Museum 2.0

Bibliotek och museum som lokala förändringsagenter

En ny amerikansk forskningsrapport från Institute of Museum and Library Services (IMLS) och Local Initiatives Support Corporation (LISC)  visar på den katalytiska roll som bibliotek och museer har i återuppbyggnaden av utsatta bostadsområden. Dessa viktiga ”förankingsinstitutioner” hjälper till att driva på ekonomiska, utbildningsmässiga och sociala insatser för att höja levnadsstandarden i de omgivande stadsdelarna. Rapporten heter Museums, Libraries and
Comprehensive Initiatives: A First Look at Emerging Experience

Det handlar om samverkan med närsamhället och att uppfylla behov  av mötesplatser hos civilsamhället som enstaka individers kunskapssökande. Det handlar om att hitta partners och att samarbeta med för att nå gemensamma mål. Det handlar om att med hjälp av dessa kunskapsorganisationer stärka det sociala kapitalet i lokalsamhället.

Vägen till att se sig som en lokal förändringsagent i lokalsamhället utmanar föreställningar om vad dessa traditionstyngda kulturinstitutioner är och kan vara. Utmaningarna kräver ett förändringsarbete där ett antal dimensioner är viktiga att förhålla sig till, (ju högre grad desto större påverkansmöjlighet):

  • Ett institutionellt åtagande: i vilken grad uppbyggandet av positiva värden för det omkringliggande samhället ingår i och accepteras i institutionens kärnverksamhet.
  • Fokus i beslutsfattandet: i vilken grad beslut om den verksamhet som mest påverkar samhället görs tillsammans med och i samstämmighet med lokala beslutsfattare. Hur mycket bjuder institutionerna in t ex civilsamhälle, företag, politiken till samverkan.
  • Förankring inom nätverk i lokalsamhället: i vilken grad en institutions verksamhet, projekt och program är en del av initiativ som involverar flera parter som är kopplade till varandra i en gemensam insats för att uppnå ett gemensamt mål.
  • Kontinuerligt engagemang: skillnaden mellan tillfälliga projekt eller program och sådana som fortsätter över tid med samma organisationer eller typer av organisationer.
  • Ansträngningsnivå : de resurser som ägnas åt projekt eller program i förhållande till andra organisatoriska aktiviteter som i utgifter för personalens tid, pengar och uppmärksamhet av högre chefer.

Vägen till framgång är heller inte självklart enkel eller linjär. Den tar tid. Rapporten lyfter några intressanta saker härvidlag:

  • ”Vi har upptäckt att hos många av de museer och bibliotek som har gjort den här typen av aktiviteter fanns en vilja att ta in ledare och personal från icke-traditionella bakgrunder och att lägga till anställningar som inte var typiska för institutioner av detta slag.”
  • ”Förstå att det finns aspekter av partnerskap som inte kommer att gälla för biblioteket, men behåll kontakterna ändå. Leta efter sätt att för biblioteket att komma med sina unika bidrag och utbilda andra aktörer på det som är möjligt. Förvänta er inte att samarbetspartnerna är tydliga om vad de behöver från dig.”
  • ”Potentiella samarbetspartners känner, på grund av traditionella föreställningar om institutionella roller, inte alltid till begränsningarna för museer eller bibliotek. En obalans mellan storlek och kompetens mellan institutionerna och mindre, mer lokala samhällsgrupper och cicilsamhället kan lätt framkalla misstro.”

Rapporten identifierar också en rad lyckade exempel på museer och bibliotek som deltar i samhällsutvecklingen på ett  proaktivt sätt, som läsaren kan gräva ner sig i, t ex:

Bonus:
Mer läsning om museer, arkiv och bibliotek som utvecklingsfaktorer hittar du i denna nya bok:

Adding Value to Libraries, Archives, and Museums: Harnessing the Force That Drives Your Organization’s Future

Sharing and caring – en antologi om digitalt bevarande av kulturarvet

SHARING IS CARING : Openness and sharing in the cultural heritage är en antologi som utforskar de förändringar och möjligheter som uppstår genom digitalisering, digitala medier och internet för kulturarvsvärlden. Antologin innehåller 18 artiklar av danska och internationella experter.

Utgångspunkten för de olika artiklarna är att när kulturarvet blir digitaliserat finns det ingenting som står i vägen för att dela och återanvända det. Det kan utforskas och remixas,  man kan  illustrera nya berättelser och flytta in det i nya medier, det kan användas i böcker, på affischer och i offentliga utrymmen, det kan sätta igång  forskning och göra så att idéer och kreativitet blommar.

När kulturarvet är digital, öppen och delbar, blir det gemensam egendom, något som är till hands varje dag. Det blir en del av oss.

Det svenska bidraget är skrivet av enhetschefen vid Riksantikvarieämbetets enhet för informationsutveckling, Lars Lundqvist, som beskriver den svenska infrastrukturen för digitalt bevarande av vårt kulturarv – Swedish Open Cultural Heritage (SOCH) – mer känt som K-samsök.

Bland övriga författare märks Europeanas Jill Cousins om digitala allmänningar för kulturarvet. Smithsonians Michael Edson om trender i omvärlden som påverkar museum (och andra kulturinstitutioner). Shelley Bernstien om kollaborativ kuratering i brooklyn.

Ladda ner boken som i pdf-format eller epub.

Sharing and caring är också namnet på en seminarieserie som finns filmade på Vimeo för den intresserade.

Här pratar Jasper Visser om musernas framtid (känns det igen?): ”Audiences change, their expectations change, funding changes… Museums will have to adapt to this new reality and reinvent their role in society to remain relevant in years to come. However, this has more to do with dramatically changing their attitude than with an increased focus on the use of technology.”

Historisk deckare som stadsvandring med #augmented_reality

Vem mördade Eskild? Det är du som är detektiven i Koldingbibliotekernes nya deckar-app där historien utspelas i Kolding 1597
Stol på ingen! (Lita inte på någon) är en blandning av stadsvandring och en historisk deckare där du själv, via din smarta mobil, är detektiven som samlar trådarna för att lösa kriminalgåtan. Det är Koldingbibliotekerne som har tagit fram appen och utvecklat den med hjälp av förstärkt verklighet/ augmented reality. Ett kul samarbete mellan historiker, museer och bibliotek allt för att öka kunskapen om den egna staden!

Se prologen här:

Interaktion i praktiken

Bloggen Museum 2.0 berättar om en intressant idé som på ett enkelt sätt bjuder in till interaktion med boklånarna: Två återlämningslådor. Den ena för återlämning av vanliga böcker, den andra för återlämning av böcker som låntagaren vill rekommendera andra att läsa. Vanliga böcker i ena lådan, häftiga böcker i den andra…

2fb7c1cea25d2b49128dba80d2dc74ea

Tyvärr tyckte bibliotekspersonalen på det holländska bibliotek som kom på idén att det blev för mycket jobb med det. Men det vore intressant om någon vågade testa!

Konsumenten som producent

Bibliotek som letar efter goda exempel på webb 2.0-teknologier för att få allmänheten att bidra med sin krestivitet för att utveckla verksamheten bör titta på hur man gör på radiostationer och museer säger Beth Evans i oktobenumret av Infomation Today.

Som exempel anger hon Brooklyn Museum och radiostation WNYC. Dessa båda använder sig av sociala nätverktyg för att stimulera medskapande hos lyssnare och besökare.
Artikeln Creator as Producer kan laddas ner via Ebsco Host Master File Elite för er som har tillgång till det via ert bibliotek.

Museum 2.0 del 2

Jag hade tänkt spana om begreppet Museum 2.0 redan i våras, men artikeln som jag blev inspirerad av försvann i en hög med papper och dök inte upp förrän nu. Under tiden har jag upptäckt den amerikanska bloggen Museum 2.0.
Danska Innovation Lab diskuterar också framtidens museum och säger att det är dags att sätta det traditionella museet på museet.

I vilket fall, i en artikel i tidskriften Kulturella Perspektiv nr 1/07 diskuterar Kerstin Smeds, professor i museologi i Umeå, olika förhållningssätt för museerna i interaktionssamhället. I sitt resonemang tar hon upp en kritik mot museialiseringen av historien och samtiden: ”Museibegreppet har skenat iväg och omfattar idag också hela miljöer, samhällen, naturområden, territorier.”
Hon konstaterar att det inte längre enbart är den vetenskapliga exepertisens värdringar om vad som är värt att bevara som styr. Experternas värdegrunder har fått konkurrens av vad vanligt folk – entrepenörer och turister – frågar efter.

Museerna i en förändrad värld
Smeds frågar om museerna som vi känner dom kan överleva i det postmoderna samhället. Hon menar att de balanserar mellan sina gamla nationella och vetenskapliga uppdrag, där bevarandet för sin egen skull stod högt i kurs, och folkets krav på delaktighet och tillgång till godbitarna i museernas magasin.
Frågeställningen känns igen från andra håll: folkrörelser, ideologier – och för oss som intresserar sig för det: folkbibliotek.

Museum = mausoleum? 
Om jag förstått henne rätt, så menar Smeds att själva musealiseringsprocessen av artefakter och föremål är ett problem för museerna, rentav ett hot. Föremål som konserveras och placeras i monter dör och blir ointressanta för betraktaren. Smeds citerar Theodor W. Adorno som säger att det inte är en slump att orden mausoleum och museum har samma ursprung.

Museernas allt större krav på bevarande, konservering och säkerhet kan enligt Smeds skapa konflikter med andra, viktigare syften, som t ex att popularisera vetenskap och att låta vanligt folk umgås med föremålen.
”I branschen skämtar man redan om att museiantikvariens dröm är att föremålen inte alls plockas fram i dagsljuset, eftersom de mås bäst i ett mörkt, svalt, bombsäkert och klimatiserat magasin.” säger Smeds som ställer den retoriska frågan: ”Varför är vi så självklart övertygade om att våra efterkommande vill ha allt detta skrot, som vi har samlat i ladorna?”
Frågeställningen känns igen från andra håll: folkrörelser, ideologier – och inte minst för oss som intresserar sig för det: folkbibliotek.

Nya tider – nya förhållningssätt
Jag citerar Smeds mer eller mindre rakt av. Ändra gärna ”museerna” till ”biblioteken”:
”Det vi alltså måste intressera oss för är att förändra museernas koncept och uppdrag i grunden – inte bara bredda verksamheten i form av mer pedagogik, så som de flesta museer idag uppfattar saken.”
”Plocka i stället fram föremålen, använd dem, låt folk ta på dem, undersöka hur de är gjorda, ta vara på den kunskap som ligger i föremålen, direkt, i ett kreativt umgänge med det förflutna. Låt folk låna hem föremålen, möblera lite i sina liv med dem…”

Framtiden finns hos de små
Om de stora museerna präglas av institutionella tröghet, ovilja och långsamhet när det gäller förändring och utveckling, så kan de mindre museerna snabbt ställa sig i täten för den demokratiserning av kulturarvet som Smeds efterlyser. Och det är kanske så; det är de mindre museerna som har ett mer utpräglat 2.0-tänkande med delaktighet och interaktion.