På olika håll i Sverige satsas nu avsevärda medel och resurser på att genomföra förändringar i bibliotek 2.0:s anda för att nutidsanpassa folkbiblioteken, konstaterar Kristina Apelqvist och Ewa Pettersson Svärd i sin B/I-magisteruppsats Biblioteket IRL och URL. Om bibliotekswebbars relation till omvärlden och det fysiska biblioteket.
Vad beror det på att dessa satsningar sker just nu? Och varför är det så viktigt för biblioteken att skapa en bibliotek 2.0-webbplats? Är några av de relevanta frågor som de båda författarna ställer.
Hur har tre års utveckling av bibliotekswebbar som Mina Bibliotek och Biblioteket.se påverkat iscensättningen av de fysiska biblioteken när det gäller t ex interaktion med brukarna? Författarna har intervjuat bibliotekspersonal från de olika bibliotekssystemen:
- det fysiska biblioteket har inte förändrats eller påverkats i någon stor utsträckning
- det är en pågående process att knyta ihop det fysiska biblioteket med webben
- tack vare bibliotekswebben är biblioteksbesökarna mer välinformerade om vad som finns på biblioteket innan de kommit dit
- det har kommit till en ny typ av användare på det fysiska biblioteket sedan den nya bibliotekswebben startade, nämligen yngre män som i större utsträckning lånar ljudböcker
- användarna har fått ytterligare en kanal att framföra inköpsförslag på, vilket upplevs som positivt
Ett par citat (min kursiv):
”Förr var det en viktig uppgift för biblioteket att äga informationen, organisera den och lämna ut (delar av) den till låntagarna. Idag har vi nått en ny syn på hur information skall överföras och användas. Biblioteken organiserar fortfarande kunskapen, men än viktigare är att tillgängliggöra den på ett sätt som passar dagens användare samt att
bjuda in användarna att organisera kunskapen genom taggning, tips och listor. Det är inte längre bara informationsexperterna som är förmedlare av kunskap. Det här kan ses som ännu ett sätt för biblioteket att stärka legitimiteten genom att härma den rådande informationsanvändningen på internet.”
”Att rekommendera presumtiva låntagare en plats där de kan köpa samma litteratur om bibliotekets egna exemplar är utlånade ser vi som ett exempel på den identitetskris som biblioteken ibland upplever i vår digitala tid. Funktionen stöds av tekniken, men den behöver inte implementeras på det här sättet. Biblioteket skulle i stället kunna föreslå ett
lån av medier med ett liknande innehåll.
…
Att hänvisa presumtiva låntagare till bokhandeln verkar kontraproduktivt. … just den här funktionaliteten kan vara en farlig väg att gå för biblioteket. I förlängningen fungerar ju webbplatsen i det här sammanhanget som ett skyltfönster för en annan verksamhet.”
Min kommentar: Fast det beror ju på hur bibliotekets uppdrag är formulerat. Handlar det om att bara dra in fler utlån, lite nyliberalt, sådär, så stämmer det nog. Men om biblioteket ser sig som en del av samhällets stödprocesser för att skapa läsande medborgare och förutsättningar för lärande så är förhållningssättet snarare så att det viktiga är att folk läser och lär sig. Om de hittar sin litteratur på bibblan, bokhandeln eller någon annastans spelar mindre roll, bara de läser.
”…blir vi överraskade när våra informanter meddelar att lästips på webben inte tas tillvara på det fysiska biblioteket med exponering av webbtipsen. Vi ser det som resursslöseri. Det behövs ett nytt synsätt för att personalen
skall integrera det virtuella biblioteket i det fysiska.”
”Något som överraskade oss i sammanställningen av intervjusvaren var att så få personer deltar i det ständigt pågående arbetet med att lägga in information på webbplatserna”
Peter Alsbjers blogg (2007 - 2022) 