Fyra kompetenser för den multidiciplinäre medarbetaren

Avskaffa de tvärfackliga lagarbetet för att skapa innovationer. Satsa hellre på att hitta medarbetere med kompetenser från många olika områden säger danska Innovation Labs Morten Hejlesen i en webbkrönika. Om det betyder att medarbetaren har olika utbildningar i bagaget eller enbart är kunnig inom flera fält genom egna erfarenheter och eget intresse är mindre viktigt.

Hejlesen har identifierat fyra karaktäristika för den multidiciplinäre medarbetaren:

1. Syntetiseringskompetens: Nya idéer uppstår genom nya kombinationer av kunskap som redan finns. Yrkesfacklig schizofreni får människor möjlighet att på ett kompetent sätt kombinera olika disciplinära vinklar och se nya möjligheter.

Kompetens att byta synvinkel: Det är viktigt att kunna se utevcklingsfrågorna från flera håll. Att byta perspektiv gör att man systematiskt kan identifiera möjligheter och svagheter.

Obstruktionskompetens: Stor förståelse för olika yrkesmässiga synvinklar göra multidisciplinära medarbetaren i stånd att fungera som kvalificerade motspelare i mycket olika situationer. Det innebär slutet på drömmar om kunskapsriken och enkelspårig hängivenhet för specialistkompetens. Den den multidiciplinära medarbeteraen hindrar och utvecklat på ett konstruktivt sätt.

Medieringskompetens: Att bemästre olika yrken är som att bemästre flera språl. Den multidisciplinära medarbetaren får en roll som tolk.  

Slutsats: bibliotekarierna borde ta för sig med sin kompetens i andra områden ärn enbart på biblioteken. Biblioteken borde ta in annan kompetens än den traditionella för att utvecklas.

Museum 2.0 del 2

Jag hade tänkt spana om begreppet Museum 2.0 redan i våras, men artikeln som jag blev inspirerad av försvann i en hög med papper och dök inte upp förrän nu. Under tiden har jag upptäckt den amerikanska bloggen Museum 2.0.
Danska Innovation Lab diskuterar också framtidens museum och säger att det är dags att sätta det traditionella museet på museet.

I vilket fall, i en artikel i tidskriften Kulturella Perspektiv nr 1/07 diskuterar Kerstin Smeds, professor i museologi i Umeå, olika förhållningssätt för museerna i interaktionssamhället. I sitt resonemang tar hon upp en kritik mot museialiseringen av historien och samtiden: ”Museibegreppet har skenat iväg och omfattar idag också hela miljöer, samhällen, naturområden, territorier.”
Hon konstaterar att det inte längre enbart är den vetenskapliga exepertisens värdringar om vad som är värt att bevara som styr. Experternas värdegrunder har fått konkurrens av vad vanligt folk – entrepenörer och turister – frågar efter.

Museerna i en förändrad värld
Smeds frågar om museerna som vi känner dom kan överleva i det postmoderna samhället. Hon menar att de balanserar mellan sina gamla nationella och vetenskapliga uppdrag, där bevarandet för sin egen skull stod högt i kurs, och folkets krav på delaktighet och tillgång till godbitarna i museernas magasin.
Frågeställningen känns igen från andra håll: folkrörelser, ideologier – och för oss som intresserar sig för det: folkbibliotek.

Museum = mausoleum? 
Om jag förstått henne rätt, så menar Smeds att själva musealiseringsprocessen av artefakter och föremål är ett problem för museerna, rentav ett hot. Föremål som konserveras och placeras i monter dör och blir ointressanta för betraktaren. Smeds citerar Theodor W. Adorno som säger att det inte är en slump att orden mausoleum och museum har samma ursprung.

Museernas allt större krav på bevarande, konservering och säkerhet kan enligt Smeds skapa konflikter med andra, viktigare syften, som t ex att popularisera vetenskap och att låta vanligt folk umgås med föremålen.
”I branschen skämtar man redan om att museiantikvariens dröm är att föremålen inte alls plockas fram i dagsljuset, eftersom de mås bäst i ett mörkt, svalt, bombsäkert och klimatiserat magasin.” säger Smeds som ställer den retoriska frågan: ”Varför är vi så självklart övertygade om att våra efterkommande vill ha allt detta skrot, som vi har samlat i ladorna?”
Frågeställningen känns igen från andra håll: folkrörelser, ideologier – och inte minst för oss som intresserar sig för det: folkbibliotek.

Nya tider – nya förhållningssätt
Jag citerar Smeds mer eller mindre rakt av. Ändra gärna ”museerna” till ”biblioteken”:
”Det vi alltså måste intressera oss för är att förändra museernas koncept och uppdrag i grunden – inte bara bredda verksamheten i form av mer pedagogik, så som de flesta museer idag uppfattar saken.”
”Plocka i stället fram föremålen, använd dem, låt folk ta på dem, undersöka hur de är gjorda, ta vara på den kunskap som ligger i föremålen, direkt, i ett kreativt umgänge med det förflutna. Låt folk låna hem föremålen, möblera lite i sina liv med dem…”

Framtiden finns hos de små
Om de stora museerna präglas av institutionella tröghet, ovilja och långsamhet när det gäller förändring och utveckling, så kan de mindre museerna snabbt ställa sig i täten för den demokratiserning av kulturarvet som Smeds efterlyser. Och det är kanske så; det är de mindre museerna som har ett mer utpräglat 2.0-tänkande med delaktighet och interaktion.

Charles Leadbeater

Från danska Innovation Labs nyhetsbrev september:
Framtiden tilhör de samhällen som kan utveckla det kreativa, mänskliga kapitalet.
Charles Leadbeater är just nu en av världens mest viktiga innovationstänkare. I sitt senaste projekt ”We-think” driver han uppfattningen att kollektiv kreativitet och öppna standarder är vägen till framgång – även för en helt vanlig verksamhet: För att främja kreativiteten är det viktigt att ha flytande gränser mellan organisationens delar, och i förhållande till medarbetarnas kreativa cirklar utanför organisationen. Ju mer du kan göra det, desto mer kan du förstärka organisationens kreativitet, genom att pressa på, kombinera och provocera fram ideer från organisationens omgivning.

Här kan man provläsa hans bok och ge synpunkter på den. Den kommer som pappersbok 2008.

Hur innovativ är du?

Danska Innovation Labs har gjort ett test som tar avstamp i deras egna värdegrund och deras mest framgångsrika verksamhetsoråden.

Test för att se om din organisation är innovativ nog: stämmer det in så är du i en innovativ miljö!

1. Bli aldrig helt färdig– de mest framgångrika produkterna just nu är de som öppet erkänner att de inte är färdiga och att de är öppna för idéer utifrån. De är alltid i beta.

2. Anställ ”fel” personer – En fast formulerad anställningspolicy ger för lite spelrum för personal som är oförutsägbar och utmanande.  Dvs de som ser till att det sker nya saker. För att få igång en dynamisk utvecklingsprocess på arbetsplatsen krävs en spänning som går utanför den traditionella arbetsgruppen.

3. Glöm traditionella affärsmodeller – det ekonomiska vinstmotivet är ofta avskräckande för den stora mängden gratiskrävande internetanvändare. När du väl fångat folks interesse, kommer vinsten så småningom.

4. Ge bort saker – det kan betala sig att ge bort slutprodukten gratis. De stora pengarna tjänas på andra ställen. Typexsemplet  är Skype som såldes dyrt men där principen var att ge bort gratis telefoni.

5. Använd pengarna på varm luft – Varm luft är här uttryck för ett oundvikligt stadium där man kopplar vetande till framsteg. För brödrena Montgolfier var det redan 1783 varm luft som drev utvecklingen framåt.  Det fanns massor av varm luft när Kennedy 1960 sa det skulle finnas människor på månen.
Det kan betala sig att sätta mål och medel efter luftiga idéer och låta omständigheterna forma sig längs vägen.

6. Tänk inte på framtiden – Ofta är framtidsvisioner bara ett sätt att se på nutidens problem och det nu förhärskande tankegodset. Om man i stället tar fokus på ”ögonblicket – precis nu” så är det större chans att man i verkligheten träffar rätt framåt i tiden när man omsätter de behov och önskningar som leder till handling.

Framsynta verksamheter har därför helt slutat med lägga budgetar eftersom det är ett sätt att låsa fast fokus och begränsa möjligheterna för det som sker plötsligt.

7. Lyssna inte på framgångshistorierna – Det är väldigt sällan som banbrytande verksamheter håller tacktal till framgångsteorier. Om en bok om unika affärsframgångar säljs i 500 000 exemplar innebär det nödvändigtvis inte att det skapas lika många nya unika framgångskoncept. Managementteorier skapas som en bakgrund till  banbryteade cases – INTE omvänt. Så, det enda giltiga framgångsreceptet måste vara att hitta sin egen väg. Det innebär självklart också att man inte ska tro på alla 10-punktslistor…

8. Ha en oklar strategi – Det har spillts massor med tid på fantasilösa människors drömmar om riktningsangivningar som antingen pekar i fel riktning eller åt inget håll alls.
Samma företag som på 90-talet byggde upp religioner kring sina varumärken och som fick alla medarbetare sammansvurna i samma företagsanda, samma riktning, kämpar nu med oflexibla och tunga organisationer som är omöjliga att förändra i forhållande till en snabbt förändrad marknad. Rådet är att utrusta dig med en strategi som är så oklar och bred som möjligt. Eller som Lou Gerstner, IBM, sa: ”The last thing this company needs is a vision”. 

9. Uppfinn inget nytt – Den som väntar på det banbrytande nya att basera sin ”innovation” på kommer att få vänta länge. Ta hellre fram en affärsidé genom att ta fasta på redan existerande produkter. Tro inte på att all innovation startar från en nollpunkt.

10. Dela med dig av dina hemligheter – Det betalar sig och skapar mer omsättning att hämta in andras idéer än förliat sig på sina egna. Du förlorar inte kunskap bara för att du ger bort den.