Biblioteksrummet – abstrakt, konkret men viktigt

Helene Sefastsson och Ninni Runemyr vill i sin kandidatuppsats från Linnéuniversitetet, Upplevelser av biblioteksrummet  undersöka biblioteksanvändarnas upplevelser av biblioteksrummet för en ökad förståelse för vad ett biblioteksrum kan vara. Det handlar både om forskningsbibliotek och folkbibliotek. Undersökningen har gjorts genom intervjuer med 14 biblioteksanvändare som använder sig av bibliotek som erbjuder meröppet.

Bland annat vill uppsatsen titta på om och hur biblioteksrummet är en plats som möjliggör möten och i vilken mån  meröppet förändrar dessa möten.

Från slutsatserna:

” Vi såg ett samspel mellan det upplevda, det föreställda och det levda. Biblioteksrummet beskrivs som en viktig plats, men både en abstrakt och en konkret plats. En plats där man förutsättningslöst kan uppehålla sig och skapa sitt egna rum i rummet. Ett privat rum men samtidigt ett rum där man möter andra. Ett rum med många betydelser.”

”Alla medverkande i studien påverkades på ett eller annat sätt av andra människor i rummet. Både andras närvaro eller icke-närvaro. Här fanns dock en tydlig skillnad mellan verksamhetstyperna. På forskningsbiblioteket var det andras närvaro i form av andras ljud som främst lyftes fram, samtidigt önskade de användarna inte att rummet skulle vara helt tyst. Att arbeta tillsammans med andra var både normen och det som föredrogs. Medan det på folkbiblioteken var icke-interaktionen som lyftes som det viktiga och där blev meröppet viktigt. Ett ställe att gå till för att vara själv och kunna inta rummet på egen hand. Känna sig hemma och känna att rummet var sitt eget. På sina egna villkor.

Om folkbibliotekschefers perspektiv på implementering av barnkonventionen

I en kandidatuppsats från en av B/I-utbildningarna, ”Barnrätt inte lätt”, undersöks fyra bibliotekschefers perspektiv när det gäller implementering av barnkonventionen vid folkbibliotek.

Författarna har bl a analyserat skriften Löpa linan ut: bibliotekschefens strategiska modell för implementering av FN:s konvention om barnets rättigheter och hur den använts på biblioteken.

Av upphovsrättsliga skäl anser författarna att deras uppsats inte får spridas hur som helst, varför jag varken kommenterar innehållet närmare eller citerar intressanta stycken från den. Om du är intresserad av att läsa uppsatsen får du googla.

Om inredningsstrategier på folkbibliotekens barnavdelningar

För att skapa en attraktiv barnbiblioteksinredning som är anpassad efter barns önskemål och behov och som stimulerar och aktiverar men samtidigt ger möjlighet till lugn, ro och avskildhet krävs en balans mellan målgrupper, funktioner, ytor, och stimulansnivåer, skriver Lina Jaros i sin undersökning av inredningsstrategier på folkbibliotekets barnavdelning (Så lockar vi med miljön, kandidatuppats från BHS)

Det finns dock en indikation, menar författaren, på att denna balans är svår att uppnå av flera skäl. Dels eftersom inredningen ofta används på ett oförutsägbart sätt, och dels eftersom krockar, konflikter eller andra svårigheter uppstår.  ”Barnbiblioteksinredning är en komplex uppgift, där orsak och verkan är tätt sammanlänkade. Inredningsresultatet förefaller svårt att förutse, och blir inte alltid enligt intentionerna. Många beslut som verkar fördelaktiga i ett avseende blir lätt problematiska i ett annat.”

Från intervjuerna:

• miljön behöver vara behovsanpassad efter barnen, och att man i detta syfte måste samtala med dem eller på annat sätt ta reda på vad de vill ha ut av den.
• inredningen behöver vara stimulerande på ett eller annat sätt för att uppfattas som attraktiv
• mysighet är viktigt för användarna
• användarna vill ha möjlighet till lugn och avskildhet
• Man behöver kunna skapa en miljö som barnens föräldrar trivs i och attraheras av
• den inredning som finns i miljön behöver vara ren, fräsch och städad för att locka
• Det är viktigt att skapa en stor barnavdelning, och mer plats för aktiviteter och programverksamhet
• genom inredningen synliggörs olika delar av rummet och verksamheten.
• en intention med inredningen har varit att lyfta fram böcker och läsning.
• olika former av sysselsättningar har varit i fokus vid inredningen
• en fantasirik eller lekfull inredning som sprider stämning eller väcker nyfikenhet
• att inredningen ska vara variationsrik är  viktigt

Hur har samhällets digitalisering påverkat det dagliga biblioteksarbetet i mötet med användaren?

Hur samhällets digitalisering påverkat det dagliga biblioteksarbetet i mötet med användaren är en fråga som Anna-Karin Skansen och Ellinor Bylund intresserat sig för i sin kandidatuppsats från Linnéuniversitetet, ”gå till biblioteket så får du hjälp”. Författarna utgår från att den digitala utvecklingen påverkar bibliotekens roll i samhället som en viktig aktör för ökad kunskap om informationsteknik. Därmed påverkas och förändras även bibliotekspersonalens arbetsvardag.

”I denna nya roll biblioteket kommit att inneha, formad av en något påtvingad ansvarsförskjutning till mer kundtjänstrelaterade ärenden, finns och verkar bibliotekspersonalen. De ser konsekvenserna av regeringsbeslut, samhällets digitaliseringsprojekt och vad som kommit att hända med de användare som inte längre har lika lätt att integreras i det digitala samhället. Genom att låta informanterna lyfta fram sina upplevelser kan vi undersöka och analysera den konflikt som finns mellan vision och verklighet när det kommer till samhällets digitala utveckling.”

Från diskussionen:

• ”I teorin är det en fin tanke att hela svenska folket ska vara digitalt kompetenta men vi är inte riktigt där än. Verkligheten står i kontrast gentemot regeringens intention, och tills denna vision kommit att bli verklighet – vilket vi kan kalla en övergångsperiod – så behöver det finnas fysiska platser dit medborgarna kan vända sig. Vi har under studiens gång reflekterat, framförallt i relation till perspektiven andra instansers bristande ansvar och ansvarskonflikt, över vem som egentligen har det övergripande ansvaret för att medborgarna utvecklar sin digitala kompetens och vi finner en ansvarslucka kring detta.”
• Undersökningens informanter ser positivt på den roll biblioteken kan ha när det kommer till att ansvara för digital delaktighet om där finns möjligheten att lägga upp verksamheten utifrån egna preferenser och ramverk där biblioteket får en mer utbildande roll snarare än det upplägg som råder idag. informanterna upplever en ansvarsförskjutning, att de fungerar mer som en servicedisk för andra myndigheter, företag och samhällstjänster. De uttrycker en frustration gentemot dessa instanser då de inte tar sitt samhällsansvar. Upplevelsen av frustration och vanmakt bygger på att statliga myndigheter, privata företag och banker samt andra former av kommunal verksamhet sparar in (sina egna) pengar genom digitalisering av deras tjänster. Vilket i slutänden istället kan komma att belasta bibliotekens budget när det kommer till att möta behovet av digital hjälp.
• ”Utifrån informanternas upplevelser tolkar vi att ansvarsfrågan är något som behöver lyftas och tydliggöras på högre, nationell, nivå. Om regeringen nu avser att Sverige ska vara ledande inom digitala tjänster så måste man även ta ansvar för det lärande perspektivet…” -Då skulle biblioteken kunna spela en roll när det kommer till proaktiv utbildning, menar författarna, framförallt om de undslapp att lägga resurser och tid på rena kundtjänstärenden åt andra instanser. ”Även ett större erkännande från högre nivå skulle förändra mycket för hur biblioteken kan arbeta med digitala frågor – legitimitet ger befogenheter och utifrån våra resultat tolkar vi det området som något av en gråzon. Ansvarsförskjutningen har kommit att medföra att biblioteken idag har förändrad sekretess och ett tredjepartsansvar utan att biblioteket fått någon form av utökade resurser och legalitet för att hantera denna typ av ärenden.”
• Det finns, enligt författarna, också en inre konflikt hos informanterna när det kommer till att möta användarnas förväntade förtroende med att få hjälp i situationer utanför bibliotekets ansvarsområden. ”Oron för konsekvenserna av att säga nej går att se ur ett vidare perspektiv – om biblioteken inte möter användarnas behov kan det på sikt göra biblioteken betydelselösa i samhället.”

”När det kommer till just digitaliseringens konsekvenser lyfte våra informanter framförallt fram upplevelser relaterade till perspektiv på ansvar:

• Otydliga riktlinjer och gränsdragning när det kommer till vilka ärenden bibliotekspersonal ska hjälpa till med.
• Ansvarsfrågan – oklart vem som har huvudansvaret om hjälpen visat sig vara fel när biblioteket agerar tredje part.
• Integritet – att vara tredje part mellan användare och annan instans gör att bibliotekarien ibland tar del av mer privat information än hen anser lämpligt när det kommer till integritet.

Perspektiv på kompetens:
• Förändrade behov och förväntningar på vad biblioteket kan erbjuda för hjälp kräver andra kompetenser, vilket går att se som både konsekvens och möjlighet beroende på individens egen inställning.
• Olika lokala och nationella satsningar görs för att såväl dela ansvarsfrågan liksom föra in ny eller bredare kompetens på biblioteken. Ett exempel är DigidelCenter i bibliotekens lokaler”

”…i fråga om hur digitaliseringen kommit att förändra bibliotekspersonalens kompetensbehov i vardagen, har vi kunnat utläsa att bibliotekspersonal efterfrågar:
• utökad kompetens inom MIK och teknisk apparatur såväl som
• förmågan att förmedla sin kunnighet vidare till användaren med pedagogiska verktyg
• kontinuerlig kompetensutveckling för att hålla sig uppdaterad med samhällsutvecklingen”

Nyfiken på biblioterapi på folkbibliotek?

Nyfiken på biblioterapi på folkbibliotek? I så fall kan den här magisteruppsatsen vara en startpunkt om du vill veta mer!
I sin masteruppsats från Uppsala universitet – Biblioterapi på folkbibliotek: en kvalitativ studie – vill Christina Hjul undersöka den biblioterapi med skönlitteraturinriktning som utövas på folkbibliotek. Uppsatsförfattaren fokuserar främst på deltagares upplevelser av biblioterapi, men undersöker även professionens perspektiv på utövandet av biblioterapi i en folkbibliotekssammanhang. Syftet är att undersöka biblioterapi som process, som läsfrämjande aktivitet och folkbiblioteken som plattform för meningsskapande aktiviteter ur ett sändarperspektiv och ett mottagarperspektiv.

Från den avslutande diskussionen:

”Dock förmedlades olika åsikter om förhållningssätt gentemot terapidelen i biblioterapibegreppet och vad det får för konsekvenser. Ska aktiviteten istället kallas ”fördjupade boksamtal” som en av intervjupersonerna menade, för att undvika problemet med att terapeutisk effekt impliceras som ett löfte? Eller ska biblioterapi kunna utföras utan samarbete med andra professionella vårdinstanser och att det räcker med tydlighet inför aktiviteten från folkbiblioteket och biblioterapeutens håll?”

”Enligt deltagarna fanns det många effekter av att delta i biblioterapin. I likhet med tidigare forskning beskrevs läsningen som viktig och gruppen men framför allt samtalet lyftes som centralt. Det som skiljer denna uppsats från andra utsägelser om just det sociala och utbytet av tankar var betoningen på behovet av existentiella samtal, att de saknas i vårt samhälle och att biblioterapin var en god arena för detta.”

 

Om bibliotek och dess värdegrund – ideologi och neutralitet

Biblioteksdebatter handlar ofta om bibliotekens och bibliotekspersonalens värdegrund.
Formuleringar om demokrati och delaktighet i förslaget till nationell biblioteksstrategi har fått Rebecca Andersson att i sin viktiga masteruppsat (Bibliotekets värden : Människosyn i rapporter utgivna av Svensk biblioteksförening och Kungliga biblioteket) att reflektera över hur människosyn och värderingar hänger ihop, och vilken syn på människan som ligger till grund för de värden och uppdrag som strategin tillskriver biblioteket. I uppsatsen undersöker hon hur människosyn kommer till uttryck i rapporter utgivna av Kungliga biblioteket och Svensk biblioteksförening. 27 utvalda rapporter närlästes för att kunna urskilja uttryck för värdegrunder som kunde kopplas till dimensionerna människans värde, hur människan är och vad som är gott för människan.

(Jag brukar ofta skumma igenom ”tidigare-forsknings-kapitlet” i många av de uppsatser jag läser, men här fastnade jag för sådant som intresserar mig: inte minst om neutralitet ideologi och social rättvisa och hur bibliotek kan förhålla sig)

Biblioteket är inte nödvändigtvis i grunden gott, eller humanistiskt, utan en institution som kan tillskrivas olika värden och syften, menar Andersson. ”Genom att anta en humanistisk ideologi och en människosyn som framhäver frihet, välfärd, personlig utveckling och mänskliga rättigheter framställer KB och Svensk biblioteksförening sig själva som goda.” Andersson ställer frågan om KB och Svensk biblioteksförening verkligen är goda, eller om de endast är en del av den dominerande humanistiska ideologin. Hon menar att det finns en skillnad i att anamma ett humanistiskt förhållningssätt, jämfört med att aktivt arbeta för de värden man säger sig stå för. ”Att biblioteket ska verka för demokrati och mänskliga rättigheter är inte något negativt, men det kan lätt bli abstrakt. Det kan även finnas en risk i att man tar för givet att biblioteket i grunden är en god institution eftersom det kan leda till en passivitet. ”

Enligt Andersson  visar de undersökta rapporterna på en övertro på bibliotekets godhet och även en övertro på människans godhet. Flera rapporter anser att aktiva medborgare leder till en hållbar demokrati och samhällelig utveckling. Detta utesluter att kunskap och information även kan användas i antidemokratiska syften. Ett problem som inte tas upp i rapporterna är därför, enligt Andersson, huruvida biblioteket bör förhålla sig neutralt även när information och kunskap används i antidemokratiska syften. ”Biblioteket är dock inte neutralt när ett av bibliotekets uppdrag beskrivs som att motverka samhällsklyftor och verka för demokrati och fred. Om biblioteket verkligen vore neutralt skulle det även förhålla sig neutralt till värdena demokrati, fred, social rättvisa och individens frihet. Biblioteket är därför inte heller neutralt i bibliotekslagen.” Enligt Andersson beskrivs bibliotekets roll i rapporterna som en neutral och oberoende institution som en självklarhet. Men när neutralitetsidealet ställs mot bibliotekets uppdrag att verka för social rättvisa skapas det en motsättning. Hon uppmanar därför KB och Svensk biblioteksförening att omdefiniera begreppet neutralitet!
Genom att definiera neutralitet som ”att aktivt stödja och kräva allas rätt till att uttrycka en åsikt” går neutralitet att förena med bibliotekets uppdrag att verka för social rättvisa enligt Andersson, med effekt att bibliotekspersonalen kan aktivt arbeta för fri åsiktsbildning och intellektuell frihet och samtidigt stå för social rättvisa.

Mer från uppsatsen (min kursiv):

”Den syn på människans värde som framkommer i rapporterna kan jämföras med FN:s förklaring om de allmänna mänskliga rättigheterna. Denna humanistiska syn på människan återfinns även i demokratiutredningen och regeringsformen. Grundläggande mänskliga värden definieras som frihet, välfärd samt personlig utveckling. I rapporterna tillskrivs biblioteket rollen att värna om och upprätthålla dessa värden. Bibliotekets uppgift blir på så sätt att tjäna individer, samhällen och mänskligheten. Bibliotekens roll för socialt likaberättigande kommer till uttryck i bibliotekets arbete för marginaliserade och missgynnade grupper i samhället. Ett mål med bibliotekets verksamhet beskrivs som att verka för minskade samhällsklyftor, vilket speglar en inkluderande, medmänsklig och solidarisk människosyn. Kulturell och språklig mångfald ses genomgående som något positivt genom att rapporterna framhäver respekt, tolerans och dialog.”

…

”Av rapporterna framkom även att människan ses som en tänkande varelse, en aktiv medborgare och som kritiskt tänkande. Ett aktivt deltagande i samhället leder enligt rapporterna till en hållbar demokrati och samhällelig utveckling. Av denna anledning är människan i behov av och har en grundläggande rätt till kunskap och information. Rapporternas betoning av individens´friheter kan förklaras av humanismens autonomiideal.”

…

”Bibliotekets uppdrag att verka för social rättvisa och demokrati gör att biblioteket blir ställningstagande. I vissa rapporter beskrivs även bibliotekets uppdrag som att verka mot samhälls- och kunskapsklyftor. Demokrati ses som något som aktivt behöver upprätthållas och hot mot demokrati beskrivs bland annat som populism, propaganda och antidemokratiska rörelser.
När bibliotekets uppdrag är att verka för individens frihet kopplas bibliotekets verksamhet ihop med neutralitet. Biblioteket bör enligt detta synsätt förhålla sig neutral till kunskap, information och åsikter. Detta skapar en passivitet hos biblioteket. Den stora tilltron till biblioteket som en demokratisk institution leder till en
bild av biblioteket som oberoende och balanserande.”

…

”Att KB och Svensk biblioteksförening anser att biblioteket bör verka mot diskriminering och för jämställdhet var inte helt oväntat. Något som dock var oväntat var vissa rapportförfattares tydliga ställningstagande att motverka klasskillnader och samhällsklyftor. Andra rapportförfattare menade att biblioteket genom att endast existera motverkar samhälls- och kunskapsklyftor.”

…

”Åsikten att bibliotekets uppdrag är att motverka samhälls- och kunskapsklyftor är så pass väletablerad att det inte längre ses som en åsikt eller som en av många möjliga ideologiska inriktningar på bibliotekets verksamhet. Detta tyder på en brist på självmedvetenhet, och KB och Svensk biblioteksförening bör därför kritiskt granska sina egna ideologiska ståndpunkter istället för att behandla dem som självklarheter. Detta skulle kunna leda till en fördjupad och tydligare diskussion om bibliotekets uppdrag.”

Om biblioteksplaner

Kate Visonj har i sin kandidatuppsats – Biblioteksplaner för effektivitet eller legitimitet? – undersökt tio kommuners biblioteksplaner ur ett organisationsteoretiskt perspektiv. Visonj har jämfört biblioteksplaner med respektive kommuns folkbiblioteks programblad för evenemang för att se om evenemangen används som medel för att nå målen i biblioteksplanen eller om biblioteksplanerna har andra funktioner än att användas som ett planeringsverktyg för effektivitet.

Följande kommuners biblioteksplaner analyserades: Gislaved, Gnosjö, Lindesberg, Nykvarn, Osby, Skurup, Strängnäs,, Ulricehamn, Upplands-Bro och Vindeln.

Från analys och diskussion

• den främsta funktionen biblioteksplanerna har är att vara legitimerande.
• biblioteken använder planen i mindre utsträckning som ett verktyg för effektivitet i verksamheten.
• inget av biblioteken använder sig av planen enbart som ett effektivt styrande planeringsverktyg.
• ”ganska snart framkom att de flesta biblioteksplaner inte alls utformades så som KB rekommenderar i sina riktlinjer”
• ”Att följa upp en plan med en annan plan, säger något om graden av planering i den första planen (biblioteksplanen). Men det säger även något mer, nämligen att om biblioteksplanen inte används som ett planeringsverktyg kan den användas till något annat.”
• ”…vissa planer har en antingen offensiv eller defensiv funktion. Skurup kan sägas ha en mycket offensiv plan, som i princip kräver mer resurser, medan Upplands-Bro med sina återkommande ”Fortsätta satsningarna” och ”Fortsätta utveckla”-formuleringar är av en mer bevarande och defensiv art.”
• ”Planering som ord framkommer inte, istället är det ord som vision, strategi, motto, mission och uppdrag som nämns. Själva planeringen tycks … snarare finnas i verksamhetsplaner, handlingsplaner, utvecklingsplaner och arbetsplaner.”

225 mnkr: Biblioteksbussar och vad de kan användas till

I dessa tider när många biblioteksansvariga funderar på vad de söka statliga projektpengar för, så är det många som har planer på att utveckla den mobila verksamheten. Då kan det vara bra att fundera på vilka roller biblioteksbussen kan ha för att bidra till en bättre framtid för medborgarna i lokalsamhällena.

Om bokbussens roller – och speciellt för den som rullar i Västerås – har nämligen My Pärsdotter beskrivit i sin kandidatuppsats från Linnéuniversitet med den något klämkäcka titeln Hej bokbussen!

Hon utgår från Skot Hansens modell – ni vet den det med rutor och cirklar med ord som Erfarenhet/Empowerment/Innovation/Engagemang som förklaringsgrund för folkbibliotekens raison d’être. Hon identifierar ett antal roller som även bokbussen kan ta

• Kulturcentrum
• Kunskapscentrum
• Informationscentrum
• Socialt centrum

Så vill du ha hjälp att hitta formuleringar till kommunens ansökan till kulturrådet så kan du säkert hitta några formuleringar och  ingångar i hennes uppsats.

The Darling Library – revisited

Kommer ni ihåg den stundtals ganska infekterade debatten om Malmö stadsbibliotek för några år sen?  Även vi som befann på oss på avstånd påverkades när gamla vänner och bekanta hamnade mot varandra i ett biblioteksideologiskt skyttegravskrig. Det var vid tiden för debatten som jag hittade ett intressant och provocerande citat från Thomas Frey: ”Libraries are not about books. Infact they were never about books”.
(Först 2014 kom Rebecca Solnits bok ”Men explain things for med” men då var debatten över och Elsebeth Tank slutat)

Hur som helst: Anna Rosendahl och Jasmine Wilhelmsson har i en ny B/I-uppsats  Ska det vara böcker eller upplevelser på stadsbiblioteket? En diskursanalytisk studie kring debatten om The Darling Library- projektet på Malmö stadsbibliotek analyserat vem som framförde vilka åsikter och ur vilket perspektiv, under debatten om ”The Darling Library of the World” och Malmö Stadsbibliotek för några år sen.

De visar på att det fanns tre framträdande diskurser i denna debatt:

• Den traditionella diskursen var negativ till de förändringar som The Darling Library-projektet skulle innebära. Böcker och litteratur sågsi denna diskurs som stadsbibliotekets kärnverksamhet. De förändringar som projektet skulle genomföra får stark kritik eftersom verksamheten och biblioteksledningen frångår bibliotekets traditionella roll och uppdrag enligt företrädarna för detta synsätt.
  Syftet med The Darling Library-projektet var att locka nya besökare till stadsbiblioteket. Dessa personer ses som icke-läsare och för att få dessa till biblioteket ska verksamheten erbjuda dem saker som upplevelser och kulturella mötesplatser. Detta uppfattades som negativt eftersom projektets försök att göra stadsbiblioteket modernt och följa tiden innebär att stadsbiblioteket tappar sin kärnverksamhet – böckerna.
  Enligt denna diskurs är bibliotek en unik institution i samhället, där fri tillgång till böcker och litteratur är det viktiga. Detta bör således vara bibliotekens huvudfokus även i framtiden enligt denna diskurs. Gallringarna var således av ondo. Föga förvånande är de mest högljudda författare(min anmärkning).
• Framtidsdiskursen kännetecknas av en positiv syn på stadsbibliotekets roll som mötesplats. The Darling Library-projektet ses som något positivt. Det främsta argumentet i denna diskurs är att biblioteket behöver nå ut till fler och ska göra detta genom att arbeta mer med olika aktiviteter, skapa bättre möjligheter till lek för barn med mera. Böckerna får i denna diskurs en tillbakadragen roll och synen på bokgallringen ses här som en motiverad åtgärd.
  Denna diskurs utmärker sig genom att kulturella mötesplatser nämns i utsagorna, liksom att, bibliotekens framtid och framtidens bibliotek hör samman med det paradigmskifte projektet kommer att innebära. Elsebeth Tanks egen definition av “hjärtbarnet” -stadsbiblioteket är att det ska vara ett kunskaps- och kulturcentrum, där upplevelser, scener och restauranger ska finnas till för Malmöborna.
• Blandningsdiskursen står mellan de två olika perspektiven. Här finns en positiv syn på The Darling Library-projektet och dess förändringar, men att kärnverksamheten i form av böcker och litteratur ska finnas kvar. Stadsbiblioteket i Malmö kan vara både ett traditionellt bibliotek i form av litteraturförmedling, böcker och bildning, men att verksamheten också ska följa och anpassa sig efter samhällets utveckling. Stadsbiblioteket är inte längre enbart r böcker, utan också en viktig mötesplats i samhället. Dock finns det även i denna diskurs en motsättning till dels den påstådda marknadsanpassning och dels det paradigmskifte som återfinns i den första diskursen, men att förändringar i sig är välkomna.
  Blandningsdiskursen utmärker sig genom att många aktörer är positiva till förändringarna The Darling Library-projektet innebär, men vill samtidigt ha kvar litteraturförmedling och böcker. Att biblioteket som mötesplats tar en allt större roll är inget hot mot litteraturen. Biblioteket ska vara en öppen, bred och levande plats för alla Malmöbor där mångfald är starkt representerat. Vad biblioteket däremot inte ska vara, är att bli en del av marknaden genom att kommersialisera verksamheten.

 

Om idrottsföreningar och folkbibliotek

Kommer  ni ihåg förra regeringens satsning på att får idrottsrörelsen och folkbiblioteken att samverka kring olika läsprojekt? Mellan 2013 -2015 delade Statens kulturråd ut 4,9 mnkr för läsfrämjande aktiviteter för idrottande barn och unga, PAUS hette satsningen. I sin kandidatuppsats – Idrottsföreningar och folkbibliotek: en kvalitativ studie av läsfrämjande projekt riktade mot idrottande barn och unga – från Högskolan i Borås har Emmelie Ernst och Julia Fantenberg Persson undersökt gemensamma nämnare för 25 projektansökningar som skickat in till kulturrådet under perioden.

Författarna konstaterar att flertalet ansökningar strävar efter att arbeta på nya sätt och har ambitionen att  använda sig av nya medier. Men projektansökningarna präglas av flera traditionella metoder för läsfrämjande och en traditionell syn på läsning. Den fysiska boken står ofta i centrum och projektansvariga lyfter gärna vikten av “god litteratur”. Ofta förekommande aktiviteter som planerades i projekten är bokcirklar och författarbesök.

Bibliotekens motivation till samverkan med idrottsrörelsen är möjligheten att nå en ny målgrupp. Många barn och unga är aktiva i idrottsföreningar och därför är det ett bra sammanhang att nå dem i samband med träningar och tävlingar. En annan anledning till samverkan är att biblioteket vill att barnen och ungdomarna upptäcker bibliotekets resurser genom att bibliotekspersonalen tar sig till platser där barnen och ungdomarna befinner sig.
Från idrottsföreningarnas sida är främsta skälet till samverkan att barnen och ungdomarna genom läsning kopplar av och vilar. Biblioteken har resurser och kunskaper kring läsning och litteratur. Dessutom anser idrottsföreningarna att det stärker deras arbete med värdegrundsfrågor i och med att läsning bidrar till diskussion om viktiga frågor.