För Sveriges Länsbibliotekariers räkning genomfördes tidigare under året en undersökning ”Hur ska virtuella barnbibliotekstjänster se ut?”
Lite senare presenterade projektet Öppna bibliotek sin förstudie om ”Bibliotekens virtuella kontakter med barn och ungdomar – Hur ser de ut och hur kan de utvecklas?”
Personligen tror jag att biblioteken måste använda sig av olika modeller, metoder och tilltal. Att bara ha en ingång gemensam för alla barn och ungdomar fungerar inte. Om jag vore en 17-årig emo-tjej är det inte säkert att jag hade lockats till en webbplats som heter ”Barnens bibliotek”. Och iofs kanske det är så att målgruppen för BB är yngre barn – det känns iaf så när man tittar på webbplatsen, så vart ska de läsande och skrivande äldre barnen och ungdomarna ta vägen?
Varje barn är unikt och väljer de verktyg och webbplatser som intresserar utifrån dera egna behov. En nationell barnportal, som t ex danska Palles Gavebod, (och iofs kanske det är så att målgruppen för PG är yngre barn – det känns iaf så när man tittar på webbplatsen, så vart ska de läsande och skrivande äldre barnen och ungdomarna ta vägen?
)kan säkert fungera för en del barn men räcker inte. Det måste finnas en koppling och närhet till det lokala biblioteket om det ska finnas trovärdighet.
Figment är en ny amerikansk sajt/community för ungdomar (tonåringar) som läser ochskriver. Den utgår från ungdomarnas behov och perspektiv. Den drivs inte av ett bibliotek eller utgår från bibliotekens behov av att nå ungdomarna. Så kanske det kan se ut i Sverige också i framtiden?