teckenspråk

Om Litteraturutredningen

Tillsammans med med mina medarbetare har jag formulerat det förslag till yttrande för Litteraturutredningens betänkande som Örebro läns landstings Nämnd för tillväxt, kultur och bildning antog igår.

Sammanfattningsvis håller vi med om mycket i utredningen. Det behövs säkerligen ett nationell läslyft. Men för att lyftet ska ha bärkraft måste staten våga tillföra helt nya pengar. Utredningen föreslår att samma medel ska skyfflas runt i systemet.

Vi saknar dock en del och har lite avvikande uppfattningar om annat.

  • En problematiserad definition av begreppen ”litteratur” och ”läsning”
    Även om den litteratur och den läsning som beskrivs i betänkandet utgår från ett normativt synsätt som säkert omfattar 95% av allmänhetens läsart, dvs läsning av text på svartskrift. så innebär det att läsning på andra sätt, t ex för personer med funktionsnedsättning eller teckenspråkiga glöms bort.  Likadant är det med litteraturbegreppet som verkar kopplat till en normativ definition av litteratur, det vill säga ”förlagsutgiven, redigerad pappersbok”.
    I kulturrådets utgivningsstöd till litteratur ger KUR emellanåt stöd till medier av mer experimentell karaktär som helt kan sakna text men som för den delen kan avläsas, tolkas och begripas, i vilken mån denna typ av litteratur är den som avses när betänkandet beskriver läsning oklart.
IMAG0190

Wikiland – fick litteraturstöd från KUR – är ett exempel på litteratur där läsarten bygger på tolkningen av bilderna i tabloidtidningsformatet i pappkartongen. Experimentellt? Ja! Möjligt att läsa? Det beror på vad man menar med ”läsa”

  • Läslyftet
    Även här har vi knyckt en del idéer från SLB:
    Folkbiblioteken ska vara nav för varje kommuns läsfrämjande arbete.
    Bidragen till bokhandeln gör större nytta på folkbiblioteken menar vi, med argumentet att bibliotek finns i varje kommun, medan bokhandlare numer knappast finns utanför de större orterna.
    Även andra yrkesgrupper än lärare behöver ökade kunskaper i litteraturförmedling. Vi menar att t ex personal inom olika vårdformer – allt från äldrevård och omsorg till kriminalvård – bör ges möjlighet till kompetensutveckling kring litteratur och läsande, för att inte tala om blivande bibliotekarier!
  • Sex läsprojekt är fler än fem kulturbyråkrater
    17 mkr till Samverkansmodellen
    För de små kommunerna betyder inköpsstödet mycket, men vi ser också att regional samordning behövs för att metodutveckling ska kunna ske. Det viktiga är att stödet inte används till att skapa nya byråkrater på regional nivå, utan att det ska finnas så nära målgrupperna som möjligt.
    16 mkr till Nationell samordning
    När det gäller de 16 mkr som ska gå till Kulturrådet menar vi att sex nationella läsprojekt med regional förankring är mer än fem kulturbyråkrater, om ni förstår vad jag menar.
  • SKL och e-böckerna
    Här noterar vi att utredningen missat att SKL inte bara borde förhandla för folkbibliotekens räkning utan rimligen även för skolbiblioteken.
  • Teckenspråket
    Här är den stora missen som jag skrivit om tidigare här. Missen har uppmärksammats i media: SR Örebro var först ut med nyheten, sen snappades nyheten upp av TT som spred den vidare till ett stort antal dagstidningar och TV:s Nyhetstecken. Mer är utlovat till BBL nr 3!
  • Litteraturen som konstart
    Argumenteringen har vi lånat från Föreningen Sveriges Länsbibliotekariers yttrande: Litteratur som konst, som viktig i kraft av en konstform bland andra framgår inte i utredningen. Det ligger en fara i att reducera litteraturen till en hjälpgumma åt andra verksamheter, litteratur är viktig i sig själv.
Kanske inte riktigt exempel på litteraturen som konstform, men det här är bokryggspoesi när den är som bäst.

Kanske inte riktigt exempel på litteraturen som konstform, men det här är bokryggspoesi när den är som bäst.

Böcker på teckenspråk? Inte i Litteraturutredningen!

 

Fork by David Blane via Flickr

Tecknet för gaffel av David Blane via Flickr

Jag gjorde en sökning på ordet teckenspråk i Litteraturutredningen. Jag hittade ordet en (1) gång på sidan 228! I forskningsantologin Läsarens marknad, marknadens läsare – nämns teckenspråk inte alls.

Eftersom Länsbiblioteket i Örebro län är en av remissinstanserna bad vi en av landets ledande experter på folkbibliotek och teckenspråk, Helena Söderlund, titta närmare på utredningen för vår räkning. Helena var under en period på 00-talet projektledare för ”Resursbibliotek för döva” som vi bedrev.

Helenas slutsatser:

  • I samband med att en beskrivning gjorts av hur  litteratur på de fem nationella minoritetsspråken utges och distribueras, borde även situationen för teckenspråkiga nämnts.  I Språklagen (SFS 2009:600) är teckenspråket nämligen helt jämställt med Sveriges fem minoritetsspråk. Därför är det anmärkningsvärt att teckenspråk inte ens nämns i Litteraturutredningen.  §9 Språklagen säger att ”Det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja det svenska teckenspråket.” vilket är exakt samma ordalydelse som i §8 som gäller de svenska minoritetsspråken.
  • Betänkandet Teckenspråk och teckenspråkiga : översyn av teckenspråkets ställning (SOU 2006:54) kom 2006. Utredningen föreslog redan då att TPB (nuvarande MTM) borde ha ansvar även för teckenspråkig litteratur och att medel borde ges till översättning av teckenspråkig litteratur. Förslaget var att 7 miljoner skulle anslås till detta – 2 milj till biblioteksverksamhet och 5 milj till produktion. Väldigt lite har hänt.
  • Örebro kommun har i samarbete med MTM och Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) arbetat med tillgängliggörande av barnböcker på teckenspråk. Det borde ha uppmärksammats i litteraturutredningen.
  • På ett enda ställe i utredningen är begreppet ”teckenspråk” nämnt. Under rubriken ”Utgivning och försäljning” av e-böcker kan man läsa: ”De få bilderböcker som kommit ut är mestadels böcker på teckenspråk.” Det finns ingen källhänvisning. En stark misstanke är dock att detta är ett missförstånd och egentligen handlar om Teckenförlagets små pekböcker på svenska men med teckenstöd – alltså Tecken som alternativ kompletterande kommunikation (TAKK). Teckenförlaget har i flera år gett ut sina pekböcker som e-böcker. Misstanken stärks av följande mening: ”Det ligger dock nära till hands att anta att det i dessa produktioner även finns stor potential att utveckla själva formatet i multimedial riktning.” Hade man menat de teckenspråkiga böcker som i dag finns så är de ju redan multimediala!
  • I förordningen (2010:1058) om statsbidrag till utgivning av litteratur, kulturtidskrifter och läsfrämjande insatser finns den definition på vilken typ av litteratur som kan få bidrag: ”Litteratur på originalspråk eller i översättning till svenska eller någon av de nationella minoritetsspråken.” Här borde teckenspråk läggas till.
  • De flesta böcker på teckenspråk som hittills getts ut har främst varit översatta barnböcker. De flesta har getts ut av Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM)  eller med produktionsstöd från dem. Dock är SPSM  ett läromedelsförlag och ska idag enbart ge bidrag till läromedel. Det betyder att det inte finns något självklart stöd till utgivning av litteratur på teckenspråk.
  • Under rubriken ”Särskilt stöd till litteratur på andra språk än svenska” räknar man upp alla fem nationella minoritetsspråken samt andra språk än svenska. Även här ska teckenspråk särskilt nämnas, i anslutning till minoritetsspråken, eftersom det inte för alla är självklart att de tillhör gruppen ”andra språk än svenska”.
  • Som döv, gravt hörselskadad eller dövblind är det viktigt att kunna ta del av och uttrycka sig på skriven svenska (för dövblinda på punktskrift). Men det räcker inte med det. Hur duktig man än är på att läsa och skriva svenska är man i många sammanhang beroende av att följa samtal, tal, föreläsningar etc på teckenspråk via tolk. Därför behöver man också få möjlighet att utveckla sitt teckenspråk för att kunna följa med t ex tolkade föreläsningar på högskoleutbildningar.
    En regelbunden och stöttad utgivning av skönlitteratur på teckenspråk är därför nödvändigt för att få möjlighet att också utveckla sitt teckenspråk. Kunskapen om detta bör också ingå i ”Ett läslyft för Sverige”.
  • ”Vidare är det viktigt att uppmärksamma de förutsättningar som gäller för barn och ungdomar med funktionshinder som dyslexi.” Här ska givetvis tilläggas att döva och gravt hörselskadade liksom personer med dövblindhet också bör uppmärksammas.

Smart handske för kommunikation mellan teckenspråkiga och hörande

Det finns många teckenspråkiga i Örebro kommun. Kommunen vill gärna kalla sig landets teckenspråkiga huvudstad. För ett antal år sen bedrev vi på länsbiblioteket projektet Resursbiblioteket för döva. Den satsningen är numer en del av MTM:s verksamhetsansvar. I vilket fall, intresserar vi oss fortfarande för frågor som berör teckenspråkets ställning i landet. Vi kan t ex konstatera att böcker på teckenspråk knappast nämns i Litteraturutredningen samtidigt som vi vet att det finns ett stort behov av en bokutgivning av böcker på teckenspråk i landet.

Hur som helst, ukrainska forskare har tagit fram en smart handske för kommunikation mellan teckenspråkig och hörande. Det enda tillbehöret, förutom handsken, är en mobiltelefon.

Ladda ner böcker på teckenspråk

TPB (nej, inte det TPB utan det andra) har utökat sin service. Nu kan bibliotek ladda ned teckenspråkig litteratur från deras katalog. De startar med ett femtiotal böcker, framför allt barn- och ungdomsböcker. Flera är på väg. De teckenspråkiga böckerna är i dvd-format och har producerats av Specialpedagogiska skolmyndigheten.

Vad är en e-bok?

Jag var bergsäker på vad en e-bok är ända tills Helena Söderlund på Resursbiblioteket för döva, visade på Specialpedagogiska skolmyndighetens webbplats om e-böcker och deras faktablad (pdf). Eftersom det är en (skol)myndighet som definierat och inte bok- och biblioteksbranchen så kan  man anta att definitonerna har viss höjd.
Det finns:

  • E-bok med text, dvs e-bok bestående av textfiler
  • E-ljudbok, dvs e-bok bestående huvudsakligen av ljudfiler
  • E-bok med text och ljud, dvs e-bok bestående av textfiler och ljudfiler
  • E-bok med text, ljud och film dvs e-bok bestående av textfiler och ljudfiler samt filmfiler
  • E-bok med text och film, dvs e-bok bestående av textfiler och filmfiler

Enligt Helena saknas begreppet för den vanligaste teckenspråksboken, nämligen E-bok med film (utan vare sig text eller ljud).