Om Litteraturutredningen

Tillsammans med med mina medarbetare har jag formulerat det förslag till yttrande för Litteraturutredningens betänkande som Örebro läns landstings Nämnd för tillväxt, kultur och bildning antog igår.

Sammanfattningsvis håller vi med om mycket i utredningen. Det behövs säkerligen ett nationell läslyft. Men för att lyftet ska ha bärkraft måste staten våga tillföra helt nya pengar. Utredningen föreslår att samma medel ska skyfflas runt i systemet.

Vi saknar dock en del och har lite avvikande uppfattningar om annat.

• En problematiserad definition av begreppen ”litteratur” och ”läsning”
  Även om den litteratur och den läsning som beskrivs i betänkandet utgår från ett normativt synsätt som säkert omfattar 95% av allmänhetens läsart, dvs läsning av text på svartskrift. så innebär det att läsning på andra sätt, t ex för personer med funktionsnedsättning eller teckenspråkiga glöms bort.  Likadant är det med litteraturbegreppet som verkar kopplat till en normativ definition av litteratur, det vill säga ”förlagsutgiven, redigerad pappersbok”.
  I kulturrådets utgivningsstöd till litteratur ger KUR emellanåt stöd till medier av mer experimentell karaktär som helt kan sakna text men som för den delen kan avläsas, tolkas och begripas, i vilken mån denna typ av litteratur är den som avses när betänkandet beskriver läsning oklart.

Wikiland – fick litteraturstöd från KUR – är ett exempel på litteratur där läsarten bygger på tolkningen av bilderna i tabloidtidningsformatet i pappkartongen. Experimentellt? Ja! Möjligt att läsa? Det beror på vad man menar med ”läsa”

• Läslyftet
  Även här har vi knyckt en del idéer från SLB:
  Folkbiblioteken ska vara nav för varje kommuns läsfrämjande arbete.
  Bidragen till bokhandeln gör större nytta på folkbiblioteken menar vi, med argumentet att bibliotek finns i varje kommun, medan bokhandlare numer knappast finns utanför de större orterna.
  Även andra yrkesgrupper än lärare behöver ökade kunskaper i litteraturförmedling. Vi menar att t ex personal inom olika vårdformer – allt från äldrevård och omsorg till kriminalvård – bör ges möjlighet till kompetensutveckling kring litteratur och läsande, för att inte tala om blivande bibliotekarier!
• Sex läsprojekt är fler än fem kulturbyråkrater
  17 mkr till Samverkansmodellen
  För de små kommunerna betyder inköpsstödet mycket, men vi ser också att regional samordning behövs för att metodutveckling ska kunna ske. Det viktiga är att stödet inte används till att skapa nya byråkrater på regional nivå, utan att det ska finnas så nära målgrupperna som möjligt.
  16 mkr till Nationell samordning
  När det gäller de 16 mkr som ska gå till Kulturrådet menar vi att sex nationella läsprojekt med regional förankring är mer än fem kulturbyråkrater, om ni förstår vad jag menar.
• SKL och e-böckerna
  Här noterar vi att utredningen missat att SKL inte bara borde förhandla för folkbibliotekens räkning utan rimligen även för skolbiblioteken.
• Teckenspråket
  Här är den stora missen som jag skrivit om tidigare här. Missen har uppmärksammats i media: SR Örebro var först ut med nyheten, sen snappades nyheten upp av TT som spred den vidare till ett stort antal dagstidningar och TV:s Nyhetstecken. Mer är utlovat till BBL nr 3!
• Litteraturen som konstart
  Argumenteringen har vi lånat från Föreningen Sveriges Länsbibliotekariers yttrande: Litteratur som konst, som viktig i kraft av en konstform bland andra framgår inte i utredningen. Det ligger en fara i att reducera litteraturen till en hjälpgumma åt andra verksamheter, litteratur är viktig i sig själv.

Kanske inte riktigt exempel på litteraturen som konstform, men det här är bokryggspoesi när den är som bäst.

CILIP Libraries Change Lives Award till skotskt fängelsebibliotek

CILIP – Chartered Institute of Library and Information Professionals är en biblioteksorganisation som är baserad i Storbritannien.
Varje år delar man ut CILIP Libraries Change Lives Award. I år gick priset till fängelsebibliotek i Edinburgh.

Kanske något för Svensk Biblioteksförening att ta efter – ett pris till det bibliotek som är bästa på att hjälpa sina brukare att förändra eller förbättra sina liv?

Vodpod-video är inte längre tillgängliga.

HMP Edinburgh Library Partnership, posted with vodpod

Något om distributionsstödet

Det staliga litteraturstödet har till uppgift att stödja den statliga kulturpolitiken och således skapa en infrastruktur för denna. Nu ska kartan ritas om.
Enligt Svenska Dagbladet förväntas Kulturutredningen nämligen föreslå att de olika statliga stödordningarna för litteratur ersätts med en gemensam penningpott som ska fördelas av den nya bidragsmyndigheten.

Det är speciellt tre stödformer som det handlar om

• Litteraturstödet – som borde vara en garanti för en kvalitetsinriktad bokutgivning men som ofta går till de stora förlagen som kanske inte alltid behöver pengarna lika mycket som de mindre förlagen.
• Inköpsstödet – till folkbiblioteken för inköp av barn- och ungdomslitteratur. Ett stöd som kritiserats bl a för att det är för oflexibelt eftersom det utgår från kommunens storlek snarare än de utvecklingsidéer som biblioteken säger sig vilja jobba med.
• Distributionsstödet; samtliga folkbibliotek får ett ex av varje litteraturstödd titel oavsett böckerna behövs och används eller ej. Distributionsstödet utvärderades 2002:”I intervjuer med bibliotekspersonalen har det framkommit att distributionsstödet på flera håll upplevts som något betungande. I synnerhet på små bibliotek, där inköpen av litteraturstödda titlar tidigare inte varit så omfattande, blir tillskottet på omkring 800 titlar om året påtagligt. Nästan ingen har, på grund av att andra löpande uppgifter måste gå före, kunnat arbeta aktivt med de stödda böckerna.
  Inte heller Kulturrådet har haft personal eller ekonomiska resurser att förse biblioteken med informationsmaterial eller på annat sätt underlätta deras arbete med distributionsstödsböckerna.” (Min kurisv)

De olika stöden innebär att det finns förutsättningar för medborgarna att få tillgång till kvalitetslitteratu, oavsett var man bor i landet. Själv tycker jag tanken med distributionsstödet i grunden är vettig – det ger en jämlik tillgång till smal litteatur såval i Ystad som Haparanda.
Eller, i alla fall borde det göra det.
Stödet borde, enligt min mening, ha kompletterats med ett stöd för metodutveckling. Folkbiblioteken borde ha uppmanats att testa olika modeller för samarbete sinsemellan, med föreningslivet, med författarna etc. Nu verkar – fortfarande – den mest radikala metodutvecklingen vara att man säljer böckerna för 10 kronor styck. På så sätt når de i alla fall en lycklig läsare.

En bok för alla – Expressen style

Lite intressant: Om man köper en bok så får man en kvällstidning på köpet. Ungefär som för några år sen när man köpte en barnbok fick man en hamburgare på köpet.
Lite långsökt kanske.

I vilket fall kan man undra om Expressens satsningar på böcker är framtidens ”En bok för alla”.  Eller om det är den litterära kanon som folkpartiet föreslår.