Till Thente-dabatten

Jag var inte på seminariet ”Sociala medier och bibliotek” på bokmässan, så jag ska väl inte kommentera vad som sas eller inte. Och borde heller inte kommentera Jonas Thentes krönika i DN om folkbiblioteken och nätet. Dessutom har många andra redan gjort det.

Men ett par reflektioner:

Frida Carlgren och Charlotta Ekman presenterade sin BIVIL-uppsats ”Det älskade biblioteket – en diskursanalys om debatten kring Malmö stadsbiblioteks visioner” i Svensk Biblioteksförenings hörna på mässan.

Författarna menar att debatten om Malmö stadsbiblioteks utvecklingsarbete inte är en unik företeelse utan något som ingår i en större diskussion om bibliotekets roll. En diskussion som förts  sedan folkbiblioteken etablerades. ”Detta visar på att folkbiblioteket inte är något som står fast oberoende av yttre påverkan utan att dess verksamhet berörs av samhällsutvecklingen i övrigt.”

De menar att det fanns två förhållningssätt i debatten; bevarande kontra förändring. Och det är bibliotekspersonalen som står för förändringsdiskursen. En slutsats som dras:

”Om allmänheten har andra förväntningar på folkbiblioteket än beslutsfattarna kan det uppstå en konflikt som innebär att biblioteket förlorar besökare då dess verksamhet inte motsvarar användarnas förväntningar. Biblioteket behöver därför finna ett sätt att förhålla sig till båda diskurserna för att kunna utvecklas och förnyas utan att förlora användarnas förtroende.”

Såväl Thente-debatten som Darling Library-debatten har dominerats av ett samtal mellan ett kulturetablissemang av författare och journalister som debatterat med bibliotekarier. En hyggligt exklusiv klubb som inte nödvändigtvis inte själva är biblioteksanvändare, iaf inte som ”allmänhet”.
I de fall allmänheten beskriver sina förväntningar på biblioteken blir det mer intressant, tex i utvecklingsinriktade fokusgrupper och i besöksenkäter.
Jag tror inte att allmänhetens förtroende för folkbiblioteken försvinner om biblioteket erbjuder e-böcker, videospel eller om det finns på Facebook. Snarare tvärtom. Jag tror heller inte allmänhetens förtroende minskar om biblioteken aktivt håller på med ”book stock management” och medieplanering.  Bibliotekspersonalen är ju proffs på det – och på förvärv, för den delen också. Som många andra påpekat finns det en falsk motsättning här: Biblioteken behöver faktiskt inte välja bort pappersböcker bara för att det finns nya medier och informations- och kunskapskanaler.

Däremot finns det ett konstant hot mot bibliotekens utbud och tjänster med tanke på ett förändrat medielandskap och allmänhetens förändrade mediekonsumtion. ” Den tunna linjen mellan boken och internet håller på att försvinna” säger t ex Hugh McGuire i O’Reilly Radar (min kursiv):

”We are a long, long way from publishers thinking of themselves as API providers — as the Application Programming Interface for the books they publish. But we’ve seen countless times that value grows when data is opened up (sometimes selectively) to the world. That’s really what the Internet is for; and that is where book publishing is going. Eventually.

I don’t know exactly what an API for books would look like, nor do I know exactly what it means.

I don’t know what smart things people will start to do when books are truly of the Internet.

But I do know that it will happen, and the ”Future of Publishing” has something to do with this. The current world of ebooks is just a transition to a digitally connected book publishing ecosystem that won’t look anything like the book world we live in now.”

Den här förändringen har med folkbibliotekens uppdrag att göra oavsett om man är bevarare eller förändrare. Vi som har möjlighet att påverka kan välja om biblioteken ska finnas som aktiva aktörer i samhället eller om vi är arkiv för en daterad kommunikationsteknik.
Det viktigaste betydelsebärande elementet i ”folkbibliotek” är ordet ”folk”, iaf som vi känner dem i Skandinavien. ”Vi bygger inte nya bibliotek för böcker, utan för människor”, sa Helsingfors Stadsbibliotekarie Maija Berntson i Bibliotekspressen 2008. Det stämmer fortfarande.