Böcker på teckenspråk? Inte i Litteraturutredningen!

 

Fork by David Blane via Flickr

Tecknet för gaffel av David Blane via Flickr

Jag gjorde en sökning på ordet teckenspråk i Litteraturutredningen. Jag hittade ordet en (1) gång på sidan 228! I forskningsantologin Läsarens marknad, marknadens läsare – nämns teckenspråk inte alls.

Eftersom Länsbiblioteket i Örebro län är en av remissinstanserna bad vi en av landets ledande experter på folkbibliotek och teckenspråk, Helena Söderlund, titta närmare på utredningen för vår räkning. Helena var under en period på 00-talet projektledare för ”Resursbibliotek för döva” som vi bedrev.

Helenas slutsatser:

  • I samband med att en beskrivning gjorts av hur  litteratur på de fem nationella minoritetsspråken utges och distribueras, borde även situationen för teckenspråkiga nämnts.  I Språklagen (SFS 2009:600) är teckenspråket nämligen helt jämställt med Sveriges fem minoritetsspråk. Därför är det anmärkningsvärt att teckenspråk inte ens nämns i Litteraturutredningen.  §9 Språklagen säger att ”Det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja det svenska teckenspråket.” vilket är exakt samma ordalydelse som i §8 som gäller de svenska minoritetsspråken.
  • Betänkandet Teckenspråk och teckenspråkiga : översyn av teckenspråkets ställning (SOU 2006:54) kom 2006. Utredningen föreslog redan då att TPB (nuvarande MTM) borde ha ansvar även för teckenspråkig litteratur och att medel borde ges till översättning av teckenspråkig litteratur. Förslaget var att 7 miljoner skulle anslås till detta – 2 milj till biblioteksverksamhet och 5 milj till produktion. Väldigt lite har hänt.
  • Örebro kommun har i samarbete med MTM och Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) arbetat med tillgängliggörande av barnböcker på teckenspråk. Det borde ha uppmärksammats i litteraturutredningen.
  • På ett enda ställe i utredningen är begreppet ”teckenspråk” nämnt. Under rubriken ”Utgivning och försäljning” av e-böcker kan man läsa: ”De få bilderböcker som kommit ut är mestadels böcker på teckenspråk.” Det finns ingen källhänvisning. En stark misstanke är dock att detta är ett missförstånd och egentligen handlar om Teckenförlagets små pekböcker på svenska men med teckenstöd – alltså Tecken som alternativ kompletterande kommunikation (TAKK). Teckenförlaget har i flera år gett ut sina pekböcker som e-böcker. Misstanken stärks av följande mening: ”Det ligger dock nära till hands att anta att det i dessa produktioner även finns stor potential att utveckla själva formatet i multimedial riktning.” Hade man menat de teckenspråkiga böcker som i dag finns så är de ju redan multimediala!
  • I förordningen (2010:1058) om statsbidrag till utgivning av litteratur, kulturtidskrifter och läsfrämjande insatser finns den definition på vilken typ av litteratur som kan få bidrag: ”Litteratur på originalspråk eller i översättning till svenska eller någon av de nationella minoritetsspråken.” Här borde teckenspråk läggas till.
  • De flesta böcker på teckenspråk som hittills getts ut har främst varit översatta barnböcker. De flesta har getts ut av Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM)  eller med produktionsstöd från dem. Dock är SPSM  ett läromedelsförlag och ska idag enbart ge bidrag till läromedel. Det betyder att det inte finns något självklart stöd till utgivning av litteratur på teckenspråk.
  • Under rubriken ”Särskilt stöd till litteratur på andra språk än svenska” räknar man upp alla fem nationella minoritetsspråken samt andra språk än svenska. Även här ska teckenspråk särskilt nämnas, i anslutning till minoritetsspråken, eftersom det inte för alla är självklart att de tillhör gruppen ”andra språk än svenska”.
  • Som döv, gravt hörselskadad eller dövblind är det viktigt att kunna ta del av och uttrycka sig på skriven svenska (för dövblinda på punktskrift). Men det räcker inte med det. Hur duktig man än är på att läsa och skriva svenska är man i många sammanhang beroende av att följa samtal, tal, föreläsningar etc på teckenspråk via tolk. Därför behöver man också få möjlighet att utveckla sitt teckenspråk för att kunna följa med t ex tolkade föreläsningar på högskoleutbildningar.
    En regelbunden och stöttad utgivning av skönlitteratur på teckenspråk är därför nödvändigt för att få möjlighet att också utveckla sitt teckenspråk. Kunskapen om detta bör också ingå i ”Ett läslyft för Sverige”.
  • ”Vidare är det viktigt att uppmärksamma de förutsättningar som gäller för barn och ungdomar med funktionshinder som dyslexi.” Här ska givetvis tilläggas att döva och gravt hörselskadade liksom personer med dövblindhet också bör uppmärksammas.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.