Den internationella biblioteksfederationen, IFLA, har äntligen gjort ett uttalande om Ukraina. Om det är kraftfullt eller inte får ni bedöma själva.
Och visst är det fint: det handlar om att fördöma våldet, mobilisera till förmån om korrekt information och stödja eventuella ukrainska flyktingar.
Ingenting om elefanterna i rummet: att det är krigföring som Ryssland och dess ledare startat – inte heller något om huruvida det påverkar samarbetet inom IFLA. Det kanske vore dags att slänga ut Ryssland ur gemenskapen? Troligen inte – slängde IFLA inte ut Nazityskland på 30-talet så lär det inte ske något liknande nu heller.
Eller är det så att bibliotek och politik inte hör ihop? Eller tillhör bibliotek områden som idrott och musik som står ovanför politiken?
Yivo Vilna – judiskt bibliotek och kulturarv i Vilnius som samlades under fr a 20-30 talen för att förstöras eller stjälas av nazisterna 1942-44.
De nordiska ländernas nationalbibliotek har enats om ett uttalande till stöd för solidaritet med Ukraina. De konstaterar ”The Nordic National Libraries are deeply worried and support the National Library of Ukraine and our Ukrainian colleagues in their struggle to preserve the collections, to continue their operations and oppose the Russian aggression.”
OBS detta inlägg har redigerats.
Peter Alsbjers blogg (2007 - 2022) 
Tack för länken till IFLAs uttalande om kriget i Ukraina! Som personmedlem i IFLA är jag faktiskt rätt nöjd med det. Det finns mycket i IFLA och biblioteksföreningarna som förtjänar kritik men bibliotekarerna och biblioteket som en institution är till sin natur fredliga, ja, rentav pacifistiska. Biblioteken hetsar inte till krig. Det gör däremot media. IFLAs uttalande om Ukrainakriget är lyckligtvis inget undantag. Efter Rysslands angrepp på Ukraina utvecklade jag min tanke om biblioteket som en fredlig institution i en artikel på BiblioteketTarSaka.com med rubriken ”Så blev det krig… vad säger bibliotekarien?” (finns där även i engelsk översättning). Apropå ”elefanten i rummet” så är den enligt mig inte ett land eller ett krig utan kärnvapensystemen och det hotande kärnvapenkriget. Dem hade IFLA också bort nämna, om man vill säga något kritiskt om uttalandet. Till exempel såhär: ”Vi vänder oss emot kärnvapenmakternas terrorbalans. Just nu kan den verka fungera men hur länge? Ju mer den drar ut på tiden desto snabbare närmar sig en ekologisk katastrof.”
IFLA er en international organisation der arbejder for udvikling globalt af bibliotekerne som steder der bl.a. sikrer adgang til valideret information. Det forekommer uovervejet at udelukke de samfundsaktiviteter – biblioteker, museer mv. som netop arbejder for at sikre befolkninger adgang til valideret information fra det internationale fællesskab. Jeg husker en parallel i udelukkelsen af de Sydafrikanske biblioteker (boycot Apartheid) som betød at vi ikke officielt kunne have kontakter til Sydafrika i de kritiske år i 1980’erne. Mange Sydafrikanske biblioteker søgte at få kontakter men informationsflowet blev stærkt forstyrret i en periode hvor der var behov for at komme ‘bag Apartheid” med information.
Situationen er anderledes i dag og dog, jeg tror ikke at det gør noget godt i verden at afskære de kræfter der arbejder for at styrke adgangen til information (og der med etablere et grund for demokratisk aktivitet) fra det internationale community.