Gästbloggare: Boris Zetterlund

Ett vittrande paradigm

Boris Zetterlund är senior advisor på Axiell och snart aktuell som skönlitterär författare med boken Kabaré Vemod som kommer ut i höst.

Biblioteksarbete baserat på paradigmet ”tillgång till information” är en föråldrad hållning enligt ett uttalande på Biblioteksdagarna av Jens Thorhauge, styrelseledamot i Biblioteksföreningen. Thorhauge som en gång vid ett danskt biblioteksmöte drastiskt uttryckte att Danmarks satsning på ett digitalt nationellt bibliotek (under hans ledning) var ett misslyckande sett till målsättning, resursanvändning och utförande.

Bibliotek av idag arbetar med att stärka sin community, sitt lokalsamhälle. Thorhauge citerade biblioteksgurun Lankes:  ”the mission is to improve society by facilitating knowledge creation in their communities”.

Här kan vi då göra jämförelsen med ett ändrat förhållande till samhällsstyrning överlag som innebär att i stället för att sätta centraliserad kontroll i första rummet organiseras samhällstjänster utifrån medborgaren och dennes behov¹. Att tjänstemannen och invånaren sitter vid samma bord och kommer överens är den nu gällande bilden. För nya initiativ används konceptet ”Design Thinking”² som är en projektstyrningsmall i samma riktning.

Varför är då ”tillgång” ett föråldrat koncept. Tre sammanhängande faktorer tänker jag är avgörande.

Vårt dagliga digitala liv innebär att

• (nästan) alla har tillgång till text och information via de redskap och tjänster vi redan betalar för (det hänvisade Thorhauge till)
• det bekväma stora digitala utbudet av förströelse, underhållning och information tar av vår tid
• den digitala tillgången ökar klyftan mellan de som är socialt, kulturellt och ekonomiskt priviligierade och de som inte är det³

På samma vis som vi inte kan frånsvära oss den digitala lokala kontakten med invånarna, digitalt är – också – deras IRL⁴, kan biblioteken inte avstå kontakten med alla organisationsformer i lokalsamhället. Kommunala institutioner, civilsamhällets organisationer, näringslivet. Enbart med gemensam samverkan kan man bidra till ett områdes utveckling. Bibliotekets målsättning innefattar och är beroende av lokalsamhällets samspel.

Om varje biblioteksanställd därmed har en full och aktiv adressbok engageras organisationer och individer i biblioteksarbetet. På vissa bibliotek handhas redan mer än 50% av aktiviteterna av externa resurser. Det ryktas om siffror på upp till 90%. Desto fler engagerade, desto fler aktivitetsdeltagande ger desto fler ambassadörer för biblioteket. Det är grunden för den facilitering Thorhauge och Lankes talar om. Tillsammans med lokalsamhället är mottot. Invånaren är inte längre enbart en mottagare av service utan också medskapare. Verktygen för detta står biblioteket för; kunnig och målinriktad personal, medier, en digital plattform och lokaler.

1. https://ecpr.eu/Filestore/PaperProposal/117b16b3-4dca-4657-bf64-178cbe1049dd.pdf
   http://pure.iva.dk/files/39495109/DNQ772_Speciale.pdf

2. https://en.wikipedia.org/wiki/Design_thinking
3. http://flexspan.blogspot.se/2014/09/klasskillnader-i-ungdomars-natvanor.html?spref=fb&m=1
4. http://www.fremtidensbiblioteker.dk/uploads/website/pdf-filer11/rappportsamlefinal1.pdf
   s.66-67

BBL Intervju BZ

Axiells Boris Zetterlund intervjuas (kanske) av Biblioteksbladet. Boris gästinlägg på bloggen kan du läsa här och här.

Boris Ukotic Zetterlund

Intervju för BBL 2014. Sedan blev det förändringar på BBL. Vad som händer med intervjun och BBL vet jag inte men här är den. —

Boris Ukotic Zetterlund

Född i en liten by på Istrien 1956. Kom med min mor till Sverige 1961 via 2,5 år i flyktingläger i södra Italien. Min mor lämnade dåvarande Jugoslavien illegalt. Hon blev sömmerska på Strumpfabriken i Malmö. Tog sedan såväl grundskole-, gymnasie- och skötarexamen. Hon var en fantastisk kvinna. Min styvfar arbetade som svetsare på Kockums. Utbildad först till Socialpedagog, arbetade mycket med barn, ungdomar, familjer och invandrarföreníngar. Utbildade mig senare till bibliotekarie, färdig 1985. Läst Idéhistoria. Gift, tre döttrar, 18, 18 och 21. Frun är ekonomichef på IM. Äldsta dottern läser till ingenjör, ekosystem.

Om det bor en skrivande själ i mig? Jo, som i så många andra. Som liten var drömjobbet författare och i åttonde klass pryade jag på Kirsebergsbiblioteket i…

Visa originalinlägg 1 228 fler ord

God Jul 2012!

Alla trogna bloggläsare tillönskas en God Jul med en julsaga av Boris Zetterlund:

Ellen blåser bort snöflingan i mungipan  –  Julsaga 2012

Ellen blåser bort snöflingan i mungipan. Försöker sedan med de förlängda ögonfransarna samla upp flera samtidigt.

– Vad håller du på med, frågar Trille.

–  Ser du väl, samlar snöflingor med ögonfransarna.

– Orkar inte, du är knäpp!

De är på väg till julspexplanering. De har haft i uppdrag att samla på sig så mycket som möjligt om Betlehem. Betlehems historia och nutid. Nu kan de allt, tänker de. Från Jerusalemskors till Palestinakonflikten. De har funderat över symboliken i korset och kommit fram till att spelet skall ha fem akter där klasskamraterna spelar upp olika konflikter människor emellan.  Korset målas upp i fonden, det kan säkert Erik ordna snyggt, och de fem korsen ljussättas akt för akt.

Klassen är lite sömndrucken. De flesta med Luciagirlanger i håret. Först tycker flera att idén var lite för svår men när Trille och Ellen sade att det som utspelades skulle kunna hända i ett bostadsområde i Sverige likaväl som i det moderna Betlehem delade man in sig i grupper som tog fram olika förslag efter en stunds webbsideforskning och diskussion. De blir fort överens om fyra scener men kan inte bestämma sig för den sista innan det blir dags för nästa lektion. Denna skulle, något oväntat, ge dem det uppslag de kunde enas om.

En vikarierande samhällskunskapslärare har fått rycka in, ordinarie hade hastigt blivit sjuk. De gick igenom partisajterna när Karl frågar läraren om vad han röstar på. Det skall man ju inte som lärare berätta men senast på Miljöpartiet, svarade vikarien. Linn, efter att precis ha skummat igenom SD:s webbsidor, undrar hur han ser på invandringsfrågan. Ja, svarade läraren, det är ju ingen lätt sak, och jag är kanske inte överens med MP, men jag tycker nog att invandringspolitiken inte fungerar. Mycket problem. Vi borde nog inte ta in så många som vi gör …

Olof reser sig hastigt upp och smäller igen sin bärbara.

–  Att det finns lärare som är en sån jävla populist!

Han drar med sig väskan och tågar ut ur klassrummet. Alla i klassen, efter att ha stängt munnen, trummar in sökningen ”populist” i datorn. Andreas undrar om läraren kommer att skriva in Olofs frånvaro. Kanske kunde man hacka programmet, funderar han vidare.

***

Det är dags för femte akten i spexet. Publiken bestående av mestadels föräldrar, mor- och farföräldrar och några syskon betraktar spänt scenen. Det femte korset lyser upp. På sidoväggarna projiceras målade bilder från Jesu tid varvat med bilder från det moderna Betlehem och flyktingläger från förr och nu. Medan klassen i kulisserna nynnar ”Tipp, Tapp” smyger Katrin och Ellen in på scenen. Båda har en säck på ryggen som de varsamt sätter ner medan de ser sig om.

Det finns fem dörrar på scenen. Alla med skylten ”Fullt”.  Bakom varje dörr hörs nu bråk och skrik. Dörrarna svajar i tumultet. Säckbärarna knackar på dörr efter dörr men nekas tillträde.

Spotlighten flyttar sin ljuskägla mot mittdörren som nu är stilla. Den öppnas försiktigt och en försiktigt utstucken hand vinkar diskret till sig de två. Skylten ”Fullt” plockas ned och de stiger in.

Alla fem dörrarna faller och hela klassen vrålar Anders F. Rönnbloms ”Det är inte snön som faller”

God jul! God jul!
God jul! God jul!
God jul! God jul!
…
[Bm]Det är inte [Em]snön [Bm]som [A]faller
[Bm]När jag be[Em]höv[Bm]er tr[A]öst
[C]när förklädda [G]demo[Bb]krater sätter [F]kängan i mitt bröst[A]

God jul! God jul!

God jul! God jul!
God jul! God jul!

…
[Bm]Det är visst [Em]snön [Bm]som [A]faller
[Bm]När jag be[Em]höv[Bm]er tr[A]öst
[C]när upplysta [G]skol[Bb]elever sätter [F]kängan i populistens bröst[A]

God jul! God jul!

Första refrängen sjungs framåtlutat och med knutna nävar utmed sidorna. Den andra i dans och med uppsträckta händer.

Klassen har ändrat ett och annat ord i texten, men det är det inte alla som hör, de stämmer glatt in i den följande gemensamma avslutningsången ”Nu är det jul igen” och funderar över vad de hade i säcken egentligen, de där två.

*Originaltexten här: http://www.andersf.com/indexpages/FSiteText8082.html

Boris Zetterlund

Gör det lokalt!

… är budskapet från Axiells Boris Zetterlund i ett blogginlägg på Axiells blogg.

Om man inte satsar på biblioteksutveckling lokalt kommer biblioteken att tyna bort:
Biblioteket kommer att överleva i tider av lågkonjunktur enbart om man lyckas med att presentera sina tjänster – fysiska och virtuella –  så att lokalsamhället upplever och förstår hur det lokala biblioteket skapar ett mervärde menar Boris Zetterlund.

Boris presenterar tio sätt som leder till en oundviklig biblioteksdöd. Några är speciellt intressant eftersom de pekar i en helt annan riktning än den förhärskande centraliseringsvåg som i Sverige uppstått i o m förväntningarna på KB som nationell samordnare även för allmänna bibliotek. Boris brukar ha pejl på internationella trender och förhållanden, så jag tror att hans slutsatser bygger på scenarios som han sett under sina resor runt om i världen. (Sen måste man väl komma ihåg att Boris säljer biblioteksdatasystem, vilket förmodligen också präglar hans slutsatser) I vilket fall, enligt Boris så finns det tio sätt att köra biblioteksskutan i sank. Resonemanget känns som en utveckling av Boris gästinlägg här på bloggen för något år sedan:

1. Tvinga användarna att  använda en extern/nationell webbplats för deras  behov av e-media och e-böcker.
2. Tvinga användarna att  använda en extern/nationell  katalogsökningstjänst.
3. Tvinga användarna att  använda en extern/nationell tjänst för deras behov av informationssökning.
4. Tvinga barnen att  använda en extern/nationell webbplats för deras biblioteksbehov.
5. Gör bibliotekets webbsidor underordnade delar av kommunens eller universitetets webbsidor.
6. Gör bibliotekets webbsidor underordnade delar av en central/nationell webbplats.
7. Använd externa tjänster för bloggar och kommentarer.
8. Styr användarna till externa/nationella webbplatser för bokcirklar och läseklubbar.
9. Låt bibliotekets Facebook/Twitter-flöde bli slutstationen för interaktionen med användarna.
10. Tvinga användarna till fler externa inloggningsprocedurer för att nå bibliotekets tjänster.

Julstämning 2 Julgästbloggare: Boris Zetterlund

Utan hatt fyra kvällar i New York

”Everybody passing through here is somebody, if nobody in the outside world” Patti Smith i Just kids

Vemodet är inte sällan regnets följeslagare och det vräker ner på

Bowery Avenue som en gång var gatan för de rädda och de förlorade.

Nu skräms den bara i fantasierna hos de riktigt sippa och i någon trist handbok.

På Bowery Ballroom spelar Margot and the Nuclear So So’s avig skön pop med röster som harmonierar med regnet utanför. Dock finns inte mycket melankoli i raden ”All I wanna say is …. get fucked”. Publiken var där för bandets skull. Inte emo, depp, synt, cool eller de avmätta.

Åter till Chelsea Hotel, myternas hotell. Ett rum för yviga, aldrig pissnödiga (stort, ingen toalett). Fransk balkong mot tjugotredje gatan. Bedagad arty chic. Inte längre på den soliga sidan, aldrig mer till sin fördel i närbild.

Ok, för er som missade den filmreferensen: Gloria Swansons ”I’m ready for my close up” i Sunset Boulevard.

Hotellet har charm, konsten på väggarna ger en skön atmosfär. Alla de berömda poeterna och musikerstjärnornas andar stryker en sakta över håret i den korta tidsrymd som uppstår mellan vakenhet och sömn.

Konferensen går igång. Jag lämnar er utanför.

Tunnelbanan lämnar aldrig sina spår men bjuder alltid upp. En kraftfull baryton sjunger Turandot, en tunn, tunn yngling sjunger sin blues, några ungdomar leker parningslekar, en kvinna spelar balkandragspel, en man med kalla ögon smeker sitt sår, ett gäng spelar skön jug folk jazz på bleckgitarr, fiol, såg och tvättbaljebas. Blind Boy Chocolate and the Milk Sheiks. Jo, en färgad i bandet.

Momas köer får en alltid att vända men alltid bara några meter.

Andra våningens konst gör mig förvirrad. Av mycket förstår jag så lite. En vilja att omfamna men en växande irritation. Jo, jag kan ta till mig vilken djuplodande intellektuell förklaring som helst, jag brukar nicka begrundande i grupp. Den moderna konsten från tidigare nittonhundratal på femte våningen passar mig bättre, kanske kommer jag ifatt med tiden. Specialutställningen om Maya Deren tog den tid jag hade denna dag. Pionjär i feministisk experimentell film. Ansågs avant garde, filmerna underhåller. En snygg blandning av film, performance och poesi. Litterära etnografiska och psykologiska ambitioner. Unikt enligt Maya som vill säga att kvinnor inte är som andra. Kvinnor har ”awareness of becomingness”. Om ni någon gång får chansen se då ”Meshes of the afternoon”.

Metropolitan Room. Jazzballadduetter ackompanjerade på dragspel, bas och gitarr. Dragspelet ger den rätta vridningen, men vidare till Olive Tree Café på klassiska MacDougal Street för att sänka dubbla macchiatos. En Chaplinfilm spelas upp på väggen, en specialitet. Chaplin är servitör som sjunger sig till succé men överger framgången för att rädda flickan undan (immigrant-?)polisen. Under kaféet ligger Comedy Cellar. Ni kan nivån:

”I was so ugly as a boy so even the priest wouldn’t have me”. På Bitter End, Bleecker Street, är det ”Chics night” men jag hittar inte stämningen. Jag vandrar upp till Chelsea och nattvakterna rasslar efter.

Köper fascinerande ”Just kids” på Shakespeare Books, 716 Broadway. Fin bokhandel, men gigantiska Strand ett kvarter upp har naturligtvis mer (över 2 miljoner böcker).

Zebulon i Williamsburg, Brooklyn bjuder alltid ut sig. Har en gång sett avantgarde teater här. Idag är det experimentella filmer som förspel. God, god öl och jag väntar på Jesse Harris. Vars instrumentalförkvällenmusik får mig att i salongen betrakta de coola katterna med de vackra kvinnorna. Det smyger på mig, förhållandet är det omvända. Det är männen som är ”med” och de är fler än kvinnorna. Ansiktena är orörliga i förhållande till de markerande, mätande ögonrörelserna. Under den bakåtlutade blänkande ytan strömmar djurets instinkter. Fingrar kröks, armar bänds och lår hävs. Tänder sänks i varmt kött. En annan värld.

Så varför inte en vegetarisk burgare till en smakfull ale på Juliette runt hörnet från Bedford Avenue. Därpå en ljuvlig fikonstrudel, Blackbird Parlour. Skönt liv.

En taxichaufför berättar om sitt bedrägeri. ”When your children starve, what can you do”. En annan, en ryss, diskuterar klassisk musik som absolut, skönheten är nedtecknad. I jazzen är det annorlunda, där strävar musikern efter att nå den yttersta skönheten (platonskt?). Virtous, annars misslyckad? Patti Smith resonerar på liknande sätt ”For art sings of God, and ultimately belongs to him”.

Jessie Baylin på Mercury Lounge är en uppenbarelse. Strålade sensualitet. Barfota svartglittrande Nancy Sinatralik omgiven av kvinnliga medmusikanter och män i fedorahattar. Vacker pop, ett stänk av jazzsoul, fräck energi. Vem vill någonsin ha något annat.

I närmast charmigt ruffiga Lower East Side där Mercury ligger klär männen i hatt även utan solglasögon. Pröva gärna stabbiga och slabbiga Katz Delicatessen som ligger bredvid på East Huston (sedan 122 år). Där gömmer sig det America som föregick Mad Men. Ingen elegans men nostalgin slingrar sig om en som en hungrig nymf. Nåja.

Blev ingen hatt.

Boris Zetterlund

Boris om brunnar

Boris Zetterlund om databrunnar  på Axiells blogg:

”Somebody asked if Axiell Arena can service as a “Well”. Yes, it can and it surely is. It has a web service architecture with a multi authority, open entity and multi entity construction which means it can service the cultural institutions in a community or in a region. Each institution keeping its own design, profile, connections and content while enjoying synergies of cooperation. But foremost it is built to cope with the dynamics of the internet, the web.”

Gästbloggare: Boris Zetterlund

Har vi tiden – eller ska vi göra allt tillsammans?

Har vi bibliotekarier tid att möta våra biblioteksanvändare personligen? Allihop? I Danmark och i Finland finns i runda tal en biblioteksanställd per tusen invånare. Det är troligen den högsta siffran i världen – många länder har bara hälften så många eller mindre. Dessa två länder är också, såvitt jag vet, bland de med den högsta utlåningen och de högsta besökssiffrorna i världen. Personalen är viktig!

Om man antar att det finns en biblioteksanställd per 2000 invånare (som i Sverige och något mindre i Storbritannien) och att 50 % av dem möter allmänheten, så blir resultatet en (1) anställd i yttre tjänst per 4000 invånare. Om man jobbar max 250 dagar om året och möter, förhoppningsvis, ungefär hälften av befolkningen, innebär detta att varje anställd i yttre tjänst träffar åtta (8) nya personer varje dag. Var och en av dem längtar efter och förväntar sig en berikande efarenhet! Förutom att träffa nya kunder behöver vi som biblioteksanställda naturligtvis tid för våra vanliga arbetsuppgifter att välja ut, samla in och presentera vårt mediebestånd och ta väl hand om alla våra trogna brukare. Det intressanta här, tror jag, är hur vi kan och bör möta användarna. Vilka verktyg har vi till förfogande?

Ett alternativ, en värdefull kontaktmöjlighet är webben, den virtuella vägen. Många bibliotek gör ett bra jobb när man presenterar media på webben med listor, tips och blogginlägg. Med interaktiv webbkommunikation finns också utrymme för reaktioner på via möjligheten att kommentera eller diskutera i forum. Genom att respektfullt och noggrant ”avlyssna” kommentarer och besvara dem genomtänkt (utan att göra för stor sak av det, naturligtvis) får användaren en bild av biblioteket som en värdefull plats för att, till exempel, dela med sig av och diskutera sina tankar om litteratur. En bra sak med det här är att människor som inte själva aktivt deltar i samtalet kan få en positiv upplevelse genom att ändå få ta del av det. Jag troratt det kan vara viktigt att jag som låntagare vet att personen jag samtalar med finns på just mitt bibliotek. Det stärker min känsla för det lokala biblioteket och det kommer att öka min förståelse för biblioteket som en skattefinansierad offentlig institution .

Hur kan detta tänkande, den lokala förankringen, påverka centrala och gemensamma bibliotekswebbplatser som saknar tydlig anknytning till det lokala biblioteket? I Sverige finns webbplatsen Boktips där bibliotekarier skriver recensioner om bra böcker. Denna webbplats har gjort det ganska enkelt att direkt överföra innehåll till den lokala webben. Biblioteket kan därmed ha en dialog om boken på sin egen webbplats. Ett annat exempel är den nya mycket trevliga gemensamma danska barnbibliotekswebben (Palles Gavebod) som jag menar kommer att vara den självklara startpunkten när barn besöker biblioteket på webben. 80 bibliotekarier från olika delar av Danmark kommer att bidra med sin arbetstid för att arbete med webbplatsen. Enligt min uppfattning har den danska webbplatsen många riktigt bra funktioner och har en attraktiv design. Dock saknar jag möjligheten att få återanvända allt innehåll (och designideér?) lokalt. Det skulle vara en fördel för det lokala biblioteket i sin dialog med slutanvändaren. Det skulle knyta an till lokalsamhället och det skulle odla en lokalt baserad kreativ gemensam grund för biblioteket och samhället på orten.

Jag menar att effekten av lokal interaktivitet underskattas. Här finns det många vägar att utforska. Ett fint exempel är biblioteket (Oak Park utanför Chicago med Hemingway och Frank Lloyd Wright anknytning) som arrangerar bokklubbar på de lokala caféerna och tar med sig diskussionerna till nätet. Detta har gett det biblioteket en hel del erkännande lokalt (och gjort dem kända nationellt, men det är en annan historia).

Finns det en framtid för centraliserade biblioteksinsatser som syftar till att utveckla tjänster för det lokala samhället, den lokala webbplatsen? Det kommer att kräva centralt och lokalt arbete men kommer att vara till fördel för den lokala närvaron.

Vi kanske föredrar att den samverkan vi kan skapa med våra gemensamma biblioteksstyrkor enbart men effektivt förpackas på kraftfulla nationella webbplatser?

Biblioteken och den mobila webben

Den 7 maj arrangerar Länsbibliotek Västmanland tillsammans med Västerås Stadsbibliotek och Länsbiblioteket i Örebro län en studiedag om hur biblioteken bäst kan använda sig av mobiltelefoni. Studiedagen heter ”Biblioteket i var mans hand” och kommer att ge en inblick i hur man kan anpassa biblioteket både fysiskt och virtuellt till mobiltelefoniteknik.
På programmet finns möjligheten att själv pröva på t ex mobiltaggning ocg twitter.

Dessutom får man möjlighet att träffa en av landets ledande biblioteksideologer, Lina Z Ydrefeldt, som kommer att prata om de nya kommunikationsformernas möjligheter. Boris Zetterlund, från Axiell, representerar produktutvecklarna och informerar hur de arbetar för att möta bibliotekens önskemål on teknisk utveckling när det gäller mobiltelefoni.

För er som vill läsa på lite (eller som är nyfikna ändå) innan rekommenderas nr 5/08 av Library Technology Reports, ett specialnummer om mobil teknologi på bibliotek av Ellyssa Kroski: On the Move with the Mobile Web: Libraries and Mobile Technologies

Kolla också in den här boken om mobilt lärande.

No guru, no method, no teacher

I Axiells blogg kritiserar Boris Zetterlund begreppet ”evangelist” som blivit allt populärare för att beskriva 2.0-entusiaster. ”In my mind, harshly put, an evangelist is a prejudiced, narrow minded, message driven, company edged fan boy”
I stället lyfter han fram begreppet ”guru” för att beskriva tekniska nydanare, som t ex Marshall Breeding.

Lite munhuggning i bibliobloggosfären kom snabbt frå engelska Panlibus evangilist Roger Wallis:
”The most valuable part of the evangelists role is not necessarily the presentation or blog post, it it the debate, discussion, and comments that they generate.”
Eventuellt handlar den här diskussionen om något annat, eventuellt om vem som har rätt att säga och tycka  något på den internationella biblioteksscenen. Dvs om makt.

Själv har jag inget problem med att använda begreppet ”evangelist” för att beskriva den marknadsföring och omvärldsbevakning av 2.0-företeelser jag ser. Jag utgår från betydelsen ”överbringaren av ett gott budskap” – vilket jag menar att 2.0-tänkandet är. Evangelist bestämmer man själv att man är, guru blir man utsedd till av andra.
För mig handlar det om kunskapssyn. Är kunskap något vi bygger tillsammans är det tveksamt om man behöver gurus och pelarhelgon. Vi är varandras lärprocesser är en grundtes i min syn på

Axiell samverkar med engelska DS

DS, UK Library Systems Vendor and Axiell, Library Systems Vendor in the Nordic countries, have entered into a joint research agreement to ”focus on Library 2.0 content management and portal platforms, building next-generation user interfaces to complement each company’s leading-edge library technology”

Källa Panlibus

När jag frågar Boris Zetterlund på Axiell om vad som är på gång, säger han i en kommentar till mig att
man är igång och har träffat dem. ”Vi utvecklar t ex Arena  (Webbkatalog med Bibliotek 2.0 och Webb 2.0) tillsammans fr o m nu och förutom till våra system även till deras, totalt 6 system. Vi har varit igång några månader med Arena på vårt Malmökontor och de har besökt oss här och funnit det intressant. Nödvändigt samarbete för att kunna dela på kompetenser och utvecklingskostnader. Även inom andra områden med tiden.”