För mig är biblioteksarbete i sig en kollektiv process där en rad ganska svårmätta värden skapas. Därför behöver vi ägna oss åt kommunikation som både kan förklara och förändra. Jag tror vi ännu mer behöver använda just berättelserna i biblioteket för att kunna ge perspektiv på och utveckla den verksamhet vi bedriver.
Folkbibliotekens verksamhet pågår i en många gånger pressad kommunal verklighet där kraven på mätbarhet är höga. Vi i biblioteksvärlden ägnar samtidigt en del tankekraft åt vad som är bibliotekens roll. För några veckor sen var jag på en fotoutställning av Evelyn Bencicova och på väggen stod det:
”Everything I do is a collaborative process and the author of this show is not an individual.
The exhibition is dedicated to all who make my mind grow.”
Det är lite så jag också närmar mig bibliotek och biblioteksutveckling. Det är därför jag känner mig trygg i att utforska många sätt som biblioteken kan ta tillvara olika lokalsamhällens kreativa krafter och förverkliga bibliotekslagen.
Vi kan göra det genom Culinary Literacy, biblioteket som flerspråkig arena genom design thinking, normquiz och dansprogrammering. Det är också därför mina största ögonblick som biblioteksarbetare har varit stunder när människor på konstruktiva och kreativa sätt uttryckt (del)ägarskap av biblioteket:
Som när det 10-åriga barnet som i en skrivar-aktivitet på mitt första biblioteksjobb initierade ett samtal om vem biblioteket egentligen tillhör, och sedan med stolthet i sin röst gav uttryck för att det var allas. I vår gemensamma stund av skapande möttes vi i ett annat slags samtal.
Som när en av stammisbesökarna på ett litet bibliotek i Stockholmsområdet där jag jobbade lyckligt kom tillbaka och berättade för mig att hon fått det jobb hon knappt vågat söka. Hon hade använt bibliotekets datorer för att skriva sin jobbansökan och jag hade peppat henne i stunder när hon tvivlat på sin förmåga. Jag blev så glad när hon kom tillbaka och berättade hur det gick, och att hennes berättelse delades med min och att vi blev en del i varandras.
För det som händer efteråt och som är resultat där biblioteket spelat roll är en del av de där värdena som vi inte alltid är så bra på att förmedla. För hur synliggör vi värden kopplade till sådant som läsning och demokrati?
”När jag kommer in i biblioteket
känner jag mig som en astronaut.
Jag blir tyngdlös och flyger i biblioteket
som en astronaut bland månen och stjärnorna.”
Jag gillar den här dikten av 11-åriga Sara Choukani från projektet Saker omkring oss är choklad. Innehållet i den kräver kanske även en viss dos innovation för att göras mätbar. Tror jag. Jag tänker att berättelserna om biblioteket och berättelserna i biblioteket behöver kopplas samman ännu mer. Språket formar inte heller bara berättelser utan bär makt att forma, reproducera och utmana våra föreställningar om världen. Därför tror jag att hur vi kommunicerar om folkbibliotek och dess värden spelar roll.
Jag har faktiskt funderat ganska mycket på det (o)mätbara biblioteket och hur vi kommunicerar bibliotekets roll. Så mycket att jag förra året skrev en uppsats om bibliotekschefers strategiska kommunikation gentemot den politiska nivån i kommunen. Vikten av att kommunicera bibliotekets värden på begripliga sätt kan inte nog betonas. Siffror och statistik visade sig ta mycket plats i bibliotekschefernas kommunikation gentemot den politiska nivån. Men inte okritiskt. I detta lyftes just att statistiken inte självt berättar vad biblioteket behöver eller vad dess värden är, utan att det krävs analyser och sammanhang. Jag skulle säga att det krävs ännu bättre biblioteksstatistik och fler strategiska berättelser.
Jag tänker att genom berättelserna kan vi också sätta biblioteket och oss själva i kontexter som begripliggör bibliotekets handlingsutrymme och den makt som vi som bibliotekarbetare har. I dagarna var IFLAs årliga internationella bibliotekskonferens som hade stort fokus på bibliotekets roll för att Agenda 2030 och de 17 globala målen ska nås. Det är en alldeles utmärkt referensram för bibliotek att använda för att å ena sidan reflektera över sin verksamhet, å andra sidan kommunicera sina värden.
De värden vi förknippar med biblioteket har också betydelse för vad vi som arbetar där tror, vill och möjliggör i verksamheten. Folkbiblioteket är där vi kan lära tillsammans genom livet. Där vi ska kunna utveckla alla våra språk, erövra verktyg för att uttrycka oss och dela berättelser. Och apropå berättelser och perspektiv, the Villa-Lobos Park Library i Brasilien var nominerade till priset the Public Library of the Year Award och hade i sin film gjort en berättelse om biblioteket genom besökarnas röster. Håll utkik efter den!
Peter Alsbjers blogg (2007 - 2022) 