medieplanering

Om folkbibliotekens utmaningar vid inköp av litteratur på andra språk

I en ny kandidatuppsats från Linnéuniversitetet, Mellan Hantverk och Outsourcing, undersöker Alexander Edkvist och Malin Norling vilka utmaningar som finns när det handlar om folkbibliotekens samlingsuppbyggande ur ett mångspråksperspektiv. Huvudsakligen, säger författarna. är avsaknad av språk- och litteraturkunskaper samt bristande tillgänglighet till litteratur utmaningar för biblioteken vid inköp av litteratur på mångspråk. Men innan de kommer fram till det gör de fler intressanta observationer.

Från analys och kommentarer (min kursiv):

Närvärldsbevakning och inköpspolicies
”Kanske är riktlinjer för urval något som saknas på biblioteken där de intervjuade bibliotekarierna arbetar, eller något som inte upplevs som relevant för inköpsarbetet. Den synbara frånvaron av riktlinjer för urval kan också vara sammankopplad med avsaknaden av fasta rutiner för analysen av närsamhället, eftersom kunskap om målgruppens behov är en nödvändig grund för att kunna upprätta initierade riktlinjer för urval.”

Profilinköp
”När bibliotekarierna inte själva kunde bedöma litteraturens innehåll och kvalitet sattes stor tilltro till leverantörerna.” … ”I små bokbestånd kanske det är bättre med en förutsägbar samling med ett innehåll som antas passa en majoritet av låntagarna än en mer eklektisk samling. Förutsägbarheten med att göra profilinköp eller att beställa från de stora leverantörerna kan kanske också upplevas som en trygghet för bibliotekarien när man köper in litteratur på ett språk man inte behärskar.”

Samtidigt: ”… kravet att köpa in från vissa upphandlade företag kan i vår studie ses som något tvingar bibliotekarierna att röra sig bort från den hantverksmässiga inköpsprocessen.”

Kompetensbehov
”Kunskap om världsläget och hur det påverkar situationen i Sverige upplevdes hos en del av de intervjuade bibliotekarierna som nödvändig för att kunna följa med i hur behoven av olika språk utvecklas.”

”Kunskap om användarnas behov och önskemål verkar istället främst komma  från inköpsförslag och informella kontakter med låntagare. Med undantag av inköpsförslag verkar det saknas fasta rutiner för att ta reda på vilka behov och önskemål biblioteksanvändarna har.”

”Flera av intervjupersonerna nämnde vikten av litteraturkunskaper. … ”Språkkunskaper upplevdes som viktiga vid inköp på andra språk än svenska och engelska trots att en majoritet av intervjupersonerna köpte in böcker på språk de själva inte behärskade.”

Det saknas böcker på flera språk
”Bristande produktion av litteratur var något som togs upp som ett problem i förhållande till vissa språk.”

Till sist en intressant reflektion om helt andra saker: ”När vi gjorde litteratursökningar kunde vi se att mångspråkslitteratur på folkbibliotek är ett ämne som väcker ett stort engagemang hos praktiker inom biblioteksvärlden. På den akademiska grundnivån, bland dem som skriver kandidat- och masteruppsatser finns
också ett starkt intresse. Det finns många kandidat-, och masteruppsatser som studerar mångspråk på folkbibliotek ur olika synvinklar, liksom rapporter utförda av praktiker inom biblioteksvärlden. Under litteraturgenomgången fick vi dock intrycket av att det finns en viss avsaknad av intresse från den etablerade forskningsvärlden, då det verkar
vara tunnsått med studier gjorda av aktiva forskare. Det är svårt att uttala sig om vad det beror på. Kanske är det ett tecken på ett allmänt avstånd mellan praktiker på folkbiblioteken och forskare i biblioteks- och informationsvetenskap?”

Folkbiblioteken i medielandskapet

Folkbiblioteken i medielandskapet heter ett intressant kapitel (s 515-537) i SOU 2016:30 Människorna, medierna & marknaden: Medieutredningens forskningsantologi om
en demokrati i förändring. Det är ett gäng forskare från Bibliotekshögskolan i Borås som har skrivit.

De konstaterar att folkbiblioteken är centrala samhällsinstitutioner för allmänhetens tillgång till olika typer av medier: ”Förutom att verka för fysisk tillgång till medier så tar bibliotek av olika slag också visst ansvar för att invånarna ska få intellektuell tillgång till medier. Detta sker genom undervisande och stöttande arbete som syftar till att invånarna ska utveckla medie- och informationskunnighet…”

I sin analys av medielandskapet utgår forskarna från två dimensioner av tillgång: medieplanering (dvs fältet mellan mångfald och begränsning) samt kunskaper om medier (MIK) och förhållningssätt till informationskällor. Forskarna identifierar utifrån det ett antal utmaningar för folkbiblioteken – utmaningar som påverkas av folkbibliotekens resurser, mesn skulle jag vilja tillägga även prioriteringar:

  • För grupper som varken är stora mediekonsumenter eller använder biblioteken, som t ex  äldre och låginkomsttagare, så är en utmaning för folkbiblioteken
    att fortsatt förbättra möjligheterna till såväl fysisk som intellektuell tillgång till medieutbudet. Detta kan exempelvis ske genom generösa öppettider, service till den som inte själv kan ta sig till biblioteket, samt utvecklade e-tjänster.
  • Andra utmaningar ligger i att alla ska ha tillräcklig digital kompetens för sina behov och att befolkningen ska värdesätta en mångsidig och oberoende samhällsdebatt samt att alla ska känna sig bekväma i biblioteksmiljön och se sig som potentiella biblioteksbesökare.
  • Ett aktivt arbete med medieurval på folkbibliotek är en konst som ”kräver både kompetens och kunskaper, omvärldsbevakning, uppdatering i
    samhällsfrågor och samhällsdebatt, liksom lyhördhet, självreflektion och integritet i beslut.”
  • ”Det finns på folkbiblioteken en beredskap för och ett intresse av att stödja användare i att utveckla sin MIK. För detta krävs i många fall ytterligare resurser, framför allt i form av mer fackutbildad personal samt i form av kompetensutveckling av befintlig personal kring pedagogik, digitala medier, interkulturell kommunikation samt medieetiska frågor.”
  • ”Vill man verka för att behålla bredden i medieutbudet behövs nationella övergripande lösningar för att stärka infrastrukturen för informationsförsörjning.”

Om bibliotekariers syn på rasistisk barnlitteratur

Mina Hansson frågar i sin kandidatuppsats ”Är det skrivet så är det skrivet.” – En kvalitativ studie om  bibliotekariers synsätt på barnlitteratur som har uppfattats  som rasistisk, ett antal bibliotekarier hur de anser att den pågående debatten om rasism i barnlitteratur påverkat deras arbete med inköp och gallring. Hon undersöker också vad de olika bibliotekens inköpspolicy säger om rasism och hur dessa används i det praktiska urvalsarbetet.

Bakgrunden ligger naturligtvis i Tintingate och debatten om Lilla Hjärtat, som båda tillsammans med Barna Hedenhös finns i fokus för frågeställningarna.

Två av informanterna har, enligt författaren, inte påverkats av debatten. ”Den ena av dem skulle aldrig kunna tänka sig att gallra litteratur på grund av rasistiskt innehåll eftersom hen ansåg att man skall se på litteraturen ur dess kontext, som när den skrevs och dess innehåll. Även den andre  informanten säger att hen inte påverkats av debatten men anser att man skall vara försiktigare med barn- än vuxenlitteratur. De andra två informanterna, som intervjuades  samtidigt, har däremot påverkats genom att de gallrat litteratur med rasistiskt innehåll och funderar på att gallra ytterligare.”

När det gäller inköpspolicy har enbart ett av biblioteken en inköpspolicy. Ett annat av biblioteken  köper in  och gallrar efter kommunens värdegrund. Det tredje biblioteket saknar nedskriven policy och menar att det fungerar bra ändå. Trots att alla bibliotek säger sig arbetar mot rasism ”har ingen av dem definierat vad som menas med rasistiskt innehåll vilket gör att tolkningarna blir breda och bibliotekarierna inte vet vart gränsen går”.

Det jag tycker är anmärkningsvärt är avsaknaden av styrdokument för medie- och inköpsplanering. Det skapar godtycke och ad hoc-lösningar. Och ett samtal mellan bibliotekspersonalen och biblioteksanvändarna (och de som inte använder biblioteket) där frågan problematiseras.

 

Om bibliotekens kvalitetsarbete – tv-spel

§ 6 i nya bibliotekslagen lyfter fram folkbibliotekens uppdrag att medier och tjänster ska präglas av allsidighet och kvalitet. Kvalitetsfrågan när det gäller folkbibliotekens erbjudande av spelmedier har intresserat Fredrik Larsson, som har skrivit sin magisteruppsats  om det. Han utgår från bibliotekspersonalens syn på våldsamma, sexistiska och rasistiska tv-spel som biblioteken emellanåt erbjuder.

Intressanta slutsatser:

  • ”När det kommer till tv-spel med innehåll som kan tolkas rasistiskt är det för de flesta av  de intervjuade bibliotekarierna inte något som de tolererar på biblioteket men det verkar  inte vara något som diskuterats i alls lika stor grad som till exempel våldsspel.
  • ”…bristen på diskussion bland bibliotekarierna om annat än våldet i tv-spelen till exempel  sexism och rasism beror på att det fortfarande är ett relativt nytt medium både faktiskt och i bibliotekets urval?”
  • ”De [intervjuade bibliotekarierna] visar ett moraliskt tänkande kring kontroversiella tv-spel samtidigt som de uppvisar ett instrumentellt synsätt i att de vill uppfylla låntagarnas vilja till stor del.”
  • ” …kan det vara så att nya medier bemöts med mer skepsis från bibliotekarierna än gamla medier som alltid funnits på biblioteket och att det värderationella får mer genomslag i hanteringen av nya medier då. En spekulation är att det beror på att det värderationella som Vestheim skriver historiskt har varit folkbibliotekets grund. Kanske väljer bibliotekarierna omedvetet en mer värderationell och traditionalistiskt inställning till nya medier för att värna om bibliotekets traditionella roll och värderingar?”

Biblioteksplaner stöd för bibliotekens medieplanering

Enligt vilka principer väljs olika medier ut vid inköp på folkbiblioteken i Sverige? Kerstin Smedberg och Kristina Westman ställer frågan i sin B/I-magisteruppsats  Vad får det lov att vara: en bok eller ett tv-spel?
Det är rent allmänt en intressant fråga eftersom författarna ser en förändring över tid i principerna för inköpen.  Författarna konstaterar att folkbiblioteken har gått från ett kulturarvstänkande med ett tydligt folkuppfostrande kvalitetsperspektiv till att bli mer styrda av efterfrågan från brukarna/ägarna när det gäller inköp av nya böcker för att inte tala om nya medieformer.

I den undersökning som författarna presenterar säger representanter för folkbiblioteken att efterfrågan och målgruppsanpassning av medieinköpen är den styrande aspekten, men att de ändå alltid tar hänsyn till kvaliteten. Målgruppsanpassningen utgår från en omvärldsanalys, dvs  genom att bibliotekspersonalen följer med i medier och debatter samt genom att göra en demografisk analys av kommuninnevånarna:
”De bibliotek som styrs av efterfrågan köper in nya medier i större utsträckning än andra bibliotek och de bibliotek som gör omvärldsanalyser styrs mer av efterfrågan än de som inte gör omvärldsanalyser.”

En riktigt intressant sak som borde intressera KB när man genomför sitt uppdrag att ”tillsammans med länsbiblioteken följa upp hur de planer för biblioteksverksamheterna som kommuner och landsting antar i enlighet med bibliotekslagen har utformats och hur de används” handlar om biblioteksplanernas roll i medieplaneringen:

”Den politiskt styrda biblioteksplanen efterföljs i stor utsträckning, särskilt på de bibliotek som satsar på prioriterade grupper och har det specifikt skrivet i sina biblioteksplaner.”

Författarna kan visa på ett samband mellan biblioteksplanerna och medieinköpen. De bibliotek som i sina planer lägger stor vikt vid prioriterade grupper ser också till att planen efterlevs och att det köps in både nya och gamla medier för dessa grupper. Framför allt fungerar biblioteksplanen som stöd för inköp till och ungdomar och äldre personer.

Prisa Gud! Här kommer skatteåterbäringen!

Iaf  om man är bokälskare och bor i Malmö enligt Sydsvenskan. Filmsnutt finns här. Biblioteket väljer att ge bort utgallrade böcker i stället för att sälja dem eller låta dem gå till pappersåtervinningen. Att ge bort böckerna till sina ägare känns ändå som den mest sympatiska åtgärden just nu, men det är enligt min erfarenhet knappast troligt att alla böcker kommer att hitta någon ny ägare.

Här finns en förklaring till varför man väljer att gallra ut ca 20 ton böcker. Tillsammans handlar det om 59 000 + 36 000 volymer enligt den här artikeln. I en annan artikel handlar det också om att biblioteket ska få större möjlighet att frontskylta böckerna. Och då måste man skapa utrymme.

Det får mig att fundera över

  • 95 000 volymer som köpts in under, en gissning, över 60 år.
    En grovt skattat, genomsnittlig kostnad, kanske 100:- per bok i inköp ger ett förvärvsväde på, lågt räknat, 9 500 000 kronor. 
    Nu vet jag inte om det är mycket pengar för landets tredje kommun, men det finns åtskilligt man kunde använt pengarna till – mer personal, ökade öppettider.
    Jag vet heller inte om man inte haft någon gallringspolicy över åren, eller hur den fungerat, men en så här drastisk utgallring ger signaler till omvärlden.
  • Om jag vore politiker i Malmö skulle jag överväga minskningar i inköpsanslaget eftersom  biblioteket tydligen inte behöver så mycket medel för inköp av medier.  Men däremot till programverksamhet.
  • I grunden handlar diskussionen enligt min uppfattning inte primärt om hur man hanterar utgallrade böcker (oavsett man ger bort eller säljer dem så kommer det att bli många böcker kvar att hantera) utan om bibliotekens roll i den framtida samhällsutvecklingen och övergången från fokus på mediesamlingen till fokus på relationer och möten. Om det kan man tycka vad man vill.
    I princip tycker jag att Elsebeth Tank gör rätt, om hennes uppdrag är att arbeta med att förändra biblioteket. Jag håller helt med Anna-Stina, som i en tidigare kommentar säger att biblioteksansvariga ofta är för otydliga när det gäller att förklara sina visioner för politiker och allmänhet.
    Jag tror också detta gäller också när det gäller att förankra förändringsprocesser som man planerar att genomföra. I Malmöfallet verkar det som om man inte tänkt att ta in t ex fokusgrupper av användare i processen. Annars skulle man nog inte ha tagit till lösningen att, i stället för pappersåtervinning, skänka bort böckerna så plötsligt.
  • Det finns några tidigare intressanta exempel på diskussion om bibliotekens medieplanering och bibliotek i förändring:
    Köpenhamn
    Katrineholm
  • Eftersom jag precis varit på en projektledarkurs med en av landets ledande experter på riskanalys, så funderar jag på om MSB:s ledning överhuvud taget gjort någon analys av riskerna med detta projekt. Förmodlighen har man inte det, men det är inte så konstigt, eftersom det görs på tok för sällan.

Visa framsidan!

Sanna Olsson visste väl inte hur aktuellt hennes B/I-uppsats – ”Med framsidan framåt – En studie av taste-cultures och face-front marketing på två svenska folkbibliotek” om marknadsföring av bibliotekens framsidor och omslag istället för rader av tämligen anonyma bokryggar.
Det är ju tankar på ”front face marketing” som bl a ligger till grund för att Malmö Stadsbibliotek behöver utrymme och gallrar.

Sanna Olsson försöker bl a få svar på frågan om vilken skönlitteratur det är som skyltas med bokomslagets framsida. En slusats, som är tämligen självklar för folk i branschen men som kanske inte alltid förtsås av allmänheten, är  ”platsbrist är ett stort problem för biblioteken och det gäller att göra så mycket man kan med det man har.”

Malmö Stadsbibliotek gallrar

Malmös Stadsbibliotek gallrar. Vilket har fått en del pressreaktioner. Utgångspunkten i artiklen i Sydsvenskan handkar mer om att böckerna ska destrueras. Av kommentarena att döma så gör många läsare jämförelsen med bokbålen i nazityskland.
I dagens Sydsvenska uttalar sig bibliotekschefen Elsebeth Tank som också får stöd av kulturnämndspolitiker. Vice ordf i kulturnämnden säger att ”Det var längesedan som bibliotek bara var utlåning av böcker.”

Jag är övertygad om att Elsebeth Tank gör helt rätt. Problemet med/på de svenska biblioteken är inte bristen på böcker. I o m de nätverk som finns går det att få tag på när nog de flesta böcker som finns. I Sevrige finns dels ansvarsbiblioteken där allt svenskt tryck samlas samt ett Depåbibliotek för folkbibliotek dit biblioteken kan vända sig för att få låna mindre efterfrågad litteratur.
Att krama en pappersbok bara för bokens egen skull tycker jag är ytterst tveksamt – det är ju innehållet som räknas och dess relevans för samtiden. Böcker är egentligen bara behållare för text. När de inte används eller efterfrågas längre så ska de inte ta plats för det som som faktiskt behövs.

Det är ett par saker som är lite intressanta:

  • Kärleken till boken som artefakt. Det är känsligt att slänga böcker. Det är väl därför det finns antikvariat, antar jag. Boken som symbol väger tyngre än symbilen tidning eller tidskrift.
  • Det är viktigtatt kommunicera ut Det Nya Biblioteket till medborgarna och göra dem delaktiga i processen. Bibliotekets framtid är inte bara en sak för bibliotekspersonal och möjligtvis politiker. Bjud in brukare, fokusgrupper, studiecisklar och diskutera med dem, för fram de nya idéerna, lyssna och testa. Ta dem med. (Det kanske man har gjort i Malmö, vad vet jag) Förklara. Förklara igen.
    För det handlar inte om gallring av 20 ton böcker – det hanlar om bibliotekets framtid.

Medieplanering i praktiken

I en ny magisteruppsats (Folkbibliotek och TV-spel) diskuterar författarna Karin Edman och Olle Engström hur införandet av TV-spel på svenska folkbibliotek relaterar till införandet av andra nya medier som musik, video och tecknade serier.

”Det visade sig att det finns likheter mellan införandet av TV-spel och införandet av andra nya medier. Störst är likheterna med införandet av manga. Det finns också skillnader. Den främsta skillnaden är hur mycket debatt och komplikationer som har föregått införandet av mediet. Här skiljer sig det relativt oproblematiska införandet av TV-spel från de mycket omdebatterade och komplicerade införandena av fonogram och videofilm. Även de tecknade serierna var omdebatterade och detta påverkade deras plats på biblioteken.”