Audunson: Personalens och allmänhetens attityder till norska folkbibliotek

I senaste numret av norska Bok og Bibliotek skriver Ragnar Audunson om några resultat från ett internationellt forskningsprojekt (ALMPUB) som försöker analysera hur allmänhet, profession och beslutsfattare ser på folkbibliotekens uppdrag och därmed ge svar på vilken fråga folkbiblioteken är svar på. Det handlar om attityder till folkbibliotekens utbud och tjänster – men i det här fallet med norskt perspektiv.

• Såväl allmänhet som profession är överens om att rollen att främja kreativitet och nyskapande är bland de minst viktiga grunderna för biblioteksverksamhet.
• På en punkt skiljer sig bibliotekspersonalens och allmänhetens ranking åt markant från varandra. Det gäller påståendet att biblioteket är viktigt som mötesplats i lokalsamhället. Bibliotekspersonalen värderar detta som mycket viktigt medan allmänheten i undersökningen är med kallsinnig till detta. Audunson lyfter här fram en paradox: Det finns inte nödvändigtvis en  överensstämmelse mellan människors användning av biblioteket som mötesplats och deras faktiska användning av denna plats. Användningen av biblioteket som mötesplats har ökat markant för varje mätning som har genomförts under de senaste tjugo åren. Uppfattningen om bibliotekets betydelse som mötesplats motsvarar heller inte den faktiska ökningen av bibliotekets användning som mötesplats.
• En annan punkt där norsk bibliotekspersonal och allmänhet skiljer sig markant är politiska preferenser. Det norska Framstegspartiet är har knappast några supporters på de norska biblioteken.

Hur ska vi  förhålla oss till den ganska traditionella biblioteksperspektivet som finns både hos allmänheten och personalen? I det här sammanhanget kan det vara värt att lyfta en av ”humparna” i utkastet till nationell biblioteksstrategi, även om jag personligen kanske inte tycker att just den här frågan är mer universell än svensk.

”Ny berättelse om biblioteken
När den alltför traditionella bilden av biblioteken sprids är det viktigt att det finns beskrivningar av bibliotek som är angelägna för människor idag. Bibliotekens
nya berättelse behöver skapas. En sådan bild kan vara gemensam, men med variationer, och kan vara förmedlad i olika medieformer som t ex i film eller genom sociala medier. Det samlade biblioteksväsendet har ett gemensamt ansvar för den nya bilden av biblioteket.
Professionen har ett ansvar att kliva fram och visa upp den kunskap som man bidrar med. Här behövs belysande exempel om hur avgörande professionens
insats kan vara. Vi ser här en roll för professionsföreningar i samverkan och dialog med utbildningarna i biblioteks-´och informationsvetenskap,
liksom för Svensk biblioteksförening och nationalbiblioteket.”

 

Audunson om Litteraturhus vs folkbibliotek

Litteraturhus stora i Norge

Ragnar Audunson är professor på Høgskolen i Oslo og Akershus och en av nordens mest profilstarka bibliotektänkare. I senaste numret av Bok og Bibliotek diskuterar han skillanden mellan litteraturhus och bibliotek. Han reflekterar kring varför en institution som ett Litteraturhus är mer populärt i Norge och Tyskland än, säg, Sverige och Danmark.

Biblioteken ska inte, och kan aldrig, bli litteraturhus, slår Audunson fast med viss emfas. Litteraturhusen har först och främst de litterärt intresserade som målgrupp. Rollen som litteraturhus är en viktig dimension för biblioteken, men den sammanfaller inte nödvändigtvis med bibliotekets roll i samhället. Biblioteket är något mer.

Om jag förstår Audunson och de forskare han citerar rätt så hotar satsningarna på litteraturhus infrastrukturen för folkbiblioteken i Norge i och med att filialerna får stryka på foten i Osloområdet. Jag tolkar det som om fokus för litteraturhusen är snarare att tillfredsställa en litterärt intresserad elit än stödja allmänhetens bildningssträvanden.

Litteraturen i nya svenska bibliotekslagen

Den nya svenska bibliotekslagen lyfter folkbibliotekens uppdrag i §7: Folkbiblioteken ska särskilt främja läsning och tillgång till litteratur. Som jag ser det svarar det mot bibliotekslagens portalparagraf. Den som säger  att syftet med offentliga bibliotek är att ”verka för det demokratiska samhällets utveckling”. Läsning är i sig en förmåga som krävs för att ta del av och påverka det demokratiska samhället.
Litteraturen lyfts därför i den svenska bibliotekslagen på annat sätt än tidigare. Lagen lyfter också en  rad andra lika viktiga områden för samtliga offentligt finansierade bibliotek: bildning, upplysning, utbildning, forskning och kulturell verksamhet. Det betyder enligt min uppfattning att biblioteken redan har uppgiften att vara litteraturhus, forskningscenter, utbildningsinstitutioner, folkbildare och kulturhus. Det gäller alla bibliotekstyper och samtidigt – biblioteken kan inte välja att bara ha ett perspektiv – lika väl de statliga myndighetsbiblioteken, fängelsebiblioteken, universitetsbiblioteken,  bokbussarna som självaste Kungl. Biblioteket.

Trampolinen – ett annat litteraturhus

I Sverige finns ett intressant litteraturhus på gång i Sandviken – Trampolin. Konceptet skiljer sig radikalt från de tyska förebilderna. Fokus ligger snarast på att skapa en miljö för kreativt berättande för barn och unga, än på läsandet i sig. Så kan man också göra.
Det läsfrämjande arbetet ligger redan i uppgiften för för de svenska biblioteken. Konceptet med Trampolin fungerar som ett komplement för en prioriterad målgrupp.

Här är ett nyhetsinslag från TV 4 om Trampolin.

Audonson (NO) om att bibliotek kompletterar nätet och vice versa

Generellt kan man säga att nya informations- och medieplattformar kommer att konkurrera ut sina redan existerande motsvarigheter eftersom det nya innehåller samma funktioner som det gamla, men på ett bättre sätt. (En mobiltelefon är t ex inte bara en telefon – det är ett kommunikationsredskap med fler funktioner. Det vanligaste användningsområdet på en mobil har inget med telefoni att göra – det är att använda den som klocka!)

Enligt Ragnar Audunson i Bok og Bibliotek, pekar forskningen dock på att relationen mellan bibliotek och internet inte fungerar på det viset. Förhållandet mellan bibliotek och internet verkar snarare vara kompletterande.

Audunson: biblioteken måste anpassa sig _och_ kännas igen av sina brukare

Den norske professorn i biblioteks- och informationsvetenskap, Ragnar Audunson, säger till forskning.no att biblioteken måste ändra inriktning om de ska överleva i den digitala åldern.

Enligt Audunson måste biblioteken fokusera än mer på de egentliga kärnuppgifterna:

Biblioteken är institutioner som med utgångspunkt i organiserade samlingar av dokument initierar sociala processer. Processer som är knutna till lärande, kunskapsdelning och kulturförmedling.

– Digitaliseringen frigör tid och resurser till att fokusera mer på dessa kärnuppgifter än förr, säger Audunson.