British Library bjuder på 65 000 fria e-böcker

Under våren kommer British Library att tillgängliggöra 65 000 e-böcker för allmänheten enligt Times Online. Förmodligen handlar det om böcker och texter bortom 70-årsgränsen för upphovsrätt. Mer kulturarv än den senaste deckaren, men Austen och Dickens är ju helt OK läsning ett tag till…
Microsoft är med på ett hörn och det verkar vara Kindle-plattan som gäller.

 

Barns möten med virtuella referenstjänster

I sin magisteruppsats - Kommunikationen mellan barn och bibliotekarie – jämförelse mellan referenssamtal på fysiska och virtuella bibliotek - har Sofia Larsson  undersökt referenssamtal med barn. Hon har jämfört virtuella referenssamtal som t ex danska Spørg Olivia och svenska Barnens bibliotek med referenssamtal på fysiska bibliotek.
Även om perspektivet snarare är bibliotekarein än barnets så ger uppsatsen en del intrassanta tankar:

”I och med att kommunikationen sker via en dator i ett virtuellt referenssamtal är det, enligt mina informanter, nödvändigt för bibliotekarien att vara insatt i det senaste snabbspråket som används inom skriven text.”

”… känsliga frågor är vanligare i referenssamtalen som äger rum via ett virtuellt bibliotek.”

”Via Spørg Olivia känner barnen att de kan ha en jämbördig dialog eftersom Olivia är 14 år och därmed förstår sig på barnens liv och kultur. Barnen känner att de kan fråga Olivia andra saker än vad de kan fråga en bibliotekarie på ett fysiskt bibliotek (som barnen endast frågar om böcker)”

TPB väljer CS Library

TPB, Talboks- och punktskriftsbiblioteket sällar sig till de bibliotek som bygger webbplatser med konceptet från Teknikhuset: CS Library.

”Detta projekt har mycket hög prioritet på TPB. Vi fortsätter nu med full kraft att utveckla servicen för våra brukare genom ökad tillgänglighet. Vi kommer naturligtvis själva att delta aktivt under hela utvecklingsfasen. Vi har ett mycket stort förtroende för Teknikhusets förmåga att ledsaga oss genom processen”, säger Roland Esaiasson, myndighetschef på TPB i ett pressmeddelande.

Köpenhamn och Århus i beta

Köpenhamns bibliotek och Århus bibliotek har öppnat beta-versionen av sina nya webbplatser som bygger på open source-konceptet TING.  Nyckelord är förmedling, inspiration, enkelhet och brukarvänlighet.

Liljevall om digitala klyftan och biblioteken

Socialdemokraternas it-politiska talesperson, Desirée Liljevall, intervjuas i dagens Computer Sweden om hur hon tycker att samhället ska ta sig an den digitala klyftan (min kursivering):

”– Funktionshindrade, äldre och utlandsfödda svenskar är grupper som har svårt att ta till sig det nya. De har heller inte möjligheten att lära sig. Samtidigt går vi mer och mer mot ett e-samhälle där myndigheter till exempel vill att vi hämtar blanketter via nätet.

Lösningen tror hon kan finnas på Sveriges alla stadsbibliotek. Där finns tillgång till datorer och kunnig personal. En idé är att återinföra datorkörkortet för dem som i dag inte har tillräckliga kunskaper.

– På biblioteken kan vi se till att de slussas in. Vi måste rikta engagemanget mot den grupp som behöver det mest, till exempel nyanlända svenskar.”

”Bibliotekarierna skulle kunna bli som en help-desk för den vanliga människan”, säger hon.

Big city left with no bookstore – CNN.com

Lardeo i Texas med 250 000 invånare är ett exempel på hur bokhandelsdöden även drabbar större städer i USA enligt CNN Living.

more about "Big city left with no bookstore – CNN…", posted with vodpod

Audunson: biblioteken måste anpassa sig _och_ kännas igen av sina brukare

Den norske professorn i biblioteks- och informationsvetenskap, Ragnar Audunson, säger till forskning.no att biblioteken måste ändra inriktning om de ska överleva i den digitala åldern.

Enligt Audunson måste biblioteken fokusera än mer på de egentliga kärnuppgifterna:

Biblioteken är institutioner som med utgångspunkt i organiserade samlingar av dokument initierar sociala processer. Processer som är knutna till lärande, kunskapsdelning och kulturförmedling.

– Digitaliseringen frigör tid och resurser till att fokusera mer på dessa kärnuppgifter än förr, säger Audunson.

Interaktion i praktiken

Bloggen Museum 2.0 berättar om en intressant idé som på ett enkelt sätt bjuder in till interaktion med boklånarna: Två återlämningslådor. Den ena för återlämning av vanliga böcker, den andra för återlämning av böcker som låntagaren vill rekommendera andra att läsa. Vanliga böcker i ena lådan, häftiga böcker i den andra…

Tyvärr tyckte bibliotekspersonalen på det holländska bibliotek som kom på idén att det blev för mycket jobb med det. Men det vore intressant om någon vågade testa!

Bibliotek 2.0 i skandinavisk fackpress

Britta Smångs och Eva Tornbjer gör i sin B/I-magisteruppsats Biblioteken och 2.0 en idéanalys av synen på den sociala webben i några av de skandinaviska bibliotekstidningarna.
Mycket av de senaste årens biblioteksdebatt finns analyserad och kommenterad, vilket i sig är en intressant läsning. Här kan man hitta ingångar till den debatt om bibliotekens framtid som präglat delar av 00-talet.

I sin analys använder sig författarna av Douglas Rabers tre idologiska biblioteksstrategier:

• Den konservativa strategin kännetecknas av service till de traditionella besökarna. Uppsökande verksamhet, sociala tjänster eller underhållning bedöms inte som viktiga. Inom det konservativa strategin finns en stark kritik mot det sensationella och förenklade. Bibliotekets viktigaste uppgift är att hjälpa den enskilde individen att förkovra sig och utvecklas. Boken står i centrum i denna strategi, det är viktigt att läsa, särskilt klassiker. Kvalitetstänkandet är grunden och användarnas intressen sätts inte först.
• Den sociala strategin utgår från folkbibliotekets sociala ansvar. Alla medborgare ska vara målgrupp för verksamheten. Biblioteket är ett politiskt instrument i ett demokratiskt samhälle. Enligt den sociala strategin är tillgång till information en rättighet för alla. Folkbiblioteket är ingen neutral plats i samhället, det finansieras med offentliga medel. Alla ska ges samma möjlighet att utnyttja informationsresurserna, och därför ska biblioteket koncentrera sig på dem som inte vill eller kan komma till biblioteket. Uppsökande verksamhet är viktig, liksom läs- och skrivkurser och litteratur på olika språk.
• Den populistiska strategin är nyttocentrerad. Bibliotekens existens kan bara rättfärdigas om det används mycket och marknadsanpassas. Efterfrågan ska styra urvalet. Bibliotekarier ska inte ta på sig rollen som smakdomare. Folk vet bäst själva vad de vill läsa och göra på ett bibliotek. Bibliotekarierna ska i stället ge god service och biblioteken ska vara informationscentraler. Bibliotekets roll är inte att förändra hela samhället, utan att tjäna det. Det bästa kriteriet på att biblioteket lyckas med det, är att många använder sig av bibliotekets tjänster. Fokus ligger på vad biblioteket gör och inte på vad det är.

De artiklar där jag själv dyker upp förvisar mig, enligt författarna,  till populisternas skara. Och samtidigt är det inte så enkelt att det bara är ett förhållningssätt som styr. För mig är såväl den sociala aspekten som folkbildaraspekten oerhört viktig. Själv ser jag mitt förhållningssätt som snarare pragmatiskt än populistiskt. Det förhållningssättet utgår från att folkbiblioteken som vi känner dem är politiskt styrda organisationer. Det är ett faktum som bibliotekspersonalen måste förhålla sig till, oavsett om den tycker om det eller inte. Det är medborgarna, genom sina valda ombud, som slutligen avgör folkbibliotkens uppdrag oavsett om bibliotekspersonalen gillar det eller ej.
Är politikerna modiga och ser folkbiblioteket som en garant för demokrati – då får vi upprag som speglar det modet.

Det som slår mig annars när jag läser uppsatsen är hur Bibliotek 2.0-begreppet blivit allt mer mossigt. Det känns bara så 2006!
Jag tror inte längre att det finns något som man kan kalla ”Bibliotek 2.0″. Däremot kanske det finns ”Bibliotekspersonal 2.0″. Det vill säga personal som är aktiva på de sociala webbarna och som arbetar uppsökande (sociala strategin) med folkbildning (den konservativa strategin) för att t ex utjämna  den digitala klyftan.
2006 kallade jag mig pretentiöst nog för ”2.0-evangelist”. Det gör jag inte längre. Det tog jag bort när jag storstädade på bloggen i mellandagarna. (Det här är lite intressant ur källperspektiv; bloggen är ju min – jag kan ju ta bort det som författarna refererar till utan att skämmas ett dugg. Bloggen är flyktig, den är ingen tidning som sparas, den kan försvinna i morgon, eller göras helt oåtkomlig om jag så vill)

I vilket fall: det handlar inte om 2.0 – eller ännu mindre - 3.0 längre. Det handlar om hur biblioteken förhåller sig till sociala nätverk på internet och sociala webbar. Om biblioteken ska vara där och i så fall vad de ska göra. Jag tror att det handlar om tämligen traditionellt biblioteksarbete.
Det handlar om att få svar på frågeställningar som är ganska hållbara över tid: ska biblioteket finnas där folk är eller ska folket komma till biblioteket? Ska bibliotekspersonalen fungera i en politiskt styrd organisation eller har biblioteket ett högre eget värde som står över partipolitiken?

En av många tänkvärda slutsatser i denna hyperintressanta magisteruppsats:
”Just synen på det intellektuella ansvaret är en stor skiljelinje mellan olika åsiktsgrupperingar i vårt material. De flesta Bibliotek 2.0-entusiaster vill ingalunda ha total anarki, utan betonar ändå bibliotekariens roll som guide och ”lekledare”. Kanske blir en av konsekvenserna för bibliotekarierollen att den förändras till att bli alltmer individualiserad eller rent av alltmer splittrad. Skeptikerna mot Bibliotek 2.0 vill gå ett steg längre i tydliggörandet av yrkesrollen: bibliotekarien är en expert som lär ut och boken står i centrum för ett biblioteks verksamhet”

Folkbiblioteket som socialt rum

Anna Särg beskriver i sin B/I-masgisteruppsats hur folkbiblioteken fungerar som socialt rum. Dvs biblioteket som ”tredje plats” – till skillnad från hemmet och skolan/arbetsplatsen.

I sin analys av forskningsmaterialet hittar hon en rad aspekter på folkbiblioteket som socialt rum:

• Det politiska rummet, vilket handlar om biblioteket som en plats för det kritiska samtalet och för engagemang i samhällsfrågor genom exempelvis debatter och föreläsningar.
• Medborgarbiblioteket vilket innebär ett aktivt arbete från bibliotekets sida med att återinföra ett socialt medvetande och för att engagera medborgarna i samhället.
• Arena för socialt kapital, där man ser biblioteket som en potentiell plats för att skapa generaliserad tillit och socialt kapital.
• Den lågintensiva mötesplatsen, där biblioteket ses som en plats där olika grupper kan komma i kontakt med varandra genom att de vistas samtidigt i ett neutralt rum.
• Tredjestället, ett hem utanför hemmet med avslappnad atmosfär, där man träffas, umgås och samtalar. 
• Rum för inkludering, tillhörighet och integration, där biblioteket blir en plats där människor kan känna att de hör till och räknas, dels i biblioteket men också i samhället i stort.
  Rum för upplysning och lärande, en aspekt som hänger ihop med bibliotekets sociala funktion då biblioteket  är en mötesplats i samband med aktiviteter som har med lärande att göra.
• Det kreativa och upplevelseinriktade biblioteket, som handlar om att folkbiblioteken delvis går mot att bli kulturhus eller kulturcenter.