B/I-uppsatser

Om idrottsföreningar och folkbibliotek

Kommer  ni ihåg förra regeringens satsning på att får idrottsrörelsen och folkbiblioteken att samverka kring olika läsprojekt? Mellan 2013 -2015 delade Statens kulturråd ut 4,9 mnkr för läsfrämjande aktiviteter för idrottande barn och unga, PAUS hette satsningen. I sin kandidatuppsats – Idrottsföreningar och folkbibliotek: en kvalitativ studie av läsfrämjande projekt riktade mot idrottande barn och unga – från Högskolan i Borås har Emmelie Ernst och Julia Fantenberg Persson undersökt gemensamma nämnare för 25 projektansökningar som skickat in till kulturrådet under perioden.

Författarna konstaterar att flertalet ansökningar strävar efter att arbeta på nya sätt och har ambitionen att  använda sig av nya medier. Men projektansökningarna präglas av flera traditionella metoder för läsfrämjande och en traditionell syn på läsning. Den fysiska boken står ofta i centrum och projektansvariga lyfter gärna vikten av “god litteratur”. Ofta förekommande aktiviteter som planerades i projekten är bokcirklar och författarbesök.

Bibliotekens motivation till samverkan med idrottsrörelsen är möjligheten att nå en ny målgrupp. Många barn och unga är aktiva i idrottsföreningar och därför är det ett bra sammanhang att nå dem i samband med träningar och tävlingar. En annan anledning till samverkan är att biblioteket vill att barnen och ungdomarna upptäcker bibliotekets resurser genom att bibliotekspersonalen tar sig till platser där barnen och ungdomarna befinner sig.
Från idrottsföreningarnas sida är främsta skälet till samverkan att barnen och ungdomarna genom läsning kopplar av och vilar. Biblioteken har resurser och kunskaper kring läsning och litteratur. Dessutom anser idrottsföreningarna att det stärker deras arbete med värdegrundsfrågor i och med att läsning bidrar till diskussion om viktiga frågor.

Om folkbibliotekens utmaningar vid inköp av litteratur på andra språk

I en ny kandidatuppsats från Linnéuniversitetet, Mellan Hantverk och Outsourcing, undersöker Alexander Edkvist och Malin Norling vilka utmaningar som finns när det handlar om folkbibliotekens samlingsuppbyggande ur ett mångspråksperspektiv. Huvudsakligen, säger författarna. är avsaknad av språk- och litteraturkunskaper samt bristande tillgänglighet till litteratur utmaningar för biblioteken vid inköp av litteratur på mångspråk. Men innan de kommer fram till det gör de fler intressanta observationer.

Från analys och kommentarer (min kursiv):

Närvärldsbevakning och inköpspolicies
”Kanske är riktlinjer för urval något som saknas på biblioteken där de intervjuade bibliotekarierna arbetar, eller något som inte upplevs som relevant för inköpsarbetet. Den synbara frånvaron av riktlinjer för urval kan också vara sammankopplad med avsaknaden av fasta rutiner för analysen av närsamhället, eftersom kunskap om målgruppens behov är en nödvändig grund för att kunna upprätta initierade riktlinjer för urval.”

Profilinköp
”När bibliotekarierna inte själva kunde bedöma litteraturens innehåll och kvalitet sattes stor tilltro till leverantörerna.” … ”I små bokbestånd kanske det är bättre med en förutsägbar samling med ett innehåll som antas passa en majoritet av låntagarna än en mer eklektisk samling. Förutsägbarheten med att göra profilinköp eller att beställa från de stora leverantörerna kan kanske också upplevas som en trygghet för bibliotekarien när man köper in litteratur på ett språk man inte behärskar.”

Samtidigt: ”… kravet att köpa in från vissa upphandlade företag kan i vår studie ses som något tvingar bibliotekarierna att röra sig bort från den hantverksmässiga inköpsprocessen.”

Kompetensbehov
Kunskap om världsläget och hur det påverkar situationen i Sverige upplevdes hos en del av de intervjuade bibliotekarierna som nödvändig för att kunna följa med i hur behoven av olika språk utvecklas.”

”Kunskap om användarnas behov och önskemål verkar istället främst komma  från inköpsförslag och informella kontakter med låntagare. Med undantag av inköpsförslag verkar det saknas fasta rutiner för att ta reda på vilka behov och önskemål biblioteksanvändarna har.”

”Flera av intervjupersonerna nämnde vikten av litteraturkunskaper. … ”Språkkunskaper upplevdes som viktiga vid inköp på andra språk än svenska och engelska trots att en majoritet av intervjupersonerna köpte in böcker på språk de själva inte behärskade.”

Det saknas böcker på flera språk
”Bristande produktion av litteratur var något som togs upp som ett problem i förhållande till vissa språk.”

Till sist en intressant reflektion om helt andra saker: ”När vi gjorde litteratursökningar kunde vi se att mångspråkslitteratur på folkbibliotek är ett ämne som väcker ett stort engagemang hos praktiker inom biblioteksvärlden. På den akademiska grundnivån, bland dem som skriver kandidat- och masteruppsatser finns
också ett starkt intresse. Det finns många kandidat-, och masteruppsatser som studerar mångspråk på folkbibliotek ur olika synvinklar, liksom rapporter utförda av praktiker inom biblioteksvärlden. Under litteraturgenomgången fick vi dock intrycket av att det finns en viss avsaknad av intresse från den etablerade forskningsvärlden, då det verkar
vara tunnsått med studier gjorda av aktiva forskare. Det är svårt att uttala sig om vad det beror på. Kanske är det ett tecken på ett allmänt avstånd mellan praktiker på folkbiblioteken och forskare i biblioteks- och informationsvetenskap?”

Om ungdomars delaktighet på folkbibliotek

I sin kandidatuppsats – Alla får vara med! – från Linnéuniversitet undersöker Rebecka Elofsson och Tina Vilhelmsson ungdomars delaktighet i biblioteksverksamheten. I sin forskning har författarna intresserat sig främst för hur bibliotekspersonalen gått tillväga för att skapa en aktiv mötesplats för unga där dessa känner sig sedda och hörda.

Författarna utgår bl a  från hur ungdomar är delaktiga när det gäller utformningen av ungdomsavdelningarna på biblioteken och på de aktiviteter och events för dem som bibliotekspersonalen planerar. Eventuell delaktighet utanför bibliotekets lokaler, t ex fritidsgårdar eller andra mötesplatser har tyvärr inte undersökts. Förutom jobbet att engagera ungdomarna själva och få dem delaktiga har ”ungdomsbibliotekarierna” att kämpa med vuxna personer som ockuperar ungdomsavdelningarna (fr a de bekväma och mysiga (?) sofforna) och inte minst de medarbetare och kollegor som inte kommer ihåg hur det var att vara ung.

Författarna konstaterar sammanfattningsvis att ju mer av engagemang som ungdomarna får visa – och därtill ser resultatet av – desto mer deltar de. Ju mindre de får att säga till om desto sällsyntare blir deras engagemang i evenemang och annan verksamhet på biblioteket.

Från analysen och slutsatser (min kursiv):

  • ”ungdomsbibliotekarierna vill ha ett större deltagande från ungdomarnas sida, men att bibliotekarierna inte alltid vet hur de ska gå tillväga. Bibliotekarierna har svårt att nå ut till ungdomar som inte besöker
    biblioteket, och ibland även att nå ut till de ungdomar som är aktiva besökare på bibliotek.”
  •  ”För ungdomsbibliotekarierna som är passionerade och aktiva i sitt arbete med att involvera ungdomar kan detta ibland inte vara tillräckligt, då ungdomarna på biblioteken inte bara möter ungdomsbibliotekarierna, utan även de andra bibliotekarierna, som kanske inte är lika öppna och intresserade av att interagera med de unga.”
  • ”Om ungdomarna dessutom möter ungdomsbibliotekarier som är ointresserade av att arbeta med ungdomar, eller som har gett upp då de tror att de unga har lagt ner biblioteksbesöken för att biblioteken inte kan vinna mot datorer och smart phones, då faller möjligheten att skapa en bra miljö och stadiga relationer till ungdomarna ännu mer.”
  • ”Resultaten och analysen visar också att det är viktigt att miljön på biblioteket kan prägla en trygghetskänsla för ungdomarna, som får dem att vilja besöka biblioteken. Men resultaten och analysen
    visar även att denna trygghetskänsla inte helt existerar för ungdomarna på en del bibliotek.”
  • ”Även bibliotekarier som inte jobbar med barn eller ungdomar bör ha tålamod eftersom det är ett serviceyrke. Kan man inte ha tålamod med ungdomarna, som är en viktig del i biblioteksverksamheten, då kanske de personerna ska fundera på att byta jobb.”
  • ”Ungdomsbibliotekarierna arbetar med att involvera unga genom att höra önskemål om exempelvis möblering, men då flera aspekter måste tas i beaktande i denna fråga, som t.ex. förordningar från högre instanser, är det inte alltid de unga får se att deras engagemang implementeras i verksamheten på biblioteket.”
  • ”… ju mer de unga har varit involverade i förarbetet med evenemangen desto större chans finns det för att de blir välbesökta.”

( I BiS 2/2017 berättar Barbro Bolonassos om delaktighet i praktiken)

Hur ser bibliotekarier på läsfrämjande i förhållande till nya medier?

I sin nya  kandidatuppsats från Umeå universitet, Mediekonkurrens och kompetens : En kvalitativ studie över litteracitet och nya medier i en biblioteksmiljö undersöker Sofie Strandberg hur ett antal bibliotekarier ser på sitt läsfrämjande arbete i förhållande till nya medier so tv-spel, rollspel, science fiction och andra populär kulturella uttryck samt tillgång till digital media via internet.

Enligt författaren erbjuder nya medier möjligheter på bibliotek till lärande och kan fungera som redskap att locka till sig yngre målgrupper. De nya medierna är samtidigt beroende av ett personligt intresse och engagemang hos bibliotekarierna för att kunna nå sina inneboende resurser och potential. De nya medier författaren beskriver har inte bara förändrat synen på berättandet, läsandet behöver inte längre utgå ifrån en tryckt text.

Här finns en intressant problematik: nya digitala medier kan försvåra det rent läsfrämjande arbetet hos biblioteken eftersom det finns en konkurrens mellan de olika medieformaten. ”Här står biblioteken inför en stor utmaning gällande att möta ungdomar i en tid där internetanvändning och mediekonsumtion utgör en mycket stor del av deras dagliga liv. För yrkesverksamma bibliotekarier blir det därför viktigt att dels förstå den medieverklighet som barn och unga nyttjar och tar del av för att också kunna förstå vad som påverkar olika faktorer för läsning, läslust och läsinlärning. ” (min kursiv)

”Biblioteken behöver mobilisera och utveckla en kännedom om populärkulturella fenomen och utnyttja denna i sitt arbete riktat mot barn och ungdomar i det läsfrämjande arbetet. Spetskompetenser och kännedom om nya medier som serier, sci- fi, rollspel behöver lyftas fram och värderas samt kunskap om ungdomskulturer. Dessutom blir det också allt mer angeläget att som bibliotekarie kunna arbeta kreativt och innovativt med digitala medier som hjälpmedel i det läsfrämjande arbetet.”

Om nyanlända och språkcaféer på bibliotek

I sin kandidatuppsats från Linnéuniversitetet – Folkbiblioteket och nyanlända –  vill Leila Hellström undersöka hur folkbibliotekarier arbetar med nyanlända i sin dagliga verksamhet och hur de ser på sin roll i integrationsprocessen. Resultatet visar bland annat att de intervjuade respondenterna upplever en otillräcklighet i deras roll i integrationsprocessen för de nyanlända. Bibliotekspersonalen vill göra mer för de nyanlända än vad de hinner. Bristen på tid, personal och språkkompetens upplevs som hinder för en utökad och förbättrad mångspråksverksamhet. De intervjuade vill utveckla och arbeta mer med programverksamhet, läsfrämjande
aktiviteter genom lättlästa bokcirklar, samverkan mellan interna och externa aktörer samt uppsökande verksamhet. Integrationsarbete bör integreras hos all bibliotekspersonal och som bör diskuteras i personalgruppen.

I en annan uppsats från Linnéuniversitetet undersöker Jonna Knutsson språkcaféer på folkbibliotek som platser för möten, integration och lärande. Författaren har intervjuat deltagare i språkcaféer om hur de upplever dessa.

Enligt författaren utgör språkcaféer en plattform för både muntlig språkträning och samhällelig informationsförmedling. De har förstärkt de intervjuades språkliga självförtroende och bidrog till språkutvecklingen genom att fungera som en informell och tillåtande plattform för muntlig språkträning.

Språkcaféet gav även deltagarna möjligheter att utöka sina samhälleliga kunskaper. Genom språkcaféernas funktion som mötesplats, gynnades respondenternas utveckling av sociala broar främst mellan deltagarna och till biblioteket som institution. Detta bidrog till att stödja respondenternas etablerings- och integrationsprocesser. De tvärkulturella möten som genererades på språkcaféerna kan ha gynnat andra typer av integration, genom att underminera stereotyper och fördomar. Men om fler cirkelledare, eller fler ”svenska” besökare, hade deltagit hade ett större
tvärkulturellt och integrationsgynnande utbyte kunnat ta plats.

Enligt författaren brast språkcaféformen till viss del, utifrån de intervjuades önskan att få mer kontakt med andra svenskar. Aktiviteter som ”låna en svensk” kan därför vara ett bra komplement till språkcaféer i att stödja
nyanlända och deras behov av plattformar för språkligt och samhälleligt lärande.

 

 

Bibliotek 3.0 – samverkan och nätverk

Vi har haft Bibliotek 1.0 (dvs det traditionella lånebiblioteket), Bibliotek 2.0 (som bygger på interaktion med brukarna) och nu är det dags för tankemodellen Bibliotek 3.0! Tankarna bakom konceptet presenteras i danska Ida Jensens prisbelönta IVA-uppsats Folkebiblioteket 3.0 som samarbejdspartner og netværksfacilitator som kom i somras. Uppsatsen kan också ge ett perspektiv på Landsbygdsutredningens slutbetänkande – inte minst för de som noterat att bibliotek bara nämns fyr gånger och som tänker skriva remiss (Svensk Biblioteksförening, kanske?)

Dels utgår konceptet från en styrningsmodell som tänkts fram av danska landsbygdskommuner: Kommune 3.0 (det har alltså inte primärt med analogin ”webb 2.0” som så småningom omslöts av biblioteksfältet till ”bibliotek 2.0”) Kommune 3.0-konceptet handlar brukar- och medborgarstyrning för att säkra välfärden när samhället förändras och etablerade välfärdsinstitutioner inte klarar av sina uppdrag och åtaganden. Läs mer här och här  och här.

En annan del handlar om en rektion och kritik mot New Public Management och utvecklingen mot en ny styrform för offentligt finansierad verksamhet: New Public Governance.
Om NPM handlar om  marknad och konkurrens där konkurrensutsättningen kan innebära ökad produktivitet men kanske till priset av sämre kvalitet. I offentligt perspektiv handlar NPM om styrning och mätning där man inte alltid har en idé om vad det är som mäts, vilket gör det hela ganska poänglöst. NPG handlar om handlar nätverkande, samarbete, processer och utvärderingar. Om medborgarna i ett NPM-perspektiv betraktas som kunder i förhållande till välfärden, så ses de i NPG medskapare av samma välfärd. Det övergripande målet för NPM handlar om att öka effektiviteten genom rationaliseringar, medan målet för NPG är att främja såväl effektivisering som kvalitet genom samhällsstödd innovation.

Ida Jensen menar att om folkbiblioteken ska vara något mer än en avhämtningsplatser för biblioteksmedier eller  kopieringsbyråer så måste de visa att de har en välfärdsmässig utvecklingspotential genom att binda samman olika arenor, föreningar och organisationer i lokalsamhället. Bibliotek 3.0 tar sin utgångspunkt i tanken att invånarna ska vara likvärdiga medskapare av välfärden och därmed säkra folkbibliotekets roll i framtidens välfärdssamhälle. Invånarnas resurser i form av kunskaper, engagemang och vilja till förbättring och utveckling ska tas i anspråk och tänkas in i bibliotekets vardagliga verksamhet.
Enligt Ida Jensen bygger därför Bibliotek 3.0-konceptet på fem grundpelare:

  • Invånare till invånare (Egentligen heter det i Jensens uppsats ”Borger-til-borger”, men jag tycker att det är begränsande så jag valde att översätta till ”invånare” i stället för ”medborgare”)
    Det är nödvändigt för bibliotekspersonalen att betrakta användarna som likvärdiga medspelare och samarbetspartners som sitter på viktiga resurser. Kontakterna mellan invånarna är därför en av de viktigaste elementen i Bibliotek 3.0. Det bygger på invånarnas vilja och lust att dela sina kompetenser och kunskaper med likasinnade. Biblioteksrummet får därmed ökad betydelse för att rama in utväxlingen av kunskaper och för att stödja interaktionen mellan besökarna – även om det inte finns bibliotekspersonal på plats (Meröppet).
  • Invånarengagemang (”Borgerfællesskaber” som Jensen använder kan översättas till ”medborgarsamhällen” – men det låter som en tautologi för mig)
    Utgår från att de engagerade invånarna kommer att spela en större roll i tjänsteutbudet på biblioteket i form av volontärarbete. Från att ha setts som kund på biblioteket framstår invånarna mer som samarbetspartners medskapande utifrån ett synsätt att de har till speciella kompetenser, erfarenheter och intressen. Jensen ger några exempel som att öppna och stänga biblioteket, vägleda vid självbetjäningsmaskinerna och genomföra exempelvis IT-fortbildning för besökarna.
  • Att behärska livet
    Handlar om bibliotekets vilja och förmåga till att skapa välfärd för invånarna och trivsel på arbetsplatsen. Bibliotekets fokus blir därmed att hjälpa invånarna att förbereda sig på livets alla utmaningar. Att behärska sitt liv handlar om att var och en får livskvalitet genom att klara sig själva och samtidigt betyda något för andra.
    Att främja social hållbarhet i lokalsamhället ligger i linje med bibliotekets kärnuppgifter – det handlar om att ta fram redskap för egenutveckling och empowerment –  som dels ger bildning och dels en ökad förståelse för världen utanför. Poängen är invånarna inte får denna service serverad, utan att de växer genom att behärska livet tillsammans med andra.
  • Partnerskap som mål
    Att bygga partnerskap är själva essensen i Bibliotek 3.0 och kan ses som nyckeln till utveckling. Genom att biblioteket ingår i flera partnerskap med invånare och kommersiella aktörer kan folkbiblioteket framstå som en viktig medspelare i utvecklingen av lokalsamhället. Samtidigt som delaktigheten i partnerskapen kan utveckla bibliotekets service innebär det att biblioteksverksamheten säkras inför framtiden.
    Även om samarbete knappast är något nytt för biblioteken så blir formaliseringen av partnerskapen ett mål i sig. Det kan innebära att motsättningen mellan civilsamhällets oavhängighet och det offentligas ansvar för välfärden upphävs. Genom att medverka i partnerskap och kreativa allianser utvidgar biblioteket sin räckvidd och kan därmed positionera sig i lokalsamhället som katalysator för utveckling.
  • Performativa handlingar (”Skapande aktiviteter”?)
    Det handlar om hur invånarna blir aktiva medproducenter för skapande aktiviteter i bibliotekslokalerna men också om att personalen – och biblioteket som plats – bjuder in till skapande. Genom att erbjuda skapande aktiviteter på och utanför biblioteket blir det invånarnas ställe för att utvecklas genom hela livet.

De slutsatser Jensen gör utifrån sin forskning är att Bibliotek 3.0 i högre grad gör invånarna till medspelare i ett aktivt lokalsamhälle som understöds av biblioteket. I och med att det inte finns andra organisationer som tar på sig rollen att stödja partnerskap och skapande aktiviteter för och mellan invånarna har biblioteket en central roll som välfärdsinstitution.

Om digital övervakning och personlig integritet på svenska bibliotek

I sin sin masteruppsats från Uppsala universitet – Lämna mig ifred –  närmar sig Johannes Soldal ett brännande aktuellt ämne: motsättningen mellan myndigheters och dataföretags önskemål om ökad digital övervakning och biblioteksanvändarnas behov av personlig integritet när de använder sig av bibliotekens datorer och/eller nätverk.

Samtidigt som tillgången till den information som kan hämtas från internet blir en naturlig fortsättning på traditionell biblioteksverksamhet finns det integritetsproblem med bibliotekens internettjänster, menar författaren.

En av utgångspunkterna är hur det amerikanska Library Freedom Project påverkat en liknande rörelse här i Sverige. Ett exempel som Soldal nämner var t ex det kryptoparty som genomfördes på KB förra vintern. En annan av aktörerna kring dataintegritet är Föreningen för Digitala Fri- och Rättigheter, DFRI som menar att  biblioteken är ”bildningscenter som når ut till många av dom som behöver veta mer om digitalt skydd.” Författaren citerar Linus Nordberg på DFRI: det verkar ”hända grejer när KB tar tag i frågorna”. (Se där ytterligare ett uppdrag för Nationell biblioteksstrategi!) Soldal skriver att enligt KB:s Elisabet Ahlqvist (numer Rundqvist, min anm) ”var det utifrån arbetet med DigiDel som tanken väcktes att även jobba med personlig integritet”

Några av de slutsatser som författaren kommer fram till är

  • Genom att använda sociala insticksprogram (från t ex Facebook, Twitter eller Instagram) på sina webbsidor så bidrar biblioteken till övervakningen.
  • Låg digital säkerhet på biblioteken är ett hot mot utsatta grupper i samhället – grupper vars integritet biblioteken tidigare har tagit stolthet i att försvara.

Om Pop up-bibliotek

I sin masteruppsats från Uppsala universitet beskriver och analyserar Camilla Käck trenden med tillfälligt uppställda boksamlingar i bibliotekens uppsökande verksamhet – Pop up-bibliotek. Hon menar att Pop-up-bibliotek dels kan ses som en modern form av ett uppsökande projekt och dels som marknadsföring – eller snarare ett sätt att nå ut till nya målgrupper genom en kommunikationsstrategi.
Författaren definierar pop up-bibliotek som ”ett mobilt bibliotek som är tidsbegränsat, oväntat och målgrupps- och miljöanpassat”. Skillnaden mellan uppsökande verksamhet och pop-up-bibliotek, menar hon, kan främst handla om den tidsbegränsade och den oväntade aspekten. Men i grunden är pop-up bibliotek en del av bibliotekens uppsökeri.

ekobibblan

Enligt de informanter hon intervjuat syftar pop up-biblioteken att:

  • tillgängliggöra biblioteket,
  • samverka med externa aktörer,
  • arbeta läsfrämjande,
  • nå fler
  • marknadsföring.

I sin analys av mål och syften med pop up-bibliotek, menar författaren att om de primära målen är att nå fler och att marknadsföra biblioteket kan det kräva en annan sorts arbete än om det är att arbeta läsfrämjande och samverka med externa aktörer och utveckla befintliga samarbeten.

Mer om mobil biblioteksverksamhet kan läsas i Regionbibliotek Stockholms Länsnytt nr 1/2016.

Sommartider är semestertider 3: Om utvecklingen av danska barnbibliotek

Det betyder dels sommarstädning i bloggen och dels att den annars går på lågvarv och gör återblickar på favoriter i repris. Det är inlägg som inte fått den uppmärksamhet de förtjänade som vi ska titta närmare på under några veckor.
16 februari 2015:

OM UTVECKLINGEN AV DANSKA BARNBIBLIOTEK

Om du är nyfiken på biblioteksutveckling och speciellt bibliotekens barnverksamhet kan det vara intressant att ta del av utvecklingen i vårt södra glannland, Danmark. I en kandidatuppsats från Det Informationsvetenskapelige Akademi (IVA) ”Børnebiblioteksudviklingen i Danmark” tar författaren Laura Birk Steengaard med läsaren på en historisk exposé med fokus på de senaste 100 åren

Från de senaste åren lyfter författaren fram flera bibliotek, bl a. Aalborgs bibliotek som hon beskriver:

”I takt med utvecklingen har barnbiblioteket i Aalborg prövat nya vägar vilket ska ses som en effekt av att boken inte längre är det centrala mediet i de ungas vardag…”
Här har biblioteket valt att införa olika aktivitetsområden, förmedla materialet tvärs över traditionella uppställningar, ge möjlighet att lära känna annat medieinnehåll som film, musik och spel, levandegöra materialet genom arrangemang och genom dialog mellan barnen och bibliotekarierna. Dessutom har biblioteket också valt att placera 90% av böckerna i källaren.
Biblioteket förmedlar sitt uppdrag genom att det skapas fler mindre ”rum” i rummet: ”torg”, lärorum med läxcaféer, läsrum, musikrum med avlyssningsmöjligheter, filmrum med en minibiograf etc.

Om bibliotek som offentligt rum och allas rätt till bibliotek

I sin uppsats från Linnéuniversitetet – Svåra möten på biblioteket: Bibliotekariers bemötande och offentlighetens konsekvenser – undersöker Caroline Mårdh folkbiblioteket som offentligt rum i samband med de besvärliga möten som bibliotekspersonalen dagligen hanterar med särskilt utsatta samhällsgrupper. Hennes utgångspunkt är att  bibliotek är en offentlig plats som ska arbeta för att välkomna alla i samhället utan att exkludera, men det kan uppstå problem när alla människors olika behov och förväntningar på biblioteket och bibliotekarien ska rymmas i samma lokal. Hur en bibliotekarie bemöter dessa förväntningar och behov i mötet med andra människor är väsentligt. Vissa möten utmanar bibliotekarien och kan försätta bibliotekarien i en svår eller obekväm situation.

Hennes informanter beskrev vilka särskilda grupper som kunde vara utmanande att bemöta – t ex missbrukare, psykiskt sjuka, hemlösa eller ungdomar. Vilka möten som var svåra beroende på tidigare erfarenheter och egna omständigheter. ”De nämnda grupperna kunde anses svåra att bemöta på grund av att bibliotekarierna upplevde att det kunde vara svårt att nå fram till individerna. Svårt var också att dessa individer ofta hamnade i affekt lättare än andra individer som bibliotekarierna mötte på biblioteket.”

Många av de intervjuade lyfte fram det nödvändiga i en professionell förmåga att kunna bemöta på olika villkor, att inte ge samma bemötande, men samma goda kvalitet, Ett gott bemötande innebär att bibliotekspersonalen lyssnar efter besökarens behov och anpassar mötet efter dessa och också anpassar bemötandet efter individen.

Undersökningens slutsats: informanternas perspektiv på bemötande grundas i de principer som biblioteksverksamheten står på och arbetar efter – samma demokratiska principer som offentlighet innebär. ” Offentlighet och därmed bibliotek innebar allas rätt till att vara där och allas rätt till ett opartiskt och jämlikt bemötande. Detta inkluderade utsatta samhällsgrupper som biblioteket genom sin demokratiska roll kan hjälpa till en större delaktighet i samhället.”