litteraturförmedling

Biblioteksdagarna light – Läsa för livet

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth var där och invigde. Biblioteksföreningens Niclas Lindberg fanns också på plats tillsammans med representanter från Kulturrådet och KB. Man hade flugit in forskare och experter som gav goda exempel från fältet. Den obligatoriska TV-kändisen berättade om hur hon mindes lukten från sitt barndoms bibliotek, ni vet. Ungefär som en komprimerad variant av Biblioteksföreningen Biblioteksdagar.

För oss som inte var på plats vi dagens seminarium kring bibliotekens läsfrämjande uppdrag kan ta del av föreläsningar och samtal på Regeringskansliets webbplats.

Först ut är kulturministern. Jag tycker att hon är tydlig (barns läsning) och har gjort ett bra jobb (Bibliotekslagen). Det är – enligt mitt förmenande – få kulturministrar som engagerat sig så mycket i biblioteksfrågor som hon har gjort.

lena adelsohn liljeroth

 

Plikt, nytta, lust – så förhåller sig bibliotekarier till litteraturförmedling

De danska biblioteksforskarna Nanna Kann-Christensen och Gitte Balling beskriver i norska Bok og Bibliotek vad och hur (danska) bibliotekarier tänker när de tänker på litteraturförmedling:

Ny dansk forskning visar att litteraturförmedling tjänar många andra syften än att bara ge läsarna erfarenhet genom biblioteksbesök och läsning. Områden som bibliotekets synlighet i samhället och bibliotekariens egen kärlek till litteraturen står sida vid sida med bibliotekariens syfte att förmedla litterära upplevelser till läsaren.”

Folkbibliotekens litteraturförmedlingen utgår enligt  Kann-Christensen och Balling från läsaren på olika sätt. Läsaren blir använd som argument for litteraturförmedlingen i sig själv. Detta sker från tre skilda utgångspunkter, nämligen från bibliotekets och bibliotekariernas plikt, nytta och lust.

Även om bibliotekarier förmedlarlitteratur och läsupplevelser för biblioteksanvändarnas  skull så görs  det också eftersom de politiska uppdragen skal följas. det är deras plikt. . Litteraturförmedlingens effekter i form av ökade utlåns- och besökssiffror stärker bibliotekets legitimitet vilket innebär att man kan påvisa bibliotekets nytta. Den sista faktorn, lust,utgår från bibliotekariernas engagemang och arbetsglädje.

Bibliotekarien som stigfinnare
Nutidens bibliotekarier menar fortfarande att litteraturen skall förändra något i läsarnas liv men i dag handlar det mer en om att litteraturen berikar, gör läsarna mer toleranta, empatiske och att litteratur helt enkelt gör livet mer trivsamt. Bibliotekariens uppgift handlar därför i allt högre grad att öppna läsarnas ögon for litteraturens mångfald. Det visar sig också att det inte bara är litteraturen som har bibliotekariernas uppmärksamhet. Flera danska bibliotekarier menar att det nästan är viktigare att läsarna skall få en god upplevelse när de är på biblioteket.

Biblioteket som varumärke
Enligt  Kann-Christensen och Balling är det inte enbart för litteraturen i  sig biblioteken förmedlar den. Litteraturförmedling tjänar också andra syften som att maximera utlånssiffror och antal besök samt att ge biblioteket ett varumärke  som en pölats för upplevelser.

Bibliotekariens passion för läsning
Bibliotekariernas egna passion för läsning er också et verktyg i förmedlingsarbetet. Litteraturförmedlingen fungerar bäst när bibliotekarien själv engagerad och entusiastisk för den litteratur som ska förmedlas. Bibliotekarierna utgår från sina egna preferenser som verktyg både när det gäller vilka böcker som ska förmedlas och sättet de förmedlar på. Risken finns att denna förmedlingsmetod främst tillgodoser de läsare som mest liknar bibliotekarierna själva, det vill säga utbildade kvinnor i sina bästa år.

Den som är intresserad av svenska bibliotekariers förhållande till skönlitteratur hänvisas till Region Hallands projekt Synen på skönlitteratur för vuxna som släppt sin första rapport.

Om Litteraturutredningen

Tillsammans med med mina medarbetare har jag formulerat det förslag till yttrande för Litteraturutredningens betänkande som Örebro läns landstings Nämnd för tillväxt, kultur och bildning antog igår.

Sammanfattningsvis håller vi med om mycket i utredningen. Det behövs säkerligen ett nationell läslyft. Men för att lyftet ska ha bärkraft måste staten våga tillföra helt nya pengar. Utredningen föreslår att samma medel ska skyfflas runt i systemet.

Vi saknar dock en del och har lite avvikande uppfattningar om annat.

  • En problematiserad definition av begreppen ”litteratur” och ”läsning”
    Även om den litteratur och den läsning som beskrivs i betänkandet utgår från ett normativt synsätt som säkert omfattar 95% av allmänhetens läsart, dvs läsning av text på svartskrift. så innebär det att läsning på andra sätt, t ex för personer med funktionsnedsättning eller teckenspråkiga glöms bort.  Likadant är det med litteraturbegreppet som verkar kopplat till en normativ definition av litteratur, det vill säga ”förlagsutgiven, redigerad pappersbok”.
    I kulturrådets utgivningsstöd till litteratur ger KUR emellanåt stöd till medier av mer experimentell karaktär som helt kan sakna text men som för den delen kan avläsas, tolkas och begripas, i vilken mån denna typ av litteratur är den som avses när betänkandet beskriver läsning oklart.
IMAG0190

Wikiland – fick litteraturstöd från KUR – är ett exempel på litteratur där läsarten bygger på tolkningen av bilderna i tabloidtidningsformatet i pappkartongen. Experimentellt? Ja! Möjligt att läsa? Det beror på vad man menar med ”läsa”

  • Läslyftet
    Även här har vi knyckt en del idéer från SLB:
    Folkbiblioteken ska vara nav för varje kommuns läsfrämjande arbete.
    Bidragen till bokhandeln gör större nytta på folkbiblioteken menar vi, med argumentet att bibliotek finns i varje kommun, medan bokhandlare numer knappast finns utanför de större orterna.
    Även andra yrkesgrupper än lärare behöver ökade kunskaper i litteraturförmedling. Vi menar att t ex personal inom olika vårdformer – allt från äldrevård och omsorg till kriminalvård – bör ges möjlighet till kompetensutveckling kring litteratur och läsande, för att inte tala om blivande bibliotekarier!
  • Sex läsprojekt är fler än fem kulturbyråkrater
    17 mkr till Samverkansmodellen
    För de små kommunerna betyder inköpsstödet mycket, men vi ser också att regional samordning behövs för att metodutveckling ska kunna ske. Det viktiga är att stödet inte används till att skapa nya byråkrater på regional nivå, utan att det ska finnas så nära målgrupperna som möjligt.
    16 mkr till Nationell samordning
    När det gäller de 16 mkr som ska gå till Kulturrådet menar vi att sex nationella läsprojekt med regional förankring är mer än fem kulturbyråkrater, om ni förstår vad jag menar.
  • SKL och e-böckerna
    Här noterar vi att utredningen missat att SKL inte bara borde förhandla för folkbibliotekens räkning utan rimligen även för skolbiblioteken.
  • Teckenspråket
    Här är den stora missen som jag skrivit om tidigare här. Missen har uppmärksammats i media: SR Örebro var först ut med nyheten, sen snappades nyheten upp av TT som spred den vidare till ett stort antal dagstidningar och TV:s Nyhetstecken. Mer är utlovat till BBL nr 3!
  • Litteraturen som konstart
    Argumenteringen har vi lånat från Föreningen Sveriges Länsbibliotekariers yttrande: Litteratur som konst, som viktig i kraft av en konstform bland andra framgår inte i utredningen. Det ligger en fara i att reducera litteraturen till en hjälpgumma åt andra verksamheter, litteratur är viktig i sig själv.
Kanske inte riktigt exempel på litteraturen som konstform, men det här är bokryggspoesi när den är som bäst.

Kanske inte riktigt exempel på litteraturen som konstform, men det här är bokryggspoesi när den är som bäst.

Om litteraturförmedling i förändring – om folkbibliotekarier på Facebook och Twitter

Att aktivt jobba för att tillgängliggöra skönlitteratur är något som folkbiblioteken arbetat väldigt länge med. Däremot är kommunikation med användarna via Facebook och Twitter något som folkbiblioteken fortfarande ofta är nybörjare på.

En ny magisteruppsats från BHS, av Anders Jaderup och Sofie Karlsson – Litteraturförmedling i förändring – om folkbibliotekarier, Facebook och Twitter (http://bada.hb.se/bitstream/2320/11982/1/k12_79.pdf) , har undersökt bibliotekariens roll i litteraturförmedling genom sociala medier.

Till slutsatserna:

  • Det är enkelt att nå ut med informationen via Twitter och Facebook. Med en liten arbetsinsats kan bibliotekarien snabbt förmedla boktips eller liknande till många användare.
  • Litteraturförmedling genom Facebook/Twitter är mer ytlig, kortfattad och innehåller mindre dialog med användarna än andra förmedlingsmetoder som t ex boksamtal och läsecirklar.
  • Bristen på dialog gör att det finns en osäkerhet kring hur informationen tas emot av användarna och i vilken utsträckning som arbetet verkligen leder till fler fysiska besök på biblioteket och fler lån.
  • Trots de ovan nämnda nackdelarna tycks samtliga respondenter fast beslutna att fortsätta med arbetet. Det anses viktigt att biblioteket finns där användarna finns, vilket allt oftare är på nätet.
  • Vad gäller den aktivt rekommenderande och upplysande förmedlingen utgår  bibliotekarierna, ofta från sin egen smak och läsning snarare än någon traditionell folkbildningstanke.

Jag menar att det här är ingen fråga om antingen traditionella boksamtal eller sociala media. Det är både-och! Men verksamheten ska föregås av en kommunikationsplan som definierar vilka segment och målgrupper hos allmänheten som ska få del av litteraturförmedlingen och vilken arbetsmetod som är bäst för just dem.

Staten satsar på litteratur och läsfrämjande under 2012

Enligt ett pressmeddelande har regeringen i dag beslutat att fördela 3 000 000 kronor till litteratur och läsfrämjande under 2012 i syfte att stärka litteraturens ställning, öka läsandet och lyfta fram svensk kvalitetslitteratur.

1 000 000 kronor fördelas till samarbete mellan folkbiblioteken och det civila samhällets organisationer i det läsfrämjande arbetet.

1 000 000 kronor är ett riktat stöd till bokhandlare för litterära evenemang.

1 000 000 kronor fördelas till förlag för elektronisk utgivning av svenska kvalitetsböcker.

Regeringen har beslutat att totalt 9 000 000 kronor ska avsättas under perioden 2012-2014 för särskilda satsningar på litteratur och läsfrämjande.

Litteraturutredningen, som tillsattes i mars 2011, fick i uppdrag att lämna förslag på fördelningen av dessa medel och inkom under hösten med förslag för 2012.

Statens kulturråd får i uppdrag att genomföra satsningen.

Värsta boken finns i Göteborg

Under september är det dags för Värsta boken igen i Göteborgsområdet, enligt SR P4 Göteborg. Det är ett projekt där biblioteken delar ut tusentals böcker till unga läsare mellan 13 och 25 år gamla.

Det är runt 40 olika titlar som delas ut och tanken är att böckerna ska vandra vidare till nya läsare för att få fler att läsa mer.

Härom veckan var bibliotekarierna på Backaplan, Frölunda torg och Götaplatsen. Bland titlarna återfinns bland annat Peter Pohls gripande bok Jag saknar dig, jag saknar dig som just nu är bioaktuell, enligt Jennie Wangel.

Gästbloggare: Agneta Edwards

Litteraturförmedling – för stora som för små

Agneta EdwardsJag upphör aldrig att förundras över de så ofta vattentäta skotten mellan barn- och vuxenavdelningar och dito bibliotekarier. Särskilt på större bibliotek. På den mindre enheten är vanligtvis bibliotekarierna mer allvetande. Ingen ensamjobbande skulle väl på kvällskvisten säga till en låntagare att han eller hon inte visste nåt om deckare, ”för jag är barnbibliotekarie”. Motsatsen då? Handen på hjärtat, det inträffar oftare. ”Alla bibliotekarier måste vara barnbibliotekarier” – fint tänkt och sagt, men hur ser det ut IRL?

Ur överlevnadssynpunkt är det ju rent bakvänt att inte satsa på barn och unga, de ska ju bli nästa generation besökare. Barnen plus politikerna – där har ni de världsviktigaste målgrupperna. Politiker sitter på pengar och beslut och eventuellt en och annan vision (eller kan vara mottagliga för bibliotekets visioner). Vet de redan vad bibliotek är? Jo, säkert, utifrån en tämligen vag uppfattning att det är viktigt, och demokratifrämjande och… mötesplats, integration, mångkultur, läsfrämjande, kulturbärare… Men ändå räknar man fortfarande utlåningsstatistik som budgetunderlag – hur går det ihop?

Att förmedla böcker till barn, det är biblioteket himlans bra på. Att förmedla läslust och litteratur till politiker vet jag inte hur många som gör. När bokpratade du och dina kollegor i kommunfullmäktige senast? Dra iväg, ge dem en personlig länk och bild. Bjud in dem på visning, berätta vad ni gör, varje dag, hur många som är där, vilka som är där. Vadå behövs inte? Klart det gör. Det fattas varje år beslut om att lägga ner bibliotek, och det kan visst vara behövligt att stuva om ibland, men se till att just dina politiker vet vem du och dina kollegor är, och vad ni gör. På riktigt. Då kanske de förstår att det är bättre att spara på något annat.

Har ni varit på Rotary och snackat om läsning? Tänk att få påverka en massa mäktiga gubbar (mest) och damer med företag och höga tjänster och pengar och inflytande och barn och barnbarn. DE behöver höra vad biblioteket gör, och vad böcker och berättelser och språk betyder för barn, för människor. Vem vet vem de känner? Eller om de vill sponsra? Man måste bli inbjuden förstås, kan inte bara stövla dit, men det grejar ni, någon känner någon som föreslår er som lunchgäster.

Allt mer talar man om förmedling, också som marknadsföring och profilering. Skönlitteraturen klättrar säkrare än sakta ut ur garderoberna och börjar återta sin betydelse. ”Ut och prata om kvalitetslitteraturen” löd en appell från välkänd branschman.

Ut och prata, ja. I höstas var jag hos regionbibliotek Kalmar och pratade OM förmedling under samma rubrik som den här textens. Syfte: att lyfta fram barnbibliotekariens expertis på området. Inspirera till efterföljd och samarbete över gränserna.

Hur gör man ett bra bokprat? Barnbibliotekarien vet. Hon eller han har den tuffaste publiken i världen. Hur kliver man in i en främmande grupp? Barnbibliotekarien vet. Hon eller han kastar sig utan skyddsnät ut bland pubertalt bröliga femtonåringar utan att blinka. Hur sorterar och bjuder man ut bibliotekets alla fantastiska media till även de som inte läser så himla bra eller inte alls, eller helt enkelt inte begriper sig på SAB-systemet? Barnbibliotekarien vet. I Ängelholm stuvade man om på barn- och ungdomsavdelningen redan för ett par år sedan och det tog inte lång stund förrän vuxenbibliotekarierna tassade omkring och lät sig inspireras. Förmedling är inte bara att prata om böckerna IRL, mun till öra, eller på en bibblablogg eller hemsida, utan även en hylla förmedlar sitt innehåll – bättre eller sämre.

Det finns så klart bibliotek som utan att ha några barnbibliotekarier att stötta sig på bryter upp böckerna i egenskapade teman, som Bibliotek Plattan i Kulturhuset, Stockholm, vilket diskuterats friskt i media och på plats. Tänk att det är så provocerande?!

Att nå grupper som inte kommer till biblioteket självmant, hur gör man det? Barnbibliotekarien vet. Hon eller han jobbar säkert tillsammans med t ex förskolorna i området för att genom barnen och pedagogerna nå föräldrarna – men varför inte vice versa?

Tänk att få komma till IKEA och prata på en storsammankomst, 20 minuter för typ hundra anställda. Varav minst hälften har barn nu och resten får det. Lät det läskigt? För många mänskor? Ta nåt mindre. Taxi? Åk två stycken, bokprata tillsammans. Alla företag och kommunavdelningar, också en bra målgrupp, har samlingar då och då där inspiration utifrån är välkommet. Berätta om bra nya barnböcker och aktiviteter för familjer, t ex sagostunder, för chaufförerna eller kommunkollegorna är så klart föräldrar nästan allihopa. Och så tipsar ni förstås om de senaste cd-böckerna. Varför just Taxi? Många män: ”Läs för mig, pappa!” – glöm inte den fina kampanjen? Dessutom är många från andra länder, och vet kanske inte att ni har dagstidningar och böcker på deras språk. Dessutom – och här kommer finessen med att sticka ut ur huset ibland och snacka böcker – så är en bibblafrälst taxichaufför världens bästa reklammakare. Hur många träffar inte hon eller han i sin bil?

Jag tror att biblioteket behöver ta sig ut ur huset ibland – kanske i syfte att locka människor till huset i nästa skede, kanske med andra modeller och mål. Känns det som osäker mark? Ta en barnbibliotekarie hårt i handen och ge er ut, tillsammans!

Agneta Edwards, litteraturpedagog, föreläsare och skribent