Hur mäter bibliotekschefer bibliotek?

Det saknas greppbara och operativa mål när biblioteksansvariga ska beskriva sin verksamhet är den viktiga slutsats som Cecilia Bodelsson och Catarina Jacobsson gör i sin BHS-magisteruppsats Mätmetoder och nyckeltal: en kvalitativ studie om hur bibliotekschefer mäter bibliotek, som borde vara obligatorisk läsning för alla bibliotekschefer.

Författarna har utgått från fyra frågeställningar:
– Vilka mätmetoder och nyckeltal används?
– Vilken inställning har bibliotekschefer till mätningar?
– Hur och i vilken utsträckning används mätmetoder och nyckeltal som beslutsstöd för bibliotekscheferna?
– Vad har bibliotekscheferna för önskemål när det gäller utveckling av mätmetoder för folkbiblioteken?

Några av de tidigare kvalitetsperspektiv och -projekt man tittar lite närmare på är
SS-ISO 11620 Dokumentation – Prestationsindikatorer för bibliotek
Svensk biblioteksförenings  Handbok i utvärderingsarbete
Balanserade styrkort
Projektet Mål och Mått i Västra Götaland

Intressanta slutsatser:
”Kulturrådsstatistiken uppfattas som bristfällig på det sättet att den inte visar alla delar och aspekter av
bibliotekens verksamhet och rapporteringen upplevs som tidskrävande, men även om Kulturrådets statistik anses ha fel och brister, råder det en acceptans för den då den anses fungera hjälpligt som jämförelseinstrument.”

Bibliotekscheferna  avsätter tid för mätmetoder, statistik och kvalitetsarbete så länge resultatet av detta uppfattas som användbart. Det är inte helt enkeelt att skapa mål och mått som är lämpliga för verksamheten. Statistiken är bra att luta sig mot, speciellt i mötet med politiker. Samtidigt förekommer en viss frustration över avsaknaden av mätmetoder som speglar verksamheten på ett mer heltäckande sätt.

”Det främsta användningsområdet för resultat från mätmetoder verkar inte vara som beslutsstöd för bibliotekscheferna. Dess främsta uppgift är att fungera som konkret redovisningsmaterial i kommunikationen såväl inom biblioteksorganisationen som utåt mot politiker. Denna form av kommunikation med politiker tycks ske något slentrianmässigt. Man redovisar traditionella mått som man tror politikerna vill höra. Samtidigt uttrycks ett visst missnöje över att politikerna visar ointresse för dessa redovisningar. Detta paradoxala förhållande tycker vi borde kunna utmanas. De informanter som gått över från att ha redovisat traditionell statistik till att i ord redovisa vad biblioteket presterat, upplever att politikerna uppskattar och föredrar detta.”

”Det är ofrånkomligt att varje bibliotek måste skapa sina egna hanterbara mål utifrån de behov som finns i den egna kommunen. … Utan konkreta mål finns det ingen möjlighet att upprätta adekvata strategier för hur verksamheten skall organiseras på bästa sätt. Utan mål går det inte att konstruera relevanta mått och utan mått går det inte att återkoppla och justera strategierna för hur målen skall uppnås.” (Min kursivering/ PA)