B/I-uppsatser

Om bibliotek och dess värdegrund – ideologi och neutralitet

Biblioteksdebatter handlar ofta om bibliotekens och bibliotekspersonalens värdegrund.
Formuleringar om demokrati och delaktighet i förslaget till nationell biblioteksstrategi har fått Rebecca Andersson att i sin viktiga masteruppsat (Bibliotekets värden : Människosyn i rapporter utgivna av Svensk biblioteksförening och Kungliga biblioteket) att reflektera över hur människosyn och värderingar hänger ihop, och vilken syn på människan som ligger till grund för de värden och uppdrag som strategin tillskriver biblioteket. I uppsatsen undersöker hon hur människosyn kommer till uttryck i rapporter utgivna av Kungliga biblioteket och Svensk biblioteksförening. 27 utvalda rapporter närlästes för att kunna urskilja uttryck för värdegrunder som kunde kopplas till dimensionerna människans värde, hur människan är och vad som är gott för människan.

(Jag brukar ofta skumma igenom ”tidigare-forsknings-kapitlet” i många av de uppsatser jag läser, men här fastnade jag för sådant som intresserar mig: inte minst om neutralitet ideologi och social rättvisa och hur bibliotek kan förhålla sig)

Biblioteket är inte nödvändigtvis i grunden gott, eller humanistiskt, utan en institution som kan tillskrivas olika värden och syften, menar Andersson. ”Genom att anta en humanistisk ideologi och en människosyn som framhäver frihet, välfärd, personlig utveckling och mänskliga rättigheter framställer KB och Svensk biblioteksförening sig själva som goda.” Andersson ställer frågan om KB och Svensk biblioteksförening verkligen är goda, eller om de endast är en del av den dominerande humanistiska ideologin. Hon menar att det finns en skillnad i att anamma ett humanistiskt förhållningssätt, jämfört med att aktivt arbeta för de värden man säger sig stå för. ”Att biblioteket ska verka för demokrati och mänskliga rättigheter är inte något negativt, men det kan lätt bli abstrakt. Det kan även finnas en risk i att man tar för givet att biblioteket i grunden är en god institution eftersom det kan leda till en passivitet. ”

Enligt Andersson  visar de undersökta rapporterna på en övertro på bibliotekets godhet och även en övertro på människans godhet. Flera rapporter anser att aktiva medborgare leder till en hållbar demokrati och samhällelig utveckling. Detta utesluter att kunskap och information även kan användas i antidemokratiska syften. Ett problem som inte tas upp i rapporterna är därför, enligt Andersson, huruvida biblioteket bör förhålla sig neutralt även när information och kunskap används i antidemokratiska syften. ”Biblioteket är dock inte neutralt när ett av bibliotekets uppdrag beskrivs som att motverka samhällsklyftor och verka för demokrati och fred. Om biblioteket verkligen vore neutralt skulle det även förhålla sig neutralt till värdena demokrati, fred, social rättvisa och individens frihet. Biblioteket är därför inte heller neutralt i bibliotekslagen.” Enligt Andersson beskrivs bibliotekets roll i rapporterna som en neutral och oberoende institution som en självklarhet. Men när neutralitetsidealet ställs mot bibliotekets uppdrag att verka för social rättvisa skapas det en motsättning. Hon uppmanar därför KB och Svensk biblioteksförening att omdefiniera begreppet neutralitet!
Genom att definiera neutralitet som ”att aktivt stödja och kräva allas rätt till att uttrycka en åsikt” går neutralitet att förena med bibliotekets uppdrag att verka för social rättvisa enligt Andersson, med effekt att bibliotekspersonalen kan aktivt arbeta för fri åsiktsbildning och intellektuell frihet och samtidigt stå för social rättvisa.

Mer från uppsatsen (min kursiv):

”Den syn på människans värde som framkommer i rapporterna kan jämföras med FN:s förklaring om de allmänna mänskliga rättigheterna. Denna humanistiska syn på människan återfinns även i demokratiutredningen och regeringsformen. Grundläggande mänskliga värden definieras som frihet, välfärd samt personlig utveckling. I rapporterna tillskrivs biblioteket rollen att värna om och upprätthålla dessa värden. Bibliotekets uppgift blir på så sätt att tjäna individer, samhällen och mänskligheten. Bibliotekens roll för socialt likaberättigande kommer till uttryck i bibliotekets arbete för marginaliserade och missgynnade grupper i samhället. Ett mål med bibliotekets verksamhet beskrivs som att verka för minskade samhällsklyftor, vilket speglar en inkluderande, medmänsklig och solidarisk människosyn. Kulturell och språklig mångfald ses genomgående som något positivt genom att rapporterna framhäver respekt, tolerans och dialog.”

”Av rapporterna framkom även att människan ses som en tänkande varelse, en aktiv medborgare och som kritiskt tänkande. Ett aktivt deltagande i samhället leder enligt rapporterna till en hållbar demokrati och samhällelig utveckling. Av denna anledning är människan i behov av och har en grundläggande rätt till kunskap och information. Rapporternas betoning av individens´friheter kan förklaras av humanismens autonomiideal.”

”Bibliotekets uppdrag att verka för social rättvisa och demokrati gör att biblioteket blir ställningstagande. I vissa rapporter beskrivs även bibliotekets uppdrag som att verka mot samhälls- och kunskapsklyftor. Demokrati ses som något som aktivt behöver upprätthållas och hot mot demokrati beskrivs bland annat som populism, propaganda och antidemokratiska rörelser.
När bibliotekets uppdrag är att verka för individens frihet kopplas bibliotekets verksamhet ihop med neutralitet. Biblioteket bör enligt detta synsätt förhålla sig neutral till kunskap, information och åsikter. Detta skapar en passivitet hos biblioteket. Den stora tilltron till biblioteket som en demokratisk institution leder till en
bild av biblioteket som oberoende och balanserande.”

”Att KB och Svensk biblioteksförening anser att biblioteket bör verka mot diskriminering och för jämställdhet var inte helt oväntat. Något som dock var oväntat var vissa rapportförfattares tydliga ställningstagande att motverka klasskillnader och samhällsklyftor. Andra rapportförfattare menade att biblioteket genom att endast existera motverkar samhälls- och kunskapsklyftor.”

”Åsikten att bibliotekets uppdrag är att motverka samhälls- och kunskapsklyftor är så pass väletablerad att det inte längre ses som en åsikt eller som en av många möjliga ideologiska inriktningar på bibliotekets verksamhet. Detta tyder på en brist på självmedvetenhet, och KB och Svensk biblioteksförening bör därför kritiskt granska sina egna ideologiska ståndpunkter istället för att behandla dem som självklarheter. Detta skulle kunna leda till en fördjupad och tydligare diskussion om bibliotekets uppdrag.”

Om biblioteksplaner

Kate Visonj har i sin kandidatuppsats – Biblioteksplaner för effektivitet eller legitimitet? – undersökt tio kommuners biblioteksplaner ur ett organisationsteoretiskt perspektiv. Visonj har jämfört biblioteksplaner med respektive kommuns folkbiblioteks programblad för evenemang för att se om evenemangen används som medel för att nå målen i biblioteksplanen eller om biblioteksplanerna har andra funktioner än att användas som ett planeringsverktyg för effektivitet.

Följande kommuners biblioteksplaner analyserades: Gislaved, Gnosjö, Lindesberg, Nykvarn, Osby, Skurup, Strängnäs,, Ulricehamn, Upplands-Bro och Vindeln.

Från analys och diskussion

  • den främsta funktionen biblioteksplanerna har är att vara legitimerande.
  • biblioteken använder planen i mindre utsträckning som ett verktyg för effektivitet i verksamheten.
  • inget av biblioteken använder sig av planen enbart som ett effektivt styrande planeringsverktyg.
  • ”ganska snart framkom att de flesta biblioteksplaner inte alls utformades så som KB rekommenderar i sina riktlinjer”
  • ”Att följa upp en plan med en annan plan, säger något om graden av planering i den första planen (biblioteksplanen). Men det säger även något mer, nämligen att om biblioteksplanen inte används som ett planeringsverktyg kan den användas till något annat.”
  • ”…vissa planer har en antingen offensiv eller defensiv funktion. Skurup kan sägas ha en mycket offensiv plan, som i princip kräver mer resurser, medan Upplands-Bro med sina återkommande ”Fortsätta satsningarna” och ”Fortsätta utveckla”-formuleringar är av en mer bevarande och defensiv art.”
  • ”Planering som ord framkommer inte, istället är det ord som vision, strategi, motto, mission och uppdrag som nämns. Själva planeringen tycks … snarare finnas i verksamhetsplaner, handlingsplaner, utvecklingsplaner och arbetsplaner.”

225 mnkr: Biblioteksbussar och vad de kan användas till

I dessa tider när många biblioteksansvariga funderar på vad de söka statliga projektpengar för, så är det många som har planer på att utveckla den mobila verksamheten. Då kan det vara bra att fundera på vilka roller biblioteksbussen kan ha för att bidra till en bättre framtid för medborgarna i lokalsamhällena.

Om bokbussens roller – och speciellt för den som rullar i Västerås – har nämligen My Pärsdotter beskrivit i sin kandidatuppsats från Linnéuniversitet med den något klämkäcka titeln Hej bokbussen!

Hon utgår från Skot Hansens modell – ni vet den det med rutor och cirklar med ord som Erfarenhet/Empowerment/Innovation/Engagemang som förklaringsgrund för folkbibliotekens raison d’être. Hon identifierar ett antal roller som även bokbussen kan ta

  • Kulturcentrum
  • Kunskapscentrum
  • Informationscentrum
  • Socialt centrum

Så vill du ha hjälp att hitta formuleringar till kommunens ansökan till kulturrådet så kan du säkert hitta några formuleringar och  ingångar i hennes uppsats.

The Darling Library – revisited

Kommer ni ihåg den stundtals ganska infekterade debatten om Malmö stadsbibliotek för några år sen?  Även vi som befann på oss på avstånd påverkades när gamla vänner och bekanta hamnade mot varandra i ett biblioteksideologiskt skyttegravskrig. Det var vid tiden för debatten som jag hittade ett intressant och provocerande citat från Thomas Frey: ”Libraries are not about books. Infact they were never about books”.
(Först 2014 kom Rebecca Solnits bok ”Men explain things for med” men då var debatten över och Elsebeth Tank slutat)

Hur som helst: Anna Rosendahl och Jasmine Wilhelmsson har i en ny B/I-uppsats  Ska det vara böcker eller upplevelser på stadsbiblioteket? En diskursanalytisk studie kring debatten om The Darling Library- projektet på Malmö stadsbibliotek analyserat vem som framförde vilka åsikter och ur vilket perspektiv, under debatten om ”The Darling Library of the World” och Malmö Stadsbibliotek för några år sen.

De visar på att det fanns tre framträdande diskurser i denna debatt:

  • Den traditionella diskursen var negativ till de förändringar som The Darling Library-projektet skulle innebära. Böcker och litteratur sågsi denna diskurs som stadsbibliotekets kärnverksamhet. De förändringar som projektet skulle genomföra får stark kritik eftersom verksamheten och biblioteksledningen frångår bibliotekets traditionella roll och uppdrag enligt företrädarna för detta synsätt.
    Syftet med The Darling Library-projektet var att locka nya besökare till stadsbiblioteket. Dessa personer ses som icke-läsare och för att få dessa till biblioteket ska verksamheten erbjuda dem saker som upplevelser och kulturella mötesplatser. Detta uppfattades som negativt eftersom projektets försök att göra stadsbiblioteket modernt och följa tiden innebär att stadsbiblioteket tappar sin kärnverksamhet – böckerna.
    Enligt denna diskurs är bibliotek en unik institution i samhället, där fri tillgång till böcker och litteratur är det viktiga. Detta bör således vara bibliotekens huvudfokus även i framtiden enligt denna diskurs. Gallringarna var således av ondo. Föga förvånande är de mest högljudda författare(min anmärkning).
  • Framtidsdiskursen kännetecknas av en positiv syn på stadsbibliotekets roll som mötesplats. The Darling Library-projektet ses som något positivt. Det främsta argumentet i denna diskurs är att biblioteket behöver nå ut till fler och ska göra detta genom att arbeta mer med olika aktiviteter, skapa bättre möjligheter till lek för barn med mera. Böckerna får i denna diskurs en tillbakadragen roll och synen på bokgallringen ses här som en motiverad åtgärd.
    Denna diskurs utmärker sig genom att kulturella mötesplatser nämns i utsagorna, liksom att, bibliotekens framtid och framtidens bibliotek hör samman med det paradigmskifte projektet kommer att innebära. Elsebeth Tanks egen definition av “hjärtbarnet” -stadsbiblioteket är att det ska vara ett kunskaps- och kulturcentrum, där upplevelser, scener och restauranger ska finnas till för Malmöborna.
  • Blandningsdiskursen står mellan de två olika perspektiven. Här finns en positiv syn på The Darling Library-projektet och dess förändringar, men att kärnverksamheten i form av böcker och litteratur ska finnas kvar. Stadsbiblioteket i Malmö kan vara både ett traditionellt bibliotek i form av litteraturförmedling, böcker och bildning, men att verksamheten också ska följa och anpassa sig efter samhällets utveckling. Stadsbiblioteket är inte längre enbart r böcker, utan också en viktig mötesplats i samhället. Dock finns det även i denna diskurs en motsättning till dels den påstådda marknadsanpassning och dels det paradigmskifte som återfinns i den första diskursen, men att förändringar i sig är välkomna.
    Blandningsdiskursen utmärker sig genom att många aktörer är positiva till förändringarna The Darling Library-projektet innebär, men vill samtidigt ha kvar litteraturförmedling och böcker. Att biblioteket som mötesplats tar en allt större roll är inget hot mot litteraturen. Biblioteket ska vara en öppen, bred och levande plats för alla Malmöbor där mångfald är starkt representerat. Vad biblioteket däremot inte ska vara, är att bli en del av marknaden genom att kommersialisera verksamheten.

 

Om idrottsföreningar och folkbibliotek

Kommer  ni ihåg förra regeringens satsning på att får idrottsrörelsen och folkbiblioteken att samverka kring olika läsprojekt? Mellan 2013 -2015 delade Statens kulturråd ut 4,9 mnkr för läsfrämjande aktiviteter för idrottande barn och unga, PAUS hette satsningen. I sin kandidatuppsats – Idrottsföreningar och folkbibliotek: en kvalitativ studie av läsfrämjande projekt riktade mot idrottande barn och unga – från Högskolan i Borås har Emmelie Ernst och Julia Fantenberg Persson undersökt gemensamma nämnare för 25 projektansökningar som skickat in till kulturrådet under perioden.

Författarna konstaterar att flertalet ansökningar strävar efter att arbeta på nya sätt och har ambitionen att  använda sig av nya medier. Men projektansökningarna präglas av flera traditionella metoder för läsfrämjande och en traditionell syn på läsning. Den fysiska boken står ofta i centrum och projektansvariga lyfter gärna vikten av “god litteratur”. Ofta förekommande aktiviteter som planerades i projekten är bokcirklar och författarbesök.

Bibliotekens motivation till samverkan med idrottsrörelsen är möjligheten att nå en ny målgrupp. Många barn och unga är aktiva i idrottsföreningar och därför är det ett bra sammanhang att nå dem i samband med träningar och tävlingar. En annan anledning till samverkan är att biblioteket vill att barnen och ungdomarna upptäcker bibliotekets resurser genom att bibliotekspersonalen tar sig till platser där barnen och ungdomarna befinner sig.
Från idrottsföreningarnas sida är främsta skälet till samverkan att barnen och ungdomarna genom läsning kopplar av och vilar. Biblioteken har resurser och kunskaper kring läsning och litteratur. Dessutom anser idrottsföreningarna att det stärker deras arbete med värdegrundsfrågor i och med att läsning bidrar till diskussion om viktiga frågor.

Om folkbibliotekens utmaningar vid inköp av litteratur på andra språk

I en ny kandidatuppsats från Linnéuniversitetet, Mellan Hantverk och Outsourcing, undersöker Alexander Edkvist och Malin Norling vilka utmaningar som finns när det handlar om folkbibliotekens samlingsuppbyggande ur ett mångspråksperspektiv. Huvudsakligen, säger författarna. är avsaknad av språk- och litteraturkunskaper samt bristande tillgänglighet till litteratur utmaningar för biblioteken vid inköp av litteratur på mångspråk. Men innan de kommer fram till det gör de fler intressanta observationer.

Från analys och kommentarer (min kursiv):

Närvärldsbevakning och inköpspolicies
”Kanske är riktlinjer för urval något som saknas på biblioteken där de intervjuade bibliotekarierna arbetar, eller något som inte upplevs som relevant för inköpsarbetet. Den synbara frånvaron av riktlinjer för urval kan också vara sammankopplad med avsaknaden av fasta rutiner för analysen av närsamhället, eftersom kunskap om målgruppens behov är en nödvändig grund för att kunna upprätta initierade riktlinjer för urval.”

Profilinköp
”När bibliotekarierna inte själva kunde bedöma litteraturens innehåll och kvalitet sattes stor tilltro till leverantörerna.” … ”I små bokbestånd kanske det är bättre med en förutsägbar samling med ett innehåll som antas passa en majoritet av låntagarna än en mer eklektisk samling. Förutsägbarheten med att göra profilinköp eller att beställa från de stora leverantörerna kan kanske också upplevas som en trygghet för bibliotekarien när man köper in litteratur på ett språk man inte behärskar.”

Samtidigt: ”… kravet att köpa in från vissa upphandlade företag kan i vår studie ses som något tvingar bibliotekarierna att röra sig bort från den hantverksmässiga inköpsprocessen.”

Kompetensbehov
Kunskap om världsläget och hur det påverkar situationen i Sverige upplevdes hos en del av de intervjuade bibliotekarierna som nödvändig för att kunna följa med i hur behoven av olika språk utvecklas.”

”Kunskap om användarnas behov och önskemål verkar istället främst komma  från inköpsförslag och informella kontakter med låntagare. Med undantag av inköpsförslag verkar det saknas fasta rutiner för att ta reda på vilka behov och önskemål biblioteksanvändarna har.”

”Flera av intervjupersonerna nämnde vikten av litteraturkunskaper. … ”Språkkunskaper upplevdes som viktiga vid inköp på andra språk än svenska och engelska trots att en majoritet av intervjupersonerna köpte in böcker på språk de själva inte behärskade.”

Det saknas böcker på flera språk
”Bristande produktion av litteratur var något som togs upp som ett problem i förhållande till vissa språk.”

Till sist en intressant reflektion om helt andra saker: ”När vi gjorde litteratursökningar kunde vi se att mångspråkslitteratur på folkbibliotek är ett ämne som väcker ett stort engagemang hos praktiker inom biblioteksvärlden. På den akademiska grundnivån, bland dem som skriver kandidat- och masteruppsatser finns
också ett starkt intresse. Det finns många kandidat-, och masteruppsatser som studerar mångspråk på folkbibliotek ur olika synvinklar, liksom rapporter utförda av praktiker inom biblioteksvärlden. Under litteraturgenomgången fick vi dock intrycket av att det finns en viss avsaknad av intresse från den etablerade forskningsvärlden, då det verkar
vara tunnsått med studier gjorda av aktiva forskare. Det är svårt att uttala sig om vad det beror på. Kanske är det ett tecken på ett allmänt avstånd mellan praktiker på folkbiblioteken och forskare i biblioteks- och informationsvetenskap?”

Om ungdomars delaktighet på folkbibliotek

I sin kandidatuppsats – Alla får vara med! – från Linnéuniversitet undersöker Rebecka Elofsson och Tina Vilhelmsson ungdomars delaktighet i biblioteksverksamheten. I sin forskning har författarna intresserat sig främst för hur bibliotekspersonalen gått tillväga för att skapa en aktiv mötesplats för unga där dessa känner sig sedda och hörda.

Författarna utgår bl a  från hur ungdomar är delaktiga när det gäller utformningen av ungdomsavdelningarna på biblioteken och på de aktiviteter och events för dem som bibliotekspersonalen planerar. Eventuell delaktighet utanför bibliotekets lokaler, t ex fritidsgårdar eller andra mötesplatser har tyvärr inte undersökts. Förutom jobbet att engagera ungdomarna själva och få dem delaktiga har ”ungdomsbibliotekarierna” att kämpa med vuxna personer som ockuperar ungdomsavdelningarna (fr a de bekväma och mysiga (?) sofforna) och inte minst de medarbetare och kollegor som inte kommer ihåg hur det var att vara ung.

Författarna konstaterar sammanfattningsvis att ju mer av engagemang som ungdomarna får visa – och därtill ser resultatet av – desto mer deltar de. Ju mindre de får att säga till om desto sällsyntare blir deras engagemang i evenemang och annan verksamhet på biblioteket.

Från analysen och slutsatser (min kursiv):

  • ”ungdomsbibliotekarierna vill ha ett större deltagande från ungdomarnas sida, men att bibliotekarierna inte alltid vet hur de ska gå tillväga. Bibliotekarierna har svårt att nå ut till ungdomar som inte besöker
    biblioteket, och ibland även att nå ut till de ungdomar som är aktiva besökare på bibliotek.”
  •  ”För ungdomsbibliotekarierna som är passionerade och aktiva i sitt arbete med att involvera ungdomar kan detta ibland inte vara tillräckligt, då ungdomarna på biblioteken inte bara möter ungdomsbibliotekarierna, utan även de andra bibliotekarierna, som kanske inte är lika öppna och intresserade av att interagera med de unga.”
  • ”Om ungdomarna dessutom möter ungdomsbibliotekarier som är ointresserade av att arbeta med ungdomar, eller som har gett upp då de tror att de unga har lagt ner biblioteksbesöken för att biblioteken inte kan vinna mot datorer och smart phones, då faller möjligheten att skapa en bra miljö och stadiga relationer till ungdomarna ännu mer.”
  • ”Resultaten och analysen visar också att det är viktigt att miljön på biblioteket kan prägla en trygghetskänsla för ungdomarna, som får dem att vilja besöka biblioteken. Men resultaten och analysen
    visar även att denna trygghetskänsla inte helt existerar för ungdomarna på en del bibliotek.”
  • ”Även bibliotekarier som inte jobbar med barn eller ungdomar bör ha tålamod eftersom det är ett serviceyrke. Kan man inte ha tålamod med ungdomarna, som är en viktig del i biblioteksverksamheten, då kanske de personerna ska fundera på att byta jobb.”
  • ”Ungdomsbibliotekarierna arbetar med att involvera unga genom att höra önskemål om exempelvis möblering, men då flera aspekter måste tas i beaktande i denna fråga, som t.ex. förordningar från högre instanser, är det inte alltid de unga får se att deras engagemang implementeras i verksamheten på biblioteket.”
  • ”… ju mer de unga har varit involverade i förarbetet med evenemangen desto större chans finns det för att de blir välbesökta.”

( I BiS 2/2017 berättar Barbro Bolonassos om delaktighet i praktiken)

Hur ser bibliotekarier på läsfrämjande i förhållande till nya medier?

I sin nya  kandidatuppsats från Umeå universitet, Mediekonkurrens och kompetens : En kvalitativ studie över litteracitet och nya medier i en biblioteksmiljö undersöker Sofie Strandberg hur ett antal bibliotekarier ser på sitt läsfrämjande arbete i förhållande till nya medier so tv-spel, rollspel, science fiction och andra populär kulturella uttryck samt tillgång till digital media via internet.

Enligt författaren erbjuder nya medier möjligheter på bibliotek till lärande och kan fungera som redskap att locka till sig yngre målgrupper. De nya medierna är samtidigt beroende av ett personligt intresse och engagemang hos bibliotekarierna för att kunna nå sina inneboende resurser och potential. De nya medier författaren beskriver har inte bara förändrat synen på berättandet, läsandet behöver inte längre utgå ifrån en tryckt text.

Här finns en intressant problematik: nya digitala medier kan försvåra det rent läsfrämjande arbetet hos biblioteken eftersom det finns en konkurrens mellan de olika medieformaten. ”Här står biblioteken inför en stor utmaning gällande att möta ungdomar i en tid där internetanvändning och mediekonsumtion utgör en mycket stor del av deras dagliga liv. För yrkesverksamma bibliotekarier blir det därför viktigt att dels förstå den medieverklighet som barn och unga nyttjar och tar del av för att också kunna förstå vad som påverkar olika faktorer för läsning, läslust och läsinlärning. ” (min kursiv)

”Biblioteken behöver mobilisera och utveckla en kännedom om populärkulturella fenomen och utnyttja denna i sitt arbete riktat mot barn och ungdomar i det läsfrämjande arbetet. Spetskompetenser och kännedom om nya medier som serier, sci- fi, rollspel behöver lyftas fram och värderas samt kunskap om ungdomskulturer. Dessutom blir det också allt mer angeläget att som bibliotekarie kunna arbeta kreativt och innovativt med digitala medier som hjälpmedel i det läsfrämjande arbetet.”

Om nyanlända och språkcaféer på bibliotek

I sin kandidatuppsats från Linnéuniversitetet – Folkbiblioteket och nyanlända –  vill Leila Hellström undersöka hur folkbibliotekarier arbetar med nyanlända i sin dagliga verksamhet och hur de ser på sin roll i integrationsprocessen. Resultatet visar bland annat att de intervjuade respondenterna upplever en otillräcklighet i deras roll i integrationsprocessen för de nyanlända. Bibliotekspersonalen vill göra mer för de nyanlända än vad de hinner. Bristen på tid, personal och språkkompetens upplevs som hinder för en utökad och förbättrad mångspråksverksamhet. De intervjuade vill utveckla och arbeta mer med programverksamhet, läsfrämjande
aktiviteter genom lättlästa bokcirklar, samverkan mellan interna och externa aktörer samt uppsökande verksamhet. Integrationsarbete bör integreras hos all bibliotekspersonal och som bör diskuteras i personalgruppen.

I en annan uppsats från Linnéuniversitetet undersöker Jonna Knutsson språkcaféer på folkbibliotek som platser för möten, integration och lärande. Författaren har intervjuat deltagare i språkcaféer om hur de upplever dessa.

Enligt författaren utgör språkcaféer en plattform för både muntlig språkträning och samhällelig informationsförmedling. De har förstärkt de intervjuades språkliga självförtroende och bidrog till språkutvecklingen genom att fungera som en informell och tillåtande plattform för muntlig språkträning.

Språkcaféet gav även deltagarna möjligheter att utöka sina samhälleliga kunskaper. Genom språkcaféernas funktion som mötesplats, gynnades respondenternas utveckling av sociala broar främst mellan deltagarna och till biblioteket som institution. Detta bidrog till att stödja respondenternas etablerings- och integrationsprocesser. De tvärkulturella möten som genererades på språkcaféerna kan ha gynnat andra typer av integration, genom att underminera stereotyper och fördomar. Men om fler cirkelledare, eller fler ”svenska” besökare, hade deltagit hade ett större
tvärkulturellt och integrationsgynnande utbyte kunnat ta plats.

Enligt författaren brast språkcaféformen till viss del, utifrån de intervjuades önskan att få mer kontakt med andra svenskar. Aktiviteter som ”låna en svensk” kan därför vara ett bra komplement till språkcaféer i att stödja
nyanlända och deras behov av plattformar för språkligt och samhälleligt lärande.

 

 

Bibliotek 3.0 – samverkan och nätverk

Vi har haft Bibliotek 1.0 (dvs det traditionella lånebiblioteket), Bibliotek 2.0 (som bygger på interaktion med brukarna) och nu är det dags för tankemodellen Bibliotek 3.0! Tankarna bakom konceptet presenteras i danska Ida Jensens prisbelönta IVA-uppsats Folkebiblioteket 3.0 som samarbejdspartner og netværksfacilitator som kom i somras. Uppsatsen kan också ge ett perspektiv på Landsbygdsutredningens slutbetänkande – inte minst för de som noterat att bibliotek bara nämns fyr gånger och som tänker skriva remiss (Svensk Biblioteksförening, kanske?)

Dels utgår konceptet från en styrningsmodell som tänkts fram av danska landsbygdskommuner: Kommune 3.0 (det har alltså inte primärt med analogin ”webb 2.0” som så småningom omslöts av biblioteksfältet till ”bibliotek 2.0”) Kommune 3.0-konceptet handlar brukar- och medborgarstyrning för att säkra välfärden när samhället förändras och etablerade välfärdsinstitutioner inte klarar av sina uppdrag och åtaganden. Läs mer här och här  och här.

En annan del handlar om en rektion och kritik mot New Public Management och utvecklingen mot en ny styrform för offentligt finansierad verksamhet: New Public Governance.
Om NPM handlar om  marknad och konkurrens där konkurrensutsättningen kan innebära ökad produktivitet men kanske till priset av sämre kvalitet. I offentligt perspektiv handlar NPM om styrning och mätning där man inte alltid har en idé om vad det är som mäts, vilket gör det hela ganska poänglöst. NPG handlar om handlar nätverkande, samarbete, processer och utvärderingar. Om medborgarna i ett NPM-perspektiv betraktas som kunder i förhållande till välfärden, så ses de i NPG medskapare av samma välfärd. Det övergripande målet för NPM handlar om att öka effektiviteten genom rationaliseringar, medan målet för NPG är att främja såväl effektivisering som kvalitet genom samhällsstödd innovation.

Ida Jensen menar att om folkbiblioteken ska vara något mer än en avhämtningsplatser för biblioteksmedier eller  kopieringsbyråer så måste de visa att de har en välfärdsmässig utvecklingspotential genom att binda samman olika arenor, föreningar och organisationer i lokalsamhället. Bibliotek 3.0 tar sin utgångspunkt i tanken att invånarna ska vara likvärdiga medskapare av välfärden och därmed säkra folkbibliotekets roll i framtidens välfärdssamhälle. Invånarnas resurser i form av kunskaper, engagemang och vilja till förbättring och utveckling ska tas i anspråk och tänkas in i bibliotekets vardagliga verksamhet.
Enligt Ida Jensen bygger därför Bibliotek 3.0-konceptet på fem grundpelare:

  • Invånare till invånare (Egentligen heter det i Jensens uppsats ”Borger-til-borger”, men jag tycker att det är begränsande så jag valde att översätta till ”invånare” i stället för ”medborgare”)
    Det är nödvändigt för bibliotekspersonalen att betrakta användarna som likvärdiga medspelare och samarbetspartners som sitter på viktiga resurser. Kontakterna mellan invånarna är därför en av de viktigaste elementen i Bibliotek 3.0. Det bygger på invånarnas vilja och lust att dela sina kompetenser och kunskaper med likasinnade. Biblioteksrummet får därmed ökad betydelse för att rama in utväxlingen av kunskaper och för att stödja interaktionen mellan besökarna – även om det inte finns bibliotekspersonal på plats (Meröppet).
  • Invånarengagemang (”Borgerfællesskaber” som Jensen använder kan översättas till ”medborgarsamhällen” – men det låter som en tautologi för mig)
    Utgår från att de engagerade invånarna kommer att spela en större roll i tjänsteutbudet på biblioteket i form av volontärarbete. Från att ha setts som kund på biblioteket framstår invånarna mer som samarbetspartners medskapande utifrån ett synsätt att de har till speciella kompetenser, erfarenheter och intressen. Jensen ger några exempel som att öppna och stänga biblioteket, vägleda vid självbetjäningsmaskinerna och genomföra exempelvis IT-fortbildning för besökarna.
  • Att behärska livet
    Handlar om bibliotekets vilja och förmåga till att skapa välfärd för invånarna och trivsel på arbetsplatsen. Bibliotekets fokus blir därmed att hjälpa invånarna att förbereda sig på livets alla utmaningar. Att behärska sitt liv handlar om att var och en får livskvalitet genom att klara sig själva och samtidigt betyda något för andra.
    Att främja social hållbarhet i lokalsamhället ligger i linje med bibliotekets kärnuppgifter – det handlar om att ta fram redskap för egenutveckling och empowerment –  som dels ger bildning och dels en ökad förståelse för världen utanför. Poängen är invånarna inte får denna service serverad, utan att de växer genom att behärska livet tillsammans med andra.
  • Partnerskap som mål
    Att bygga partnerskap är själva essensen i Bibliotek 3.0 och kan ses som nyckeln till utveckling. Genom att biblioteket ingår i flera partnerskap med invånare och kommersiella aktörer kan folkbiblioteket framstå som en viktig medspelare i utvecklingen av lokalsamhället. Samtidigt som delaktigheten i partnerskapen kan utveckla bibliotekets service innebär det att biblioteksverksamheten säkras inför framtiden.
    Även om samarbete knappast är något nytt för biblioteken så blir formaliseringen av partnerskapen ett mål i sig. Det kan innebära att motsättningen mellan civilsamhällets oavhängighet och det offentligas ansvar för välfärden upphävs. Genom att medverka i partnerskap och kreativa allianser utvidgar biblioteket sin räckvidd och kan därmed positionera sig i lokalsamhället som katalysator för utveckling.
  • Performativa handlingar (”Skapande aktiviteter”?)
    Det handlar om hur invånarna blir aktiva medproducenter för skapande aktiviteter i bibliotekslokalerna men också om att personalen – och biblioteket som plats – bjuder in till skapande. Genom att erbjuda skapande aktiviteter på och utanför biblioteket blir det invånarnas ställe för att utvecklas genom hela livet.

De slutsatser Jensen gör utifrån sin forskning är att Bibliotek 3.0 i högre grad gör invånarna till medspelare i ett aktivt lokalsamhälle som understöds av biblioteket. I och med att det inte finns andra organisationer som tar på sig rollen att stödja partnerskap och skapande aktiviteter för och mellan invånarna har biblioteket en central roll som välfärdsinstitution.