Läsfrämjande

Läsfrämjande som verktyg för biblioteksutveckling: Dela läslust

Mellan 2015 och 2017 bedrev folkbiblioteken och de regionala biblioteksverksamheterna i fyra mellansvenska län det läsfrämjande projektet Dela läslust. Nu har ansvariga för projektet samlat sina mest intressanta lärdomar, reflektioner, exempelberättelser och framåtblickande frågor i en rapport: Dela läslust – Hur går vi vidare? Tanken är att skriften ska fungera som diskussionsunderlag på biblioteken och inspirera till fortsatt arbetet med läsfrämjande – men också bidra till lärande och verksamhetsutveckling. Den röda tråden i projektet handlade om lärande – såväl på ett individuellt plan för bibliotekspersonalen som på ett organisatoriskt.

Det fokus jag har när jag läser rapporten är inte främst läsfrämjerit i sig – även om det görs intressanta nedslag och erfarenheter i exemplen.
Rättviks bibliotek har jobbat med ett systematiskt arbete kring läsmiljöer:”Veckans läsrum” och dragit lärdomar som ”att ett förändringsarbete handlar mycket om kommunikation
och tydlighet och att det är rätt personer på rätt plats. Det har också visat sig vara viktigt att det finns en vilja till förändring och mod att våga prova.”
Håbo bibliotek jobbade med  Läsfrämjande möten och en timmes lästid om dagen, men i delprojektet kunde man hitta brister kring de befintliga mötesstrukturerna, arbetsorganisation och prioriteringar – något som projektet blev verktyg för att ställa till rätta. Genom att låta ett projekt få genomsyra arbetet och ta plats, så kan också verksamheten förändras i grunden.

Det som är mest intressant är att se hur det går att använda en ganska traditionell biblioteksverksamhet som utgångspunkt för verksamhetsutveckling för hela biblioteksområdet. Och därmed ställa frågor som berör såväl platsen, som medierna, som personalens kompetenser (Litteraturkännedom, Förmedlingskompetens, Målgruppskännedom, Forskningsorientering) men också om ledarskap och medarbetarskap och hur personalen tillsammans kan förhålla sig till det läsfrämjande uppdraget.

Jag har fastnat för följande statements och slutsatser (min kursiv):

  • ”…projektet haft störst genomslag i kommuner där chefen varit positiv och drivande i arbetet, eller tydligt delegerat ansvar för till exempel en process till någon eller några medarbetare. Dock påtalar en del processledare att de känt sig ensamma i sin roll, och att det varit otydligt vilket mandat de egentligen haft, till exempel i vilken utsträckning de kunnat ta sina kollegors tid i anspråk.”
  • ”…redan kompetenskartläggningen synliggjorde hur viktigt samtalet kollegor emellan är. Genom att skapa processer riktade inåt skapas just tid och utrymme för sådana samtal – vilket i sin tur ger bättre förutsättningar för att sedan utveckla det yttre arbetet gentemot användaren. Sannolikt är detta också ett uttryck för att vardagen på många kommunbibliotek är mycket pressad, och utrymmet för reflektion och verksamhetsutveckling minimalt.”
  • ”… frågan om hur man gör för att föra kunskap vidare och skapa delaktighet. Det finns ett tydligt behov av att lära sig mer om metoder för såväl kunskapsöverföring som kunskapsdelning.
  • ”… i princip alla förekommande aktiviteter, resurser och tjänster vid folkbiblioteken kan förstås som läsfrämjande…”
  • ”I flera fokusgrupper talas det om hur arbetet med läsfrämjande överbryggat en tidigare försiktighet, eller till och med en rädsla inför att göra ”fel”. ”
  • ”Flera medarbetare berörde också mod i bemärkelsen utforskande arbetssätt – att våga sig på något mindre förutsägbart, och att också vara beredd på att hantera ett misslyckande.”
  • ”Det är intressant att steget till att personligen våga formulera sig om folkbibliotekens vanligaste medium bland sina arbetskamrater kan upplevs som så stort.”
  •  ”… i ett sammanhang där olika processer och aktiviteter uppstår, testas och förändras – ibland enligt ”trial-and-error-principen” – riskerar den återkommande utvärderingen att uppfattas som en bromskloss. I synnerhet då löpande utvärderingar av den ordinarie verksamheten ska ske parallellt. Här uppstår ett visst dilemma, då flera deltagare beskriver att de läsfrämjande processerna skapas organiskt och kreativt, medan utvärderingarnas blankettexercis uppfattas som hämmande.

Skriftens innehåll bygger i huvudsak på två utvärderande rapporter: forskaren Jenny Lindbergs fokusgruppstudie med projektdeltagare och Lisa Ångmans rapport ur ett regionalt perspektiv. Som komplement ingår exempelberättelser från olika kommunbibliotek i de medverkande länen.

Kulturrådet ska främja utgivning och spridning av litteratur på nationella minoritetsspråk

Regeringen uppdrar åt Statens kulturråd att under perioden 2017–2019 genomföra insatser för drygt 3 miljoner kronor som syftar till att främja utgivning och spridning av litteratur på de nationella minoritetsspråken. Barn- och ungdomslitteratur på de nationella minoritetsspråken ska därvidlag särskilt prioriteras. Kulturrådet ska besluta om uppdragets närmare genomförande i samråd med företrädare för de nationella minoriteterna, heter det i beslutet.

I uppdraget ingår även att i samverkan med romska företrädare och sakkunniga genomföra läsfrämjande insatser för den romska minoriteten.

Det skulle vara bra om även MTM fick samma uppdrag för samma målgrupper men också för den teckenspråkiga minoriteten, tycker jag.

Inför bokstart 2

”Jag tror att förskola, skola, BVC och logopedmottagningar alla behöver ha kontinuerliga diskussioner om vissa eller alla av frågorna ovan för att medvetandegöra föräldrar om varför det är viktigt att läsa för sina barn, och om alla de fördelar som finns med högläsning. Det är inte självklart att föräldrar vet det. Det är inte heller självklart att motivationen finns hos alla föräldrar, vissa kanske kämpar med helt andra frågor och har inte alltid ork. Men om man får veta varför läsningen är viktig, så kanske den i större utsträckning prioriteras.” Så skriver Karolina Larsson i ett inlägg på Språkutvecklarnas blogg.

En viktig diskussionspart för pedagoger, logopeder och barnsjuksköterskor är naturligtvis folkbiblioteken.

I Halmstad har de arbetat med att kartlägga läsvanorna i hemmet genom enkäter till förskolan. I enkäten frågas saker som

  • Vilka språk talas i hemmet?
  • På vilka språk läser ni?
  • Hur ofta och hur länge läser ni för ert barn?
  • När på dygnet läser ni?
  • Vem tar initiativet till läsning?
  • Vem väljer boken ni ska läsa?
  • Vad läser ni? (pekböcker, bilderböcker, faktaböcker, kapitelböcker, serietidningar, ljudböcker m.m.)
  • Brukar ni gå till biblioteket?
  • Samtalar ni om bokens innehåll under och efter läsningen?
  • Hur ofta läser du själv?
  • Ser ditt barn dig läsa någon gång?

Inför #bokstart

Jag läser bloggen Språkutvecklarna:

”… förskola, skola, BVC och logopedmottagningar alla behöver ha kontinuerliga diskussioner … om varför det är viktigt att läsa för sina barn, och om alla de fördelar som finns med högläsning. Det är inte självklart att föräldrar vet det. Det är inte heller självklart att motivationen finns hos alla föräldrar, vissa kanske kämpar med helt andra frågor och har inte alltid ork. Men om man får veta varför läsningen är viktig, så kanske den i större utsträckning prioriteras. Och i vårt fall i Halmstad, har vi gång på gång sett att läsvanorna i hemmen påverkas positivt av insatser som fokuserat på högläsningens betydelse för barnens språkutveckling. När vi gjort ommätningar med samma enkät tre eller sex månader efter dessa insatser (infokvällar, föreläsningar, bokprat, uppstart av kapprumsbibliotek) så har högläsningen verkligen ökat markant.”

Att få pojkar och unga män att läsa

Läs, bro’! var det ambitiösa läsfrämjandeprojektet med det kaxiga namnet. Kanske var det lite väl överambitiöst. Kanske var det för kaxigt. Eller så kanske folkbiblioteken behöver både ambitioner och attityd för att nå målgrupper som gör motstånd när vi i vår välmening försöker sprida
läsandets goda budskap. Speciellt när det gäller att etablera samverkan med organisationer och personer som verkar utanför vår trygghetszon.

En av de stora lärdomarna i projektet handlar just om det grundläggande viktiga i att skapa relationer och bygga förtroende mellan olika organisationskulturer. Ur det perspektivet var Läs bro’! kanske snarare ett relationsbyggande samverkansprojekt än ett läsprojekt. Utan relationer till ledare på fritidsgårdar och i studieförbund hade biblioteken aldrig nått de icke-läsande pojkarna – de som skulle frälsas för läsningen. En stor del av tiden ägnades därför åt
relationsbyggande aktiviteter med såväl ledare som killarna själva.

En annan viktig lärdom handlar om att all läsfrämjande verksamhet inte behöver vara nyskapande. Det finns många gamla metoder från traditionell uppsökande biblioteksverksamhet som fungerar mycket bra även för läsovana pojkar och unga män. Social läsning och att läsa högt tillsammans är ett sådant exempel.

Cay Corneliusson har utvärderat projektet – mer info hittar du på Regionbiblioteket i Örebro läns blogg Biblioteksutveckling i Örebro län.

Hur ser bibliotekarier på läsfrämjande i förhållande till nya medier?

I sin nya  kandidatuppsats från Umeå universitet, Mediekonkurrens och kompetens : En kvalitativ studie över litteracitet och nya medier i en biblioteksmiljö undersöker Sofie Strandberg hur ett antal bibliotekarier ser på sitt läsfrämjande arbete i förhållande till nya medier so tv-spel, rollspel, science fiction och andra populär kulturella uttryck samt tillgång till digital media via internet.

Enligt författaren erbjuder nya medier möjligheter på bibliotek till lärande och kan fungera som redskap att locka till sig yngre målgrupper. De nya medierna är samtidigt beroende av ett personligt intresse och engagemang hos bibliotekarierna för att kunna nå sina inneboende resurser och potential. De nya medier författaren beskriver har inte bara förändrat synen på berättandet, läsandet behöver inte längre utgå ifrån en tryckt text.

Här finns en intressant problematik: nya digitala medier kan försvåra det rent läsfrämjande arbetet hos biblioteken eftersom det finns en konkurrens mellan de olika medieformaten. ”Här står biblioteken inför en stor utmaning gällande att möta ungdomar i en tid där internetanvändning och mediekonsumtion utgör en mycket stor del av deras dagliga liv. För yrkesverksamma bibliotekarier blir det därför viktigt att dels förstå den medieverklighet som barn och unga nyttjar och tar del av för att också kunna förstå vad som påverkar olika faktorer för läsning, läslust och läsinlärning. ” (min kursiv)

”Biblioteken behöver mobilisera och utveckla en kännedom om populärkulturella fenomen och utnyttja denna i sitt arbete riktat mot barn och ungdomar i det läsfrämjande arbetet. Spetskompetenser och kännedom om nya medier som serier, sci- fi, rollspel behöver lyftas fram och värderas samt kunskap om ungdomskulturer. Dessutom blir det också allt mer angeläget att som bibliotekarie kunna arbeta kreativt och innovativt med digitala medier som hjälpmedel i det läsfrämjande arbetet.”

Bogstart (DK) – tidig språkinsats på biblioteken

Det danska Bogstart-projektet är avslutat. Förändrade läsvanor, bättre kontakt med bibliotekets användare och stimulans av barns läsförmågor är bara några av de områden  där Bogstart har gjort skillnad framgår av en aktuell rapport – ”Bogstart – tidlig sprogindsats på bibliotekerne” – från danska Slots- og Kulturstyrelsen.
Rapporten delar med sig av de erfarenheter som gjort i de åtta år som projektet hållit på. Den ger också en rad goda råd som kan ge stöd till folkbibliotekens och andra aktörers insatser för att inspirera till läsning och språklig utveckling för förskolebarn i hemmiljö.

Projektet har bland annat gett biblioteken möjlighet att få kontakt med invånare som inte normalt sett använder sig av biblioteket och som inte är vana att läsa tillsammans med sina barn. När bogstarts-förmedlarna kom hem till folk med en bokgåva skapade en grund för en likvärdig och personlig dialog med familjerna. 58 procent av föräldrarna som deltagit i projektet menar att Bogstart har ändrat deras läsvanor.

Om bokprat som läsfrämjande aktivitet

På uppdrag av Kultur Skåne/Region Skåne och med finansiering av Statens kulturråd har Catarina Schmidt, universitetslektor i pedagogik vid Göteborgs universitet, gjort en forskningsrapport om bokprat som läsfrämjande aktivitet – Fakirerna och vi – en studie om bokprat som läsfrämjande insats. Rapportförfattaren har utgått från det faktum att bokprat är en av de vanligaste läsfrämjande aktiviteterna som bibliotek och skolor erbjuder barn. Men frågan hon försöker besvara i rapporten handlar om på vilka sätt bokprat främjar läsning och hur arbetet med bokprat kan utvecklas och fördjupas?

Till stöd för lärare och bibliotekarier ger rapportförfattaren några handfasta råd:

Råd till lärare:

  • Ta gärna kontakt med bibliotekarien innan bokpratet – ett kort samtal om innehåll och upplägg kan betyda mycket.
  • Se fram emot och skapa förväntan bland barnen inför bok pratet.
  • Fundera och reflektera kring hur de presenterade böckerna kan användas i undervisningen och hur eventuellt fortsatt samarbete kring läsfrämjande kan fortsätta.

Råd till bibliotekarien

  • Fortsätt och skaffa dig väl underbyggda argument om varför bokprat är viktigt och våga samtidigt tänka nytt. Låt dig inspireras av forskning och den fortbildning som erbjuds.
  • Läsfrämjande är mer än att skapa lust det är lika mycket motivation och engagemang. Att läsa med engagemang och att bli berörd innefattar alla de känslor som kan väckas genom skönlitteratur. Läsa är att uppleva och sätta sig själv på spel och att våga möta nya sammanhang. Läsfrämjande innebär också att verka för barns möjlighet till delaktighet och kan ses som en grundförutsättning för ett demokratiskt samhälle.
  • Fortsätt att öppna för samarbete med skolbibliotekarier och lärare i grundskolan. Ett ödmjukt förhållningssätt är viktigt för allt samarbete och för all dialog och gäller alltid båda parter. För detta är det viktigt med en säkerhet i den egna professionen och en öppenhet inför andras.

Rapporten avslutas med en studiehandledning som lärare och bibliotekarier kan följa tillsammans, bokprat bygger som det mesta av läsfrämjeri nämligen på att skapa relationer.

Den som känner att den vill läsa rapporten nu, så finns den att ladda ner från Region Skånes webb. Vill du ha ett eget, fysiskt ex kan du beställa det här.

Om läshundar

Om metoden med läshundar i skolan har Edit Wilson skrivit i sin magisteruppsats Läshundar: kan människans bäste vän hjälpa till att främja elevers läsutveckling? Författaren vill undersöka hur socialt tränade hundar kan användas för att främja elevers läsutveckling. Hon har därför intervjuat tre hundförare med pedagogisk utbildning i bagaget.

”Genom att använda hunden i skolan tror jag att många tillbakadragna och introverta elever skulle kunna utvecklas till mer sociala individer. I denna studie har jag undersökt hur en hund kan bidra till att utveckla elevers läsning och kommit fram till att det är en resurs som borde användas i högre grad. Hunden blir som en länk mellan förare och elev och även mellan lärare. Där det i vanliga fall kunde ha varit omöjligt att nå fram till en elev, kan en hunds positiva attityd, men ändå lugna och avslappnade framtoning, bli en ovärderlig resurs. Av mitt resultat framkom det att det är samtalet kring det lästa som gör att eleven utvecklar sin läsning. Därför spelar hundföraren en viktig roll just vid lästillfället. En av de allra viktigaste aspekterna tror jag är den egentid en elev kan få vid lästillfället. Eleverna får alltså tillsammans med hunden vara i fokus och få den viktiga hjälp och stöttning som de många gånger är i behov av. Dock är det viktigt att ta hänsyn till att alla barn och elever inte tycker om hundar. Kanske beror det på rädsla eller kulturella aspekter. Om så är fallet kan även möjligheten att lära känna en hund och få kunskap om hur hundar fungerar vara en positiv aspekt för att komma in i det svenska samhället.”

Läsrörelsen och McDonalds i samarbete om årets Bok Happy Meal

Totalt har Läsrörelsen och McDonalds distribuerat ut 18,4 miljoner bra barn- och bilderböcker sedan samarbetet inleddes 2001. Det är ett unikt tillfälle för att nå barn med kvalitetslitteratur – och kanske till barn som lever i ”boköknar” – dvs i områden där det inte finns bibliotek eller bokhandlar.

Årets Bok Happy Meal pågår mellan den 7 oktober och 3 november och årets åtta titlar är:
Sagan om Pomperipossa med den långa näsan av Falstaff Fakir och Björn Berg, Känn igen 25 fåglar av Björn Bergenholtz, Gummi-Lisa hittar hem av Anna Bengtsson, Krokodilen som åkte ikapp med våren av Hannu Hirvonen och Pia Sakki, Min lilla apa av Ulf Nilsson och Kristina Digman, När två blir arga på varann av Tor Åge Bringsværd och Tina Soli och de inledande två böckerna Pelle i djungeln av Jan Lööf och Det lilla lokomotivet av Ib Spang Olsen.