Elsebeth Tank

Sven Nilsson, Elsebeth Tank och visionerna för Malmö Stadsbibliotek

Det som sker på Malmö Stadsbibliotek är oftare mer intressant än det som sker på många andra bibliotek. Det beror enligt min mening bl a på att man har och har haft chefer som vågar ha visioner.

Jessica Ralsgård, Jessika Steen och Nina Svensson Ney analyserar i sin B/I-magisteruppsatsMalmö stadsbibliotek och framtiden – En diskursanalys av två stadsbibliotekariers tankar och visioner vad två drivande bibliotekschefer – Sven Nilsson och Elsebeth Tank –  vid Malmö Stadsbibliotek sagt om sitt  biblioteks framtid. De har även jämfört Sven Nilssons och Elsebeth Tanks framtidsvisioner gällande Malmö stadsbibliotekoch undersökt om det finns några kopplingar dem emellan.

I sin analys har författarna utgått från fyra ”nodalpunkter”: personal, media, besökare och rum. Det är runt dessa fyra nodalpunkter de båda stadsbibliotekariernas diskurser för Malmö stadsbiblioteks framtid skapas.

De diskurserna författarna identifierade rörande Sven Nilssons framtidsvisioner för Malmö stadsbibliotek var:

  • Den kvalificerade personaldiskursen
  • Den välförsedda mediadiskursen
  • Diskursen om den självbildande besökaren
  • Det sociala rummets diskurs

Motsvarande diskurser för Elsebeth Tanks del är 

  • Den nyskapande personaldiskursen
  • Den slimmade mediediskursen
  •  Diskursen om den interagerande besökaren
  • Det gränslösa rummets diskurs

Sven Nilsson och Elsebeth Tank har flera beröringspunkter i sina framtidsbilder angående bibliotekets personal, om vikten av att nå och få fler och nya besökare, samarbete och förmedlingsarebete. Synen på biblioteks- och informationsteknologi är gemensam.

När det gäller medier finns det såväl likheter som skillnader i Sven Nilssons respektive Elsebeth Tanks syn på bibliotekets samlingar. För båda två är böckerna verktyg med flera funktioner. Hos Sven Nilsson utgör samlingarna centrum i biblioteket och ska exponeras rikligt. Den långsiktiga uppbyggnaden av samlingarna borgar för mångfald och kvalitet i innehållet. Hos Elsebeth Tank ska bibliotekets alla samlingar gås igenom med en samtida blick för att på så sätt skapa mer plats genom att flytta undan en del av materialet. Böckerna får en lite mer tillbakadragen roll och det som blir stående framme är välredigerade samlingar.

Författarna går på ett föredömligt sätt igenom de senaste decenniernas danska och svenska biblioteksdebatter och konstaterar att Sven Nilssons framtidstankar kring Malmö stadsbibliotek tydligast fokuseras kring folkbibliotekets roll som kunskapscenter och som socialt center. ”När det gäller Elsebeth Tanks framtidsdiskurser och den samtida framtidsforskning ser vi hur hon följer både den svenska och den danska linjen. Vi kan urskilja en viss skepsis från den svenska biblioteksdiskussionen, men kan också urskilja att de flesta är liksom Elsebeth Tank taggade för förändring och nyskapande. Det fokuseras på biblioteket som fysisk plats och de upplevelser som besökarna ska få.”

Malmö Stadsbibliotek går vidare

”En strategi är en ögonblicksbild, en bild av det vi tror här och nu, baserat på vad vi vet just nu. Därför är det naturligt att nu, tre-fyra år efter att strategin formulerats, återvända till den för att utvärdera den så här långt och överväga om de övergripande idéerna håller och om det behöver göras några förändringar, tillägg eller justeringar.” säger Elsebeth Tank.

Sammanhanget och läget beskrivs i en skrivelse här.

Saxat ur skrivelsen

”…kan det vara viktigt att betona att bibliotekarieyrket är under förvandling i största allmänhet. Det betyder att man emellanåt måste ta farväl av ett högt älskat och identitetsskapande arbetsinnehåll, samtidigt som det nya bara är i sin linda och därmed uppfattas som både otydligt och ouppnåeligt. Att ge sig i kast med det nya kräver tydlighet från ledningen om uppgiftens karaktär och lust och mod hos de anställda att ge sig ut på osäker mark, utforska och experimentera med det okända. Det innebär också att göra fel ibland, vilket kan vara svårt när man är van att vara kompetent och professionell.”

Tankfulla, tankspridda eller tanklösa?

Enligt ett inlägg på bloggen ”Tysta tankar”  menar Mats Olsson att de 62 bibliotekarierna (som skrivit ett svar på ett tidigare upprop från 18 författare  i Sydsvenskan) uttrycker sitt stöd för bibliotekschefen Elsebeth Tank och förändringen.
Den som vill läsa Elsebeth Tanks version hänvisas till hennes blogg och det är kanske där debatten också borde finnas. Det finns också en artikel i Sydsvenskan.

När det gäller ”de 62” så tror jag inte att det alls handlar om Tank.
Jag tror att det handlar om en oro för bibliotekens framtid oavsett om det handlar om Malmö Stadsbibliotek eller något annan stans. Jag antar att de 62 utgår från en aktiv kunskap om förändrade kulturmönster hos brukarna i form av nya perspektiv på läsning, upplevelser och mediakonsumtion.

Själv menar jag att när förutsättningarna för själva texten förändras, när nya berättelser skapas med hjälp av nya medieformer – så påverkar det vad ett bibliotek är och hur det beskriver sig i samhället.
Det är inget nytt, samma sak hände vid andra ”paradigmskiften” – t ex när bibliotekarierna vände bokhyllorna utåt och lät folk själva hämta sina böcke , för typ hundra år sedan. (Vilket i sig var så radikalt att det fortfarande finns bibliotek som fortfarande har låsta samlingar)

Malmö Stadsbibliotek gallrar

Malmös Stadsbibliotek gallrar. Vilket har fått en del pressreaktioner. Utgångspunkten i artiklen i Sydsvenskan handkar mer om att böckerna ska destrueras. Av kommentarena att döma så gör många läsare jämförelsen med bokbålen i nazityskland.
I dagens Sydsvenska uttalar sig bibliotekschefen Elsebeth Tank som också får stöd av kulturnämndspolitiker. Vice ordf i kulturnämnden säger att ”Det var längesedan som bibliotek bara var utlåning av böcker.”

Jag är övertygad om att Elsebeth Tank gör helt rätt. Problemet med/på de svenska biblioteken är inte bristen på böcker. I o m de nätverk som finns går det att få tag på när nog de flesta böcker som finns. I Sevrige finns dels ansvarsbiblioteken där allt svenskt tryck samlas samt ett Depåbibliotek för folkbibliotek dit biblioteken kan vända sig för att få låna mindre efterfrågad litteratur.
Att krama en pappersbok bara för bokens egen skull tycker jag är ytterst tveksamt – det är ju innehållet som räknas och dess relevans för samtiden. Böcker är egentligen bara behållare för text. När de inte används eller efterfrågas längre så ska de inte ta plats för det som som faktiskt behövs.

Det är ett par saker som är lite intressanta:

  • Kärleken till boken som artefakt. Det är känsligt att slänga böcker. Det är väl därför det finns antikvariat, antar jag. Boken som symbol väger tyngre än symbilen tidning eller tidskrift.
  • Det är viktigtatt kommunicera ut Det Nya Biblioteket till medborgarna och göra dem delaktiga i processen. Bibliotekets framtid är inte bara en sak för bibliotekspersonal och möjligtvis politiker. Bjud in brukare, fokusgrupper, studiecisklar och diskutera med dem, för fram de nya idéerna, lyssna och testa. Ta dem med. (Det kanske man har gjort i Malmö, vad vet jag) Förklara. Förklara igen.
    För det handlar inte om gallring av 20 ton böcker – det hanlar om bibliotekets framtid.

900 000 barnböcker delas ut

Den 3 – 30 oktober ingår drygt 900 000 barnböcker i årets Bok Happy Meal. Det bygger på ett samarbete mellan Läsrörelsen och McDonald’s. Var och en som köper ett Happy Meal får en av nio högklassiga barnböcker. För tredje året är en av böckerna tvåspråkig. I år är det Mamma Mu åker rutschkana på persiska.

Sammanlagt har därmed 38 titlar av 39 olika författare och illustratörer ingått i ett av de största läsfrämjande projekt som genomförts i Sverige där nära 5 miljoner barnböcker nått ut via McDonald’s.

Läs pressmeddelandet.

Barnens bästa böcker på McDonald’s barnensbastabocker.pdf (PDF-2,7 MB)

Det får mig att fundera på ett par saker:
Biblioteken då? Nej branschen var inte intresserad av att samarbete, så biblioteken blev inte inbjudna.
– Hur kan bibliotekens läsfrämjande arbete utvecklas?  I samarbete med andra? Men inte MacDonald’s?

McDonald’s har inget intresse i att arbeta läsfrämjande, tyckte jag att Joacim Hansson skrev i senaste Ordfront Magasin. MacDonald’s kränger hamburgare. Det är säkert så att ett sånt här projekt, eller att bibliotekschefen i Malmö vill ha samerbete med en snabbmatsrestaurang, främst innebär att vi – eller läsrörelsen – är med och tvättar bort lite skräp från ett skamfilat varumärke.

Å andra sidan kan man välja att se det ur barnen perspektiv. Oavsett vad man privat tycker om snabbmat så går många barnfamiljer till McDonald’s, BurgerKing och Maxi. De är samlingspunkter. Om någon har ett läsfrämjandeprojekt där, så når man många. Det borde väl vara bra, speciellt som besökarna kanske är familjer som inte hittar till biblioteken.
På biblioteken funderar vi över minskande besök och utlån, kanske vi ska fundera lite till.