Social läsning är det nya svarta

En intressant trend är alla dessa bokcirklar som uppstår i och utanför folkbildningen. I Sverige har vi på folkbiblioteken ju erfarenheter av webbaserade cirklar inte minst tack vare Bokcirklar.se Annars läser bibiiotekspersonal högt för besökare på biblioteken – både för vuxna och för barn. Det är ett socialt läsande.

I USA har har en författare funderat över att tiden för den tysta läsningen minskar och vad som kan göras åt det. Hon erbjuder en plats för gemensam tyst läsning. Besökarna ger sig tiden att läsa tyst tillsammans i kanske en halvtimme. Det går inte ut på att man läser samma bok, utan det handlar om att man stänger av – detoxar det digitala flödet en stund – och läser tyst tillsammans. Jag tänker att det blir som yoga ungefär. Man ger sig själv tiden för läsning, långsam läsning.

 

När Calle Nathanson blir kulturminister…

I senaste nyhetsbrevet från Folkets Hus och Parker ger dess verkställande direktör Calle Nathanson tre råd till de partier som bildar regering för nästa period. Calle är som ni vet ny ordförande i Svensk Biblioteksförening. De råd han ger handlar om behovet av en ny och samlad filmpolitik och om en satsning på det fria kulturlivet.

Och naturligtvis läsande:

”En av vår tids största utmaningar handlar om att utjämna de växande utbildningsklyftorna bland unga. Vi ser en ökande skillnad mellan stad och landsbygd, pojkar och flickor liksom mellan hem med högutbildade kontra lågutbildade föräldrar. Språket är avgörande för att tillgodogöra sig kunskaperna i samtliga ämnen i grund- och gymnasieskolan. Att tidigt komma igång med läsandet och skrivandet är vägen till kunskap och den formella undervisningen har här är en självklar uppgift. Vid sidan av skolan erbjuder såväl folkbibliotek som civilsamhällets aktörer i form av studieförbund och folkrörelserna stora möjligheter att stärka läsandet. Att ge alla Sveriges unga nyckeln till läsande är att öppna dörrarna till både bildning och utbildning.”

(Själv tycker jag inte det här inlägget är flummigt)

 

I österled

Idag har jag haft förtroendet att presentera en trendspaning inför finlandssvenska kollegor i samband med deras första nationella biblioteksdagen i Åbo, För er som är nyfikna har Esseter redan gjort ett blogginlägg om eventet.

Det som diskuteras i Finland påminner starkt om de frågor som finns på den svenska agendan; e-boksavtal, samkataloger och annan samverkan.Men också inbäddade bibliotekarier och huruvida en bastu i det nya centralbiblioteket i Helsingfors är en bra idé eller inte. Här finns och författarrepresentanten som utbrister ”varför kan bibliotek inte få vara bibliotek?”.

Själv tycker jag nog att en biblioteksbastu låter nog så spännande. Det tänjer på gränserna för vad som är möjligt i ett bibliotek och det är i sig alltid utmanande.

Min insats var annars att prata om folkbibliotek i förändring utifrån bibliotekets platser, servicen i förhållande till ett förändrat medielandskap och bibliotek(personal)ens kompetensbehov.I mitt anförande gjorde jag ett försök att de- och rekonstruera biblioteksbegreppet. Varför? Jo, för att biblioteken inte bara är i en ständig process – de är en process i sig själva. Och för att kunna utforska vad biblioteken står för, måste de begreppen brytas ner i sina beståndsdelar, för att omdefinieras och återerövras. Ungefär som när barn återanvänder julklappslegot och bygger nya saker.Inom kort kommer jag att skriva om boken Bryt upp! Nick Jones samling texter om etik och rasism. Den handlar också om det nödvändiga i att dekonstruera begrepp som vi tror vet vad de betyder…

Ni som är intresserade kan ta del av min presentation på min Slideshare sida (missa inte ”påskäggen”!).

[Och, varför skulle jag hata böcker? Jag menar att uppbyggandet av en bok- eller mediesamling för dess egen skull, inte skapar ett särskilt imponerande (folk)bibliotek.

Det är, enligt min mening, först när bibliotekspersonalen i samverkan med individer och organisationer i det omkringliggande samhället skapar kunskap, sprider information och delar upplevelser tillsammans, som biblioteket har relevans. Det kan göras med hjälp av böcker men även med andra medieformat. Böcker, oavsett format, har varit och är fortfarande det dominerande formatet för kunskaps- och informationsutbyte - och det kommer att vara så ett bra tag framöver.

En slumpmässig boksamling enligt Free Little Library-konceptet ersätter t ex inte ett bra bibliotek, enligt min uppfattning. Därtill krävs någon person som aktivt arbetar med syftet med samlingen, med platsen där den finns och den personen ska dessutom visa upp en egen kompetens, som tillsammans de andra ingredienserna skapar en rörelse, en utveckling för de som använder sig av samlingen,
En bokbuss där uppdraget från dess ägare handlar om empowerment och engagemang i lokalsamhället kan vara ett lyckat exempel på ett fantastiskt bibliotek, när det skapar förutsättningar att tillsammans med sina användare utvecklar lokalsamhället i en positiv riktning.

Ett annat exempel är Spotify som kan bli ett bättre musikbibliotek först när det kurateras.

Lankes säger en annan sak: "Bibliotekariens uppdrag är att förbättra samhället genom att underlätta kunskapsskapandet inom den samfällighet där hen befinner sig". Det kan naturligtvis ske med böcker. Och med annat. Det är först när bibliotekarien gör detta som biblioteket är medskapande i samhällsbyggnaden, menar jag,]

Let me take a selfie!

Att låta besökarna ta selfies och shelfies är ju ett kul sätt att marknadsföra biblioteket på. En shelfie är en selfie tagen vid en bokhylla, typ den här:

Poängen är att besökarna lägger ut bilderna på olika sociala medier som Instagram, Twitter eller Facebook.

I samband med den amerikanska kampanjen för att skaffa sig lånekort, National Library Card Sign-up Month, har Escondido PL i Kalifornien gjort i ordning en selfie-station där de nya bibliotekskortägarna tar ett foto på sig och sitt nyvunna kort.

”Att göra sådana här små saker hjälper oss påverka allmänhetens uppfattning av vad ett folkbibliotek är”, säger bibliotekarien med det svenskklingande namnet Viktor Sjöberg.  Resultaten kan ni hitta på bibliotekets Facebook, Twitter, och Instagram-sidor.

Apropå selfies, kunde bara inte låta bli den här litterära varianten:

… och till sist: