sociala medier

Ny avhandling om sociala medier och folkbiblioteken (SF)

Maria Kronqvist-Berg är en biblioteksforskare vid Åbo Akademi som precis släppt sin doktorsavhandling, Social Media and Public Libraries : Exploring Information Activities of Library Professionals and Users.

Avhandlingen studerar samspelet mellan folkbibliotek, sociala medier och bibliotekens  användare med fokus på informationsaktiviteter. Maria Kronqvist intresserar sig för hur bibliotekspersonal och användare uppfattar samspelet mellan biblioteken och sociala medier och hur agerar. Allt ur ett finskt perspektiv.

”En integrerad analys av resultaten fördjupar förståelsen kring decentrala delar som ingår i den kontext sociala medier och allmänna bibliotek bildar tillsammans. Dessa är interaktivitet, informationsaktiviteter, perceptioner och intressenter. I denna kontext kunde sju informationsaktiviteter urskönjas: läsa, söka, skapa, kommunicera, informera, förmedla och medverka.”

Tips och trender om sociala media på akademiska bibliotek

Sammanslutningen för amerikanska högskole- och forskningsbibliotek, ACRL, har släppt en uppdaterad trend- och tipsrapport om de akademiska bibliotekens närvaro på sociala medier. Trendrapporten beskriver en rad olika webbverktyg och visar hur olika universitetsbibliotek använder dem. De noterar att skillnaden mellan privat och jobb kan vara problematisk när det gäller vissa sociala medier. Medan Twitter tillåter användaren att ha flera konton för såväl privat som jobbrelaterat bruk for är det mer problematiskt med Facebook där jobb och privat inte alltid går att separera. En hyfsat aktuell och relevant litteraturlista avslutar för den som vill fördjupa sig.
Rapporten borde vara relevant för fler bibliotekstyper.

Ladda ner rapporten här.

Bibliotekens Facebook-sidor snarare marknadsföring än dialog

Anna-Karin Enqvist Jonsson har i sin B/I-magisteruppsats Biblioteket på Facebook gjort en  studie av hur svensk bibliotek använder sig av Facebook. Hon har undersökt såväl akademiska bibliotek som folkbibliotek

Syftet med hennes studie har varit att undersöka hur svenska bibliotek använder Facebook. Det hon kommer fram till är att folkbibliotek är mer aktiva i sin publicering av Facebookinlägg än akademiska bibliotek. De bibliotek som har en skriftlig policy för användning av Facebook eller sociala medier är mer aktiva än de som inte har någon sådan policy.
Hon ser ett samband mellan Facebook-aktivitet och antal personer som gillar bibliotekens Facebooksidor.

Dock skiljer sig användningen mellan folkbiblioteken och de akademiska biblioteken. Folkbiblioteken publicerar fler länkar och mer information om evenemang, boktips och medietips än de akademiska biblioteken.  De akademiska biblioteken fokuserar mer på information om digitala resurser, forskningsresultat och platsannonser.

Enligt författaren är den vanligaste anledningen som biblioteken uppger till att de använder Facebook, att de vill skapa dialog med användarna. Författaren kan dock konstatera att kommunikationen på Facebooksidorna  består mest av envägskommunikation. Mycket till interaktion och dialog handlar det inte om i praktiken. En slutsats hon gör är att ”Facebook används mer som ett verktyg för marknadsföring av framförallt evenemang än som ett verktyg för att föra dialog med användarna”. (Min kursiv)

En tendens som författaren ser  är att på de Facebook-sidor där bibliotekarierna snabbt kommenterar och besvarar inlägg och är lite mer personlig eller avslappnad i tonen är även användarna mer aktiva och diskuterar oftare saker med bibliotekarien.
Min slutsats är att om biblioteken ska ta sin plats på sociala medier på allvar och på ett trovärdigt sätt, så måste det avsättas tid för det. Det är samma grundläggande biblioteksarbete (boktips, lästips, stöd att hitta information och söka kunskaper) och samma kompetenser som behövs som i arbetet på det fysiska biblioteket. Att uppdatera Facebook-sidan är inget man ska göra efter det att alla återlämnade böcker är uppställda i rätt ordning på hyllan. Det ska göras planerat, dvs resurssatt och med rätt information till rätt målgrupp i rätt tid.

Besöksstatisktik och sociala medier

Många kulturinstitutioner som publicerar sig på sociala nätverksplatser har väldigt få verktyg för att analysera och utvärdera hur många besökare man har och hur de använder webbplatserna.ThinkUp är ett verktyg för den som vill få fram mer intressanta siffror än följare på Twitter eller fans på Facebook.Begränsning: man måste ladda ner programmet och installera på en webbserver.

Vodpod-video är inte längre tillgängliga.

Gästbloggare: Hanna Carlsson

Varför man kan dra paralleller mellan ett svenskt folkbibliotek och Matrix-trilogin

Som doktorand i Biblioteks- och informationsvetenskap är det roligt att se forskningen om sociala medier, deltagarkulturer och bibliotek äntligen börjar ta fart. I slutet av augusti i år hölls den allra första Information-Science-and-Social-Media-konferensen på Åbo akademi i Finland. ISSOME är en forskningskonferens med brett fokus. Årets upplaga behandlade allt från dejtingsajter till kommunala policyer för sociala medier. Biblioteksforskningen var representerad med en egen session där bl. a. jag och de danska B&I-forskarna Lennart Björneborn och Leif Kajberg deltog. Ett gemensamt tema för våra presentationer var deltagarkulturer och deras konsekvenser för biblioteken och deras verksamhet, något som också diskuterades flitigt på det doktorandforum som föregick konferensen.

Den doktorsavhandling som jag arbetar med har deltagarkulturer och bibliotek i fokus. I min forskning intresserar jag mig för folkbibliotekens användning av sociala medier, främst för vilka konsekvenser användningen får för det dagliga arbetet på ett folkbibliotek – hur det utförs, av vem, vilka kompetenser som krävs etc. Idén till projektet föddes när jag 2006, som nyutexaminerad bibliotekarie, sveptes med i den 2.0-eufori som då drabbat stora delar av bibliotekssverige. Idéerna, visionerna och förhoppningarna på vad denna förändringsmodell skulle kunna åstadkomma var många och de sociala medierna (som då ännu inte kallades sociala medier) tillskrevs nästan mytiska egenskaper. Eftersom diskussionerna vid den tiden främst rörde sig på en metanivå började jag fundera över vad som skulle hända när denna metaberättelse började omsättas i praktiken. Då jag började doktorera ett par år senare tog jag chansen att fördjupa mig i den frågan. Jag har faktiskt gjort en riktig djupdykning och valt att följa endast ett folkbiblioteks arbete med sociala medier under en riktigt lång period. Det har varit otroligt givande och intressant.

Vad är det då jag har sett i min undersökning? Jag har sett bibliotekarier som är grymma på att producera filmer och redigera bildmaterial, som intervjuar alltifrån författare till fotbollsstjärnor och som har övergett de gamla inköpsmötena för redaktionsmöten, under vilka webbinnehåll och tjänster får lika mycket utrymme som böcker och litteratur. Som bibliotekarie blir jag inspirerad, som forskare tänker jag ”det här är jätteintressant! Hur kan jag analysera och förstå denna förändring?”

En teoretiker som har hjälpt mig detta är medieforskaren Henry Jenkins (kolla in hans blogg här). Jenkins har studerat det samtida medielandskapets förutsättningar, bl. a. i relation till framväxten av olika deltagarkulturer. Han beskriver dagens medieanvändning och produktion som en konvergenskultur där nya och gamla medier möts, samspelar och krockar. Med bl. a. Matrix-trilogin som exempel redogör Jenkins för hur berättelser i en konvergenskultur, alltid förmedlas genom många olika kanaler – film, böcker, spel, sociala medier etc. Beroende på mediets specifika förutsättningar förstärks eller utvecklas en viss del av berättelsen. Även hur möjligheterna för interaktion och deltagande gestaltar sig skiljer sig åt.

Vad har då Matrix-trilogin med folkbibliotek att göra? Mer än man kan tro. Om man tänker på folkbiblioteket på samma sätt som på en berättelse kan den konvergenskultur som Matrix är ett exempel på, faktiskt ha ganska mycket med folkbibliotek och deras användning av sociala medier att göra. Det folkbibliotek som jag har studerat finns tillgängligt i en massa olika kanaler – gamla som nya, analoga som digitala – som möts, samspelar och krockar. Precis som Matrix-trilogin kan bibliotekets verksamhet också ses som en sammanhållen berättelse som accentueras, förmedlas och interageras med på olika sätt beroende på medium. Vad detta ställer för krav på verksamheten och på bibliotekets anställda har jag bara precis börjat fundera över, klart är att de aktiviteter jag beskriver ovan kan ses som en anpassning till dessa omständigheter. När avhandlingen är klar, om ett och ett halvt år eller så, hoppas jag kunna säga mer. I nuläget nöjer jag mig med att kunna dra paralleller mellan svensk folkbiblioteksverksamhet och Matrix-trilogin – det tror jag att jag är ganska ensam om.

Hanna Carlsson

Doktorand och lärare i Biblioteks- och informationsvetenskap på avdelningen för ABM, Lunds universitet.

Hanna.carlsson@kultur.lu.se

@hamoch

Om relationsskapande på bibliotek via sociala medier

Louise Andersson konstaterar i sin B/I-magisteruppsats ”Det gäller att hänga på”- en studie om marknadsföring av folkbibliotek via sociala medier att ett bra sätt att marknadsföra biblioteken på är att använda sig mer av internet och de sociala medierna.

Författaren har identifierat sex olika syften till att biblioteken använder sig av sociala medier:

  • Biblioteken använder sociala medier för att marknadsföra sitt utbud.
  • Biblioteken använder sociala medier för att skapa en dialog med användarna, att den dialogen sedan kan medföra till mer kommunikation med användarna och bli mer relationsskapande.
  • Det går att skapa relationer över nätet, eller att bygga på fysiska relationer som redan finns mellan biblioteket och dess användare.
  • Biblioteket använder sociala medier för att nå användarna där de befinner sig, att användarna inte ska behöva besöka det  fysiska biblioteket utan kan nå biblioteket ifrån sitt hem över nätet.
  • Biblioteket använder sociala medier för att visa upp bibliotekariernas kompetens.
  • Bibliotekens image utökas.

Till slutsatserna: ”Biblioteken har allt mer börjat förstå betydelsen av att marknadsföra. Informanterna anser att marknadsföring via sociala medier är ett bra sätt att nå ut till användarna och tycker att det är ett roligt och spännande sätt att arbeta med marknadsföring. Det blir en större öppenhet mellan användarna och biblioteket, och det gör att användarna får en större chans att själva påverka vad det är som ska marknadsföras.”

”Personalen måste känna sig trygga i att använda sociala medier, veta vilket syfte som biblioteket har för de sociala medierna och hur de ska möta användarna för att känna sig positiva till det.”

 

Om bokbloggar och läsecirklar

Två intressanta magisteruppsatser från B/I-utbildningarna har kommit som handlar om folkbibliotekens läsfrämjande uppdrag:

1) Bloggarens val

Camilla Andersson och Agneta Holmgren gör en studie av lästips på bloggar: Bloggarens val

Följande bok- och biblioteksbloggar analyseras
Bokbloggen
Bokhora
Boktoka
En annan sida
Pocketblogg.se

Bibliotekstipset
Boksynt
Den sköna bloggen
Högsbo & Hisingens biblioteks blogg
Järfälla folkbibliotek Bloggen

Det finns snligt författarna tre perspektiv på bokbloggandet

  • Den sociala aktivismen som betonar vikten att nå ut till dem som inte själva kan eller vill ta del av det utbud som erbjuds.
  • Den konservativa responsen går ut på att bloggaren tipsar om det som bloggaren uppfattar som böcker av hög kvalitet.
  • Det populistiska initiativet betonar vikten av att efterfrågan ska bestämma utbudet. Bloggarna presenterar böcker som har höga försäljningssiffror och kan på så sätt öka intresset för sin blogg och därmed få högre besöksiffror.

Från slutsatserna: (Min kursiv)
”I sin funktion har de lästips vi studerat på de utvalda bloggarna flera likheter med den skyltning och förslag på läsning som bibliotekarier traditionellt har producerat för bibliotekets användare.”

”Generellt för bloggarna är att de väljer att skriva om nyutgiven litteratur.”

”Gällande biblioteksbloggarna kan frågan ställas om lästipsen representerar beståndet i biblioteket eller den personliga preferensen.”

”Majoriteten av lästipsen handlar om romaner

”Bloggarna använder sig av kategoriseringar där vissa genrer framgår tydligt: som deckare, Science-Fiction, fantasy. Men det finns också termer som är svåra att tyda. Och det blir problematiskt när ämnesorden inte förklaras.”

Camillas och Agnetas Råd till bloggare

  • Att bloggens upphovsman och skribenter är presenterade; d.v.s. att det tydligt framgår vem som står bakom bloggen och vad de väljer att publicera på bloggen. Här kan biblioteksbloggarna få inspiration av de privata bloggarna.
  • Att måldokument finns med; genom att i måldokumentet visa vad bloggen står för och vad de vill uppnå. Ett föredöme är Högsbo & Hisingens manifest.
  • Att bloggen har anpassningar för funktionshindrade t.ex. inspelade tips och tangentbordsnavigering.
  • Att bloggen har ett kronologiskt arkiv uppdelat på år och månader; vilket alla utom en blogg i vår undersökning hade.
  • Att bloggen har en tydlig pedagogisk struktur; för att hjälpa nya och ovana användare att lätt navigera på bloggen.
  • Att bloggen strukturerar och förklarar sin kategorisering; så att böckerna inte försvinner i alltför många etiketter.
  • Att välja böcker ur ett vidare geografiskt perspektiv – ha ett globalt perspektiv.
  • Att på biblioteksbloggarna uppmuntra till interaktivitet genom ha tävlingar och frågor riktade till bloggens besökare.
  • Att föra fram sitt bibliotek genom att visualisera böckerna, biblioteket och bibliotekarierna genom foton och Youtubeklipp.
  • Att på biblioteksbloggarna använda händelser i omvärlden, på biblioteket eller utanför, för att sätta in bloggens lästips i ett litterärt perspektiv eller i ett större sammanhang.
  • För biblioteksbloggarna tror vi också att kontinuiteten är viktig. Att biblioteken har en handlingsplan som sträcker.

2) Bibliotekariens roll i läsecirkeln

Nadja Bäckljung och Ida Granlund beskriver i sin magisteruppsats Bibliotekariens roll i läsecirkeln hur sju bibliotekarier ger uttryck för sin litteraturförmedlande roll i folkbibliotekens secirklar.

Även här handlar det till stor del om marknadsföring; dels om marknadsföring av bibliotekens läsecirklar själva men också:

  • Marknadsföring av bibliotekets verksamhet och bestånd genom läsecirkelverksamheten.
  • Marknadsföring av bibliotekspersonalens kompetens
  • Marknadsföring gentemot kollegor och ledning.

Hur ger då bibliotekarierna uttryck för en pedagogisk roll i sitt arbete i läsecirkeln?
Författarna ser två läger, en där vikten av att ha läst boken poängteras och en linje där kravfullheten har släppts. Det betonades att läsecirklarna inte var en del av en skola utan uppfattades som något man gjorde för sin egen skull på sin fritid där det inte fanns något prestationskrav.
”Bibliotekarierna som håller i läsecirkeln är en resurs som deltagarna har tillgång till. Det kan också vara en pedagogisk tanke att låta deltagarna känna att de har något att säga till om, att de känner sig delaktiga.”

Hur ger bibliotekarierna uttryck för en marknadsförande roll i sitt arbete med läsecirkeln?
Läsecirkeln blir en ingång in till biblioteket och dess övriga verksamheter. Författarna menar att det inte räcker med marknadsföringen som punktinsats som vid enstaka tillfällen när en ny läscirkel startas. För att visa upp vad biblioteket kan vara och stå för bör läsecirkeln finnas med kontinuerligt på exempelvis bibliotekets hemsida och övrigt informationsmaterial som ett påvisande om vad biblioteket har att erbjuda i stort.

Hur ger bibliotekarierna uttryck för en litteraturkännande roll i sitt arbete med läsecirkeln?
Enligt författarna kan de intervjuade informanterna kan inta alla tre de rollerna: bibliotekarien som pedagog, bibliotekarien som marknadsförare och bibliotekarien som litteraturkännare.

Dock ser man två sysnätt i arbetet med läsecirklar:

  •  Dels att utmärka bibliotekariens egna unika  litterära kompetens.
  • Dels en efterfråganstyrd litteraturförmedling, som mer ville lyfta upp gruppens tycke och smak.

En kommentar från mig:
Undersökningen handlar om bibliotekens egan läsecirklar. Många av informanterna säger att det inte behöver vara en bibliotekarie som håller i läsecirkeln. Och då funderar jag på varför i hela världen biblioteken inte samarbeter mer med folkbildningen om läsecirklar. Nu kommer ni säkert att säga att det gör vi visst det. Och det är ju alldelses förträffligt i så fall. Men ni andra då? Det här är ju ett exempel på vinna/vinna. Biblioteken når ut med sitt busdkap och innehåll, studieförbunden har stor erfarenhet och mångårig kunskap att arrangera den här typen av icke formellt lärande, de har pedagogiska metoder och brinnande cirkelledare och marknadsföringskanaler.
Ta in bibliotekskompetensen i läsecirkeln när den behövs. Gör inte allt jobb själva!

Gästbloggare: Britten Toftarp

Inte utan min Iphone

Jag sällar mig till den skara av mobilanvändare som valt att köpa sin smarta mobil hos ett av fruktföretagen; Apple. Ett både klokt och oklokt val fick jag förstå när jag igår satt på en föreläsning av Anders Steen på Falkenbergsföretaget Katching under rubriken “När kundservice är som bäst”. En mycket bra föreläsning om deras strategi för att lyckas i en tuff mobiltelefonibransch där kunderna är flyktiga och en sekunds väntetid i onlineshoppen vid köpklick kan innebära att kunden drar till nästa onlineshop.

Han berättade att just Iphone i dagsläget fullständigt dominerar den mobila marknaden med 40% av marknaden och hur det ställer till det en del för operatörer och säljare eftersom Iphone (med egna kanaler och butiker) helt kan diktera villkoren i branschen just nu. Något som jag hört fler säljare i olika kedjor sucka över när jag stått och tummat längtansfullt på en fin pianoblank, svart Iphone.

– Men Samsungen eller nya Nokian är egentligen en bättre telefon, har de mumlat för döva öron. Vad hjälper det när den här är så fin, blank och svart, har jag tänkt. Och när sen 4:an kom så hade den ju också fått en hyfsat kamera som kan ta i film HD format.

För mobilen med en bra videofunktion var egentligen det som först lockade mig till ett inköp av en smartphone. Att ha kontoret och studion på fickan var motivet. Det var Iphonen, genom sin smarta byline “skickat från min Iphone”, som först dök upp på FB med hyfsade bilder. Hur kan man missa sånt? Idag ser jag att även Android har lagt till samma byline i statusuppdateringarna, men hjälper det..?

Genom sin stringenta grafiska profil och design, nålsögepolicyn när det gäller appstore, Itunes och kringprodukter så har ju Iphone och Apple lyckats att, i det närmaste bräda, ibland både bättre och billigare märken samt skapa en global sångkör av hippa intressanta marknadsförare och designers som nu även fått alla oss andra på tåget, lite senare, lite mindre hippa, men inte desto mindre frälsta.

 Men nu är jag ju även en google människa sen många år och hade haft ett öga på Android då jag hörde det var en mobil på G och kanske skulle jag gilla en googlesynkad mobil, tänkte jag?

Så då ville jag ju testa av lite och slängde ut frågan på min Facebook: vilken mobil? Snabba svar från hela landet i loggen och många av dem skrev ju förståss “Iphone”. Under några hetsiga timmar talades det Android versus Iphone och dess funktioner och det blev lite som platt sko versus hög klack om du förstår symboliken.

Slutligen kom kommentaren som fällde avgörandet och den kom från Robert, en av de ungdomar jag en gång jobbade för som ungkulturkonsulent i Örebro län.

Men Britten, det är bara folk som inte har Iphone som tycker att de är dåliga.

Där satt den, spiken i kistan! För så var det ju i min FB logg när jag analyserade argumentationen Det var bara de som inte hade en som anförde klagomålen om slutenhet, köldskador och allt annat elände. Här beslöt jag mig direkt för att “go wild” och “kasta lågskorna” för köra på “höga blanka svarta klackar”.

Att det sen var ett äventyr med väntetider och skumma väntelistor som kostade “typ 200” att sätta upp sig på, det är en helt annan historia. Och att jag senare, i soffan hemma, hade fullt sjå att få igång den, få i simkortet och begripa hur jag skulle ringa, det är ännu en historia. (Apple är nog det enda varumärke av tekniska produkter som kan klara sig undan utan en instruktionsbok i lådan tror jag.)

Men att streama, filma, fota, redigera, sampla ljudbilder, följa flygplan över jorden IRL, remotestyra min dator och kolla vilken stjärna som lyser klarast om natten, det är en ren fröjd av enkelhet med min Iphone.

Idag är även jag en nöjd och glad användare, så här långt, och jag har börjat producera enkla små reklamfilmer tillmig och andraföretag, i sann DIY anda. Jag planerar som bäst för en sommarkurs vid minateljé i Morup tillsammans med en dansare. Vi skall ha en experimentell workshop där vi kombinerar dans med mobilfilm för den som vill lära sig både digital produktion och fysisk prestation. Vi letar just nu en härlig plats här på stränderna i Halland och vi jobbar efter principen unplugged-online.

Sensmoralen i detta?
Jag vet inte om det finns nån, men det är ett tidsdokument över hur vår konsumtion går till idag. De val vi gör och dess kulturella grunder. De utmaningar som jag som företagare, i min roll som Kronmakaren/Socialamedierkonsult skall försöka hjälpa mina kunder med: Hur får jag mina kunder så nöjda att de vill bilda min sångkör?

Favoritappar:

Pixelpipe (som överför mina filer högupplöst mellan mobil och dator via min dropbox)

Videodirector för Iphone (hyfsad video redigering direkt i mobilen)

Paypal (ta betalt med mobilen via paypalkontot som jag kan använda ute i fält)

Kronmakaren (min egen första app med kollektioner och survey. (Just nu i gallery som reklam för appar gjorda hos Magmito)

Kronmakarens QR-tagg

Britten Toftarp, hanverkare under namnet Kronmakaren där jag bl.a. medverkat i den jurerade Konstslöjdsalongen på Arkitekturmuseum i Stockholm 2010 samt som leverantör av medeltidaLuciakronaiVäxsjödomkyrka 2010. Nu senast på utställning hos Konsthantverkarna iYstad 2011.

Hantverket kombinerar jag med jobb som sociala medier konsult, inspiratör och utbildare i varumärkestänk för småföretag. Bland mina uppdragsgivare hittar du CRED, Startcentrum, Länsstyrelsen Västra Götaland, Borås Högskola, SingeliSverige, Åkerholmen och Skrattmästaren.