Om Sverige, rasismen, tidsandan och biblioteken

Jag har aldrig varit med om att läsa en så brännande aktuell bok som jag gör just nu.

20140917_190529

Och det i en bok som är utgiven av BTJ Förlag och som egentligen inte primärt handlar om bibliotek!

Men om du, som jag, menar att folkbibliotekens uppgift är att ge makt till de maktlösa, så är det en obligatorisk läsning för att förstå trender i omvärlden. Trender som har med tillståndet i det svenska samhället att göra.

Jag talar om det urval texter som bibliotekschefen i Huddinge, Nick Jones, samlat i ”Bryt upp! : om etik och rasism”.
Boken innehåller texter om rasifiering, bakgrunden och användningen av begreppet ”politiskt korrekt”, svenskarnas självbilder, svartas erfarenheter av institutionaliserad vardagsrasism, vithet och makthierarkier och härskartekniker. Texter som i mångt och mycket ger en förklaring till varför 15 % av svenskarna röstade på ett parti som grott i den brunaste mylla. Och varför tonläget hos kränkta vita män på t ex Biblist är så uppskruvat.

I sin inledning konstaterar Jones att vi tjänstemän har ett moraliskt ansvar att alltid bevaka att de offentliga värdena verkställs och efterlevs. ”Den som har tillit till offentlig sektor har också tillit till andra människor.”

Vilket kan speglas mot slutsatsen i Tobias Hübinettes artikel: Den svenska bristen på interkulturella sammanhang ”bådar inte gott för framtiden” – en framtid som är här eftersom: ”… trots allt tal om tolerans, respekt, värdegrund och etik, och trots all officiell antirasism och all antidiskrimineringslagstiftning fortstter en stor dela av den svenska vardagen, offentligheten och kulturen att låtsas som om Sverige fortfarande är ett land där det bara bor eller bör bo vita svenskar och att sentimentalisera och nostalgisera ett vitt homogent folkhem och förtränga det faktum att den nya postkoloniala och mångkulturella svenskheten faktiskt påkallar en uppgörelse med det koloniala och rasistiska arvet, medan minoriteter förnedras och kränks och deras erfarenheter tystas ner och osynliggörs.”

Moa Matthis analys av samma företeelser är knivskarp: ”Människor som aldrig utsatts för rasismens och sexismens yttringar, tar sig utan att tveka rätten att berätta för människor som har den erfarenheten, att de har fel.” (Det finns ett ord för det: ”mansplaining”)

Hon säger vidare att ”Västvärldens självbild vilar på att den vita människan i allmänhet och den vita mannen i synnerhet, vet vad människor som inte tillhör den utvalda skaran tänker, erfar och önskar. Det är maktutövningens grund: den om vilken man vet allt, behöver aldrig tillfrågas.”

”Bryt upp” har gett mig nytt ljus på min egen och andras reaktioner på de senaste årens biblioteksdebatter kring rasifiering, och för den delen demokrati och makt. Det är så oerhört lätt att fastna i en privilegierad, vit medelklass flod av  argument kring censur och yttrandefrihet och omedvetet välja bort att betrakta t ex medieurval ur alla barns perspektiv.
För min del har ”Bryt upp!” vidgat mitt perspektiv och gjort mig mer medveten om vilken roll jag har, vare sig jag vill det eller inte. Och att det just därför är extra viktigt för mig att ta ställning! Inte minst i tider av moralpanik som uppstår när SvT väljer att av-rasifiera Pippi, något som Astrid själv funderade på att göra.

UR: om eböcker från Bok- och Biblioteksmässan

UR dokumenterade fler seminarier under årets Bok- och Biblioteksmässa. Ett av de mest intressanta var arrangerat av Kulturrådet och Kungliga biblioteket och handlade om ”E.bokens fram och baksida” och kan beses här.

Deltagare Ann Steiner, forskare, Kristina Ahlinder, Svenska Förläggarföreningen, Gunnel Stjernvall, Kungliga biblioteket, och Katarina Dorbell, Barnens bibliotek. Moderator: Signe Westin. Inspelat på Bokmässan i Göteborg i september 2014. Arrangörer: Kulturrådet och Kungliga biblioteket.

Mer om KB och e-böcker på Librisbloggen eller på Framsidan.

Biblioteksranking

Helsingfors Stadsbiblioteks tidigare chef Maija Berndtson och Gävles tidigare biblioteks- och kulturchef Mats Öström har slagit sina påsar ihop efter pensionen och startat biblioteksrankingsajten Library Ranking Europe.

Utifrån sina erfarenheter av bibliotek har de tagit fram en rankingsmodell som kan vara till stöd för det egna bibliotekets verksamhetsutveckling. Biblioteket som bedöms kan belönas med 1 till max 6 stjärnor. Ungefär som när hotell eller campingar bedöms, antar jag.

En annan idé, som de burit på ett par år, är att ta fram en gemensam logotype för de europeiska biblioteken.

Själv har jag roat mig med att fundera över om biblioteksfältet skulle kunna jobba fram en egen ”Guide Michelin”. Det jag kommit fram till hittills hittar ni här, säkert mer subjektivt än LRE.

Ni är också välkomna att kolla i och medverka i Guide Michelin of Libraries på Pinterest!

Folkbiblioteken bäst på e-tjänster

SKL:s rapport ”E-tjänster och appar” visar hur långt kommunerna har kommit i arbetet med att utveckla verksamheten med stöd av digitalisering, det vill säga att erbjuda e-tjänster och appar.

De tre vanligast förekommande kommunala e-tjänsterna utifrån urvalet, är

  1. e-tjänst för att boka och låna om böcker (68 procent)
  2. låna e-böcker och andra digitala medier (63 procent)
  3. e-tjänst för att ansöka om förskola (58 procent)

Källa: Internetstatistik 

Tribal – Bok- och Biblioteksmässan 2014

Jag hade förmånen att få framträda för ett drygt hundratal kollegor från hela landet i samband med Axiells årliga användarmöte. Det jag pratade om kan ni hitta på min Slideshare sida. Det var ungefär samma upplägg som jag haft tidigare , t ex i Åbo förra veckan, med fokus på trendspaning, intressanta exempel, utmaningar och hur tidsandan påverkan på folkbiblioteksverksamheten.
Axiell hade delat upp sitt användarmöte så att användarna av de båda biblioteksdatasystemen – Book-IT och Libra – hade sina egna möten var för sig. Som lite utanförstående så fick jag känslan av att såhär är det på bilsalonger när folk från SAAB möter kollegor från Volvo. Lite avvaktande , kanske inte fientligt, ibland nyfiket – men definitivt egna kulturer som odlas.

Att det finns en stamkultur bland oss bokälskare står klart när man besöker Bok- och Biblioteksmässan. I år firade mässan 30 år, själv har jag deltagit i kanske hälften. Ett tag var jag rejält trött på mässan, men i år har den känts fräsch. Speciellt lyckat har Biblioteksscenen varit. All heder till kollegorna i Kultur i Väst som lyft fram en rad intressanta projekt som presenterats. Själva utställningsarean har varit omkringringad av olika relevanta biblioteksrelaterade utställare, det har varit kul, trevligt och familjärt.

Och visst är vi som en stor familj. Man träffar nya och gamla bekantskaper, arbetskollegor, kurskamrater, halvkändisar. Man ger varandra bekräftelse och klappar på axlarna. Och man vet att alla är där i samma goda syfte: få inspiration för att fortsätta att nå ut med ett gott budskap om läsandets (och kulturens) stärkande kraft – både för individen och för själva samhället.

Mässan är en plats för samtal och reflektion. Du träffar kollegor du inte sett på flera år, men som du kan fortsätta konversationen med, den som avbröts plötsligt förra gången ni sågs. Trådar tas upp, reds ut och knyts ihop. Samtalen handlar om stort och smått: Varför det är så få bibliotek som prenumererar på dagstidningen ETC?, vem som förväntas bli ny kulturminister, rasifieringen och vardagsrasismen i ett nytt politiskt landskap, hur gör vi med e-böckerna nu när Elib säger upp sina avtal etc. Själv ägnade jag en stund åt att vara inkastare på Daidalos förlag för att få så många som möjligt (bl a Anina Rabe) att köpa böcker av min favoritförfattare Rebecca Solnit.

Några intressanta innovationer:

mk Libdispensers Mini Library

Det Digitala Biblioteket som vill samverka kring olika slags digitala lösningar. Stockholm och Malmö är på, men det behövs fler i nätverket!

 

 

Samtalslänkar

 

Nya kunskaper om danska barns läsvanor

De danska barnen föredrar populärlitteratur och bokserier. Det visar en ny forskning som kartlagt de danska barnens läsvanor. Det är en forskningen som borde kunna ge inspiration till folkbibliotekens arbete med att stärka barns läslust, säger Kulturstyrelsen i ett pressmeddelande.

Det är Stine Reinholdt Hansen från  Aarhus Universitet som skrivit avhandlingen ”Når børn vælger litteratur – læseundersøgelse perspektiveret med kognitive analyser.” Här har hon undersökt barns läsvanor på fritiden och resultaten visar bland annat:

  • Barn skulle läsa mer om de hade mer tid till de och om det fanns fler böcker att tillgå i de ämnen som de intresserar sig för
  • Barn föredrar bokserier och humoristiska och spännande böcker
  • Fler barn läser veckovis men färre dagligen
  • 2010 läser de danska barnen fler bokserier och fler utländska författareän vad de gjorde år 2000