Svensk Biblioteksförening

Därför en nationell biblioteksstrategi

Idag träffas 2013/14 års utvecklingsråd inom Svensk Biblioteksförening och jag är med! Det ska bli spännande att få ta del vad biblioteksfältets skarpaste analytiker har att säga om framtiden för biblioteken. Jag antar att det stod ”omvärldsbevakning” på det bananskal jag halkade in på.

Vi har fått i uppdrag att var och en ska göra ett statement om varför vi behöver en nationell biblioteksstrategi i Sverige.

För mig handlar det dels om kvalitetssäkring av biblioteksverksamheten, Dvs att standardskillnader mellan biblioteken minskas så att biblioteksanvändare vet vad de kan förvänta sig för service oavsett vilken typ av bibliotek de använder, oavsett var i landet de bor. Jag menar också att en nationell strategi ska fungera som stöd för utvecklingen på de kommunala som statliga bibliotek. Säger lagen att bibliotek ska samverka, så talar strategin om varför och hur. Och var vi ska börja.

En nationell strategi kan alltså fungera som startmotor. Men det behövs bensin också. Nationella utvecklingsprojekt inom bibliotekssfären finansieras idag av KB och Kulturrådet (när det handlar om läsfrämjande arbete). Om MTM har några utvecklingsmedel som biblioteken kan söka vet jag inte.
Jag menar att en nationell biblioteksstrategi skulle kunna öka förutsättningarna för folk- och skolbibliotek att söka projektbidrag från staten, t ex KB som är den myndighet som har ansvaret för nationell samordning. Som det är nu är KB:s projektmedel ämnade enbart till att ge stöd för informationsförsörjningen till högre utbildning och forskning. Ska man vara riktigt ärlig så finns det i dagsläget inte så mycket för folk- och skolbiblioteken att hämta där.

En nationell biblioteksstrategi . som  lyfter fram strategiska vägar för bibliotekslagens måluppfyllnad och som såväl regionala kulturplaner som kommunernas biblioteksplaner och universitetens och högskolornas motsvarigheter kan haka på – skulle kunna ge ett fundament för det svenska biblioteksfältet.

Bloggo ergo sum

Det vill säga ”jag bloggar, alltså finns jag”  var rubriken för mitt och Anna-Stina Axelssons (a.k.a. Bibliobusters) bidrag till Svensk Biblioteksförenings seminarium ”Omvärlden förändras! – Vad gör vi?” den 7 oktober 2009. Nu kunde inte Anna-Stina medverka rent fysiskt, men faktum är att hon stått mer bakom upplägget än hon vet om. Jag ser fram emot att höra hennes erfarenheter från bloggandet i något annat sammanhang.

Det jag kommer att ta upp är bl a

Lite allmänt om sociala medier: RSS, bloggning och mikrobloggning, exempel på gemensamma bokmärken och favoriter via Delicious, video via YouTube och Vodpod, fotografier via Flickr

Verktyg: RSS i Internet Explorer, Bloglines, Netvibes, BiblFeed, Biblist , WordPress, Blogspot/Blogger, Twingly, Bloggportalen

Skriva; olikatyper av biblioteksbloggar, vem är målgruppen? Tre exempel Nyhetsblogg, Ideologiskt uttryck, Traditionell blioteksblogg, Personligt uttryck

Läsa: Bloglines, Google bloggsök, BADA, Svensk Biblioteksförening, Agent25, D-ListEbsco, LibWorm, LISNews

Ha koll: BBL och Nyheter via Svenska Biblioteksförening, Peter Scott, Lone Wolf Librarian 

Det här kommer jag nog inte att hinna med:
The Scout Report
Freepint

Internet Resources Newsletter
Librarian’s Internet Index

Tre bikupefrågor:

1) Hur ska bibliotekens kunskaper om omvärldsbevakning marknadsföras?

Och till vem ska marknadsföringen riktas?

2) Hur växlar biblioteken upp sina kompetenser från -bevakning till -analys? Och är det önskvärt?

3) Vilka grundkompetenser är viktigast att utveckla för en framgångsrik omvärldsbevakning? Och vad händer om man inte utvecklar dem?

Omvärlden förändras! – Vad gör vi?

Tillsammans med BiblioBuster ska jag berätta om hur man kan använda sociala medier för omvärldsbevakning på Svensk Biblioteksförenings seminarium Omvärlden förändras! – Vad gör vi?

Seminariet presenteras såhär:
”Seminariet syftar till att ge deltagarna redskap för att tänka och handla strategiskt när det gäller bibliotekens verksamhetsutveckling. Att bevaka och analysera omvärlden är en förutsättning för att förstå vad som händer i dag och förutse vad framtiden bär med sig och därmed kunna driva verksamheten i rätt riktning.”
Nyfikna kan anmäla sitt deltagande här.

En fråga som vi kanske kommer in på är varför bloggar vi? För min del har jag väntat på bloggverktyget i ca 30 år, äntligen ett sätt att kommunicera på och skriva nyheter på som är enkelt, roligt och snabbt.

Biblioteksdagarna 2009

Här kommer lite personliga reflektioner om Svensk Biblioteksförenings Biblioteksdagar 2009 som ägde rum 13-25 maj i Uppsala. Förra gången jag deltog fanns det ett 2.0-tema och man hade flugit in en av de ledande Bibliotek 2.0-namnen i världen från USA för att inspirera.
Motsvarande big-shot saknades denna gång, även om Helsingfors Stadsbiblioteks Maija Berndtson är en klok biblioteksvisionär och lyckades provocera den samlade världspressen som väcktes upp ur sin morgonslummer och upptäckte att det året var 2009.
Innan dess hade  Åse Hedemark berättat om de senaste decenniernas kultur och biblioteksdebatter – och man kunde konstatera att om det är våra vänner författarna som slåss för oss så är det bäst att vara på sin vakt (här är en länk till ett tidigare inlägg där du får reda på hur du kan hitta hennes uppsats). Kampanjen med att få en nationell biblioteksordning – den där rosa – har ju varit oerhört framgångsrik, trots sina belackare. Den har visat att biblioteken och dess lobby kan göra saker på egen hand.

Åke Nygren fick ett fins pris och hade en inspirerad föreläsning, workshop, äh, någonting, både poetiskt, filmiskt och interaktivt.

Själv har jag annars problem med Svensk Biblioteksförening. Jag är inte enskild medlem sen några år, jag har tyckt att det räcker med att mitt bibliotek är institutionell medlem. Varför? Jag har ett problem med mandat och etik.
Nästan alla som är aktiva i föreningen presenteras med sitt yrke och sin arbetsplats. Betyder det att när man uttalar sig gör man det som privatperson eller som representant för sin kommun eller utbildningsinstitution, eller någon annan? Representerar mitt länsbibliotek kommunbiblioteken i länet när det kommer till omröstning och i så fall vet kommunbibliotelen om det, eller har de önskat att det ska vara så?
Betyder det att trovärdigheten hos presumtiva medlemmar minskar om man presenteras som ”Peter Alsbjer, Örebro” i stället för ”Peter Alsbjer, länsbibliotekarie vid Länsbiblioteket i Örebro län”. Eller hjälper det här till att bibehålla gamla strukturer och maktförhållanden och skråkaraktären på organisationen?

Sitt eget bibliotek kan  man säkert uttala sig för, men har man mandatet att prata för sin organisation?
Eftersom den organisation ”mitt bibliotek” tillhör är ett regionförbund lär det knappast t ex dela Biblioteksföreningens syn på kulturutredningens portföljmodell. SB vill att statens bidrag till folk- och länsbibliotek ska ligga kvar på Kungl. Biblioteket – utredningen föreslår att det ska ligga i portföljen.
Etik, då? Jag träffade en gång en politiker som skarpt ifrågasatte bibliotekens engagemang i Svensk Biblioteksförening, eftersom det handlar om en lobbyorganisation som inte alltid har kommunens bästa för ögonen. Som kommunal tjänsteman måste man enligt politikern vara lojal med sin arbetsgivare och det uppdrag medborgarna har gett politiken att styra över, t ex folkbibliotek. Han menade att visst kan en bibliotekarie vara enskild medlem, men då inte representera biblioteket eller kommunen.
Kort sagt: jag har ett problem med SB.

Nu hoppas jag att föreningen med den framgångsrika Library Lovers kampanjen i ryggen tar med sig erfarenheterna av kampanjen och lägger nästa års Biblioteksdagar rätt vecka i Visby, alltså inte i maj utan vecka 27!

SB bevakar B/I-uppsatser

Svensk Biblioteksförening kommer att satsa på forskning i framtiden och börjar med att bevaka magisteruppsatserna som skrivs på B & I-utbildningarna.SB har på sin webbplats sammanställt alla magisteruppsatser från 2008 och framåt. I databasen kan man söka uppsatser på ämne (exempelvis ”barn, unga och elever”, ”vetenskaplig publicering”, ”sjukhusbibliotek”), lärosäte, författare eller årtal och nästan alla uppsatser går att ladda ner som pdf-fil.

Ett utmärkt initiativ som underlättar i omvärldsbevakningen!

Vems kärlek behöver biblioteken?

Omvärldsspanaren och trendanalytikern Magnus Lindkvist sågar på sin blog  Svensk Biblioteksförenings Library Lovers-kampanj. Kampanjen är helt fel ute, den är för gammalmodig, ineffektiv och felriktad enligt, Lindkvist.
Inlägget är väldigt provokativt, även för mig, men det är nyttigt att bli provocerad ibland – det innebär att man måste skärpa sina argument. Jag håller inte med honom om en hel del, annat får mig att fundera.
T ex: trots det Magnus säger, finns det hyfsat många svenska bibliotek som har ett aktivt förhållningssätt till förändringar. Det finns bibliotek som erbjuder ett brett webbinnehåll och förutsättningar för kommunikation. Det finns t o m bibliotek med WiFi-åtkomst.

Inlägget avslutas med att ”Libraries don’t need love or nostalgia, they need new reasons for being.”  Jag kan bara hålla med. Biblioteken får inte bli en fetisch för ett föråldrat sätt att söka kunskap, information och upplevelser. Lika lite som en dator eller en mobiltelefon ska vara det. Det är lite trist att säga det men det handlar  om verktyg och arbetssätt som ska fyllas med ett innehåll. Finns innehållet någon annanstans, kan verktyget kanske användas till något annat och arbetssättet förändras.
Också biblioteken måste följa med utvecklingen, annars kommer de inte att efterfrågas.

Själv älskar jag tanken på folkbiblioteket, dvs som en fysisk och virtuell plats där vi, i lokalsamhället, tillsammans kan ta del av information, dela kunskap, dela upplevelser med varandra. Det är en kärlek som jag inte automatiskt ger till en del bibliotek som gör sig otillgängliga med för klent tilltagna öppettider, som har ointressanta medier och med vresig och ohjälpsam personal.
Ska biblioteken ha folkets kärlek så måste de göra sig förtjänta av den.