Om dyslexi, informationssökning och UX

I sin doktorsavhandling från Oslo Universitet, ”Search and find? An accessibility study of dyslexia and information retrieval”, undersöker Gerd Berget  hur dyslexi påverkar informationssökning.

I sin forskning lät hon 42 elever (21 dyslektiker och 21 i kontrollgruppen) genomföra tre experiment. En var ett visuellt sökningsexperiment medan de övriga var  informationssökningsexperiment i Google och den akademiska bibliotekskatalogen BIBSYS.  Sökningarna dokumenterades med hjälp av mätning av ögonrörelser och inspelning av skärmanvändningen.
Det hon kommit fram till var att dyslexi hade en negativ effekt på sökresultat i system med en låg feltolerans. I system med hög feltolerans saknades denna negativa effekt. Hon undersökte om gränssnitt med både bilder (ikoner) och ord kan stödja dyslektiker – det visade sig att det grafiska innehållet kan motverka de negativa effekterna av dyslexi.

Den övergripande slutsatsen blev att väl utformade användargränssnitt för informationssökning kan motverka effekterna av dyslexi.

Vad sägs om biblioteken, då? Med tanke på att bibliotek snarast manifesterar dyslektikernas handikapp än många andra platser. Min kursiv.

”Librarians may act as intermediaries between the user and the search system, and may therefore assist users who struggle with information searching. However, when students are searching scholarly databases away from the library, they have to locate the desired information unaided. This development may be particularly challenging for dyslexics, who may already struggle when using library facilities.”

”Accessible libraries and universal design have been discussed for the field of library- and information science, with a focus on accessible Web sites. However, there seems to be a lack of studies on accessible library catalogues and search systems. There is also a gap in the research literature on information searching behaviour studies that address disabilities in general, and dyslexia in particular. ”

”The results also indicate that libraries may need to rethink their search user interface designs.”

”A majority of dyslexic students mentioned asking a librarian for help as a commonly used approach. One of the dyslexic participants had given up searching the library catalogue altogether, and never tried searching for literature because it was too time-consuming and usually ended in failure.”

Till sist – det där med kombinerade text/bildsökningar; ett citat från ett annat sammanhang:
”I själva verket kan man tala om en skriftspråksparentes, en begränsad tid från cirka 1850 till 1950 då skriftkulturen hade sin dominerande epok (Kjørup 1987). Innan dess var det framför allt den muntliga kulturen som dominerade, men under skriftkulturens århundrade växte bild- och symbolspråket fram, först som en förstärkare av skriftspråket, men efterhand kom det alltmer att utveckla sina egna lagar och följa sin väg.”
Ur Barbro Janssons artikel ”Virtuella lekkamrater” (Kulturella perspektiv 1996:4) där hon citerar Søren Kjørup ur ”Mediabarn. Barnet – bildene – ordene og teknologien” (Oslo 1987)

 

Om oro, bus och stök på bibliotek

Jag prövar att sticka ut hakan angående en fortsatt debatt om social oro på bibliotek.

Ungdomar – eller andra (missbrukare, högljudda tidningsläsande pensionärer, personer med psykiska problem) – som stökar till det på biblioteken är ingen ny företeelse, inte heller hur biblioteksansvariga kan komma till rätta med ordningsproblemen. Mitt första fasta jobb på bibliotek (hösten 1974) handlade om att vara resursperson på numer nedlagda Skogrundans filial i Karlskoga, där just ett gäng ungdomar trakasserade personalen.

  • Ett av de bästa sätten är att bredda kompetensen hos bibliotekspersonalen, och då tänker jag inte främst på ordningsvakter. Jag tänker mer på fritidsledare om ordningsproblemen handlar om att det inte finns utrymme för ungdomar i deras sociala närmiljö, eller socialarbetare och kuratorer om det handlar om ”socialt utsatta områden” om ordningsproblemen kan härledas till det. Kreativa bibliotekspedagoger kan stimulera till aktivt lärande när de traditionella bibliotekariernas kompetenser inte räcker till. Förmodligen kan det behövas bibliotekspersonal med bredare bakgrund och olika erfarenheter av att jobba med olika målgrupper.
    I många sammanhang lyfts folkbibliotekens roll att vara ett verktyg för social hållbarhet – speciellt i utanförskapsområdena. Men för att verktyget faktiskt ska fungera effektivt krävs att beslutsfattarna tar sitt ansvar och ger verksamheten mer resurser så att biblioteksansvariga kan ta in rätt kompetenser.
  • Om biblioteket ska vara en kraft i lokalsamhället så borde ansvariga bjuda in orosmomenten till dialog – de kanske har svar på vad de vill ha biblioteket till – och svaren borde kanske förmedlas vidare till ansvariga politiker.
    Här finns en intressant paradox – några av de som skapar oron tillhör de grupper som omnämns som prioriterade i bibliotekslagen. Några av de  som skapar oron hör till de grupper som folkbiblioteken annars har svårt att nå. ”Bibliotek är platser där informationsspecialister hjälper allmänheten i deras eviga sökande i att förstå vad som sker i omvärlden” lär Cory Doctrow ha sagt. Det gäller ju också de här grupperna.
    Här finns ju ett gyllene tillfälle om beslutsfattarna tar sitt ansvar och ger verksamheten mer resurser så att biblioteksansvariga kan ta in rätt kompetenser.
  • Folkbibliotek brukar ibland kallas ”samhällets vardagsrum” och jämföras med antikens torg. Men även hemma i vardagsrummet eller på torget gäller vissa regler, rättigheter, medan annat, friheter, som man kan ta sig – fungerar inte – eftersom det är ett socialt, offentligt rum som ska vara till för alla.
    Att porrsurfa på de publika datorerna, slåss, skrika ”hora” till personal eller andra besökare eller spela fotboll i magasinet är en frihet besökarna kan ta sig, men det är ingen rättighet.
    Om det nu är ungdomar som orsakar störningen så borde det rimligen vara relevant att utöka vuxennärvaron på biblioteken. Det är ungefär så skolan skulle tackla motsvarande problem.
  • Sker det olagliga aktiviteter på biblioteken så finns det rutiner för det oavsett om det handlar om hets mot folkgrupp, olaga hot eller pedofiler.
    Likaså sker det i regel en kontinuerlig fortbildning kring säkerhetsfrågor och hur personalen ska agera i svåra situationer. Det är delar av de arbetsmiljöinsatser som ansvariga gör.
    Däremot är det tveksamt hur pass förberedda de nyutbildade från B/I-utbildningarna är på hur det är på en del – långt ifrån alla – av biblioteken.

Filmer från KB:s bibliotekschefskonferens 2016

För den som missade Kungl. Bibliotekets årliga bibliotekschefskonferens, som ägde rum för någon vecka sedan, kan ni ta del av de filmade inslagen; Riksbibliotekariens inledning, om arbetet med den nationella biblioteksstrategin, panelsamtal och inlägg om ledarskap och sist men inte minst en inspirationsföreläsning av Robert Darnton.

 

Mitt eget bidrag var en del av konferensens knytdel och handlade om sociala kompetenser som bemötande och interkulturell kompetenser som nyckelfaktorer i samtidens bibliotek. Även om mitt fokus primärt var folkbibliotek stämmer det ganska bra på andra biblioteksverksamheter:

Utbildningarna och professionen

Kompetensbehoven på folkbibliotek kan förenklat delas upp i tekniska färdigheter inriktade mot olika medietyper (katalogisering, programmering, mediehantering, informationssökning, MIK etc) och social kompetenser (bemötande, interkulturell kompetens, relationsskapande, sociologi, pedagogik etc). Mycket av kompetensbehoven blir lösta ute på fältet i den konkreta arbetssituationen som biblioteksyrkets praktik innebär. Annat tillgodoses via B/I-utbildningarna som ska ge de blivande bibliotekarierna verktyg för sitt framtida jobb.

Många folkbiblioteksansvariga som idag  rekryterar nyutbildade bibliotekarier menar att det är svårt, rentav omöjligt, att hitta lämpliga kandidater till de tjänster som finns. Många av de sökande är säkert duktiga på den tekniska delen och kanske utmärkta på forskningsinriktad problemformulering, men de saknar mycket när det gäller sociala kompetenser.

Eftersom praktiskt arbete på folkbibliotek inkluderar möten med människor i alla åldrar, människor med olika språk och kulturell bakgrund, med olika anledningar att använda sig av biblioteket – är social kompetens en kärnkompetens.

Vikten av social kompetens måste ställas mot de förväntningar som många av studenterna ger uttryck för inför sina nya uppdrag. Många av de som söker jobb på folkbiblioteken har bara en flyktig praktisk erfarenhet av biblioteksarbete och bär ofta på en romantiserad bild av folkbibliotek som en lugn och tyst arbetsplats. Förväntningarnas möte med verkligheten blir därför ofta kollisionsartad och många nyutbildade hoppar troligen av sin yrkeskarriär inom biblioteksfältet.

Det här vill jag diskutera med bibliotekscheferna på KB:s knytkonferens:

  • Hur kan vi hjälpa B/I-utbildningarna att få fokus på folkbibliotekens behov av socialt kompetenta bibliotekarier i framtiden? Hur kan utbildningarna jobba mer med verksamhetsförlagd utbildning? Vill de det?
  • Vilken typ av marknadsföring av bibliotekarieyrket behöver folkbiblioteken och utbildningarna göra för att inte befästa stereotypa bilder av bibliotek och bibliotekarier – och därmed få mer socialt kompetenta studenter som söker till utbildningarna?

Höstturné Dag 6 ”Bibliotekarien är död. Länge leve bibliotekarien!”

Jag deltog i ett seminarium – ”Bibliotekarien är död. Länge leve bibliotekarien!” – arrangerat av Svensk biblioteksförenings Regionförening Västerbotten, Umeå stadsbibliotek, Umeå universitetsbibliotek och Länsbiblioteket i Västerbotten om framtidens kompetenser och kompetensbehov på olika typer av bibliotek.

Ett par saker som var intressanta och som flera nämnde

  • Sociala kompetenser är nyckelkompetenser för att bedriva biblioteksverksamhet.
  • Utgå från styrdokumenten – lagar, konventioner och biblioteksplaner – och beskrivningen av bibliotek i dem, för att bedöma kompetensbehoven på just ditt bibliotek.
  • David Lankes!

I vilket fall här är min presentation, eller rättare en variant av den med lite mer bilder som jag inte hann med att visa.

Om statens styrning av kommunerna

Statskontoret har på uppdrag av regeringen kartlagt statens samlade styrning av kommunerna och övergripande analyserat konsekvenserna av styrningen. Statskontorets bedömning är att den samlade statliga styrningen av kommu-nerna har ökat i omfång, komplexitet och detaljeringsgrad under de senaste decennierna. Det är många myndigheter som styr den kommunala verksam-heten och inom vissa områden tillkommer också styrning från EU.

Ett av de områden som undersökts är kommunernas kultur- och biblioteksverksamhet. Det intervjuer och enkäter visar på är:

”Några kommuner har såväl i Statskontorets enkätsvar som i intervjuer tagit upp att införandet av bibliotekslagen har lett till ökad styrning. Lagen är till sin karaktär en ramlag och ska ange övergripande principer och riktlinjer för biblioteksväsendet.
Beskrivningen av lagens faktiska inverkan varierar mellan personerna som har intervjuats. Ett par svarande beskriver den som att vara ospecifik och ”tandlös” medan en annan kommun beskriver att den i hög grad är styrande i hur man prioriterar resurser och inriktning.
Några kommuner har såväl i enkätsvaren som i intervjuer tagit upp att införandet av bibliotekslagen har lett till ökad styrning. En förändring är att lagen reglerar såväl skolbibliotek som folkbibliotek och att det är två olika förvaltningar som ansvarar för dessa två biblioteksformer. Vissa kommuner menar att detta är positivt då det har lett till ökat samarbete medan andra menar att detta skapar svårigheter.

Rebecca Solnit: Det finns hopp i mörkret

Författaren Rebecca Solnit bjuder på sin bok Hope in the Dark: Untold Histories,:Wild Possibilities, som gratis e-bok under en tid, som ett resultat av valet av Donald Trump som president i USA. Hon lyfter fram kraften i progressiv aktivism:

”With Hope in the Dark, Rebecca Solnit makes a radical case for hope as a commitment to act in a world whose future remains uncertain and unknowable. Drawing on her decades of activism and a wide reading of environmental, cultural, and political history, Solnit argued that radicals have a long, neglected history of transformative victories, that the positive consequences of our acts are not always immediately seen, directly knowable, or even measurable, and that pessimism and despair rest on an unwarranted confidence about what is going to happen next.

Originally published in 2004, now with a new foreword and afterword, Solnit’s influential book shines a light into the darkness of our time in an unforgettable new edition.”

Om bibliotek i Medieutredningen

I dag överlämnade särskilda utredaren Anette Novak Medieutredningens slutbetänkande till kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke : En gränsöverskridande mediepolitik : För upplysning, engagemang och ansvar

En snabb skanning av det som skriv om bibliotek gav följande:

”Det ingår, enligt direktiven till Medieutredningen, att i arbetet med att forma framtidens mediepolitiska verktyg även väga in bibliotekens roll som arenor för kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning.

Bibliotekens potential på området fördes fram i delbetänkandet, inte minst framhölls den närmast unika neutrala sökupplevelsen som allmänhetens datorer, där många användares beteenden blandas, erbjuder. Vid de två samrådsmöten då Medieutredningen haft dialog med företrädare för bibliotekssektorn har det framgått att även de ser detta som en viktig funktion för biblioteken, några oroar sig emellertid för en utveckling där vissa bibliotek väljer bort att uppdatera
hårdvaran och andra helt tar bort denna tjänst.

I Folkbiblioteken i medielandskapet, ett av bidragen i Medieutredningens forskningsantologi, lyfts bibliotekens roll som nod för medborgarnas tillgång till olika typer av medier och ansvaret för medborgarnas intellektuella tillgång till medier. Folkbiblioteken ser det som sin uppgift att såväl tillhandahålla ett brett och varierat medieutbud som att utgöra ett pedagogiskt stöd, inte minst för gruppersom annars inte skulle få tillgång till dessa tjänster. De konkreta insatserna är flera: tillgängliggörande av medier med ett kvalitativt, brett och mångsidigt innehåll, vägledning och guidning i medielandskapet
och förstärkning av användarnas MIK-kunskaper. Därutöver utgör biblioteken en mötesplats där, i bästa fall, olika synpunkter, åsikter och perspektiv i samhällsfrågor kan brytas. Folkbiblioteken står emellertid i detta arbete inför ett antal utmaningar, t.ex. bristande personalresurser och kompetens.

Ett exempel på MIK-verksamhet är projektet med MIKbibliotek. I projektet uppmuntras folkbibliotek och skolbibliotek – genom fortbildning av bibliotekarierna och material för biblioteksrummet – att engagera sig kring MIK. I november 2015 var 351 bibliotek anslutna, varav 104 folkbibliotek. Satsningen syftar till att
få besökare att diskutera och fundera över hur nyheter och information produceras och förmedlas, hur budskap utformas och sprids, framför allt på internet.

Utredningen för en nationell biblioteksstrategi la i september 2016 fram förslag om ett digitalt kompetenslyft för landets alla medborgare genom en satsning på bibliotekssektorn. Målet med satsningen är bl.a. att öka kompetensen hos den vuxna befolkningen avseende källkritisk granskning av medier, ägarstrukturer och globala sammanhang. Utredningen påtalar att Sverige genom att använda den kunskap och kompetens som finns inom biblioteksväsendet har god möjlighet att skapa ett brett digitalt kompetenslyft i befolkningen.”

”Statens medieråd ska enligt sin instruktion bl.a. verka för att stärka barn och unga som medvetna medieanvändare i syfte att skydda dem mot skadlig mediepåverkan. Ett verktyg för myndigheten i detta arbete har sedan flera år varit MIK, exempelvis har utbildningen ”MIK för mig”, som riktar sig till elever, lärare, skol- och folkbibliotek, tagits fram. Myndighetens MIK-arbete är uppbyggt kring en kunskapsbas och en struktur för att arbeta mot olika målgrupper, främst vuxna som arbetar nära barn som t.ex. lärare, fritidsledare, förskolepersonal och bibliotekarier men även sjuksköterskor vid barnavårdscentraler.”

Medieutredningens slutsats:

”Det digitala kompetenslyft – via en satsning på biblioteken och fortbildning av bibliotekarier – som Utredningen för en nationell biblioteksstrategi föreslog, är en möjlig väg. Men i arbetet med att utforma satsningen bör även skolans, skolbibliotekens och inte minst studieförbundens potential vägas in.”