Webben är medel, inte mål. Diskutera detta i övning 6.
Kan det vara så olyckligt att kollegor runtom i landet idag, 2012, sitter och diskuterar bibliotekens webbarbete som något som lagts på allt annat – som tar tid från ”andra verksamheter”? Har inte bestånd, kunnande och bemötande relevans också i det virtuella? Hur ska man annars korrekt bedöma och utvärdera webbtjänster som Bibblan svarar, sökguider, integrerade kataloger, lästipsbloggar, arbetet med Digidel 2013 och annat?
Detta tänkte jag när jag sent omsider läste Biblioteksföreningens Olika syn på saken : folkbiblioteket bland användare, icke-användare och personal (2011) med tillhörande studiehandledning (pdf). Läsvärt och intressant. Rekommenderas, även om jag alltså har invändningar som jag ska utveckla. Är du bekväm av dig ser du författaren Anna Kåring Wagmans sammanfattande videopresentation.
Kortkort: användare (inklusive icke-användare) och personal tillfrågades hur de värdesätter olika biblioteksaspekter. Mest värdesätter användarna kunnig personal och gott bemötande, följt av bra tillgänglighet och utbud och så vidare i en fallande skala. Slutsats: det finns en klyfta, användarna är mer ”traditionella” än personalen. Mest syns det i värderingen av ”en bra hemsida”: mycket viktigt enligt 22 % av användarna mot 83 % av personalen. Rapporten poängterar att inte ens de yngre användarna (18-34 år) lägger särskilt stor vikt härvidlag. Utifrån resultaten togs så ett studiepaket fram för resonemang om folkbibliotekens uppdrag och framtid.
Övning 6 häri rör ”hemsidan” och föreslår diskussionspunkter. De inleds utmärkt men landar dessvärre i ett par rätt icke-konstruktiva frågor: ”Hur mycket tid och resurser lägger ni på hemsidan i jämförelse med andra verksamheter?” och ”Har hemsidan fått ett symbolvärde?”
”Fysisk bias”
Jag vill alltså dröja vid studiens två webbrelaterade frågor till användarna. Författaren har vänligt låtit mig ta del av datat kring dessa. Jag menar att studien har en ”fysisk bias” som gör svaren om webben svårjämförbara med de övriga. Ser man studiens frågor som helhet, tycks lokalen utgöra navet som allt kretsar kring. De två webbfrågorna ställdes så här:
- ”Vad tycker Du? Hur viktigt är följande när Du besöker ett bibliotek? Att biblioteket har en bra hemsida”
- ”Vad tycker Du? Hur viktigt är följande när Du besöker ett bibliotek? Att Du kan sköta biblioteksärenden själv på bibliotekets webbplats”
Redan formuleringarna antyder ett fysiskt besök vilket riskerar underminera värderingen av webbaspekten som sådan. Ett större problem är att frågorna saknar innehåll. För vad innebär ”en bra hemsida”, eller hemsida överhuvudtaget i bibliotekssammanhang? Ska respondenten bedöma katalogen, webbplatsen eller eventuella bloggar? Summan av dessa? Och på vilken nivå ska värderingen göras, om sidorna – som så ofta – är del av en kommunsajt? Vilka ärenden mer exakt är det man ska kunna sköta?
Alltså: vilka sysslor ska användaren tänka in i de två ”tomma” frågorna, när övriga frågor är så pass mer konkreta och uttryckligen nämner saker som: kunnig personal, lätt att hitta material, snabb kontakt, aktiviteter för barn, tydligt uppvisat utbud, samhällsinformation, lästips, föredrag, debatter med mera? Frågeställaren tvingas förlita sig på respondentens eventuella förkunskaper om bibliotekswebbar – eller på vederbörandes fantasi. Det kan inte att uteslutas att de två webbfrågornas ospecifika karaktär påverkat svaren och därmed klyftan i resultaten: att den för personal tydliga nyttan faktiskt var oklar för användare (och icke-användare, märk väl).
Fråga rätt
Men oavsett. Är ”hemsidan” – och bibliotekens nätvaro i bredare mening – verkligen något som står jämte dessa sysslor? De är väl snarare en samling metoder att göra även detta traditionella arbete – och i vissa fall utveckla det. Nära nog alla sysslorna är ju relevanta också (eller särskilt) i webbsammanhang. Egentligen är det bara frågorna som rör lokalen, miljön och närheten till biblioteket som strikt hör till den fysiska domänen. Arbetet via webben respektive lokalen är inte väsensskilda, men deras förutsättningar ser olika ut, vilket också måste beaktas när man studerar dem. Frågorna måste ställas på rätt sätt.
Det är möjligt att man i en prioriteringsdiskussion på ett bibliotek måste komma fram till att viss nätvaro ska minska. Men det kan inte ske urskillningslöst, betraktande ”hemsidan” som en monolit. Grunda det snarare på en analys av typen nej, vi når inte just denna målgrupp, vi löser inte denna specifika uppgift särskilt bra via webben, så vi omfördelar enligt X.
Prognostisering ändå
Om man ändå skulle visualisera svaren på de två webbfrågorna som stapeldiagram baserat på användarnas ålder, uppenbarar sig två trendlinjer. Extrapolerat för uppväxande grupper antyds ett minskande svarsbortfall rörande webbfrågor (man vet allt säkrare vad man tycker i ämnet?), samtidigt med en klart positivare värdering av webbaspekterna (man förväntar sig och uppskattar bra webbtjänster i allt högre grad?).
Frågan om att sköta ärenden via webben gav fler positiva svar än frågan om ”bra hemsida”. Kan det vara för att ärendefrågan är snäppet mer konkret? Vad hade hänt om man lagt till en ännu konkretare fråga, till exempel dagsaktuella: hur viktigt är det att enkelt kunna ladda ned en e-bok via webbplatsen? Hade siffrorna skjutit i höjden? Kanske. Kanske inte. En sådan fråga hade i alla fall tydliggjort att webben är medel och inte mål.
Diskussionsförslag
Jag vet inte hur mycket studiepaketet hunnit användas men om det fortfarande är aktuellt, och ni står i begrepp att fördjupa er i skriften, föreslår jag att ni i marginalen plitar dit några alternativa diskussionspunkter till övning 6:
- Varför tycks så få användare värdera en bra bibliotekswebbplats om nu studier visar att uppväxande generationer menar sig hitta den information de behöver via just internet?
- Varför ska biblioteken jobba på och via webben?
- Vad händer om biblioteken låter bli?
- Hur kan ”rummet” och webben samverka?
Peter Alsbjers blogg (2007 - 2022) 