I biblioteksavsnittet årets SOM-rapport – Allas bibliotek? – analyserar biblioteksforskarna Catarina Eriksson och Katarina Michnik vilka folkbiblioteksanvändarna verkligen är. Detta görs i perspektivet av förslaget till nationell biblioteksstrategi och uppdragen till kommunerna i bibliotekslagen – att verka för det demokratiska samhällets utveckling och därtill finnas för alla.
– Tidigare studier visar att stadsbor och välutbildad medelklass besöker bibliotek i större utsträckning än lågutbildade eller invånare på landsbygden. I vår studie ville vi gå bortom socioekonomiska indelningar och titta på hur andra faktorer som politisk positionering och engagemang i valda aktiviteter samvarierar med biblioteksbesök, säger Katarina Michnik i en intervju på Högskolan i Borås webbplats.
Så vad vet forskarna om biblioteksanvändarna (min kursiv)?
- Personer med max medellåg utbildning och pensionärer besöker folkbibliotek i minst utsträckning.
- Studerande är den grupp som besöker folkbibliotek mest. Drygt 50 procent har har besökt folkbibliotek minst en gång i kvartalet.
- Sannolikheten är högre för att internetanvändare besöker folkbibliotek än att personer som inte använder internet ska göra det – ju mer frekvent internetanvändare, desto högre sannolikhet för att vederbörande ska besöka folkbibliotek.
- Det finns ett starkare samband mellan folkbiblioteksbesök och den internetanvändning som påminner om klassisk biblioteksverksamhet som informationsförsörjning, än mellan folkbiblioteksbesök och den internetanvändning som bygger på medskapande inom ramen för sociala medier.
- De som besöker folkbibliotek ofta utför också biblioteksärenden på internet i högre utsträckning. Dvs om du inte besöker folkbibliotek, är sannolikheten låg för att du utför biblioteksärenden på nätet.
- Sannolikheten för ett högt förtroende för folkbibliotek är högst bland personer som placerat sig klart till vänster på den politiska skalan, vilket också får till resultat att sannolikheten är högre att den som placerat sig till vänster ska besöka folkbibliotek jämfört med den som placerat sig till höger.
- Det finns ett samband mellan folkbiblioteksbesök och delaktighet i samhället: sannolikheten för att delta i politiska diskussioner respektive arbeta ideellt är högst bland de som besöker folkbibliotek veckovis. Sannolikheten för att delta i politiska diskussioner respektive att arbeta ideellt ökar med frekvensen på folkbiblioteksbesök.
Och vilka slutsatser kan dras?
De båda forskarna tror inte att digitala tjänster är rätt verktyg för att nå de invånare som inte redan besöker folkbibliotek. De menar att det är tveksamt att folkbibliotekens digitala tjänster innebär en ökad relevans för folkbiblioteken hos sådana grupper. Den egentliga utmaningen för folkbibliotek består enligt de båda forskarna inte i att folkbibliotek väljs bort till förmån för användning av olika internetaktörer såsom Storytel och Netflix utan att det finns invånare som varken använder folkbibliotek eller internetaktörerna. ”Om en grupp invånare varken använder folkbibliotek eller internet för sin informationsförsörjning, kan ett demokratiproblem föreligga då brist på information kan innebära att invånarna inte kan utöva sina samhälleliga rättigheter och skyldigheter.”
Vidare reflekterar de båda forskarna över huruvida folkbibliotekets sociala och inkluderande roll är något överbetonad (Det tror inte jag). Men de efterlyser också fler studier om i vilken utsträckning som folkbibliotek har en social och inkluderande betydelse och för vem.
Forskarna säger att de ”finner det vidare problematiskt att högst sannolikhet föreligger för att högutbildade vänsterorienterade biblioteksbesökare ska använda, och ha ett mycket eller ganska högt förtroende för, folkbibliotek. Vi undrar i vilken utsträckning som detta kan betraktas som uttryck för ett neutralt folkbibliotek.” Själv finner jag det inte ett dugg problematiskt. Jag tycker att biblioteken ska glädja sig över det förtroendekapital som finns – oavsett partifärg (med möjligt undantag för partier som är uttalat odemokratiska eftersom folkbibliotek handlar, enligt min uppfattning, om att genomföra demokrati i praktiken). Det kan vara kontraproduktivt att t ex ge sig på att utjämna förhållandena genom att medvetet minska förtroendet hos de grupper som redan har ett stort förtroende för folkbiblioteken oavsett politisk tillhörighet, kön, ålder, etnisk bakgrund, sexuell läggning, funktionsnedsättning, utbildningsnivå etc. (Att högutbildare har stort förtroende för biblioteken kan lika gärna kopplas till att den största gruppen biblioteksanvändare enligt rapporten är studerande och det goda bemötande och den goda service denna grupp får)
Däremot tycker jag att slutsatsen från forskarna, där de ”undrar i vilken utsträckning som detta kan betraktas som uttryck för ett neutralt folkbibliotek”, är problematisk. Jämför t ex strategier som skolan eller för den delen public service har när det gäller minskat förtroende hos vissa grupper. Skulle TV och radio uppfattas som mer neutralt om programtablån Berlusconifierades, om ni förstår vad jag menar? Eller skulle folkbiblioteket uppfattas mer neutralt om de gallrade Trump-kritisk litteratur till förmån för de böcker han själv skrivit – eller för den delen valde att köpa in ett ex av Anne Franks Dagbok för var tionde Mein Kampf?
För att öka förtroendet hos flera grupper som inte använder biblioteket – oavsett politisk tillhörighet, kön, ålder, utbildningsnivå, etnisk bakgrund eller funktionsnedsättning krävs att folkbiblioteken utvecklar sin verksamhet och sina metoder och sin inriktning genom att jobba på andra sätt – genom att ställa frågor i lokalsamhället, genom att undersöka kulturvanor och behov, genom att bjuda in till samverkan, genom att arbeta uppsökande, nätverkande och strategiskt långsiktigt.
Jag menar att påverkan på folkbibliotekens förmenta neutralitet inte påverkas av partitillhörighet hos de som har eller saknar förtroende för biblioteket. Jag provsmakar på en motsvarande formulering som skulle kunna beröra andra grupper. Ponera att personer med en förälder från ett annat land har större förtroende för biblioteken än andra invånare- skulle det också vara ett hot mot bibliotekets neutralitet? Skulle ett högt förtroendekapital hos HBTQ-personer eller personer med funktionsnedsättning innebära ett hot mot bibliotekets demokratiska uppdrag? Jag tror inte det i alla fall.
Peter Alsbjers blogg (2007 - 2022) 