läsning

Biblioteksföreningen i Almedalen: om läsning och informationskrig

Svensk Biblioteksförening har har publicerat två seminarier från Almedalsveckan under ledning av Britt Staktston. Så ett uppslag till nästkommande arbetsplatsträffar är att titta på filmerna tillsammans i arbetslaget och diskutera om vad det betyder för just ditt bibliotek!

Vägen till läsning
”Läskunnighet är en grundsten i det arbetet. Hur förstår vi ordet läsning och läsförståelse. Vad kan vi själva om läsning och hur ser läsandet ut om några år? Finns det en lösning till ökat läsande eller är finns det många vägar till läsande? För att diskutera frågan kring läsning anordnade Svensk biblioteksförening en workshop kring hur vi förstår läsandet som grundläggande demokratisk rättighet och hur mycket vi vet om olika typer av läsande.”

 

Hur förbereder vi oss inför informationskriget?

”Läsningen är en grundsten för att fullt ut kunna delta i det demokratiska samhället. År 2018 är det nationella val och med erfarenheter från valen i USA och Frankrike är det viktigt att medborgare är rustade för att möta utmaningar som falsk fakta, filterbubblor, desinformation eller helt enkelt nyhetsmättnad. Medborgarna kommer att behöva stöd för kunskap och orientering i mediers trovärdighet eller traditionell källgranskning.”

Att få pojkar och unga män att läsa

Läs, bro’! var det ambitiösa läsfrämjandeprojektet med det kaxiga namnet. Kanske var det lite väl överambitiöst. Kanske var det för kaxigt. Eller så kanske folkbiblioteken behöver både ambitioner och attityd för att nå målgrupper som gör motstånd när vi i vår välmening försöker sprida
läsandets goda budskap. Speciellt när det gäller att etablera samverkan med organisationer och personer som verkar utanför vår trygghetszon.

En av de stora lärdomarna i projektet handlar just om det grundläggande viktiga i att skapa relationer och bygga förtroende mellan olika organisationskulturer. Ur det perspektivet var Läs bro’! kanske snarare ett relationsbyggande samverkansprojekt än ett läsprojekt. Utan relationer till ledare på fritidsgårdar och i studieförbund hade biblioteken aldrig nått de icke-läsande pojkarna – de som skulle frälsas för läsningen. En stor del av tiden ägnades därför åt
relationsbyggande aktiviteter med såväl ledare som killarna själva.

En annan viktig lärdom handlar om att all läsfrämjande verksamhet inte behöver vara nyskapande. Det finns många gamla metoder från traditionell uppsökande biblioteksverksamhet som fungerar mycket bra även för läsovana pojkar och unga män. Social läsning och att läsa högt tillsammans är ett sådant exempel.

Cay Corneliusson har utvärderat projektet – mer info hittar du på Regionbiblioteket i Örebro läns blogg Biblioteksutveckling i Örebro län.

Utbildning, ålder och kön avgör hur mycket vi läser

I alla fall i Danmark! Och resultaten stämmer nog här i Sverige också.

Danska kulturministeriets Bog- og Litteraturpanel ger i idag ut sin rapport ”Læsning i tal” om danskarnas läsvanor. I rapporten jämförs de data som finns om befolkningens läsvanor i Sverige, Norge, Finland, Tyskland och England.

  • Kvinnor läser oftare än män. I Danmark läser 47 procent av kvinnorna skönlitteratur varje vecka eller oftare, medan siffran är 29 procent for männen.
  • De äldre läser mest. 25 procent av den danska befolkningen på 70 år eller över läser skönlitteratur dagligen eller nästan dagligen. Daglig läsning görs bara för 12 procent av gruppen 15-19 åringar.
  • Utbildning spelar en roll i förhållande till läsning. 49 procent av danskar med en lång eller mellanlång utbildning läser skönlitteratur varje vecka eller oftare. Av den del av befolkningen som har grundskola  som högsta utbildningsnivå läser 33  procent varje vecka.

 

Hur ser bibliotekarier på läsfrämjande i förhållande till nya medier?

I sin nya  kandidatuppsats från Umeå universitet, Mediekonkurrens och kompetens : En kvalitativ studie över litteracitet och nya medier i en biblioteksmiljö undersöker Sofie Strandberg hur ett antal bibliotekarier ser på sitt läsfrämjande arbete i förhållande till nya medier so tv-spel, rollspel, science fiction och andra populär kulturella uttryck samt tillgång till digital media via internet.

Enligt författaren erbjuder nya medier möjligheter på bibliotek till lärande och kan fungera som redskap att locka till sig yngre målgrupper. De nya medierna är samtidigt beroende av ett personligt intresse och engagemang hos bibliotekarierna för att kunna nå sina inneboende resurser och potential. De nya medier författaren beskriver har inte bara förändrat synen på berättandet, läsandet behöver inte längre utgå ifrån en tryckt text.

Här finns en intressant problematik: nya digitala medier kan försvåra det rent läsfrämjande arbetet hos biblioteken eftersom det finns en konkurrens mellan de olika medieformaten. ”Här står biblioteken inför en stor utmaning gällande att möta ungdomar i en tid där internetanvändning och mediekonsumtion utgör en mycket stor del av deras dagliga liv. För yrkesverksamma bibliotekarier blir det därför viktigt att dels förstå den medieverklighet som barn och unga nyttjar och tar del av för att också kunna förstå vad som påverkar olika faktorer för läsning, läslust och läsinlärning. ” (min kursiv)

”Biblioteken behöver mobilisera och utveckla en kännedom om populärkulturella fenomen och utnyttja denna i sitt arbete riktat mot barn och ungdomar i det läsfrämjande arbetet. Spetskompetenser och kännedom om nya medier som serier, sci- fi, rollspel behöver lyftas fram och värderas samt kunskap om ungdomskulturer. Dessutom blir det också allt mer angeläget att som bibliotekarie kunna arbeta kreativt och innovativt med digitala medier som hjälpmedel i det läsfrämjande arbetet.”

Årets boksamling (DK)

Årets boksamling är de danska skönlitterära författarnas pris till de danska folkbiblioteken och deras arbete med de fysiska boksamlingarna. “Vi vill hylla de folkbibliotek som värderar böckerna – de fysiska böckerna på bokhyllorna – högt. Bibliotek där kvalitetslitteraturen har det bra, om det så är den aktuella, kritikerrosade samtidslitteraturen, de stora klassikerna eller de många goda romaner, novell- och diktsamlingar som utkom för 5, 10 eller 50 år sedan. Vi önskar att sätta fokus på de bibliotek som har en stor, kvalitativ och inte minst tillgänglig boksamling, et bibliotek som inte sätter en ära i att gallra ut så många böcker som möjligt,” säger Jan Thielke, ordförande för Danske skønlitterære Forfattere, om bakgrunden till priset.

Först pris är 50 000 danska kronor som ska användas till inköp av böcker till det vinnande biblioteket.

I decembernumret av den danska bibliotekstidskriften Perspektiv utvecklar Thielke sina tankar om priset:

Majoriteten av låntagarna föredrar att att läsa fysiska böcker och därför är boksamlingarna så centrala for biblioteken. På många biblioteksfilialer har samlingarna blivit för for snäva. De består nuvudakligen av mainstreamlitteratur, där det är fokus på bestsellers som köps in i stor mängd och som snabbt rensas ut igen. Den populära litteraturen ska naturligtvis finnas där men vi önskar bredd och att den smala kvalitetslitteraturen också finns på biblioteksfilialerna.
Jag tror att biblioteken har blivit mer markedsorienterade och vill de låntagarna det de önskar – som i en bokhandel. Det ska de naturligtvis också men det offentliga biblioteksväsendet har också till uppgift att ge låntagarna mer än det. Ens smak ska kunna förändras via biblioteket, och det är bara möjligt om det
har bredden i samlingen, menar Thielke. Han ger exemplet diktaren Yahya Hassan som har beskrivit sin väg från att ha läst Knausgårds romaner, därefter Michael Strunge och därifrån till Arthur Rimbaud. Han kunde låna allt detta på biblioteket, så det är viktigt att också de små filialerna har kvalitetslitteratur i sina fysiska samlingar och förmedlar den till de som inte känner till den innan.

Om läshundar

Om metoden med läshundar i skolan har Edit Wilson skrivit i sin magisteruppsats Läshundar: kan människans bäste vän hjälpa till att främja elevers läsutveckling? Författaren vill undersöka hur socialt tränade hundar kan användas för att främja elevers läsutveckling. Hon har därför intervjuat tre hundförare med pedagogisk utbildning i bagaget.

”Genom att använda hunden i skolan tror jag att många tillbakadragna och introverta elever skulle kunna utvecklas till mer sociala individer. I denna studie har jag undersökt hur en hund kan bidra till att utveckla elevers läsning och kommit fram till att det är en resurs som borde användas i högre grad. Hunden blir som en länk mellan förare och elev och även mellan lärare. Där det i vanliga fall kunde ha varit omöjligt att nå fram till en elev, kan en hunds positiva attityd, men ändå lugna och avslappnade framtoning, bli en ovärderlig resurs. Av mitt resultat framkom det att det är samtalet kring det lästa som gör att eleven utvecklar sin läsning. Därför spelar hundföraren en viktig roll just vid lästillfället. En av de allra viktigaste aspekterna tror jag är den egentid en elev kan få vid lästillfället. Eleverna får alltså tillsammans med hunden vara i fokus och få den viktiga hjälp och stöttning som de många gånger är i behov av. Dock är det viktigt att ta hänsyn till att alla barn och elever inte tycker om hundar. Kanske beror det på rädsla eller kulturella aspekter. Om så är fallet kan även möjligheten att lära känna en hund och få kunskap om hur hundar fungerar vara en positiv aspekt för att komma in i det svenska samhället.”

Om barnböcker och vithet

Barnboksförfattaren Grace Lin om avsaknaden av förebilder för barn med annan hudfärg en beige i barnböcker och vikten av böcker som både speglingar och fönster för att se sin omgivning.

Från en artikel i Mother Jones ”The Uncomfortable Truth About Children’s Books : Attempts to diversify lily-white kid lit have been, well, complicated”:

Cirka 80 % av barnboksvärlden i USA – författare och illustratörer, utgivare, chefer, marknadsförare och recensenter – är vita. Jag misstänker att siffran inte är lägre i Sverige.

Svenska Barnboksinstitutets Åsa Warnqvist beskrev hur läget var i den svenska barnboksutgivningen i SBI:s bokprovning 2015. Hon var förvånad över hur få mörkhyade personer i böckerna som faktiskt har en större roll. Se hennes anförande på UR Skola: Bara vita barn i bilderböckerna? (Tack till Karin Ohrt som tipsade)
Åsa Warnqvist utgår i sin analys från hennes egna ”Warnqvist-test”:

  1. Bilderboken ska avbilda minst en mörkhyad person.
  2. Den mörkhyade personen ska vara ett aktivt subjekt i berättelsen och inte ett objekt som bara förekommer på en bild utan relevans för berättelsen.
  3. Personen ska inte bara finnas där som en bifigur i en ljushyad persons berättelse.

16 böcker av, 2015 års bilderboksutgivning av svenska upphovspersoner, 296 titlar klarade hennes test! Dvs 5 %!