Trampolin

Om Trampolinmodellen

För några år sen besökte jag litteraturhuset Trampolin i Sandviken. Efter det besöker brukar jag alltid rekommendera att göra ett studiebesök där, när jag är ute och föreläser för personal på folkbibliotek runt om ilandet.

Nu kan du ta del av Sandvikens kommuns metod för att stimulera och stödja  barns läs- och språkutveckling genom estetiska uttrycksformer med fokus på berättande. Metoden beskrivs i en ny handbok: Trampolinmodellen – ett lekfullt sätt att stärka barns och ungas språkutveckling. Boken går att beställa här.


Bland de metoder som har prövat på Trampolin finns till exempel hur barns delaktighet genomförs i praktiken genom till exempel bemötande, observation och representation. Annat handlar om hur själva designprocessen kan gå till för att utforma ett rum för barns och ungdomars delaktighet. Men det finns också handfasta råd kring planering och genomförande av hyfsat komplicerade projekt.

 

 

Audunson om Litteraturhus vs folkbibliotek

Litteraturhus stora i Norge

Ragnar Audunson är professor på Høgskolen i Oslo og Akershus och en av nordens mest profilstarka bibliotektänkare. I senaste numret av Bok og Bibliotek diskuterar han skillanden mellan litteraturhus och bibliotek. Han reflekterar kring varför en institution som ett Litteraturhus är mer populärt i Norge och Tyskland än, säg, Sverige och Danmark.

Biblioteken ska inte, och kan aldrig, bli litteraturhus, slår Audunson fast med viss emfas. Litteraturhusen har först och främst de litterärt intresserade som målgrupp. Rollen som litteraturhus är en viktig dimension för biblioteken, men den sammanfaller inte nödvändigtvis med bibliotekets roll i samhället. Biblioteket är något mer.

Om jag förstår Audunson och de forskare han citerar rätt så hotar satsningarna på litteraturhus infrastrukturen för folkbiblioteken i Norge i och med att filialerna får stryka på foten i Osloområdet. Jag tolkar det som om fokus för litteraturhusen är snarare att tillfredsställa en litterärt intresserad elit än stödja allmänhetens bildningssträvanden.

Litteraturen i nya svenska bibliotekslagen

Den nya svenska bibliotekslagen lyfter folkbibliotekens uppdrag i §7: Folkbiblioteken ska särskilt främja läsning och tillgång till litteratur. Som jag ser det svarar det mot bibliotekslagens portalparagraf. Den som säger  att syftet med offentliga bibliotek är att ”verka för det demokratiska samhällets utveckling”. Läsning är i sig en förmåga som krävs för att ta del av och påverka det demokratiska samhället.
Litteraturen lyfts därför i den svenska bibliotekslagen på annat sätt än tidigare. Lagen lyfter också en  rad andra lika viktiga områden för samtliga offentligt finansierade bibliotek: bildning, upplysning, utbildning, forskning och kulturell verksamhet. Det betyder enligt min uppfattning att biblioteken redan har uppgiften att vara litteraturhus, forskningscenter, utbildningsinstitutioner, folkbildare och kulturhus. Det gäller alla bibliotekstyper och samtidigt – biblioteken kan inte välja att bara ha ett perspektiv – lika väl de statliga myndighetsbiblioteken, fängelsebiblioteken, universitetsbiblioteken,  bokbussarna som självaste Kungl. Biblioteket.

Trampolinen – ett annat litteraturhus

I Sverige finns ett intressant litteraturhus på gång i Sandviken – Trampolin. Konceptet skiljer sig radikalt från de tyska förebilderna. Fokus ligger snarast på att skapa en miljö för kreativt berättande för barn och unga, än på läsandet i sig. Så kan man också göra.
Det läsfrämjande arbetet ligger redan i uppgiften för för de svenska biblioteken. Konceptet med Trampolin fungerar som ett komplement för en prioriterad målgrupp.

Här är ett nyhetsinslag från TV 4 om Trampolin.