peterals

Föreningen för folkbildningsforsknings årsbok 2019 är på flera sätt intressant även för dig som jobbar på folkbibliotek. T ex finns ett kapitel om folkbildning för nyanlända av Andreas Fejes. Fejes skrev ett kapitel om det livslånga lärande i den nationella biblioteksstrategins omvärldsrapport.

Men den stora behållningen är kapitlet ”Biblioteket som ett socialt och digitalt torg” :

Ingrid Atlestam: Biblioteket som interkulturell mångspråkig mötesplats
”Det gäller att se ”kulturer” inte som isolerade korallrev, som växer och rotar sig på samma plats och där den nu levande generationen förutsätter de tidigare, utan som magnetfält, som ständigt förändras och påverkar varandra.”
Lars Ilshammar: Boken, folkbildningen och nomo digitaus
”Nätets grundläggande platslöshet kombinerat med anonymitet som digitala medier befrämjar tycks skapa sin egen motkraft, en tilltagande längtan efter Platsen med dess fysiska närvaro och mänskliga möten.”
Mats Mystener: Läslust – om läsfrämjande arbete i dagens Sverige

ReShape2019

För er som är intresserade av att utveckla sina internationella kontakter och ta del av innovationer och nytänkande från andra länder, men som tycker att konferenserna som IFLA arrangerar verkar vara oöverskådliga och geografiskt sett långt borta, kan de nordiska konferenserna med internationell touch vara alternativ. Den ambulerande Halmstadkonferensen som hållit igång sen tidigt 90-tal brukar dels lyfta skillnader och likheter mellan folkbiblioteksfältet i de nordiska länderna, dels lyft aktuella teman. Naturligtvis är annars Next Library i Aarhus den stora konferensen som lockar till sig deltagare från hela världen. Här blandas biblioteksvisioner med operativa och praktiska – ofta lekfulla – lösningar. Att delta i konferensen är så populärt att det brukar ta en vecka från inbjudan till att alla platser är slut. Men de lyckliga 250 deltagarna får världens chans att inspireras. Ursprunget till Next Library ligger i en serie bibliotekskonferenser om verksamhetsutveckling och biblioteksdesign som kollegorna i Aarhus genomfört i samband med byggandet av nya biblioteket, Dokk1. Under de senaste åren har temat för konferenserna i stor utsträckning handlat om omgestaltning av biblioteket och tanken på vad ett bibliotek kan vara. En lillasyster till Next Library har under de senaste åren varit den finska konferensen ”ReShape” – som också skulle bjuda in till diskussioner om vad ett modernt folkbibliotek kan vara och samtidigt ge ett idéinnehåll till det nya centralbiblioteket Oodi/Ode i Helsingfors.

En stor del av anledningen att besöka ReShape var för mig att också få uppleva det nya biblioteket. Sedan biblioteket invigdes har de haft 1,2 miljoner besök. En av invigningsdagarna kom det 20 000 människor! De har fått över 10 000 nya låntagare. Om Dokk1 är ett rymdskepp i grå betong som landat i Aarhus hamn, påminner Oodi mer om ett fartyg i trä, med en förstäv och akter. (Fotografier längre ner) Själva konferensen hade lockat ett hundratal deltagare från ca 25 länder. Varav, anmärkningsvärt nog, bara två från Sverige. Lite märkligt med tanke på de intressanta och relevanta föreläsningarna. Eventuellt kan konferensen flugit lite under radarn i Sverige, kanske lite för nära såväl Halmstadskonferensen och Biblioteksdagarna i tid. Till tröst för er som missade ReShape så streamades konferensen, den som är intresserad kan se föreläsningarna i efterhand på den här webbplatsen .

Föreläsningarnas tema under den första dagen handlade om hur och om bibliotek organiseras i autonoma arbetslag. Exempel togs bl a från företagsvärlden och det finska mjukvaruföretaget Siili Solutions. Föreläsarna pratade mycket om teal – en metod för att utveckla mogna organisationer med stort förtroende från ledningen i relation till medarbetarna som ges en hög grad av självständighet. Den som vill fördjupa sig rekommenderas Frederic Lalouxs bok Reinventing Organizations http://www.reinventingorganizations.com/

Ett bibliotek som arbetat praktiskt med att jobba med självständiga arbetslag är universitetsbiblioteket vid Ersamus Universiteit i Rotterdam. Det visade sig inte alltid vara så lätt. Enligt Ineke van der Kramer handlar det om att jobba i små steg, utvärdera ofta och inte ge upp. Hon konstaterade att alla medarbetare inte alltid passade för att arbeta självständigt och att alla ledare inte alltid vill släppa på kontrollen. Rentav behövs det kanske en personlig utvecklad kompetens för att ingå i och leda självständiga arbetslag? Reaktionerna från medarbetarna på biblioteket visade att det kan upplevas stressande för en självständigt arbetande grupp att fatta beslut och ta ansvar för det gemensamma uppdraget när det saknas en utpekad ledare, men att gruppen lär sig hantera det allt bättre allt eftersom. Om medarbetare arbetat i hierarkiska organisationer krävs både tid och energi för att tänka och agera nytt.

Ett annat exempel kom från engelska Chester och deras väg från ett slitet och hyfsat traditionellt folkbibliotek till det omdefinierade Storyhouse, inklusive teater och restaurang som bidrog till att driva biblioteket – och vice versa. Efter ett tag in i föreläsningen tyckte jag att jag känd igen Alex Cliftons berättelse och jag kom på att jag redan skrivit om Storyhouse här på bloggen för något år sen. Chesters Storyhouse känns som ett verkligt spännande undantag i den misär som många engelska bibliotek lever i 2019 och är väl värt ett besök om du vill få inspiration. Om du står inför att bygga eller renovera ditt bibliotek – börja med restaurangen! Och då inte något halvsunkigt hamburgerhak. En fokus de har värdegrundsmässigt är ”Free Spechs and Open Minds” – dvs har du inte en ”open mind” har platsen inget att erbjuda dig. Biblioteket Chesters Storyhouse har tack vare samverkan med teater och restaurang mest generösa öppningstider Storbritannien. Det är tillgängligt till kl 23 på kvällen 365 dagar om året!

Ett tredje exempel presenterade chefen på Oodi, Laura Norris – centralbiblioteket i Finlands huvudstad har lika många anställda som vilken svensk halvstor stad. Medarbetarna arbetar i självständiga team som samarbetar även i andra konstellationer i och utanför bibliotekslokalen. Tillsammans har bibliotekspersonalen tagit fram mission och värdegrund och ser det som skiljer medarbetarna åt som en tillgång. ”Det finns varken plats eller tid för hierarkier längre” säger Laura. Biblioteksledningen kan koncentrera sig på strategiska frågor som utvärdera och stödja nya arbetssätt, rekrytering samt skydda personalen för den kommunala byråkratin.

Ett viktigt perspektiv när det handlar om organisationsutveckling och även test av nya innovationer är att acceptera att misslyckanden är en del av såväl utveckling som lärprocess. Richard Veevers och Sue Lawson genomförde därför ett Fail Camp och introducerade metoden för deltagarna. De ställde frågor om misslyckanden och skam, om vissa fail är värre än andra (te x läkares) och hur olika individer hanterar misslyckanden.

Temat för konferensens andra dag slogs an av den programmerande barnboksförfattaren Linda Liukas. Linda Liukas har skrivit böckerna om Ruby och hennes äventyr i datorernas magiska värld. Böcker som egentligen handlar om att lära barn förstå hur människor interagerar med datorer. Med oss diskuterade Linda hur även vi vuxna människor bäst ska förstå och förhålla oss till den nya teknologiska tidsåldern.

Eftersom Oodi är och ska vara ett framkantsbibliotek driver de en del intressanta projekt, Tillsammans med ett It-företag har de tagit fram en prototyp av en social biblioteksrobot som hjälper låntagare att hitta i biblioteket och var efterfrågade böcker finns uppställda.

Som alla bibliotekskonferenser med självaktning hade ReShape också ett block med Pecha kucha-föreläsningar, ni vet 6 minuter och 20 bilder. Och en ganska blandad kompott. Andreas Ingefjord från Malmö Stadsbibliotek (den andra personen från Sverige på konferensen!) berättade om hinder och möjligheter när det gäller att skapa ett nationellt digitalt bibliotek – på riktigt. ”Tänk globalt men agera lokalt om det ska ske en utveckling” säger Andreas. Rauha Maarno från finska biblioteksföreningen berättade om en attitydundersökning de gjort för att se hur de finska kollegorna ser på sina uppdrag (resultatet kommer i sommar). Virva Nousianen-Hiiri från Helsingfors bibliotek berättade om planeringen och genomförandet av flytande bestånd i bibliotekssystemet (inte alltid lätt). Merete Lie från Deichmankse i Oslo berättade om hur fint det nya biblioteket i Oslo kommer att bli (och det kommer det bli). Invigningen sker våren 2020. (En personlig reflektion: alla tre ikoniska bibliotek i norden; Dokk1, Oodi och Oslo har haft lång tid att genomföra. Det har gått typ 15-20 år från vision till verklighet. Betyder det att biblioteken egentligen är 15-20 år gamla när de är färdiga? Om jag förstått Rolf Hapel tidigare i Aarhus rätt så är det därför nya bibliotek måste omskapas och omdefinieras så fort de är klara)
Det sista korta anförandet kom från danska Herlev där biblioteket med hjälp av fundraising fått medel för att skapa AR (augmented reality, förstärkt verklighet) på barnavdelningen. Det handlar om att hitta små digitala figurer, bibliobitter, som gömt sig på barnavdelningen, fånga dem med hjälp av en Ipad och sen placera dem på en tecknad ö. Här finns potential för utveckling och berättande utifrån bibliobitternas upplevelser på biblioteket deras ö. Du kan läsa mer om projektet här.