social kompetens | Peter Alsbjers blogg (2007

”Biblioteket måste finnas där användarna är” är en av slutsatserna i Henrik Syléns och Patrik Walls B/I-magisteruppsats Folkbibliotekets plats i den sociala webbmiljön med undertiteln ”En undersökning med fokus på litteraturförmedling och läsfrämjande”.

Författarna har riktat in sig på att diskutera och analysera 2.0-begreppet med speciell tonvikt på ”Bibliotek 2.0” utifrån deltagandet i sociala webbar och i synnerhet på folkbibliotekens litteraturförmedlande arbete.

Sharing, Privacy and Trust
En av källorna för uppsatsen – OCLC-rapporten från 2007 Sharing, Privacy and Trust in Our Networked World – tål att lyftas fram lite extra, eftersom den handlar om attityder till bibliotek och sociala nätverk hos såväl biblioteksansvariga som biblioteksanvändarna.
Rapporten visade på några intressanta saker som författarna till uppsatsen diskuterar närmare:
– Varken användare eller bibliotekschefer såg någon anledning för biblioteken att vara aktiva i de sociala nätverk som fanns vid tiden för rapporten.
– Användarna såg ingen mening med att biblioteken skapade egna sociala webbplatser. (De flesta användarna var varken intresserade av att bidra med innehåll eller vara aktiva i nätverket om biblioteket erbjöd sådana tjänster. Det som var av störst intresse var möjligheten att användarna skulle få meddelanden om nya titlar utifrån sina intresseområden samt möjligheten att delta i virtuella bokcirklar. )
– Eftersom användarna såg sociala nätverk främst som individuella och personliga borde biblioteken i sina strategier föra in ett ökat fokus på att få bibliotekspersonalen mer engagerade i den sociala webbmiljön. Bibliotekets varumärke måste förändras från institutionellt till ett mer personligt. Genom att stimulera och inbjuda till deltagande förändras relationerna mellan användare och bibliotek, och därmed även uppfattningarna om biblioteken som förvaringsplats för pappersböcker.
– En social bibliotekswebb skapas inte genom att enbart förse sina nuvarande webbplatser med sociala tjänster och verktyg. Den sociala webben innebär att öppna dörrarna till skapandet av webben, genom förändrade produktionsstrukturer där användarna är med och skapar innehållet.

Jag har fastnat vid några saker att kommentera:
Dels kan man fundera över orsakerna till attityden till närvaron på sociala webbar hos de ansvariga för biblioteken. Man måste vara medveten om att det handlar om amerikanska bibliotek och att undersökningen gjordes 2007. Jag tror att attityder förändras över tid. Jag är övertygad om att det finns fler biblioteksanställda som t ex bloggar år 2009 än 2007.
Förresten! I januari 2008 skrev John Blyberg en intressant bloggpost ”Library 2.0 Debased” om att Bibliotek 2.0 måste förstås i sitt sammanhang; webb 2.0 utvecklades inte primärt för biblioteken, påminner han oss om:
”How and where we interface with our users … should merit a little more thought then simply thrusting a MySpace page in their face or building a new library in Second Life – a service our users overwhelmingly do not use and, which seems to me, like a creepy post-apocalyptic wasteland. I’ll even turn the tables on myself and admit that I was wrong about local tagging in the OPAC. SOPAC was by-and-large a success, but its use of user-contributed tags is a failure.

Jag tror att Blyberg både har rätt och fel. Jag tror det är oerhört viktigt för biblioteken att testa nya medier och kommunikationssätt och att låta sig misslyckas. Den strategien innefattar en möjlighet för bibliotekspersonalen att vidga sina vyer och att förhålla sig till ny teknik och nya medier. Den innebär att biblioteket stärker sitt varumärke att ligga i den tekniska framkanten. Det är en praktisk lärprocess som påverkar definitionen av ”bibliotek” samtidigt man måste ta lärdom av andra.
Att Blyberg misslyckades (Blyberg är inte vem som helst) med att få folk att tagga ämnesord i OPACen 2007 borde ha fått varningsklockor att ringa på Teknikhuset och Axiell när man utvecklat sina webbportaler.
Det borde ha fått beställarna av Bibliotek 2.0-lösningar på folkbiblioteken att fundera på vad deras brukare verkligen var intresserade av (biblioteket som relationsskapare!) och inte vad man hoppades att de skulle vara intresserade av (skriva recensioner och tagga ämnesord). Och därmed kan man dra slutsatsen att biblioteken kanske hade haft mer att vinna på att aktivt finnas på sociala webbar och skapa förutsättningar för bibliotekstjänster där (på Facebook har t ex Göteborgs Stadsbibliotek över 1 500 fans, majoriteten jobbar faktiskt inte på bibliotek; har man tillgång till OPACens APIer kan man skapa applikationer för olika nätverk som man t ex gjort för danska bibliotek.dk på Facebook), än att köpa dyra färdigskräddade system som inte används.

Bibliotekets plats och funktion i den sociala webbmiljön
Åter till Sylén och Wall och till några av deras slutsatser om folkbiblioteken och de sociala webbarna:

Biblioteken måste finnas där användarna är
Biblioteket bör ha ett tydligt mål med vad man vill uppnå med sin användning av den sociala webben
Den sociala webben är en av flera kanaler och arenor för att bedriva biblioteksverksamhet och litteraturförmedling
Den sociala webben leder till en ökad demokratisering av biblioteket
Den sociala webben är användbar för bibliotekets litteraturförmedlande och läsfrämjande arbete, eftersom den möjliggör dialog och en ökad gemensam kunskap
Det är därför relevant/motiverat att folkbibliotek har en blogg för boktips

Vart tog twitter vägen?
Jag tycker att det är lite synd att författarna inte kommenterat eller analyserat mikrobloggning som socialt verktyg för bibliotek. Jag tror nämligen att Twitter – än så länge – är ett alldeles utmärkt redakap för bibliotek för att skapa intresse för läsning. Det finns några intressanta exempel som man kan följa. Här är tilltalet än mer personligt – helt annorlunda än den statiska portalen eller webbplatsen.
Twitter är också ett intressant exempel på hur 2.0-verktygen förändras och därmed en förskjutning i definitionen av 2.0.
(För min del tror jag nämligen inte på att man kan göra en vettig definition och kalla nästa del i utvecklingen ”webb 3.0”. Däremot kommer allt fler att använda begrepp som ”semantiska webben” och ”mobila webben” parallellt med det interaktiva 2.0-tänkandet.)
För bara något år sedan handlade webb 2.0 om en interkativ tvåvägskommunikation.
2009 handlar 2.0 snarare om kommunikation ”många-till-många”, som t ex twitter.
Samtidigt finns trenden att folk vill använda sig av allt mer individualiserade lösningar som t ex Netvibes och iGoogle. Google Wave kommer att innehålla rubbet. Man kommer att använda sig av semantiska sökmaskiner som kan anpassas efter de egna, individuella behoven, osv.

Bibliotek 2.0? Bibliotekarie 2.0!
Det finns många uppfattningar om vad Bibliotek 2.0 är och vad det inte är. Några presenteras i uppsatsen.
Själv tror jag inte längre att en blogg nödvändigtvis är 2.0, inte heller en biblioteksportal.
2.0 handlar mer om ett förhållningssätt. Ett förhållningssätt som enligt min uppfattning bör finnas bl a hos de som arbetar på folkbiblioteken, men också hos deras uppdragsgivare och användare.
En klok person (jag kommer inte ihåg just nu vem) sa lite provocerande att Bibliotek 2.0 har aldrig funnits – däremot finns ”Bibliotekarie 2.0”!

I vilket fall: uppsatsen fyller delar av det tomrum som finns för att beskriva webb 2.0 för de svenska folkbiblioteken och borde vara av intresse för den som vill ha en bild av hur biblioteken kan förhålla sig till sociala nätverk och de som planerar aktiviteter på sådana.

Susanne Leek och Pernilla Magnusson har skrivit magisteruppsatsen ”… trevlig först och sedan kan man prata om det sakliga…” Det handlar om bemötande på folkbibliotek.

Författarna menar att att social färdighet hos personalen och ”sanningens ögonblick” -dvs den första kontakten mellan kund och personal – måste samverka för att biblioteksbesöket ska bli positivt för besökaren. I uppsatsen vill författarna undersöka om bibliotekspersonalen och besökarna har samsyn på bemötandet eller om det skiljer sig åt.

Några av slutsatserna:

Om bibliotekspersonalen visar att de tycker arbetet är roligt och har en positiv inställning till både arbetet och besökaren upplever besöksinformanterna att bemötandet blir positivt.
Besöksinformanterna säger i undersökningen att det är viktigt att bibliotekspersonalen är villiga att hjälpa dem men att det också kan bli för mycket. En allmän uppfattning bland våra besöksinformanter är att de själva vill ta första steget för att få hjälp”
Om besökaren känner sig bra bemött går han eller hon gärna dit igen. Flera av våra besöksinformanter har så positiva upplevelser av biblioteket att de går till biblioteket utan att ha något egentligt syfte med besöket.”
Besöksinformanterna i denna undersökning anser att bibliotekarierna ska vara professionella på bemötande medan personalinformanterna anser att informationsförsörjning, dvs yrkesmässig kompetens, är deras främsta uppgift”