I sin kandidatuppsats från Linnéuniversitetet – Folkbiblioteket och nyanlända – vill Leila Hellström undersöka hur folkbibliotekarier arbetar med nyanlända i sin dagliga verksamhet och hur de ser på sin roll i integrationsprocessen. Resultatet visar bland annat att de intervjuade respondenterna upplever en otillräcklighet i deras roll i integrationsprocessen för de nyanlända. Bibliotekspersonalen vill göra mer för de nyanlända än vad de hinner. Bristen på tid, personal och språkkompetens upplevs som hinder för en utökad och förbättrad mångspråksverksamhet. De intervjuade vill utveckla och arbeta mer med programverksamhet, läsfrämjande
aktiviteter genom lättlästa bokcirklar, samverkan mellan interna och externa aktörer samt uppsökande verksamhet. Integrationsarbete bör integreras hos all bibliotekspersonal och som bör diskuteras i personalgruppen.
I en annan uppsats från Linnéuniversitetet undersöker Jonna Knutsson språkcaféer på folkbibliotek som platser för möten, integration och lärande. Författaren har intervjuat deltagare i språkcaféer om hur de upplever dessa.
Enligt författaren utgör språkcaféer en plattform för både muntlig språkträning och samhällelig informationsförmedling. De har förstärkt de intervjuades språkliga självförtroende och bidrog till språkutvecklingen genom att fungera som en informell och tillåtande plattform för muntlig språkträning.
Språkcaféet gav även deltagarna möjligheter att utöka sina samhälleliga kunskaper. Genom språkcaféernas funktion som mötesplats, gynnades respondenternas utveckling av sociala broar främst mellan deltagarna och till biblioteket som institution. Detta bidrog till att stödja respondenternas etablerings- och integrationsprocesser. De tvärkulturella möten som genererades på språkcaféerna kan ha gynnat andra typer av integration, genom att underminera stereotyper och fördomar. Men om fler cirkelledare, eller fler ”svenska” besökare, hade deltagit hade ett större
tvärkulturellt och integrationsgynnande utbyte kunnat ta plats.
Enligt författaren brast språkcaféformen till viss del, utifrån de intervjuades önskan att få mer kontakt med andra svenskar. Aktiviteter som ”låna en svensk” kan därför vara ett bra komplement till språkcaféer i att stödja
nyanlända och deras behov av plattformar för språkligt och samhälleligt lärande.