Gästbloggare: Nina Frid

För tre år sedan var det premiär på bok- och biblioteksmässan för Bokcirklar.se – en mötesplats för läsare. Då var det mitt fritidsprojekt, en dröm om att samla läsare på ett och samma ställe för att prata böcker. Ungefär som biblioteket, fast virtuellt, och läsarstyrt. Från och med nu, bok- och biblioteksmässan 2010 är Bokcirklar.se inte längre ett privat projekt av en läsande bibliotekarie och hennes läsvänner, utan ett biblioteksprojekt, en angelägenhet för landets samtliga bibliotek och en möjlighet att synliggöra de läsarsamtal och det läsfrämjande arbete som äger rum på biblioteken.

Bokmässan är varje år en påminnelse om att skönlitteraturen fortfarande har en kraft som inte alls bara är kommersiell och inte alls bara handlar om topplistor och svenska deckare i tysk översättning med röda stugor på framsidan. Ett seminarium om hur vi ska få upp utlånen på skönlitteratur på biblioteket är fullsatt och egentligen vet alla bibliotekarier, och vilken storläsare som helst, att den betydande läsupplevelsen inte ligger i bästsäljarstaplarna på Konsum utan kanske bland de kulturrådsstödda böckerna, eller i böcker som inte tar slut när boken tar slut, utan börjar där, i reflektionen, eftertanken – så vad är det som hindrar oss från att sprida den kunskapen?

Ingenting kan få oss att lika snabbt och oreserverat närma oss de stora frågorna i livet -existensiella, politiska, privata – som skönlitteraturen. Sätt 8 människor i en cirkel, som inte känner varandra, och be dem diskutera en bok som de alla har läst, och plötsligt pratar de val, moral och tro, sorg och skuld och sanning utifrån en gemensam läsupplevelse, men med skilda livserfarenheter.Samtalet är grunden i demokratin, de olika utgångspunkterna konflikten som berikar, som vidgar.

När vi pratar skönlitteratur så pratar vi värderingar. Kanske är det därför politiker slingrar sig inför frågan vad som ligger på deras nattygsbord, och Fredrik Reinfeldt hellre väljer Camilla Läckberg än PO Enquist. En svensk deckare är väl ungefär så oskyldigt det kan bli om man vill undvika att romanen på något sätt ska associeras med ens karaktär och ens smak.

Minns ni det där gamla testet – vilket bilmärke är du? Vilken roman är du skulle definitivt avslöja mer, men det kan ju vara svårt att välja bara en förstås, som bestod man av bara en erfarenhet.

Hur många tror att de 330 000 som röstade på Sverigedemokraterna är flitiga biblioteksbesökare? Hur många av dem tror ni just nu är på bok- och biblioteksmässan i Göteborg för att lyssna på författarsamtal, och kommer att gå härifrån med väskan tung av nya romaner?

Jaså, inte så många… nej.

Det där vet vi förstås inget om, men vi vill ju gärna tro att den som är öppen för nya världar och främmande kulturer i fiktiv form har lättare att acceptera det som är annorlunda också i verkligheten. Nästa gång någon säger till mig att de som röstat på sverigedemokraterna har röstat så för att de är rädda, svarar jag tillbaka att nej, de har röstat så för att de inte läser skönlitteratur!

Jimmie Åkesson till bokmässan, säger jag bara! Sha -la-la-la-la

Nina Frid

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.