Läsfrämjande

Reklamombudsmannen: Vem är landets största läsfrämjare?

McDonalds satsning på Bok Happy Meal är en framgång där hamburgerkedjan med hjälp av experterna inom Läsrörelsen har spridit bilderböcker av hög kvalitet till många barnfamiljer. Men frågan är om de får kalla sig ”Sveriges största läsfrämjare”?

Nej, säger Reklamombudsmannens opinopnsnämnd i ett uttalande: ”Opinionsnämnden finner att påståendet ”Sveriges största läsfrämjare” är både långtgående och vagt utformat. Av reklamfilmen framgår i och för sig att annonsören distribuerat 15 miljoner barnböcker i samband med för­säljning av produkten Happy Meal. Det finns dock anledning att anta att en genomsnittskonsument inte upp­fat­tar i vilket avseende som påståendet ska förstås eftersom begreppet läsfrämjare kan uppfattas på många olika sätt och framställningen visar inte heller entydigt vad som avses. Att annonsören distribuerat ett stort antal böcker kan därför enligt nämnden inte anses styrka påståendet om att annonsören är ”Sveriges största läs­främjare”. Reklamfilmen är därför vilseledande och den strider därmed mot artikel 5 i ICC:s regler.”

Å andra sidan tål den här reklamfilmen från 2014 att ses fler gånger

“Life’s Library” – en cool bokklubb feat. John Green

Det här kan vara något att tipsa era ungdomar om: författaren och vloggaren John Green har tillsammans med engelska youtubern Rosianna Halse Rojas startat en bokklubb för alla intresserade.

”Life’s Library was created by John Green and Rosianna Halse Rojas to celebrate two of their favourite things: good books and good communities. With a list carefully selected by John and Rosianna, the book club will introduce you to great books you may not have heard of. We’ll read them closely and thoughtfully and discuss each book over the course of the six weeks on the Life’s Library Discord. Pull up your comfiest reading chair and join us.”

Remissvaren på Läsdelegationens slutbetänkande

Kulturdepartementet bjuder in ett antal organisationer, myndigheter, kommuner och regioner att lämna svar på Läsdelegationens slutbetänkande SOU 2018:57 Barns och ungas läsning – ett ansvar för hela samhället

Bland de utvalda finns t ex Svensk biblioteksförening men också Föreningen för regional biblioteksverksamhet.

Den som är intresserad av att ta del av remissvaren kan gå in på Regeringskansliets webbsida. I skrivande stund finns det ett remissvar som går ut på att ifrågavarande organisation väljer att inte avge något yttrande.

Varför är det då viktigt att lämna ett yttrande?
”Läsdelegationens förslag kan komma att ha betydelse i en biblioteksstrategi, men förslagen är ännu inte lämnade till regeringen.” (Från ord till handling – Utkastet till en nationell biblioteksstrategi). Och till skillnad från utkastet där den statliga myndigheten efterlyser förslag och synpunkter men inte frågar efter remissyttranden så finns det helt andra möjligheter att svara på Läsdelegationens slutbetänkande.

Finns din organisation inte med på listan på de som bjuds in att lämna remiss så går det naturligtvis att lämna en så kallad spontanremiss. Men gör det innan 31 oktober!

Berättelser som förändrar

Under 2017 har Läsrörelsen drivit projektet Berättelser som förändrar i 200 högstadie- och gymnasieskolor från söder till norr. Ett projekt som lyft fram berättandet i skönlitteratur, biografier och serier. Det kunde startas efter en donation av David Lagercrantz och med stöd av PostkodLotteriets Kulturstiftelse. 16 regionala konferenser har anordnats för lärare i svenska och för skolbibliotekarier – och folkbibliotekarier. Klassuppsättningar med böcker har funnits som eleverna har arbetat intensivt med i stora bokcirklar. En utvärdering har gjorts av Olle Nordberg, fil dr i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet.

Nu är det snart dags för projektets inspirationskonferens! Den äger rum den 16 april i Stockholm. Medverkande på konferensen är projektets huvudpedagog Ann Boglind – universitetslektor i svenskämnets didaktik vid Göteborgs universitet – skolbibliotekarie Elisabet Niskakari tillsammans med eleven Salam Muhialdeen, de fem författare vars böcker ingår i projektet: David Lagercrantz, Katarina Kieri, Cilla Naumann, Johan Unenge och Jessica Schiefauer. Andra medverkande är undervisningsrådet vid Skolinspektionen Kjell Ahlgren, författaren Mats Wahl och elever som vunnit tävlingen Läs Högt samt Johanna Jaara Åstrand, förbundsordförande Lärarförbundet, Åsa Fahlén, förbundsordförande Lärarnas Riksförbund och Läsrörelsens ordförande Elisabet Reslegård. Moderator är journalisten Gunilla Kindstrand.

Mer information om konferensen, program och anmälningsblankett hittar du här.

 

Dags för en nationell lässtrategi?

Frågan diskuteras i alla fall i Danmark.
Här har Tænketanken Fremtidens Biblioteker presenterat en analys av danska barns läs- och medievanor som visar att barn generellt läser mindre på fritiden  2017 i förhållande till fritidsläsningen för sju år sedan samt att barn generellt använder mer tid på sociala medier och med webb-texter än på att läsa böcker. Rapporten ”Børns læsevaner 2017: Overblik og indblik” lyfter fem områden att fortsätta med:

  1. Det er en gemensam uppgift att hjälpa barn in i en läsandekultur och bibliotekskultur 
    Ingen kan göra det ensam. Både skolor, pedagogiska lärcentra, föräldrar och bibliotek fungerar som vägledare och inspiratörer till läsning, fungerar som läsande förebilder och arbetera aktivt för att öppna bibliotekens värld av möjligheter för barn.
  1. Vuxna får inte släppa barnen för tidigt
    Även om barnen ofta kan hjälpa sig själva i sin läsning och har läst sig läsa, rör sig på digitala plattformar och själva kan ta sig till biblioteket så räcker det inte.  själva  Barn har fortsatt behov av att de vuxna intresserar sig för deras läsning och medieanvändning.
  1. Samarbetet mellan skolor och bibliotek är en viktig del av lösningen
    Den kvantitativa undersökningen visar att barn mest associerar läsning med skola och plikt. De danska barnen säger själva att den goda läsupplevelsen kräver uthållighet. Läslusten kommer inte av sig själv.
  1. Folkbibliotek kan med fördel ompröva sina uppsökande insatser
    Alla barn går i skolan, men alle barn kommer inte till folkbiblioteket. Samtidigt spelar lokala kulturinstitutioner en allt större roll i den enskilda skolans vardag. Folkbibliotek är mer än material och väggar. Det är också fackutbildad personal.
  1. Barns bristande kännedom om digital läsning kräver handling
    Bara enstaka barn känner till folkbibliotekens förmedlingstjänster. De flesta danska barn säger att de föredrar den tryckta boken när de läser på fritiden fritiden. Samtidigt vet vi att framtidens läsning i hög grad kommer att vara digital. Det handlar inte om att barn ska sluta läsa tryckta böcker utan att de ska lära sig att läsa digitalt på fritiden. vilket inte sker när de int ekänner till vilka digitala förmedlingstjänster som finns eller tränsa i att använda sig av det digitala läsutbudet.

Rapporten har fått till effekt att Danmarks Biblioteksforening nu föreslår en nationell lässtrategi som ska stärka barn och ungas läsning.

Mycket av analysen går säkert att överföra till svenska förhållanden. Frågan om en nationell lässtrategi varit något som borde tas upp i arbetet med den nationella biblioteksstrategin, tycker jag.

Läsfrämjande som verktyg för biblioteksutveckling: Dela läslust

Mellan 2015 och 2017 bedrev folkbiblioteken och de regionala biblioteksverksamheterna i fyra mellansvenska län det läsfrämjande projektet Dela läslust. Nu har ansvariga för projektet samlat sina mest intressanta lärdomar, reflektioner, exempelberättelser och framåtblickande frågor i en rapport: Dela läslust – Hur går vi vidare? Tanken är att skriften ska fungera som diskussionsunderlag på biblioteken och inspirera till fortsatt arbetet med läsfrämjande – men också bidra till lärande och verksamhetsutveckling. Den röda tråden i projektet handlade om lärande – såväl på ett individuellt plan för bibliotekspersonalen som på ett organisatoriskt.

Det fokus jag har när jag läser rapporten är inte främst läsfrämjerit i sig – även om det görs intressanta nedslag och erfarenheter i exemplen.
Rättviks bibliotek har jobbat med ett systematiskt arbete kring läsmiljöer:”Veckans läsrum” och dragit lärdomar som ”att ett förändringsarbete handlar mycket om kommunikation
och tydlighet och att det är rätt personer på rätt plats. Det har också visat sig vara viktigt att det finns en vilja till förändring och mod att våga prova.”
Håbo bibliotek jobbade med  Läsfrämjande möten och en timmes lästid om dagen, men i delprojektet kunde man hitta brister kring de befintliga mötesstrukturerna, arbetsorganisation och prioriteringar – något som projektet blev verktyg för att ställa till rätta. Genom att låta ett projekt få genomsyra arbetet och ta plats, så kan också verksamheten förändras i grunden.

Det som är mest intressant är att se hur det går att använda en ganska traditionell biblioteksverksamhet som utgångspunkt för verksamhetsutveckling för hela biblioteksområdet. Och därmed ställa frågor som berör såväl platsen, som medierna, som personalens kompetenser (Litteraturkännedom, Förmedlingskompetens, Målgruppskännedom, Forskningsorientering) men också om ledarskap och medarbetarskap och hur personalen tillsammans kan förhålla sig till det läsfrämjande uppdraget.

Jag har fastnat för följande statements och slutsatser (min kursiv):

  • ”…projektet haft störst genomslag i kommuner där chefen varit positiv och drivande i arbetet, eller tydligt delegerat ansvar för till exempel en process till någon eller några medarbetare. Dock påtalar en del processledare att de känt sig ensamma i sin roll, och att det varit otydligt vilket mandat de egentligen haft, till exempel i vilken utsträckning de kunnat ta sina kollegors tid i anspråk.”
  • ”…redan kompetenskartläggningen synliggjorde hur viktigt samtalet kollegor emellan är. Genom att skapa processer riktade inåt skapas just tid och utrymme för sådana samtal – vilket i sin tur ger bättre förutsättningar för att sedan utveckla det yttre arbetet gentemot användaren. Sannolikt är detta också ett uttryck för att vardagen på många kommunbibliotek är mycket pressad, och utrymmet för reflektion och verksamhetsutveckling minimalt.”
  • ”… frågan om hur man gör för att föra kunskap vidare och skapa delaktighet. Det finns ett tydligt behov av att lära sig mer om metoder för såväl kunskapsöverföring som kunskapsdelning.
  • ”… i princip alla förekommande aktiviteter, resurser och tjänster vid folkbiblioteken kan förstås som läsfrämjande…”
  • ”I flera fokusgrupper talas det om hur arbetet med läsfrämjande överbryggat en tidigare försiktighet, eller till och med en rädsla inför att göra ”fel”. ”
  • ”Flera medarbetare berörde också mod i bemärkelsen utforskande arbetssätt – att våga sig på något mindre förutsägbart, och att också vara beredd på att hantera ett misslyckande.”
  • ”Det är intressant att steget till att personligen våga formulera sig om folkbibliotekens vanligaste medium bland sina arbetskamrater kan upplevs som så stort.”
  •  ”… i ett sammanhang där olika processer och aktiviteter uppstår, testas och förändras – ibland enligt ”trial-and-error-principen” – riskerar den återkommande utvärderingen att uppfattas som en bromskloss. I synnerhet då löpande utvärderingar av den ordinarie verksamheten ska ske parallellt. Här uppstår ett visst dilemma, då flera deltagare beskriver att de läsfrämjande processerna skapas organiskt och kreativt, medan utvärderingarnas blankettexercis uppfattas som hämmande.

Skriftens innehåll bygger i huvudsak på två utvärderande rapporter: forskaren Jenny Lindbergs fokusgruppstudie med projektdeltagare och Lisa Ångmans rapport ur ett regionalt perspektiv. Som komplement ingår exempelberättelser från olika kommunbibliotek i de medverkande länen.

Kulturrådet ska främja utgivning och spridning av litteratur på nationella minoritetsspråk

Regeringen uppdrar åt Statens kulturråd att under perioden 2017–2019 genomföra insatser för drygt 3 miljoner kronor som syftar till att främja utgivning och spridning av litteratur på de nationella minoritetsspråken. Barn- och ungdomslitteratur på de nationella minoritetsspråken ska därvidlag särskilt prioriteras. Kulturrådet ska besluta om uppdragets närmare genomförande i samråd med företrädare för de nationella minoriteterna, heter det i beslutet.

I uppdraget ingår även att i samverkan med romska företrädare och sakkunniga genomföra läsfrämjande insatser för den romska minoriteten.

Det skulle vara bra om även MTM fick samma uppdrag för samma målgrupper men också för den teckenspråkiga minoriteten, tycker jag.

Inför bokstart 2

”Jag tror att förskola, skola, BVC och logopedmottagningar alla behöver ha kontinuerliga diskussioner om vissa eller alla av frågorna ovan för att medvetandegöra föräldrar om varför det är viktigt att läsa för sina barn, och om alla de fördelar som finns med högläsning. Det är inte självklart att föräldrar vet det. Det är inte heller självklart att motivationen finns hos alla föräldrar, vissa kanske kämpar med helt andra frågor och har inte alltid ork. Men om man får veta varför läsningen är viktig, så kanske den i större utsträckning prioriteras.” Så skriver Karolina Larsson i ett inlägg på Språkutvecklarnas blogg.

En viktig diskussionspart för pedagoger, logopeder och barnsjuksköterskor är naturligtvis folkbiblioteken.

I Halmstad har de arbetat med att kartlägga läsvanorna i hemmet genom enkäter till förskolan. I enkäten frågas saker som

  • Vilka språk talas i hemmet?
  • På vilka språk läser ni?
  • Hur ofta och hur länge läser ni för ert barn?
  • När på dygnet läser ni?
  • Vem tar initiativet till läsning?
  • Vem väljer boken ni ska läsa?
  • Vad läser ni? (pekböcker, bilderböcker, faktaböcker, kapitelböcker, serietidningar, ljudböcker m.m.)
  • Brukar ni gå till biblioteket?
  • Samtalar ni om bokens innehåll under och efter läsningen?
  • Hur ofta läser du själv?
  • Ser ditt barn dig läsa någon gång?