biblioteksdebatt

The Darling Library – revisited

Kommer ni ihåg den stundtals ganska infekterade debatten om Malmö stadsbibliotek för några år sen?  Även vi som befann på oss på avstånd påverkades när gamla vänner och bekanta hamnade mot varandra i ett biblioteksideologiskt skyttegravskrig. Det var vid tiden för debatten som jag hittade ett intressant och provocerande citat från Thomas Frey: ”Libraries are not about books. Infact they were never about books”.
(Först 2014 kom Rebecca Solnits bok ”Men explain things for med” men då var debatten över och Elsebeth Tank slutat)

Hur som helst: Anna Rosendahl och Jasmine Wilhelmsson har i en ny B/I-uppsats  Ska det vara böcker eller upplevelser på stadsbiblioteket? En diskursanalytisk studie kring debatten om The Darling Library- projektet på Malmö stadsbibliotek analyserat vem som framförde vilka åsikter och ur vilket perspektiv, under debatten om ”The Darling Library of the World” och Malmö Stadsbibliotek för några år sen.

De visar på att det fanns tre framträdande diskurser i denna debatt:

  • Den traditionella diskursen var negativ till de förändringar som The Darling Library-projektet skulle innebära. Böcker och litteratur sågsi denna diskurs som stadsbibliotekets kärnverksamhet. De förändringar som projektet skulle genomföra får stark kritik eftersom verksamheten och biblioteksledningen frångår bibliotekets traditionella roll och uppdrag enligt företrädarna för detta synsätt.
    Syftet med The Darling Library-projektet var att locka nya besökare till stadsbiblioteket. Dessa personer ses som icke-läsare och för att få dessa till biblioteket ska verksamheten erbjuda dem saker som upplevelser och kulturella mötesplatser. Detta uppfattades som negativt eftersom projektets försök att göra stadsbiblioteket modernt och följa tiden innebär att stadsbiblioteket tappar sin kärnverksamhet – böckerna.
    Enligt denna diskurs är bibliotek en unik institution i samhället, där fri tillgång till böcker och litteratur är det viktiga. Detta bör således vara bibliotekens huvudfokus även i framtiden enligt denna diskurs. Gallringarna var således av ondo. Föga förvånande är de mest högljudda författare(min anmärkning).
  • Framtidsdiskursen kännetecknas av en positiv syn på stadsbibliotekets roll som mötesplats. The Darling Library-projektet ses som något positivt. Det främsta argumentet i denna diskurs är att biblioteket behöver nå ut till fler och ska göra detta genom att arbeta mer med olika aktiviteter, skapa bättre möjligheter till lek för barn med mera. Böckerna får i denna diskurs en tillbakadragen roll och synen på bokgallringen ses här som en motiverad åtgärd.
    Denna diskurs utmärker sig genom att kulturella mötesplatser nämns i utsagorna, liksom att, bibliotekens framtid och framtidens bibliotek hör samman med det paradigmskifte projektet kommer att innebära. Elsebeth Tanks egen definition av “hjärtbarnet” -stadsbiblioteket är att det ska vara ett kunskaps- och kulturcentrum, där upplevelser, scener och restauranger ska finnas till för Malmöborna.
  • Blandningsdiskursen står mellan de två olika perspektiven. Här finns en positiv syn på The Darling Library-projektet och dess förändringar, men att kärnverksamheten i form av böcker och litteratur ska finnas kvar. Stadsbiblioteket i Malmö kan vara både ett traditionellt bibliotek i form av litteraturförmedling, böcker och bildning, men att verksamheten också ska följa och anpassa sig efter samhällets utveckling. Stadsbiblioteket är inte längre enbart r böcker, utan också en viktig mötesplats i samhället. Dock finns det även i denna diskurs en motsättning till dels den påstådda marknadsanpassning och dels det paradigmskifte som återfinns i den första diskursen, men att förändringar i sig är välkomna.
    Blandningsdiskursen utmärker sig genom att många aktörer är positiva till förändringarna The Darling Library-projektet innebär, men vill samtidigt ha kvar litteraturförmedling och böcker. Att biblioteket som mötesplats tar en allt större roll är inget hot mot litteraturen. Biblioteket ska vara en öppen, bred och levande plats för alla Malmöbor där mångfald är starkt representerat. Vad biblioteket däremot inte ska vara, är att bli en del av marknaden genom att kommersialisera verksamheten.

 

Pepe vs Pippi

Det är naturligtvis lite sent att komma in med något i den ständigt återkommande gallringsdebatten som Janne Josefsson drog i gång i samband med sitt Sommar-program i P1. Jag ska bara komma med en kort reflektion.

Redan 2004 skrev Johan Norberg och  Björn Wallace från Timbros förlag en debattartikel i DN – ”Kompakt vänstervridning i biblioteken” –  i samband med Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg. Bloggen Biblioteksrelaterat kommenterade artikeln. Svensk Biblioteksförening gjorde ett uttalande på Biblist. För min egen del blev jag uppringd på väg till Göteborg av lokalradion, jag hade inte läst artikeln och kunde just inte kommentera den ytterligare. Men jag sa  ungefär som många andra sa; att folkbiblioteken gör mycket av inköp på efterfrågan – och Timbros böcker kanske inte efterfrågades så mycket.

Nåväl, åren efter hade den svenska alt-högern lärt sig att genom kampanjartade aktioner komma med inköpsförslag till biblioteken på litteratur som passerat en kvalitets – och anständighetsgräns som fanns några år tidigare.

I en kommentar till JO-kritiken som bibliotekschefen i Botkyrka gjort i en artikel i Expressen den 23 juli anger hon som skäl för att ha en värdegrundsstyrd gallringspolicy ur rättighetsperspektiv: ”JO-kritiken gällde fackböcker, att det här fallet gäller barnböcker och att man inte alls jobbar på samma sätt med vuxenlitteratur.  – Vad jag vet har vi aldrig plockat bort skönlitteratur för vuxna på grund av värderingar i verken.”

Och då till reflektionen: Hur gör vi när det kommer in en uttalad rasist som vill ha rasistiska bilderböcker till sina barn?
Och hur kommer biblioteken att förhålla sig den dagen då högertroll och nazister börjar med en egen ny, rasistisk bokutgivning för barn? Vänta bara, den dagen kommer! I USA är den redan här även om upphovspersonen för Pepe, the frog gör motstånd så gott han kan.

Läs mer om meme-fenomenet Pepe, the frog här.

 

Libraries Out Loud

Vill ni komma bort från rötmånadsdebatten om Pippi Långstrumps pappas yrkesbeskrivning eller bokbål på biblioteken ett tag?

Bibliotek är mer komplicerade och har andra roller än de som begränsas av deras mediesamlingar:

Film 1 Building Communities

Film 2 A Literacy Beyond Words

Film 3 och 4 kommer på onsdag

Kan bibliotekarier vara neutrala?

I samband med ett upprop från 260 biblioteksanställda om amnesti för ensamkommande barn och unga läser jag en krönika av den amerikanska bibliotekarien Stacie Williams: Librarians of the 21th Century: It Is Becoming Impossible to Remain Neutral. Det är hennes egna erfarenheter som svart och kvinna som får henne att analysera läget:

”Neutrality doesn’t encourage our critical thinking; it doesn’t ask us to question facts that are wrong, or behaviors that are prejudiced. By this measure, neutrality doesn’t necessarily reveal injustice but further entrenches it, which is ironic.”

Om oro, bus och stök på bibliotek

Jag prövar att sticka ut hakan angående en fortsatt debatt om social oro på bibliotek.

Ungdomar – eller andra (missbrukare, högljudda tidningsläsande pensionärer, personer med psykiska problem) – som stökar till det på biblioteken är ingen ny företeelse, inte heller hur biblioteksansvariga kan komma till rätta med ordningsproblemen. Mitt första fasta jobb på bibliotek (hösten 1974) handlade om att vara resursperson på numer nedlagda Skogrundans filial i Karlskoga, där just ett gäng ungdomar trakasserade personalen.

  • Ett av de bästa sätten är att bredda kompetensen hos bibliotekspersonalen, och då tänker jag inte främst på ordningsvakter. Jag tänker mer på fritidsledare om ordningsproblemen handlar om att det inte finns utrymme för ungdomar i deras sociala närmiljö, eller socialarbetare och kuratorer om det handlar om ”socialt utsatta områden” om ordningsproblemen kan härledas till det. Kreativa bibliotekspedagoger kan stimulera till aktivt lärande när de traditionella bibliotekariernas kompetenser inte räcker till. Förmodligen kan det behövas bibliotekspersonal med bredare bakgrund och olika erfarenheter av att jobba med olika målgrupper.
    I många sammanhang lyfts folkbibliotekens roll att vara ett verktyg för social hållbarhet – speciellt i utanförskapsområdena. Men för att verktyget faktiskt ska fungera effektivt krävs att beslutsfattarna tar sitt ansvar och ger verksamheten mer resurser så att biblioteksansvariga kan ta in rätt kompetenser.
  • Om biblioteket ska vara en kraft i lokalsamhället så borde ansvariga bjuda in orosmomenten till dialog – de kanske har svar på vad de vill ha biblioteket till – och svaren borde kanske förmedlas vidare till ansvariga politiker.
    Här finns en intressant paradox – några av de som skapar oron tillhör de grupper som omnämns som prioriterade i bibliotekslagen. Några av de  som skapar oron hör till de grupper som folkbiblioteken annars har svårt att nå. ”Bibliotek är platser där informationsspecialister hjälper allmänheten i deras eviga sökande i att förstå vad som sker i omvärlden” lär Cory Doctrow ha sagt. Det gäller ju också de här grupperna.
    Här finns ju ett gyllene tillfälle om beslutsfattarna tar sitt ansvar och ger verksamheten mer resurser så att biblioteksansvariga kan ta in rätt kompetenser.
  • Folkbibliotek brukar ibland kallas ”samhällets vardagsrum” och jämföras med antikens torg. Men även hemma i vardagsrummet eller på torget gäller vissa regler, rättigheter, medan annat, friheter, som man kan ta sig – fungerar inte – eftersom det är ett socialt, offentligt rum som ska vara till för alla.
    Att porrsurfa på de publika datorerna, slåss, skrika ”hora” till personal eller andra besökare eller spela fotboll i magasinet är en frihet besökarna kan ta sig, men det är ingen rättighet.
    Om det nu är ungdomar som orsakar störningen så borde det rimligen vara relevant att utöka vuxennärvaron på biblioteken. Det är ungefär så skolan skulle tackla motsvarande problem.
  • Sker det olagliga aktiviteter på biblioteken så finns det rutiner för det oavsett om det handlar om hets mot folkgrupp, olaga hot eller pedofiler.
    Likaså sker det i regel en kontinuerlig fortbildning kring säkerhetsfrågor och hur personalen ska agera i svåra situationer. Det är delar av de arbetsmiljöinsatser som ansvariga gör.
    Däremot är det tveksamt hur pass förberedda de nyutbildade från B/I-utbildningarna är på hur det är på en del – långt ifrån alla – av biblioteken.

Bibliotek i förändring

Crystle Martin är en amerikansk forskare som funderat på hur (folk)bibliotek förändras över tid. I ett inlägg från sommaren 2015 ifrågasätter hon det ofta återkommande påståendet om bibliotekens snara död. Med exempel från…

  • San Diego Public Library Central Library IDEA Lab
  • Charlotte Mecklenburg Library, North Carolina, Idea Box
  • Seattle Public Library, program för feriearbetare
  • YALSA (Young Adult Library Services Association) rapport ”The Future of Library Services for and with Teens: A Call to Action”
  • Brooklyn Public Library’s Uni – biblioteket utanför biblioteket med människor i socialt utanförskap som målgrupp

…vill hon visa på att det 21 århundradets bibliotek utvecklas sakta men säkert till att bli platser för innovation och handla mindre om böcker och mer om att bibliotekspersonalens service till samhället.

Hon avslutar sitt inlägg med ett citat från Miguel Figueroa:
”The library of the future, whether the physical space or its digital resources, can be the place where you put things together, make something new, meet new people, and share what you and others bring to the table. It’s peer-to-peer, hands-on, community-based and creation-focused.”

Detta är naturligtvis ganska långt från det traditionella biblioteket, om det nu någonsin har funnits något sådant. Enligt min uppfattning påverkar varje nytt medieformat, varje ny metod för t ex exponering av medierna, varje nytt sätt att förvara medierna förändrar bilden av biblioteket och rentav omdefinierar det. (Jag brukar hävda att den största revolutionen på biblioteken inte är digitaliseringen utan skedde när bibliotekspersonalen först lät besökarna själva gå in i och botanisera bland hyllorna – det är så radikalt att det finns bibliotek som än i dag inte tillåter det)

Den här bloggen innehåller fler exempel på vad besökarna och personalen kan hålla på med på ett bibliotek som inte primärt har med bokförmedling att göra. En del aktiviteter fungerar olika bra att genomföra på olika bibliotek beroende på syftet med biblioteket; ett folkbibliotek har andra roller och mål än skolbibliotek som t ex universitetsbibliotek.
De flesta exemplen kommer från andra länder som har andra förutsättningar att bedriva biblioteksverksamhet – de kanske bygger sin verksamhet primärt på donationer eller medlemsavgifter vilket gör att de måste ta ut svängarna på andra sätt än på andra håll.  Därför passar inte allt överallt. Men, och det är viktigt, exemplen är inte framtidens bibliotek eller något som jag hittat på. De finns i verkligheten, nu, men kanske inte just på det bibliotek du brukar besöka – men de finns. Och det är kollegor, bibliotekspersonal, som utifrån sina förutsättningar tagit in dem i biblioteket. Vi påverkar användarnas syn på biblioteket när vi vill eller får i uppdrag att utveckla det, på samma sätt påverkar vi allmänhetens syn på biblioteket om vi avstår.
(Jag tror också att olika bibliotekstyper har olika stora behov av förändring – beroende på hur viktigt det är att svara mot målgruppernas behov. Jag menar, men kan säker ha fel, att ett folkbibliotek med allmänheten som målgrupp med extremt komplexa behov och önskemål har i regel ett större behov av att vara adaptivt än, säg ett skolbibliotek som ett universitetsbibliotek med en mer begränsad målgrupp, om än så komplex, Ja vad tycker du? Kommentera gärna)

Bonus

Likvärdighet vs asymmetri

Apropå diskussionen på Facebook-gruppen Nationell biblioteksstrategi om likvärdighet.
Jag tror att vi också måste reflektera lite över begreppet ”likvärdighet”.
Jag tillåter mig gissa att statsmakterna i sitt uppdrag till KB om en nationell biblioteksstrategi låtit sig inspireras av ambitionerna inom svenskt skolväsen. Kanske för att den nationella biblioteksmyndigheten ligger under utbildningsdepartementet. Kanske för att KB historiskt haft speciella åtaganden och närmare band gentemot skolbibliotek – även om det handlat primärt om sådana på forsknings-, universitets- och högskolenivå (https://peterals.wordpress.com/2014/03/31/i-tystnaden-efter-honeths-uttalande/ ).
Skollagen säger att alla elever i Sverige ska ha rätt till en likvärdig utbildning. Skolverket definierar likvärdighet med att oavsett ”var man än bor och oavsett sociala och ekonomiska hemförhållanden ska utbildningen ha en hög kvalitet. Utbildningen ska också kompensera för ogynnsamma hemförhållanden och andra olikartade förhållanden” (http://www.skolverket.se/regelverk/mer-om-skolans-ansvar/likvardig-skola-1.218790 ). I skolpolitiska sammanhang påpekar dock skolforskare att det skett en förskjutning i likvärdighetsbegreppets innebörd från sociala rättvisor till individens rättigheter (http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2013/02/01/ordet-likvardighet-har-fatt-ny-betydelse). ”Likvärdighet är inte liktydigt med lika undervisning eller likformighet och lika för alla, tvärtom är likvärdighet förmågan att anpassa och möta varje elev och utmana eleven att vilja lära sig saker.” säger några rektorer i ett debattinlägg i Gävle Dagblad 2012 (http://www.gd.se/opinion/debatt/ar-det-mojligt-att-skapa-en-likvardig-utbildning-i-svensk-grundskola)

Allt det här behöver naturligtvis inte betyda att samma sak gäller i bibliotekspolitiska sammanhang. Däremot kan man fundera över hur begreppet som sekretariatet fått i uppdrag att arbeta med. Här framgår att det handlar om socieoekonomiska och könsmässiga skillnader som ska påverkas med speciell fokus på bibliotekens verksamhet kring att främja litteratur och läsning –dvs sådant som sker primärt på folkbibliotek och skolbibliotek i grundskola och på gymnasium.

Att skolans likvärdighetsmål för skolbibliotek inte uppfylls är mångomvittnat (http://www.kb.se/aktuellt/nyheter/2015/Nationella-biblioteksstatistiken-klar/) och Svensk Biblioteksförening har satt prislappen på likvärdighet på i runda slängar 1,5 mdkr (http://www.biblioteksforeningen.org/2015/05/27/viktiga-skolbibliotek-saknas/). Även om Sekretariatets uppdrag handlar om likvärdighet när det gäller tillgång och åtkomst till litteratur och läsning , så måste det ju till att börja med finnas faktiska skolbibliotek på skolorna som leverera likvärdiga tjänster.

När det gäller folkbiblioteken så är det deras huvudmän i kommunerna som avgör ambitionsnivån, inriktning och prioriteringar utifrån de givna ekonomiska förutsättningarna. Det kan t ex få till resultat att olika typer av bibliotek i en och samma organisation har olika profileringar och uppdrag – vilket i sin tur påverkar t ex en likvärdig tillgång till litteratur. Det finns exempel där bibliotek i samma kommun ges helt olika förutsättningar att erbjuda service (http://www.nacka.se/web/kultur/bibliotek/Biblioteksupphandling/Sidor/Fragorochsvar.aspx) . Det kan man tycka vad man vill om, men det är ett intressant exempel på asymmetri.
Om ordet likvärdighet kommer från den skolpolitiska retoriken, kommer har begreppet asymmetri andra bakgrunder. 2005 gjorde Statskontoret en studie – ”Asymmetrisk uppgiftsfördelning:  En principiell studie av möjligheter och hinder att fördela uppgifter till kommuner och landsting med hänsyn till lokala förhållanden” (http://www.statskontoret.se/upload/Publikationer/2005/200524.pdf ). Här tog man upp den principiella frågan om hur lokala förhållanden i kommunerna kunde svara mot statliga krav och önskemål – dvs om alla kommuner måste göra på samma sätt. I ett PM från SKL 2015 gjordes ett försök till definition av begreppet asymmetrisk uppgiftsfördelning: att fördelningen av ansvaret för obligatoriska, lagreglerade uppgifter mellan samhällsnivåerna varierar mellan olika kommuner och landsting/regioner.  Begreppet dök också upp i 2007 års Ansvarsutredning och i 2009 års Kulturutredning. Senast har begreppet dykt upp i dyningarna efter Långtidsutredningen (http://www.regeringen.se/artiklar/2015/06/langtidsutredningen-2015/). Till SVT:s Västerbottennytt (http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vasterbotten/shekarabi-oppnar-for-asymmetri) säger Civilminister Ardalan Shekarabi att ” Det finns en diskussion om asymmetri, att alla kommuner inte ska ha samma skyldigheter och ansvarsområden och det är något som måste studeras.”. På frågan om hur ska det bli likvärdigt om inte alla kommuner har samma krav, svarar ministern ”Då handlar det om att andra nivåer ska ta ansvar för dom verksamheterna”.

Sekretariatets fråga: Vilka är de viktigaste åtgärderna för att öka likvärdigheten i tillgång till biblioteksservice?

Mina svar:

  • Nya 1,5 mdkr till skolbibliotek
  • Satsa på infrastrukturen: likvärdig ersättning för fjärrlån för alla bibliotekstyper
  • Gemensam nationell transportordning mellan alla bibliotekstyper
  • Låta regionerna ta över ansvaret för folkbiblioteken (det skulle iaf garantera en likvärdighet inom en region iaf, och det finns fler goda exempel på samverkan med sitt ursprung i den regionala nivån)

Följ biblioteksdebatten om den nationella strategin på Facebook!

Hur den nationella strategin för Sveriges bibliotek ska se ut är den stora frågan som diskuteras för fullt på den öppna Facebookgruppen Nationell biblioteksstrategi. Det är strategisekretariatet som på det här sättet vill  få in synpunkter för det pågående arbetet. Gruppen har över 1 000 medlemmar och har till syfte att med syfte att skapa delaktighet och transparens kring strategiarbetet.

– Det är värdefullt med så många erfarenheter och synpunkter som möjligt för att vårt arbete ska bli framgångsrikt säger Erik Fichtelius, nationell samordnare. Därför väljer vi att arbeta med Facebook som en av våra plattformar.

Frågor som kommer att diskuteras handlar om digital delaktighet, biblioteksrummet, skolbibliotek, nationellt digitalt bibliotek med flera. Den första frågan som ställts är ”Vilka är de viktigaste åtgärderna för att öka likvärdigheten i tillgång till biblioteksservice?”. Även om du inte själv funderat så mycket på just den frågan så rekommenderas varmt att du läser och – kanske tillsammans ,ed dina arbetskamrater – reflekterar över innehållet.

 

Sekretariatets webbplats med bakgrundsinfo och uppdraget hittar du här

Var tredje bok bort från Köpenhamns bibliotek

Nästan en halv miljon böcker ska gallras från Danmarks största folkbibliotekssystem. Det blir effekten av Köpenhamns nya bibliotekspolitiska program ”Styrk borgerne”.
Utgångspunkten för Köpenhamns treåriga biblioteksplan är En allt mer digital framtid och dess konsekvenser för allmänhetens medborgarnas (det är ju Danmark) mediekonsumtion.

Programmet är uppdelat i 11 delprojekt som bland annat innehåller:

  • Skolsamarbete
  • Medborgarmedverkan
  • Medborgarservice
  • Digitalisering och gallring
  • Bibliotek som kontaktcenter
  • Nya målgrupper

Man räknar bl a med att var tredje bok ska gallras och 33 medarbetare sägs upp.

Vi får väl se hur det går. Det lär kunna bli en häftig debatt i alla fall.

Läs mer på Søndag Aften:

Själv ska jag ta och läsa om Pamela Schultz Nybackas bok ”Att hantera den dynamiska skillnaden mellan tradition och förnyelse”.