virtuellt

Nattens bibliotek

Alberto Manguels essäsamling Nattens bibliotek är fri från varje inskränkande mening om vad ett bibliotek är och skulle kunna vara, skriver Cecilia Nelson i sin recension i GP för några år sen. ”Glansen av det försvunna underverket i Alexandria minskar inte betydelsen av den samling på åtta, tio volymer som utgjorde det hemliga barnbiblioteket i Birkenau. Ytterligare böcker fanns närvarande i barnens Block 31, inte i fysisk form, men som minne och muntligt överfört motstånd.
Sambandet bibliotek och makt lyfts fram i många av essäerna. Författaren menar att varje boksamling manar fram sitt eget svarta spöke, ett skuggbibliotek av utelämnanden.”

Nu har kanadensiska Bibliothèque et Archives nationales du Québec låtit ta fram en digital utställning baserad som utgår från boken. Utställningen baseras på VR-teknik där besökaren möter scenografier från tio olika bibliotek, några finns eller har funnits i verkligheten – andra, som t ex kapen Nemos bibliotek på ubåten Nautilus är påhittade.

Utställningen har visats i Moskva och nu senast i Nantes.

Kanske något att ta till Sverige i samband med att den Nationella biblioteksstrategin presenteras, eller vad säger ni, Erik och Gunilla?

Med bibliotekskortet i mobilen

Swiss Army Librarian har ett intressant inlägg om hur man kan skanna streckkoder – som t ex bibliotekskort – med hjälp av en handskanner och en smartphone:

”And it worked. I plugged it into a computer’s USB port, held it up to an iPhone with a library card displayed on it, and Beep, the scanner read it just like it should. I’m always shocked when tech things work right out of the box. And happily, the scanner also reads regular barcodes too.”

Så vem blir först med att utveckla virtuella lånekort?

Virtuella världar som lärmiljöer

I väntan på Jakob…
Inget sker av en slump, utom möjligtvis universum och meningen med livet. Idag den 3 december skriver ett antal institutioner och nätverk under ett upprop om digital delaktighet. Samtidigt läser jag på den australiska kollegan Judy O’Conells blogg om hennes artikel i den australiska skolbiblioteksföreningens tidskrift Access om Virtual Worlds are genuinely real spaces for learning.



Peter Molyneux demostrerar den virtuella pojken Milo

Peter Molyneux demos Milo, a hotly anticipated video game for Microsoft’s Kinect controller. Perceptive and impressionable like a real 11-year-old, the virtual boy watches, listens and learns — recognizing and responding to you.Helt plötsligt känns Second Life, bara så … öh … second life.

Vodpod videos no longer available.

Några filmer från framtiden

Microsoft Office om tio år…

Jämför gärna med filmerna från Sony Ericsson nedan! Vilka slutsatser kan man dra om framtidens ”mobiltelefoni”?
Jag tror att finanskrisen kommer att få effekter där processen påskundas och gamla produktionssätt snabbt kommer att bytas ut – dvs bilen och vägbyggena (+lite krig) blev medel för att lösa de ekonomiska problemen på 30-talet, så kommer de digitala fordonen och informationsmotorvägarna (+lite krig) att få fart på ekonomin 2010.

The Organizer
En smartphone med en e-boksläsare och inbyggd ”babelfish” som översätter det man säger direkt till japanska eller vilket annat språk som helst

The Harmonizer
En mobil som kan känna om din kropp inte mår bra. Ett par glasögon följer med som kan visa video. Skickar dofter.

The exciter
En ungdomsmobil med bl a inbyggd kamera och projektor – för hologram.

Om virtuella bokcirklar

Jorunn Bergkvist har gjort en kvalitativ studie av virtuella bokcirklar i sin BHS-magisteruppsats ”En virtuell bokcirkel blir mer en del utav vardagen…” 

Hon har tittat närmare på

”Ett vanligt förekommande motiv gällande varför informanterna sökt sig till en bokcirkel
på Internet, har varit möjligheten att få diskutera med likasinnade.”

”Informanterna … menar att den virtuella kommunikationen är långsammare än den som äger rum ansikte-mot-ansikte, men av flera så upplevs det inte främst som en negativ egenskap, utan snarare en fördel som möjliggör mer tid för eftertanke, analys och diskussion”

Inte småprat, alltså – utan diskussion.

A 2d Chance 4 2d Life

Jag var med på workshopen om eLearning som SFIS arrangerade under Åke Nygrens ledning i fredags. Seminariet sändes samtidigt (dock med 10 sekunders fördröjning) i Second Life.
IRL var vi ca 30 personer, på bildskärmen ungefär hälften så många avatarer.

Det var i princip två upplägg workshopen gick ut på.
Keynote speaker #1 e-verktygs evangelisten D.I. van Briesen från Central Piedmont Community College (=Lärcentrum? KomVux??) och KNEDIT, Charlotte, USA presenterade Moodle, en lärplattform som bygger på öppen källkod. Den är gratis att ladda ner och installera på en webbserver. I kombination med Second Life blir det tjänsten Sloodle. Alltså en virtuell inlärningsmiljö.

[När jag själv gick in första gången i Second Life, 2005, så blev jag inte så imponerad. Själva den virtuella välrden tyckte jag var rätt så kul, men det var ingen där – jag kände mig som en e-zombie mer än en avatar. Jag provade igen några år senare, då fanns det en del mer att göra men på grund av klent bredband övergav jag min avatar på en övergiven virtuell järnvägsstation. Väldigt Kafka-likt. Samtidigt ungefär la biblioteket i Randers ner sin verksamhet på SL (hur kul är ett tomt bibliotek?) och jag började fundera på om Second Life var ngt för folkbiblioteken öht. Jag är fortfarande tveksam.
Men, jag är övertygad om att det är bra för biblioteken om deras personal finns i virtuella världar (det finns fler) och att de använder sig av ny teknik på sitt jobb och sin fritid, och att de vågar testa sig fram till vilka verktyg som kan fungera bäst i oloika situationer.
Jag tror att virtuella lärpattformar är något för folkbildningen. Och det är det perspektivet som borde vara intressant för folkbiblioteken, snarare än att exponera sina digitala mediesamlingar. Men det kan visa sig att jag kan ha fel.]

Keynote speaker #2, Angele Guiliano, berättade utifrån sin stora erfarenhet kring såväl e-learning som e-teaching och gav oss konkreta tips hur man kan skapa tilltalande digitala lärmiljöer: inte för långa sessioner, avbryt teoretiska moment med mer roliga/praktiska, blanda fortbildning ansikte mot ansikte med digital fortbildning. Tänk på att synkronisera utbytet mellan e-lärare och e-elever, tänk interaktivt: bloggar i stället för loggböcker, gemensama arbetswikis etc. Använd den elektroniska whiteboarden på ett smart sätt så att deltagarna använder dem interaktivt med tex gemensamma SWOT-analyser.

Ett ytterligare moment i workshopen var demonstrationerna av olika lärplattformar. Google köpte ju upp Marratech men det sker ingen utveckling vilket ökat intresset för andra verktyg för e-inlärning och videokonferenser. Så vi fick titta närmare på
AdobeConnect Pro
Dimdim

WizIQ
Några verkade nog så komplicerade mer än andra, men de fungerade hyfsat bra ändå.

Till sist fick vi fundera på vad vi skulle göra med kunskaperna vi fått i en veckas, månads och årsperspektiv. Mina ambitioner blev:
1 vecka: ge Second Life en andra chans
1 månad: få en fokusgrupp att använda AdobeConnect
1 år: implementera olika digitala lärplattformar för länsbibliotekst olika målgrupper

Fråga mig om ett år om jag lyckades.