Årets boksamling (DK)

Årets boksamling är de danska skönlitterära författarnas pris till de danska folkbiblioteken och deras arbete med de fysiska boksamlingarna. “Vi vill hylla de folkbibliotek som värderar böckerna – de fysiska böckerna på bokhyllorna – högt. Bibliotek där kvalitetslitteraturen har det bra, om det så är den aktuella, kritikerrosade samtidslitteraturen, de stora klassikerna eller de många goda romaner, novell- och diktsamlingar som utkom för 5, 10 eller 50 år sedan. Vi önskar att sätta fokus på de bibliotek som har en stor, kvalitativ och inte minst tillgänglig boksamling, et bibliotek som inte sätter en ära i att gallra ut så många böcker som möjligt,” säger Jan Thielke, ordförande för Danske skønlitterære Forfattere, om bakgrunden till priset.

Först pris är 50 000 danska kronor som ska användas till inköp av böcker till det vinnande biblioteket.

I decembernumret av den danska bibliotekstidskriften Perspektiv utvecklar Thielke sina tankar om priset:

Majoriteten av låntagarna föredrar att att läsa fysiska böcker och därför är boksamlingarna så centrala for biblioteken. På många biblioteksfilialer har samlingarna blivit för for snäva. De består nuvudakligen av mainstreamlitteratur, där det är fokus på bestsellers som köps in i stor mängd och som snabbt rensas ut igen. Den populära litteraturen ska naturligtvis finnas där men vi önskar bredd och att den smala kvalitetslitteraturen också finns på biblioteksfilialerna.
Jag tror att biblioteken har blivit mer markedsorienterade och vill de låntagarna det de önskar – som i en bokhandel. Det ska de naturligtvis också men det offentliga biblioteksväsendet har också till uppgift att ge låntagarna mer än det. Ens smak ska kunna förändras via biblioteket, och det är bara möjligt om det
har bredden i samlingen, menar Thielke. Han ger exemplet diktaren Yahya Hassan som har beskrivit sin väg från att ha läst Knausgårds romaner, därefter Michael Strunge och därifrån till Arthur Rimbaud. Han kunde låna allt detta på biblioteket, så det är viktigt att också de små filialerna har kvalitetslitteratur i sina fysiska samlingar och förmedlar den till de som inte känner till den innan.

Vad händer med Internationella biblioteket?

Ja, det kan man fråga sig. Och vilken blir effekten för folkbiblioteken? Harriet Lacksten påpekar att ”IB:s personal besitter en unik kompetens vad beträffar språk, litteratur, katalogisering, kultur, inköpskällor och mycket mer. Till exempel finns det på plats kunskaper i 25–30 språk.” – Dvs en outsinlig källa till kunskap för landets samtliga folkbibliotek som kanske kommer att sina.
(Rebloggat från BIS-bloggen)

BiS

Just nu är det mycket diskussion om det Internationella biblioteket (IB) som är ett av Europas största folkbibliotek för litteratur på olika språk. Biblioteket erbjuder mer än 200 000 böcker på mer än 100 språk.

stockholm_public_library_january_2015_04 Stockholm stadsbibliotek av Arild Vågen – Eget arbete, CC BY-SA 4.0

Internationella biblioteket är beläget i Stockholm och är öppet för besökare, men har även ett nationellt uppdrag som depåbibliotek och fungerar som resurs för utvecklingen av mångspråkiga biblioteken över hela Sverige.

Nu är bibliotekets framtid osäker och många röster höjs till protest. Den lösning som Stockholm stadsbibliotek förespråkar, att integrera IB:s verksamhet i resten av biblioteksverksamheten har kritiserats starkt från personalen inte minst. Detta innebär att biblioteket kommer försvinna som öppet bibliotek.

Så här skriver Harriet Lacksten, tidigare utvecklingsledare på Internationella biblioteket:

http://biblioteksbladet.se/redaktionellt/en-spade-ar-alltid-en-spade/

Både Biblioteksbladet och SvD har rapporterat om osäkerheten kring IB:

http://biblioteksbladet.se/osaker-framtid-for-internationella-biblioteket

http://www.svd.se/hog-tid-for-nytt-huvudbibliotek-i-stockholm

Och såhär skriver Stockholm stadsbiblioteks webbplats om biblioteket:

View original post 3 fler ord

Re-bloggat: #1lib1ref – bibliotek som kvalitetsgarant för Wikipedia

På söndag den 15 januari fyller Wikipedia 16 år, och det är också startskottet för årets #1lib1ref – Wikipediasatsningen för bibliotek i hela världen, som pågår till den 3 februari. I Sverige…

Källa: För deltagare i #1lib1ref – Wikipediasatsningen för bibliotek i hela världen

Bibliotek 3.0 – samverkan och nätverk

Vi har haft Bibliotek 1.0 (dvs det traditionella lånebiblioteket), Bibliotek 2.0 (som bygger på interaktion med brukarna) och nu är det dags för tankemodellen Bibliotek 3.0! Tankarna bakom konceptet presenteras i danska Ida Jensens prisbelönta IVA-uppsats Folkebiblioteket 3.0 som samarbejdspartner og netværksfacilitator som kom i somras. Uppsatsen kan också ge ett perspektiv på Landsbygdsutredningens slutbetänkande – inte minst för de som noterat att bibliotek bara nämns fyr gånger och som tänker skriva remiss (Svensk Biblioteksförening, kanske?)

Dels utgår konceptet från en styrningsmodell som tänkts fram av danska landsbygdskommuner: Kommune 3.0 (det har alltså inte primärt med analogin ”webb 2.0” som så småningom omslöts av biblioteksfältet till ”bibliotek 2.0”) Kommune 3.0-konceptet handlar brukar- och medborgarstyrning för att säkra välfärden när samhället förändras och etablerade välfärdsinstitutioner inte klarar av sina uppdrag och åtaganden. Läs mer här och här  och här.

En annan del handlar om en rektion och kritik mot New Public Management och utvecklingen mot en ny styrform för offentligt finansierad verksamhet: New Public Governance.
Om NPM handlar om  marknad och konkurrens där konkurrensutsättningen kan innebära ökad produktivitet men kanske till priset av sämre kvalitet. I offentligt perspektiv handlar NPM om styrning och mätning där man inte alltid har en idé om vad det är som mäts, vilket gör det hela ganska poänglöst. NPG handlar om handlar nätverkande, samarbete, processer och utvärderingar. Om medborgarna i ett NPM-perspektiv betraktas som kunder i förhållande till välfärden, så ses de i NPG medskapare av samma välfärd. Det övergripande målet för NPM handlar om att öka effektiviteten genom rationaliseringar, medan målet för NPG är att främja såväl effektivisering som kvalitet genom samhällsstödd innovation.

Ida Jensen menar att om folkbiblioteken ska vara något mer än en avhämtningsplatser för biblioteksmedier eller  kopieringsbyråer så måste de visa att de har en välfärdsmässig utvecklingspotential genom att binda samman olika arenor, föreningar och organisationer i lokalsamhället. Bibliotek 3.0 tar sin utgångspunkt i tanken att invånarna ska vara likvärdiga medskapare av välfärden och därmed säkra folkbibliotekets roll i framtidens välfärdssamhälle. Invånarnas resurser i form av kunskaper, engagemang och vilja till förbättring och utveckling ska tas i anspråk och tänkas in i bibliotekets vardagliga verksamhet.
Enligt Ida Jensen bygger därför Bibliotek 3.0-konceptet på fem grundpelare:

  • Invånare till invånare (Egentligen heter det i Jensens uppsats ”Borger-til-borger”, men jag tycker att det är begränsande så jag valde att översätta till ”invånare” i stället för ”medborgare”)
    Det är nödvändigt för bibliotekspersonalen att betrakta användarna som likvärdiga medspelare och samarbetspartners som sitter på viktiga resurser. Kontakterna mellan invånarna är därför en av de viktigaste elementen i Bibliotek 3.0. Det bygger på invånarnas vilja och lust att dela sina kompetenser och kunskaper med likasinnade. Biblioteksrummet får därmed ökad betydelse för att rama in utväxlingen av kunskaper och för att stödja interaktionen mellan besökarna – även om det inte finns bibliotekspersonal på plats (Meröppet).
  • Invånarengagemang (”Borgerfællesskaber” som Jensen använder kan översättas till ”medborgarsamhällen” – men det låter som en tautologi för mig)
    Utgår från att de engagerade invånarna kommer att spela en större roll i tjänsteutbudet på biblioteket i form av volontärarbete. Från att ha setts som kund på biblioteket framstår invånarna mer som samarbetspartners medskapande utifrån ett synsätt att de har till speciella kompetenser, erfarenheter och intressen. Jensen ger några exempel som att öppna och stänga biblioteket, vägleda vid självbetjäningsmaskinerna och genomföra exempelvis IT-fortbildning för besökarna.
  • Att behärska livet
    Handlar om bibliotekets vilja och förmåga till att skapa välfärd för invånarna och trivsel på arbetsplatsen. Bibliotekets fokus blir därmed att hjälpa invånarna att förbereda sig på livets alla utmaningar. Att behärska sitt liv handlar om att var och en får livskvalitet genom att klara sig själva och samtidigt betyda något för andra.
    Att främja social hållbarhet i lokalsamhället ligger i linje med bibliotekets kärnuppgifter – det handlar om att ta fram redskap för egenutveckling och empowerment –  som dels ger bildning och dels en ökad förståelse för världen utanför. Poängen är invånarna inte får denna service serverad, utan att de växer genom att behärska livet tillsammans med andra.
  • Partnerskap som mål
    Att bygga partnerskap är själva essensen i Bibliotek 3.0 och kan ses som nyckeln till utveckling. Genom att biblioteket ingår i flera partnerskap med invånare och kommersiella aktörer kan folkbiblioteket framstå som en viktig medspelare i utvecklingen av lokalsamhället. Samtidigt som delaktigheten i partnerskapen kan utveckla bibliotekets service innebär det att biblioteksverksamheten säkras inför framtiden.
    Även om samarbete knappast är något nytt för biblioteken så blir formaliseringen av partnerskapen ett mål i sig. Det kan innebära att motsättningen mellan civilsamhällets oavhängighet och det offentligas ansvar för välfärden upphävs. Genom att medverka i partnerskap och kreativa allianser utvidgar biblioteket sin räckvidd och kan därmed positionera sig i lokalsamhället som katalysator för utveckling.
  • Performativa handlingar (”Skapande aktiviteter”?)
    Det handlar om hur invånarna blir aktiva medproducenter för skapande aktiviteter i bibliotekslokalerna men också om att personalen – och biblioteket som plats – bjuder in till skapande. Genom att erbjuda skapande aktiviteter på och utanför biblioteket blir det invånarnas ställe för att utvecklas genom hela livet.

De slutsatser Jensen gör utifrån sin forskning är att Bibliotek 3.0 i högre grad gör invånarna till medspelare i ett aktivt lokalsamhälle som understöds av biblioteket. I och med att det inte finns andra organisationer som tar på sig rollen att stödja partnerskap och skapande aktiviteter för och mellan invånarna har biblioteket en central roll som välfärdsinstitution.

Connected Learning i praktiken på bibliotek

Connected Learning är ett hyfsat nytt begrepp för ett förhållningssätt till lärande och utbildning. Jag är inte rätt person att hitta ett begrepp på svenska som förklarar det, det kanske Alastair skulle kunna hjälpa till med?

Ni får hålla till godo med en definition från EDUCASE: ”Connected learning is rooted in the active participation of students, instructors, advisors, and collaborators, offering the ability to connect courses, people, and resources to develop unique personalized learning pathways.” Jag tror att nyckelorden är ”aktiv”, ”sammankopplad” och ”individuell”.

För (forknings)bibliotek skulle det innebära ett förändringsarbete som de gjort vid campusbiblioteket Moffit Library vid UC Berkeley:

  • Några av våningarna fylls med annat än pappersböcker
  • Öppet 24 timmar under fem dagar i veckan
  • Studieplatser i massor

Om digital övervakning och personlig integritet på svenska bibliotek

I sin sin masteruppsats från Uppsala universitet – Lämna mig ifred –  närmar sig Johannes Soldal ett brännande aktuellt ämne: motsättningen mellan myndigheters och dataföretags önskemål om ökad digital övervakning och biblioteksanvändarnas behov av personlig integritet när de använder sig av bibliotekens datorer och/eller nätverk.

Samtidigt som tillgången till den information som kan hämtas från internet blir en naturlig fortsättning på traditionell biblioteksverksamhet finns det integritetsproblem med bibliotekens internettjänster, menar författaren.

En av utgångspunkterna är hur det amerikanska Library Freedom Project påverkat en liknande rörelse här i Sverige. Ett exempel som Soldal nämner var t ex det kryptoparty som genomfördes på KB förra vintern. En annan av aktörerna kring dataintegritet är Föreningen för Digitala Fri- och Rättigheter, DFRI som menar att  biblioteken är ”bildningscenter som når ut till många av dom som behöver veta mer om digitalt skydd.” Författaren citerar Linus Nordberg på DFRI: det verkar ”hända grejer när KB tar tag i frågorna”. (Se där ytterligare ett uppdrag för Nationell biblioteksstrategi!) Soldal skriver att enligt KB:s Elisabet Ahlqvist (numer Rundqvist, min anm) ”var det utifrån arbetet med DigiDel som tanken väcktes att även jobba med personlig integritet”

Några av de slutsatser som författaren kommer fram till är

  • Genom att använda sociala insticksprogram (från t ex Facebook, Twitter eller Instagram) på sina webbsidor så bidrar biblioteken till övervakningen.
  • Låg digital säkerhet på biblioteken är ett hot mot utsatta grupper i samhället – grupper vars integritet biblioteken tidigare har tagit stolthet i att försvara.

Om Pop up-bibliotek

I sin masteruppsats från Uppsala universitet beskriver och analyserar Camilla Käck trenden med tillfälligt uppställda boksamlingar i bibliotekens uppsökande verksamhet – Pop up-bibliotek. Hon menar att Pop-up-bibliotek dels kan ses som en modern form av ett uppsökande projekt och dels som marknadsföring – eller snarare ett sätt att nå ut till nya målgrupper genom en kommunikationsstrategi.
Författaren definierar pop up-bibliotek som ”ett mobilt bibliotek som är tidsbegränsat, oväntat och målgrupps- och miljöanpassat”. Skillnaden mellan uppsökande verksamhet och pop-up-bibliotek, menar hon, kan främst handla om den tidsbegränsade och den oväntade aspekten. Men i grunden är pop-up bibliotek en del av bibliotekens uppsökeri.

ekobibblan

Enligt de informanter hon intervjuat syftar pop up-biblioteken att:

  • tillgängliggöra biblioteket,
  • samverka med externa aktörer,
  • arbeta läsfrämjande,
  • nå fler
  • marknadsföring.

I sin analys av mål och syften med pop up-bibliotek, menar författaren att om de primära målen är att nå fler och att marknadsföra biblioteket kan det kräva en annan sorts arbete än om det är att arbeta läsfrämjande och samverka med externa aktörer och utveckla befintliga samarbeten.

Mer om mobil biblioteksverksamhet kan läsas i Regionbibliotek Stockholms Länsnytt nr 1/2016.

Om bokprat som läsfrämjande aktivitet

På uppdrag av Kultur Skåne/Region Skåne och med finansiering av Statens kulturråd har Catarina Schmidt, universitetslektor i pedagogik vid Göteborgs universitet, gjort en forskningsrapport om bokprat som läsfrämjande aktivitet – Fakirerna och vi – en studie om bokprat som läsfrämjande insats. Rapportförfattaren har utgått från det faktum att bokprat är en av de vanligaste läsfrämjande aktiviteterna som bibliotek och skolor erbjuder barn. Men frågan hon försöker besvara i rapporten handlar om på vilka sätt bokprat främjar läsning och hur arbetet med bokprat kan utvecklas och fördjupas?

Till stöd för lärare och bibliotekarier ger rapportförfattaren några handfasta råd:

Råd till lärare:

  • Ta gärna kontakt med bibliotekarien innan bokpratet – ett kort samtal om innehåll och upplägg kan betyda mycket.
  • Se fram emot och skapa förväntan bland barnen inför bok pratet.
  • Fundera och reflektera kring hur de presenterade böckerna kan användas i undervisningen och hur eventuellt fortsatt samarbete kring läsfrämjande kan fortsätta.

Råd till bibliotekarien

  • Fortsätt och skaffa dig väl underbyggda argument om varför bokprat är viktigt och våga samtidigt tänka nytt. Låt dig inspireras av forskning och den fortbildning som erbjuds.
  • Läsfrämjande är mer än att skapa lust det är lika mycket motivation och engagemang. Att läsa med engagemang och att bli berörd innefattar alla de känslor som kan väckas genom skönlitteratur. Läsa är att uppleva och sätta sig själv på spel och att våga möta nya sammanhang. Läsfrämjande innebär också att verka för barns möjlighet till delaktighet och kan ses som en grundförutsättning för ett demokratiskt samhälle.
  • Fortsätt att öppna för samarbete med skolbibliotekarier och lärare i grundskolan. Ett ödmjukt förhållningssätt är viktigt för allt samarbete och för all dialog och gäller alltid båda parter. För detta är det viktigt med en säkerhet i den egna professionen och en öppenhet inför andras.

Rapporten avslutas med en studiehandledning som lärare och bibliotekarier kan följa tillsammans, bokprat bygger som det mesta av läsfrämjeri nämligen på att skapa relationer.

Den som känner att den vill läsa rapporten nu, så finns den att ladda ner från Region Skånes webb. Vill du ha ett eget, fysiskt ex kan du beställa det här.