att projektet har haft ett positivt inflytande på deras skolor och på dem själva som personer, elever, yrkesutövare och inte minst som läsare. Arbetet med läsning i de skolor som medverkat fortsätter i projektets anda oavsett om det inneburit nya sätt att jobba eller bidragit med ny energi in i ett pågående läsarbete med liknande inriktning.

”De rika exemplen på elevarbeten, utställningar, filmer, bilder och så vidare som rent fysiskt fyllt de medverkande skolornas bibliotek och allmänna utrymmen är ett högst påtagligt led i denna utveckling” menar ytvärderaren.

Att betona den gemensamma läsningen och fokusera på innehållet, inte på läskontroll och betygsättning har fungerat hos de som medverkat i projektet. Projektet har kunnat påverka såväl organisering av pedagogik som litteraturundervisningen i stort. Allra störst betydelse har dock projektet för eleverna. Eleverna lyfter fram det gemensamma arbetet och diskussionerna som något som utmanat och utvecklat deras eget tänkande. Många betonar att boksamtalen hjälpt till i läsprocessen och öppnat för insikten att man kan förstå ett litterärt verk på många olika sätt.

När elevkommentarerna sätts i relation till lärarnas utvärderingar framgår ännu tydligare projektets betydelse för det fortsatta arbetet i klassrummen. Nordberg menar att den allra viktigaste effekten av projektet är att läsupplevelsen verkligen har hamnat i fokus. De flesta ungdomar som deltagit har fått erfara hur det känns att ha en stark läsupplevelse, och hur berikande det är att dela den med andra som läst samma sak. Många elever skriver uttryckligen att de har haft sitt livs största eller första riktiga läsupplevelse under projektets gång.

Ladda ner utvärderingen här.

Framtidens bibliotek har redan funnits

Den norske biblioteksprofessorn Ragnar Audunson konstaterar i nummer 2 av tidskriften Bok og Bibliotek att sånt som biblioteksbranschens traditionalister fnyser hånfullt åt som nymodiga trender som riktiga bibliotek inte ska hålla på med – ni vet utlån av verktyg, maker spaces, språkcaféer och allt annat som inte har att göra med förmedling av högkvalitativ litteratur – är något som folkbibliotek, historiskt sett hållit på med i över hundra år.

Audunsom utgår från Wayne Wiegands bok ”Part of our lives – a People’s history of the American public Library”. Bibliotek där ungdomarna själva fick bestämma utformningen gjordes i USA redan på 1930-talet, verktygsbibliotek och leksaksbibliotek etablerades på folkbibliotek i USA under den stora depressionen på 30-talet, språkundervisning av  invandrare på bibliotek är heller inget nytt.

Enligt Audunson beskriver Wiegand det historiska spänningsfältet mellan bibliotekariernas vilja att lägga tyngdpunkten på litteratur som främjar kunskap och nytta i förhållande till den större delen av allmänheten som fränst vill ha tillgång till romaner och underhållning. ”Kompromissen mellan bibliotekariernas fackliga ideal och biblioteksanvändarnas intressen illusterar en huvudpoäng hos Wiegland: Biblioteken är lokalt förankrade civilsamhällesinstitutioner som allmänheten kan välja fritt om de vill använda eller inte. Om bibliotekarierna ensidigt driver igenom sitt fackliga ideal försvinna biblioteksanvändarna. Därför blir resultatet alltid en kompromiss.!

Hela artikeln kan du läsa om du laddar ner Bok og Bibliotek här.

 

De vill stärka sina bibliotek

Mer än hälften av landets kommuner vill stärka sina bibliotek. Just nu – och då är det några timmar kvar, ligger siffran på 165 kommuner! Hoppas bara att pengarna räcker! Här är listan på kommuner som söker bidrag, just nu (17.37) och det är långt kvar till midnatt:

Ale

Alingsås

Alvesta

Aneby

Arboga

Arvidsjaur

Arvika

Askersund

Avesta

Berg

Bjurholm

Boden

Bollebygd

Bollnäs

Borås

Botkyrka

Båstad

Dorotea

Eda

Eksjö

Emmaboda

Enköping

Essunga

Fagersta

Falköping

Finspång

Flen

Forshaga

Gnosjö

Grums

Grästorp

Gullspång

Gävle

Göteborg

Habo

Hagfors

Hallstahammar

Halmstad

Hammarö

Haninge

Haparanda

Heby

Helsingborg

Herrljunga

Hofors

Hultsfred

Hylte

Håbo

Härnösand

Höganäs

Jokkmokk

Jönköping

Karlshamn

Karlskrona

Karlstad

Kramfors

Kristinehamn

Krokom

Kumla

Kungsbacka

Köping

Landskrona

Laxå

Leksand

Lessebo

Lidingö

Lidköping

Lindesberg

Linköping

Ljusnarsberg

Ludvika

Luleå

Lund

Lycksele

Malmö

Malå

Mariestad

Markaryd

Mjölby

Mora

Motala

Mölndal

Mönsterås

Nora

Norberg

Nordmaling

Norrköping

Norrtälje

Norsjö

Nybro

Nyköping

Nässjö

Ockelbo

Olofströms

Oskarshamn

Orsa

Oxelösund

Ovanåker

Partille

Robertsfors

Ronneby

Sala

Salems

Sigtuna

Skara

Skellefteå

Skinnskatteberg

Skövde

Sollentuna

Solna

Sotenäs

Staffanstorp

Stockholm

Strängnäs

Strömsund

Sundsvall

Sunne

Säffle

Säter

Söderköping

Södertälje

Sölvesborg

Tibro

Tierp

Torsby

Tranemo

Trelleborg

Trollhättan

Trosa

Täby

Töreboda

Uddevalla

Umeå

Upplands Väsby

Uppsala

Uppvidinge

Vadstena

Vaggeryd

Vallentuna

Vara

Varberg

Vellinge

Vilhelmina

Vimmerby

Vindeln

Vingåker

Visby

Vårgårda

Vännäs

Värmdö

Västervik

Västerås

Växjö

Ydre

Åmål

Åre

Årjäng

Åstorp

Åtvidaberg

Älmhult

Älvkarleby

Älvsbyn

Öckerö

Örebro

Östersund

Hur jag gjorde:

  • Jag gick in på Kulturrådets hemsida
  • Under fliken ”Om kulturrådet” hittar du en länk till dess ärendeförteckning. Klicka på den!
  • Välj lämplig tidsperiod som du vill söka inom
  • Klicka på ctrl+f och välj vilka sökord du vill veta mer om, t ex ”stärkta bibliotek”

Skolverket: behov av förtydligande om skolbibliotek i skollagen

Skolverket har nyss släppt sin sin redovisning av uppdraget att se över i vilken mån skolbibliotekets funktion och skolbibliotekariernas kompetens i dag används på bästa sätt för att stärka utbildningens kvalitet

Med utgångspunkt i det aktuella kunskapsläget och i de samråd som gjorts presenterar Skolverket ett antal tänkbara åtgärder att gå vidare med:

  • Regeringen kan utreda om skollagen kan förtydligas
    Skolbibliotekens pedagogiska funktion är inte reglerad i skollagen. Den anger endast att elever ska ha tillgång till skolbibliotek. För att skolbiblioteken på bästa sätt ska användas för att stärka utbildningens kvalitet är det viktigt att skollagen förtydligar att de är en integrerad del i undervisningen.
  • Skolverket bör erbjuda insatser för att stärka skolbiblioteksverksamheten inom de nationella skolutvecklingsprogrammen
    Kunskapen och kännedomen om skolbibliotekens syfte och roll samt om skolbibliotekariers kompetens är låg hos lärare och skolledare. Det finns också ett behov av ökad kompetens hos utbildade skolbibliotekarier för att de på bästa sätt ska kunna bidra till skolans måluppfyllande arbete. För att möta dessa behov kan Skolverket Erbjuda fler insatser för att stärka skolbiblioteksverksamheten inom ramen för de nationella skolutvecklingsprogrammen. Målgrupperna för insatserna bör vara skolbibliotekarier, skolledare, lärare och huvudmän.
  • Skolverket kan ta fram stödmaterial om skolbiblioteksverksamheten
    I mars 2017 beslutade regeringen om förtydliganden och förstärkningar i läroplanerna som tydliggör att skolbiblioteket ska användas som en del i undervisningen. Skolverket bedömer att det är viktigt att huvudmän och skolledare får det stöd de behöver för att kunna tolka dessa nya skrivningar och ta det ansvar som efterfrågas. Skolverket kan därför ta fram stödmaterial för huvudmän och skolledare samt utveckla det befintliga material som finns för lärare och skolbibliotekarier.
  • Statsbidraget till skolbibliotek bör inordnas i det nya statsbidraget för stärkt likvärdighet och kunskapsutveckling
    Idag saknas ofta både digitala lösningar, medier och lokaler för skolbiblioteksverksamheten. Dessutom har endast hälften av landets 1,3 miljoner elever tillgång till ett skolbibliotek med ungefär en halvtidsbemanning. Det finns ett behov av en långsiktig finansiering för skolbiblioteksverksamheten. Samtidigt har både Skolverket och andra aktörer konstaterat problem med de många statsbidragen på skolområdet. Skolverket föreslår därför att de medel som idag är beräknade för statsbidraget till skolbibliotek förs till det nya bidraget för stärkt likvärdighet och kunskapsutveckling (SFS 2018:49).

LTR: Om datasäkerhet på bibliotek

Det senaste numret av Library Technology Reports uppmärksammar datasäkerhet på bibliotek: Privacy and Security Online: Best Practices for Cybersecurity

Nicole Hennig diskuterar hur du bäst kan hantera lösenord, hur och varför du ska ta säkerhetskopior,  bästa sätt att skydda din information i offentliga wifi-nät praxis med mera. Rapporten ger råd om hur du skapar en egen säkerhetsplan för dig och ditt bibliotek och avslutar med idéer för att dela den här informationen med bibliotekets användare samt en bibliografi över resurser.