Regionala perspektiv på samverkan, tillgänglighet och biblioteken som mötesplats

Sara Vedin har i sin kandidatuppsats (”Jag tror inte att man lättvindigt lägger ner bibliotek någonstans” : Regionala perspektiv på samverkan, tillgänglighet och biblioteken som mötesplats i ett förändrat landskap) från Linköpings Universitet intresserat sig för folkbibliotekens förutsättningar och uppdrag ur ett regionalt perspektiv och velat förstå hur dessa utvecklas i ett föränderligt samhälle.

Hon har undersökt fördelar och utmaningar hos bibliotek sett till tre perspektiv som ofta diskuteras inom samhällsplanering: samverkan, tillgänglighet och mötesplatser. I undersökningen har tjänstepersoner från sex regionbibliotek (Kronoberg/Blekinge, Kalmar, Dalarna, Jämtland Härjedalen, Västerbotten och Skåne) intervjuats. Resultatet visar att

• bibliotek i både mindre och större kommuner har utmaningar även om de kan se lite olika ut,
• nedläggningar inte alltid är av ondo,
• tillgänglighet kan sträcka sig bortom det fysiska och att nya grupper söker sig till biblioteken, vilket ökar betydelsen av mötesplatser.
• att politiska förändringar kan leda till att det uppstår konflikter mellan den politiska viljan och lagstiftning.

Om regional biblioteksverksamhet

Ja, vad gör dom inom den regionala biblioteksverksamheten? Egentligen?

Det korta svaret: genomföra och planera möten, läsning, skrivande och omvärldsbevakning. Allt enligt en studie beställd av Regionbibliotek Uppsala. Det är BHS-forskaren Ola Pilerot som studerat vardagsarbetet inom de biblioteksverksamheter som styrs av § 11 bibliotekslagen, de som ibland kallas regionbibliotek. Studien heter ”Arbete i regional biblioteksverksamhet.”.

De forskningsfrågor som studien vill ge svar på handlar om vad en medarbetare på ett regionbibliotek ägnar sig åt, vilka kompetenser som är väsentliga för att uträtta arbetet, hur arbetet struktureras och formas och i vilken utsträckning den enskilde medarbetaren själv kan forma sitt arbete.

Så, vad innebär det att jobba med regional biblioteksutveckling? Jo, arbetet ”utgörs av en intrikat konstellation av möten, läsning, skrivande och omvärldsbevakning i kombination med kunskapsorganisation, rapportering och praktiskt fixande. Utifrån idén om att deltagarnas arbete kan beskrivas som mer eller mindre synligt och som något som gradvis skiftar position mellan för- och bakgrund, kan konstateras att en lång rad vardagliga sysslor, som att exempelvis mejla, skriva och administrera, tenderar att utgöra ett nära nog osynligt men kontinuerligt pågående bakgrundsarbete.”

Verksamheten ”genomsyras av allehanda dokument, men även andra aktörer, som kräver uppmärksamhet. Lagar, konventioner, planer och riktlinjer fungerar både som stöd och struktur för arbetet och som intrikata konstellationer som, ibland med möda, måste navigeras. Mödosamt är det i synnerhet då intressen som uttrycks genom dokumenten inte är fullt ut förenliga. Här ska också framhållas det centrala inslag i arbetet som utgörs av omvärldsbevakning. Utöver att strukturera arbetet, tenderar omvärldsbevakningen att även utgöra en reproducerande kraft som genomsyrar regional biblioteksutveckling i Sverige.”

 

SKL om regional biblioteksverksamhet

SKL presenterar i en ny rapport – Regional biblioteksverksamhet : En del av det regionala uppdraget och som stöd för kommunerna –  den regionala biblioteksverksamheten och hur den har förändrats utifrån förändringarna i bibliotekslagen och som del av kultursamverkansmodellen.

Med sitt uppdrag att främja samarbete, verksamhetsutveckling och kvalitet för folkbiblioteken spelar de regionala biblioteksverksamheterna en viktig roll.  SKLs  rapport är tänkt att bidra till en större kunskap, både med en utgångspunkt i regionala biblioteks- och kulturplaner och genom intervjuer med kommunala och regionala företrädare. SKLs förhoppning är att rapporten lyckas förmedla en aktuell och nyanserad verklighetsbild av den regionala biblioteksverksamheten.
Ambitionen är också att rapporten ger en fördjupad förståelse av värdet med ett fortsatt lokalt och regionalt ansvar och inflytande över biblioteksverksamheten, inom ramen för Sveriges decentraliserade samhällsorganisation med en stark kommunal självstyrelse. Rapporten är också ett viktigt inspel till den nationella biblioteksstrategin som behöver balansera väl mellan statens, regionens och kommunens ansvar. Framförallt vill vi att rapporten ska stimulera till ett konstruktivt idéutbyte om hur den regionala biblioteksverksamhetens potential inom det allmänna biblioteksväsendet bäst ska kunna tas till vara.

Till rapportens slutsatser:

• Den regionala biblioteksverksamheten ger ett verksamt stöd till de kommunala folkbiblioteken
• Den regionala biblioteksverksamhetens arbetsformer bidrar till överblick och kunskap om de kommunala folkbibliotekens utvecklingsbehov
• Den regionala biblioteksverksamheten behöver ingå i ett regionalt sammanhang
• Den regionala biblioteksverksamheten bidrar till regional kultur, utveckling och hälsa
• Kommunal samverkan kring medieförsörjning och angränsande frågor underlättar utvecklingen av den regionala biblioteksverksamhetens strategiska roll
• Bibliotekslagens karaktär av ramlag begränsar inte den regionala (eller kommunala) biblioteksverksamhetens möjligheter att utforma sin verksamhet

Litteratur, författare och regional biblioteksverksamhet

I en söndagskrönika på sajten Boktugg skriver Skrivarpoddens Kerstin Önnebo om författares behov av kollegor. Men också vad de regionala biblioteksverksamheterna kan ha för stödjande roll inom litteraturområdet som del av den så kallade kultursamverkansmodellen.

”I höstas fick jag möjlighet att närvara vid en konferens om litteraturen i de regionala kulturplanerna, för alla som jobbar regionalt med litteraturfrämjande. Deltagarna diskuterade sitt uppdrag som handlar om att stärka litteraturens ställning genom att öka intresset för skrivande och litteraturen som konstform. Alltså att på olika sätt stödja verksamma personer i det litterära systemet, men också skapa bättre förutsättningar för fler att upptäcka och utveckla skrivande. Några projekt presenterades såsom mentorprogram mellan etablerade författare och debutanter och sommarferiepraktik i form av skrivutbildningar för ungdomar. Där jag bor bygger regionbiblioteket ett författarnätverk där man får möjlighet att utveckla kollegiala relationer till andra skrivande personer i sin region. Förutom att stötta varandra i skrivprocessen är det också en bra kontext att diskutera yrkets förutsättningar.”

Mer på samma tema:
”On writing alone and with the help of friends” Writer Chelsea Hodson on keeping your work close to you, the different ways writing can be a way to document your own experiences, and how other people can support your process.

MYKA: Ny rapport om regionala kulturkonsulenter

Myndigheten för kulturanalys har släppt sin rapport om regional konsulentverksamhet Kulturarbetare eller byråkrat

De regionala kulturkonsulenternas roll har förändrats så att de allt mer fungerar som handläggare inom den regionala kulturförvaltningen. Skillnaderna mellan konsulenter i olika regioner har ökat. En orsak till utvecklingen är att regionerna har fått större inflytande över konsulenterna. Det visar en ny rapport som Myndigheten för kulturanalys publicerar idag.

Regionala kulturkonsulenter utgör sedan lång tid tillbaka en viktig del av de offentliga insatserna för att stärka kulturlivet i Sveriges regioner. I rapporten visar Myndigheten för kulturanalys att inriktningen för konsulenterna har förändrats så att de idag i högre grad utgör en integrerad del av den regionala kulturförvaltningens strategiska arbete och i lägre grad genomför operativ verksamhet som direkt riktar sig till konstnärer och allmänheten.

Sedan kultursamverkansmodellen infördes har regionernas inflytande över kulturkonsulenterna ökat, vilket bidragit till att skillnaderna mellan konsulenter i olika regioner har ökat. Konsulenterna lägger idag större fokus på utvecklingen i den egna regionen medan kopplingen till enskilda konstområden har minskat.

– Studien visar att nationellt utbyte mellan konsulenter inom samma kulturområde är viktigt för att utveckla bibehålla kvaliteten i konsulentverksamheterna. Detta utbyte behöver stöttas tydligare från både nationell och regional nivå, säger Love Ander, utredare vid Myndigheten för kulturanalys.

Rapporten landar i fyra huvudsakliga slutsatser:

• Konsulentrollen närmar sig handläggarrollen
• De regionala variationerna har ökat
• Det nationella utbytet har minskat
• Styrningen av konsulenterna är otydlig

Framtida inriktning och utvecklingsmöjligheter för kultursamverkansmodellen

Kulturdepartementets analys av kultursamverkansmodellen  Kultursamverkan för ett Sverige som håller ihop – Framtida inriktning och utvecklingsmöjligheter för kultursamverkansmodellen, har precis kommit. Intressant läsning för de som är intresserade av regional biblioteksverksamhet (Min kursiv):

Särskilt om regional biblioteksverksamhet
Läs- och litteraturfrämjande verksamhet ingår sedan 2015 tillsammans med den regionala biblioteksverksamheten som ett ändamål inom kultursamverkansmodellen. Kulturutskottet pekar i sin uppföljning på att biblioteksverksamhet måste förhålla sig till bibliotekslagen (2013:801) som delvis pekar i motsatt riktning mot kultursamverkansmodellens decentraliseringstankar och möjlighet till regional variation. Bibliotekslagen betonar i stället vikten av nationell samverkan och samordning av det allmänna biblioteksväsendet.
Svensk biblioteksförening har också uppmärksammat frågan i sin rapport Den osynliga handen – regionbiblioteken i modellen från 2016.
Bedömningen är att kombinationen av en decentraliserad medelsfördelning, som kultursamverkansmodellen är ett exempel på, och lagreglering på vissa avgränsade men centrala områden skapar en rimlig avvägning mellan olika intressen. Regeringen har uppdragit åt Kungl. biblioteket att lämna förslag till en nationell biblioteksstrategi för att främja samverkan och kvalitetsutveckling inom det allmänna biblioteksväsendet (dnr Ku2014/01693/KI och Ku2015/00747/KI). Syftet är att det ska finnas en biblioteksverksamhet av hög kvalitet i hela landet som uppfyller de krav som ställs i bibliotekslagen. Kungl. biblioteket ska lämna en fördjupad delredovisning av uppdraget med förslag till en nationell biblioteksstrategi senast den 1 oktober 2017. En slutredovisning ska lämnas senast den 1 mars 2019. Mot bakgrund av uppdraget till Kungl. biblioteket finns det anledning att avvakta myndighetens redovisning, för att därefter kunna bedöma konsekvenserna för den regionala biblioteksverksamhetens roll inom
kultursamverkansmodellen. Under perioden 20172020 beräknas 5 miljoner kronor årligen
tillföras kultursamverkansmodellen för litteratur- och läsfrämjande insatser i samband med skollov (prop. 2016/17:1 utg.omr. 17, bet. 2016/17:KrU1, rskr. 2016/17:83).

Läns- och Regionbiblioteken i samverkansmodellen

2009 beslutade riksdagen om kultursamverkansmodellen – en ny modell för fördelning av statliga medel till regional och lokal kulturverksamhet. Det regionala inflytandet skulle öka, samtidigt som ansvars- och rollfördelningen mellan nationell, regional och lokal nivå skulle bli tydligare, var tanken. Sedan 2013 är alla län utom Stockholms län med i modellen.
Lagom till julen 2015 kom en uppföljning och utvärdering av samverkansmodellen, så här långt. Det var självaste riksdagens kulturutskott som tagit initiativet till undersökningen, Är samverkan modellen? En uppföljning och utvärdering av kultursamverkansmodellen.

Eftersom jag är involverad i regional biblioteksverksamhet är jag mest nyfiken på hur utredarna beskriver just den delen av kultursamverkan.

I sin uppföljning har kulturutskottets arbetsgrupp  uppmärksammat att den regionala biblioteksverksamheten har en annan utformning än andra kulturområden; de regionala biblioteken är inte kulturskapare så som bild- och filmkonst är och har heller till skillnad från t ex scenkonst och museer ingen publik verksamhet.
Biblioteksområdet har också bibliotekslagen att förhålla sig till. Lagen lyfter fram även andra aspekter av biblioteksverksamhet än att biblioteken förväntas fungera som kulturinstitutioner. Lagen pekar, enligt utvärderarna, delvis i motsatt riktning mot samverkansmodellens decentraliseringstankar genom att mer betona nationell samverkan och samordning. Om kulturutredningen och därmed kultursamverkans-modellen lyfter ”asymmetri” i kulturutbuden mellan regionerna, så präglas biblioteksverksamheterna av ”likvärdighet”. Bibliotekslagen är därtill den enda lag som pekar ut en samhällsinstitution som ska arbeta med kultur (§ 2) – ingen annan kulturform har det lagstödet. Museerna kanske får det med bibliotekslagen som förebild, men det är en annan historia.
Utredarna konstaterar även att den läs- och litteraturfrämjande verksamheten saknar en tydligt utpekad institutionell eller verksamhetsmässig anknytning. Stöd till läs- och litteraturfrämjande verksamheter ingår i modellen via kulturrådet till biblioteken och förlagen för bokutgivning, men inte som  stöd till författare.

Kulturutskottets utredare menar att det är viktigt att fortsätta följa frågan om vilka konsekvenser samverkansmodellen får för bibliotekens möjligheter att följa bibliotekslagen samt möjligheten för KB att utöva nationell överblick över och främja samverkan inom det allmänna biblioteksväsendet. Samverkansmodellen har utvidgats genom att den läs- och litteraturfrämjande verksamheten förts in i området. Gruppen menar att det är viktigt att följa upp hur dessa delar fungerar inom modellen.

Slutsatser från utvärderingen:

• Ansvarsfördelningen mellan Kulturrådet och KB upplevs som tydlig
  KB har infrastrukturfrågorna och Kulturrådet läsfrämjandeområdet. Även om Kulturrådet och KB har ingått ett samverkansavtal om frågor som är gemensamma för de båda myndigheterna kan det finns en gränsyta som kan bli otydlig för andra berörda aktörer. [Min anm: T ex hur laguppdraget kvalitet (KB) förhåller sig till folkbibliotekens läsfrämjande uppdrag (Kulturrådet).]
• Biblioteken är en del av den regionala kulturen
  Biblioteken har blivit en del av det regionala kulturarbetet och att kan arbeta mer gränsöverskridande tillsammans med andra kulturområden. Kulturplanerna har haft en positiv effekt på de regionala biblioteksplanerna.
• Svårt med nationella satsningar
  Det kan vara svårare att göra nationella satsningar när den regionala biblioteksverksamheten ingår i samverkansmodellen. Om KB identifierar behov och lösningar där delar av resurserna ligger på den regionala nivån, behöver KB få en acceptans i prioriteringen från regionerna. Två av informanterna (Malmö Stad och Svensk Biblioteksförening) efterlyser bättre förutsättningar för samordning mellan den lokala, regionala nivån och den nationella nivån.
• Det tredje området har delvis olika mål (Det tredje området innefattar Regional biblioteksverksamhet och litteratur. och läsfrämjande)
  Informanterna har kommenterat att  biblioteken till skillnad från författarna inte kulturskapare. Författarna har inte – som exempelvis museerna eller scenkonsten – någon institution där kulturskapare och medborgare möts. Regional biblioteksverksamhet har heller ingen publik verksamhet och syftar framför allt till att stödja folkbiblioteken och innebär oftast inte att det skapas en kulturupplevelse eller erfarenhet. Regionbiblioteksverksamheten är därför svår att hantera som ett konst- och kulturområde´i samverkansmodellen.
  Intressant är Biblioteksföreningens analys: En möjlig effekt av kultursamverkansmodellen är att såväl regional som lokal biblioteksverksamhet mer och mer betonas utifrån ett kulturperspektiv. Detta trots att bibliotekslagen gett biblioteken ett mer mångfacetterat och brett uppdrag än att enbart vara en kulturinstitution. De regionala och lokala biblioteksplanerna blir tillsammans med den nationella biblioteksstrategin därmed mycket viktiga för att balansera kulturplanerna.
  Kulturrådet konstaterar att samverkansmodellen inte tillfördes några nya medel när litteratur- och läsfrämjande lades till. De menar att det krävs
  förstärkt finansiering från statligt håll för att skapa möjlighet för lokal och regional utveckling. Anslaget bör tillföras 30 miljoner kronor för litteraturen som nytt område inom kultursamverkansmodellen – annars kan regionerna komma att finansiera litteratursatsningar genom att omprioritera
  från andra konstområden eller minska sina ambitioner inom området.
• Regionala biblioteksverksamhetens organisatoriska hemvist
  Biblioteksföreningen menar att det sannolikt finns bättre organisatoriska hemvister för den regionala biblioteksverksamheten. (Och det ska bli intressant att se om den påståendet kommer att följas upp på något sätt.)
• Modellen har förändrat konsulentrollen
  KB beskriver en utveckling mot att bibliotekskonsulenter tas bort och ersätts av tjänstemän med mer generell kompetens. Om det saknas kulturchefer med intresse för eller kunskap om bibliotek kan det vara svårt att få gehör för bibliotekens särskilda behov. Likaså har KB upplevt att deras eget samarbete med den regionala nivån försvåras när det saknas en särskild tjänst med inriktning på biblioteksfrågor med tillräckligt mandat.

Mina kommentarer till slutsatserna

• Till Biblioteksdagarna kommer Barbro Thomas att lämna en rapport som hon skrivit på Svensk Biblioteksförenings uppdrag – den handlar om huruvida de regionala biblioteksverksamheterna blev vinnare eller förlorare i samverkansmodellen. Vad tror ni?
• I Kulturplanen för Örebro län lyfts frågan om det litteraturfrämjande uppdraget: ”Litteratur är ett nytt område inom samverkansmodellen. Det har lyfts in i modellen utan ny finansiering. Den största utmaningen i nuläget handlar därför om att utreda hur en utveckling inom litteraturområdet skulle kunna se ut i vårt län, samt vem som bör ha det ansvaret och med vilka medel. Även om Regionbibliotekets uppdrag tangerar litteratur genom läsfrämjandearbete, kan ansvaret för konstformen litteratur inte automatiskt läggas på Regionbiblioteket. Regionbibliotekets lagstadgade kärnverksamhet handlar om att ge stöd till folkbiblioteken. Att utarma det uppdraget skulle innebära negativa konsekvenser för länet.”
• Malmö kulturförvaltning pekar på problem med att endast vissa delar av bibliotekens uppdrag ingår i modellen och att minskad specialkompetens får konsekvenser.

Vinterturné Dag 3 Norrköping

I dag har jag pratat om hur jag ser på kompetenser på fram- och samtidens folkbibliotek i samband med ett nätverksmöte för regional barnbiblioteksverksamhet i Norrköping. Det är inte säkert att ni håller med mej, men det är OK. Kommentera gärna i så fall!

Om de regionala biblioteksverksamheterna

Inom ramen för analysen av samverkansmodellen har Statens kulturråd lämnat gjort en uppföljning om vad som skedde ute i regioner och län (utom Stockholms län, som inte är med) inom kulturområdet under 2013. Här kan ni också hitta länkar till respektive regions beskrivningar av den egna verksamheten.

I uppföljningen finns också ett kapitel som behandlar de regionala biblioteksverksamheterna (s 62-70).

Från uppföjningen

• regionbiblioteken (förutom Stockholm) omsätter ca 125 miljoner kronor årligen.
• 7% av verksamhetskostnaderna bekostades av EU – 2013 var året då länsbiblioteken bedrev fler ESF-projekt.
• 103 årsverken fanns på länsbiblioteken
• Det interkulturella arbetet är överlag svagt beskrivet inom den regionala biblioteksverksamheten.

Regionala biblioteksarbetsuppgifter 2013:

• Kvalitets- och metodutveckling
• Stöd för lokalt arbete med biblioteksplaner
• Kompetensutveckling
• Digital delaktighet
• Läs- och litteraturfrämjande
• Barn och ungas rätt till kultur
• Internationell kulturverksamhet
• Interkulturell kulturverksamhet

 

Pojkars läsning

Läsning och litteratur är enligt Bibliotekslagen en grund för folkbibliotekens verksamhet. Barn och unga är därtill prioriterade målgrupper såväl i nuvarande som kommande biblioteksplaner för Örebro kommun och för Örebro läns landsting. Barn och ungas läsning är ett utpekat utvecklingsområde i Örebro läns landstings kulturplan.

Länsbiblioteket i Örebro län har av Kulturrådet beviljats medel för en förstudie om pojkars och unga mäns läsning. Förstudien har syftat till en ökad kunskap så att förutsättningarna ökar för att framgångsrikt genomföra en längre marknadsföringskampanj. Syftet med en sådan marknadsföringskampanj skulle vara att förändra attityden till litteratur, läsning och bibliotek hos unga män och pojkar 13-25 år.

Förstudien har genomförts av Marianne Redman, bibliotekarie på Örebro Stadsbibliotek, genom inläsning av forskningsresultat och analys av andra, genomförda läsfrämjandeprojekt. Denna kunskapsbas har kompletterats av intervjuer med studieförbundspersonal och bibliotekspersonal. Med hjälp av utrednings- och undersökningsföretaget Markör genomförde förstudien telefonintervjuer och fokusgrupper med representanter för målgruppen, pojkar och unga män. Förstudien kan laddas ner här.

Under hösten 2013 har frågan om ungdomars läsförmågor och litteraturens ställning i samhället ytterligare aktualiserats genom Litteraturpropositionen ”Läsa för livet” och den senaste PISA-undersökningen. För oss på Länsbiblioteket i Örebro län kommer därför föreliggande rapport och kunskapsunderlag att ligga till grund för framtida prioriteringar. Inte minst i ljuset av det uppdrag som landstingen föreslås få genom att litteratur- och läsfrämjande från och med 2015 bör ingå som ett av de områden som kan tilldelas statligt stöd inom ramen för kultursamverkansmodellen.

Genom förstudien har vi identifierat ett antal konkreta ingångar i utvecklingsområdet och en rad utmaningar för såväl folkbibliotek som folkbildning:

• Till att börja med krävs strukturerad samverkan med och mellan folkbildningens olika aktörer, men också med skola, fritidsgårdspersonal, föreningsliv, idrottsrörelsen och andra som möter pojkar och unga män.
• Enligt killarna i telefonintervjuerna försvann läslusten på högstadiet. Det finns säkert flera orsaker till det; konkurrens om tiden anges som en av de viktigaste faktorerna för icke läsare. Men man kan också fundera på skolans roll.
• De nya medieformaten som datorspel, tevespel kräver och utvecklar nya litraciteter och läsarter hos sina användare. De kräver också nya kunskaper hos vuxensamhället. Medierna finns redan ofta på biblioteken, men hur kan de kopplas till läsandet?
• Hur ska via arbeta för att undvika kortsiktiga lösningar? Vad ska killarna läsa när de läst klart böckerna om Zlatan eller Petter?  Det behövs fler författare som skriver spännande och underhållande för den här målgruppen.
• Killarna i telefonintervjuerna är inga e-boksfantaster. Andra undersökningar har visat på att det är de vana läsarna som också läser e-böcker. Hur kan e-böcker vara en ingång för en läsointresserad målgrupp?
• Det tysta, egna läsandet är en tämligen asocial aktivitet om man jämför med att titta på videofilmer eller tevespel. Vilka modeller och metoder för social läsning kan stimulera?
• Traditionellt grundarbete i form av uppsökande biblioteksverksamhet riktad mot målgruppen i form av bokprat på skolor, fritidsgårdar, i samband med träningar, på ungdomscaféer av kunniga och entusiastiska läsförmedlare där killarna upplever att de får rätt bok i rätt genre vid rätt tillfälle.
• Viral marknadsföring. Använd YouTube eller så kallade memes för att nå målgruppen. Traditionell marknadsföring som bio och tevereklam, affischer på stan kan möjligen fungera kompletterande.
• Stimulera till lästips från de personer som killarna har mest förtroende för: kompisarna, föräldrarna – inte minst papporna, föreningsledarna. De ungdomar vi frågat i intervjuer och fokusgrupper genomskådar kampanjer där kändisar uttalar sig om läsningens välsignelser. Reklam på Facebook är de blinda för påstår de.
• För att behålla ett läsintresse måste vi börja med de yngsta barnen. Det kanske till och med är så att vi pratar om en förlorad generation. Det finns signaler om att även tjejerna slutar läsa.
  Därför får vi inte glömma att ha fokus även på de allra minsta barnen så att de får med sig en positiv läsupplevelse från första början.
• Varje marknadsföring innehåller ett löfte till dem som marknadsföringen vänder sig till. Vad kommer det att betyda för biblioteken om de utlovar en hög servicenivå till pojkar och unga män? Kommer det att påverka medieurval, personalens kompetenser eller bibliotekslokalernas utformning? Vill biblioteken verkligen ha ett gäng som inte alltid är tysta, som inte alltid är väluppfostrade, som inte alltid är luktfria som nya besökare på biblioteken?
  Vågar biblioteken marknadsföra sig?