kulturpolitik

Läns- och Regionbiblioteken i samverkansmodellen

2009 beslutade riksdagen om kultursamverkansmodellen – en ny modell för fördelning av statliga medel till regional och lokal kulturverksamhet. Det regionala inflytandet skulle öka, samtidigt som ansvars- och rollfördelningen mellan nationell, regional och lokal nivå skulle bli tydligare, var tanken. Sedan 2013 är alla län utom Stockholms län med i modellen.
Lagom till julen 2015 kom en uppföljning och utvärdering av samverkansmodellen, så här långt. Det var självaste riksdagens kulturutskott som tagit initiativet till undersökningen, Är samverkan modellen? En uppföljning och utvärdering av kultursamverkansmodellen.

Eftersom jag är involverad i regional biblioteksverksamhet är jag mest nyfiken på hur utredarna beskriver just den delen av kultursamverkan.

I sin uppföljning har kulturutskottets arbetsgrupp  uppmärksammat att den regionala biblioteksverksamheten har en annan utformning än andra kulturområden; de regionala biblioteken är inte kulturskapare så som bild- och filmkonst är och har heller till skillnad från t ex scenkonst och museer ingen publik verksamhet.
Biblioteksområdet har också bibliotekslagen att förhålla sig till. Lagen lyfter fram även andra aspekter av biblioteksverksamhet än att biblioteken förväntas fungera som kulturinstitutioner. Lagen pekar, enligt utvärderarna, delvis i motsatt riktning mot samverkansmodellens decentraliseringstankar genom att mer betona nationell samverkan och samordning. Om kulturutredningen och därmed kultursamverkans-modellen lyfter ”asymmetri” i kulturutbuden mellan regionerna, så präglas biblioteksverksamheterna av ”likvärdighet”. Bibliotekslagen är därtill den enda lag som pekar ut en samhällsinstitution som ska arbeta med kultur (§ 2) – ingen annan kulturform har det lagstödet. Museerna kanske får det med bibliotekslagen som förebild, men det är en annan historia.
Utredarna konstaterar även att den läs- och litteraturfrämjande verksamheten saknar en tydligt utpekad institutionell eller verksamhetsmässig anknytning. Stöd till läs- och litteraturfrämjande verksamheter ingår i modellen via kulturrådet till biblioteken och förlagen för bokutgivning, men inte som  stöd till författare.

Kulturutskottets utredare menar att det är viktigt att fortsätta följa frågan om vilka konsekvenser samverkansmodellen får för bibliotekens möjligheter att följa bibliotekslagen samt möjligheten för KB att utöva nationell överblick över och främja samverkan inom det allmänna biblioteksväsendet. Samverkansmodellen har utvidgats genom att den läs- och litteraturfrämjande verksamheten förts in i området. Gruppen menar att det är viktigt att följa upp hur dessa delar fungerar inom modellen.

Slutsatser från utvärderingen:

  • Ansvarsfördelningen mellan Kulturrådet och KB upplevs som tydlig
    KB har infrastrukturfrågorna och Kulturrådet läsfrämjandeområdet. Även om Kulturrådet och KB har ingått ett samverkansavtal om frågor som är gemensamma för de båda myndigheterna kan det finns en gränsyta som kan bli otydlig för andra berörda aktörer. [Min anm: T ex hur laguppdraget kvalitet (KB) förhåller sig till folkbibliotekens läsfrämjande uppdrag (Kulturrådet).]
  • Biblioteken är en del av den regionala kulturen
    Biblioteken har blivit en del av det regionala kulturarbetet och att kan arbeta mer gränsöverskridande tillsammans med andra kulturområden. Kulturplanerna har haft en positiv effekt på de regionala biblioteksplanerna.
  • Svårt med nationella satsningar
    Det kan vara svårare att göra nationella satsningar när den regionala biblioteksverksamheten ingår i samverkansmodellen. Om KB identifierar behov och lösningar där delar av resurserna ligger på den regionala nivån, behöver KB få en acceptans i prioriteringen från regionerna. Två av informanterna (Malmö Stad och Svensk Biblioteksförening) efterlyser bättre förutsättningar för samordning mellan den lokala, regionala nivån och den nationella nivån.
  • Det tredje området har delvis olika mål (Det tredje området innefattar Regional biblioteksverksamhet och litteratur. och läsfrämjande)
    Informanterna har kommenterat att  biblioteken till skillnad från författarna inte kulturskapare. Författarna har inte – som exempelvis museerna eller scenkonsten – någon institution där kulturskapare och medborgare möts. Regional biblioteksverksamhet har heller ingen publik verksamhet och syftar framför allt till att stödja folkbiblioteken och innebär oftast inte att det skapas en kulturupplevelse eller erfarenhet. Regionbiblioteksverksamheten är därför svår att hantera som ett konst- och kulturområde´i samverkansmodellen.
    Intressant är Biblioteksföreningens analys: En möjlig effekt av kultursamverkansmodellen är att såväl regional som lokal biblioteksverksamhet mer och mer betonas utifrån ett kulturperspektiv. Detta trots att bibliotekslagen gett biblioteken ett mer mångfacetterat och brett uppdrag än att enbart vara en kulturinstitution. De regionala och lokala biblioteksplanerna blir tillsammans med den nationella biblioteksstrategin därmed mycket viktiga för att balansera kulturplanerna.
    Kulturrådet konstaterar att samverkansmodellen inte tillfördes några nya medel när litteratur- och läsfrämjande lades till. De menar att det krävs
    förstärkt finansiering från statligt håll för att skapa möjlighet för lokal och regional utveckling. Anslaget bör tillföras 30 miljoner kronor för litteraturen som nytt område inom kultursamverkansmodellen – annars kan regionerna komma att finansiera litteratursatsningar genom att omprioritera
    från andra konstområden eller minska sina ambitioner inom området.
  • Regionala biblioteksverksamhetens organisatoriska hemvist
    Biblioteksföreningen menar att det sannolikt finns bättre organisatoriska hemvister för den regionala biblioteksverksamheten. (Och det ska bli intressant att se om den påståendet kommer att följas upp på något sätt.)
  • Modellen har förändrat konsulentrollen
    KB beskriver en utveckling mot att bibliotekskonsulenter tas bort och ersätts av tjänstemän med mer generell kompetens. Om det saknas kulturchefer med intresse för eller kunskap om bibliotek kan det vara svårt att få gehör för bibliotekens särskilda behov. Likaså har KB upplevt att deras eget samarbete med den regionala nivån försvåras när det saknas en särskild tjänst med inriktning på biblioteksfrågor med tillräckligt mandat.

Mina kommentarer till slutsatserna

  • Till Biblioteksdagarna kommer Barbro Thomas att lämna en rapport som hon skrivit på Svensk Biblioteksförenings uppdrag – den handlar om huruvida de regionala biblioteksverksamheterna blev vinnare eller förlorare i samverkansmodellen. Vad tror ni?
  • I Kulturplanen för Örebro län lyfts frågan om det litteraturfrämjande uppdraget: ”Litteratur är ett nytt område inom samverkansmodellen. Det har lyfts in i modellen utan ny finansiering. Den största utmaningen i nuläget handlar därför om att utreda hur en utveckling inom litteraturområdet skulle kunna se ut i vårt län, samt vem som bör ha det ansvaret och med vilka medel. Även om Regionbibliotekets uppdrag tangerar litteratur genom läsfrämjandearbete, kan ansvaret för konstformen litteratur inte automatiskt läggas på Regionbiblioteket. Regionbibliotekets lagstadgade kärnverksamhet handlar om att ge stöd till folkbiblioteken. Att utarma det uppdraget skulle innebära negativa konsekvenser för länet.”
  • Malmö kulturförvaltning pekar på problem med att endast vissa delar av bibliotekens uppdrag ingår i modellen och att minskad specialkompetens får konsekvenser.

Nyfiken på samtida svensk kulturpolitik?

I så fall kan ”Arkitekter på armlängds avstånd? Att studera kulturpolitik” vara en god startpunkt. Boken, som utges av Högskolan i Borås under redaktörskap av Anders Frenander,  innehåller sex nyskrivna eller tidigare uppsatser som på ett grundläggande sätt introducerar historieskrivningen, begrepp och teorier som är nödvändiga för studiet av den moderna kulturpolitiken. Ur innehållet

Svensk kulturpolitik under 1900-talet: Kulturpolitik – vad är det? (Anders Frenander)

Kulturpolitikens förvaltningsnivåer (Anders Frenander)

Var finns den statliga kulturpolitiken? Inte bara på kulturdepartementet (Tobias Harding)

Kulturpolitiska modeller i Västeuropa (Per Mangset)

Vem är konstnär och vem sitter i publiken?: Genus och kulturpolitik (Linnéa Lindsköld) 74

Kulturens och konstens autonomi: Från den tidiga borgerliga epoken till den senmoderna ”skenande världen” (Geir Vestheim)

Om du inte vill köpa den kan du ladda ner boken  här.

 

 

Om omvärldsspaning och trender

Jag fick i uppdrag att göra en översyn över de trender som regionförbundet identifierade 2009 i ett underlagsmaterial till Kulturpolitiskt program för Örebroregionen.

 Så jag tittade i spåkulan. Framför allt är två spåkulor är viktiga för mig i min omvärldsanalys kring kultur:

 

Nedan finns resultatet av min uppdaterade omvärldsspaning. Mina kommentarer är kursiverade.
Stämmer dom? Vad fattas? Vad har jag missförstått? Vad borde jag ha utvecklat? Jämför gärna med
underlagsmaterialet och kommentera gärna!

4 metatrender

  • Ökat fokus på hållbar utveckling
  •  Globalisering
  •  Individualisering
  •  Klimatförändringar

 Metatrenderna är fortfarande aktuella och kommer att vara hållbara över tid.

 

Specifika trender

Ökat behov av äkthet och mening

Det finns enligt min uppfattning en problematik kring begreppet ”äkthet”. Vem, i en individualiserad värld, avgör vad som är äkta och falskt? Finns det värden som är gemensamma och kan omfattas av alla? När en konststuderande kan fejka ett psykiskt sammanbrott och presentera det som konst, ska man betrakta sammanbrottet som äkta eller är den konstnärliga upplevelsen det?
Vem avgör att ett virtuellt möte är mindre äkta än ett fysiskt möte? På vilket sätt är en upplevelse som karaktäriseras av stillhet och andlighet mer ”äkta” och meningsfull än en upplevelse som präglas av ljud och yta?

 Jag upplever trenden, om den nu finns, som splittrad och motsägelsefull och behöver analyseras ytterligare:

  • Det finns behov av ”lågintensiva mötesplatser” som komplement till bruset. Slow Thinking är en analog motrörelse, om den är mer äkta och meningsfull eller inte ligger lite i betraktarens öga.
  • I det ganska komplicerade samhälle vi lever i finns ett behov av att leta efter strukturer som ger stöd i att förstå det som sker omkring. En del strukturer utgår från ett nostalgiskt synsätt – skönhet, etik etc är redan definierat i en äldre tidsålder och ett annat sammanhang och de definitionerna borde gälla även idag. Jag tror att extrema nationella och religiösa grupper har sin grogrund i sökandet efter trygghet i strukturerna. En motrörelse till det postmoderna, samtidigt som dessa rörelser tar stöd i globaliseringen och nätverkandet. Nationalistiska rörelser kan träffas över gränserna och vara nationalistiska tillsammans med andra likasinnade utan att man uppfattar det som motsägelsefullt.
    Det finns behov av att tillhöra. Ett behov som nödvändigtvis inte grundar sig på traditionella värden som familj eller samhälle. Det kan lika gärna handla om motorcykelklubbar, stick-kaféer eller fotbollslag. (En man av idag är i regel mer trogen sitt fotbollslag än sin hustru, och fotbollslaget som han följer kan lika gärna ligga i ett annat land som hemmavid)
  • Upplevelsen av (behovet av) äkthet är individuell ger stöd till metatrenden Individualisering.

 

Ökade ekonomiska klyftor

Jag har ingen statistik kring detta, men menar att trenden fortfarande är aktuell.

Dock  finns det en digital klyfta i samhället som påverkar den digitala delaktigheten. Orsaker till ett digitalt utanförskap handlar om skillnader i ålder, utbildningsnivå och ekonomi.

 

24-7 eller Allt snabbare flöden

En allt tydligare trend.

Medierna på nätet får allt större betydelse och ligger allt oftare till grund för traditionella media som papperstidningar och TV. Exempel Wikileaks avslöjanden under 2010 eller utrikesministerns blogginlägg i samband med bombningen i Stockholm innan jul.

 

Den globala byn – Världen tillgänglig på hemmaplan

En allt tydligare trend.

Dock förändras spelplanen hela tiden. Sociala nätverk som t ex Lunarstorm upphör eller köps upp och inkorporeras av andra aktörer. Nya aktörer kommer till.
Samtidigt finns risken att nätverken blir allt med begränsade till underhållning.
Alternativa upphovsrättsrörelser som bygger på Creative Commons, Open Access och öppen källkod skapar förutsättning för ett större och bredare utbud, samtidigt som olika stater på olika sätt försöker begränsa åtkomsten till digitalt material – USA efter Wikileaks, Kina och Google, Sverige och The Pirate Bay.

 

Ökat samarbete mellan kultur och näringsliv

Tveksamt om det är en trend. Även om det finns några trevliga exempel så handlar det kanske mer om önsketänkande från kulturområdet. Man är långt ifrån de nivåer på samarbete som finns mellan idrott och näringsliv.

 

Mångfalden av kulturyttringar ökar

Skrivningen i underlaget handlar med om att motsättningen mellan skräpkultur och finkultur minskar. Vilket är en tydlig trend eftersom kulturmönster och kulturkonsumtion blir alltmer individuell. Vad en grupp kollektivt tycker om kvalitet blir allt mindre intressant för individen eftersom kulturkonsumtionen sker individuellt.
Samtidigt bildas nya grupper och subkulturer kring nya kulturfenomen vilket ger ett stöd för att mångfalden kulturuttryck ökar.

 

Kulturkonsumtionen ökar

En säker trend. Multitasking är ett begrepp som innebär att man gör fler saker samtidigt. Den nya digitala tekniken skapar förutsättningar för att samtidigt som man skriver på en artikel så lyssnar man på musik och chattar.

 

Mer makt åt regionerna

I alla fall blev det en effekt av Kulturutredningen. Det borde också innebära en ytterligare decentraliserad maktförskjutning – mer makt åt den lokala nivån.

 

Dynamiska regioner drar ifrån

En säker trend.

 

Hårdare konkurrens om finansiering

En säker trend. Vi kommer att få se allt fler kulturinstitutioner som i all större utsträckning outsourcar (delar av sin) verksamhet.
Exempel finns in om biblioteksbranschen där stora biblioteksorganisationer köper upp tjänsten medieinköp från Bonniersägda Adlibris eller Nacka kommun som lägger ut biblioteksverksamheten på entreprenad.
Jens Thorhauge säger i Bibliotek og Medier när det gäller folkbibliotek att allt som kan outsourcas ska outsorcas.

 

Urbanisering

En säker trend, rentav en metatrend.

 

Förändrade generationsbundna kulturmönster

En säker trend.

 

”Gratissamhället” expanderar

Kompliceras av en föråldrad upphovsrättslagstiftning. Alternativa upphovsrättsrörelser som bygger på Creative Commons, Open Access och öppen källkod skapar förutsättning för ett större och bredare utbud, samtidigt som olika stater på olika sätt försöker begränsa åtkomsten till digitalt material – USA efter Wikileaks, Kina och Google, Sverige och The Pirate Bay.

 

Fildelning är inte bara illegal utan kan vara ett medvetet sätt att marknadsföra en tjänst, vara eller kulturupplevelse.

 

Ökad mångfald

En säker trend, rentav en metatrend.

 

Allt viktigare att vara involverad och att aktivt delta

Allt mer marknadsföring sker viralt, t ex YouTube-filmer som sprids från individ till individ. Det skapar ett socialt kitt mellan människorna.
Det finns en utvecklad fan-kultur som reproducerar, omtolkar och uppfinner nytt innehåll i redan givna sammanhang. T ex fanfiction-skribenter som skriver fortsättningen eller alternativa slut till TV-serier om vampyrer.
I interaktiv teater interagerar publiken med skådespelarna.
Samtidigt säger användabarhetsgurun Jacob Nielsen att endast 5 % i en nätsamfällighet är aktiv och endast 1% är mycket aktiv – resten följer bara med och genererar sällan något innehåll. Man kan misstänka att 80/20-regeln kan gälla när det handlar om involvering och deltagande. 20% står för 80% av innehållet.

Flashmobs uppstår som en egen kulturform och är helt beroende av deltagande och publik.

Kultur som hälsofaktor

En trend som skapas och upprätthålls fr a av den offentligt finansierade kulturen.

Nya trender att beakta

Gränserna mellan privat och publikt/offentligt suddas ut

Nätverken gör att gränserna mellan privat och publik kulturproduktion och -konsumtion blir otydliga.
53 % av anställda med tillgång till internet säger att de någon gång surfat privat på jobbet. I tjänstesektorn är det ofta OK att jobba hemifrån, man släpper inte jobbet när man lämnar arbetsplatsen. Det också påfallande OK att ”hemma jobbifrån”. Dvs sköta enklare ärenden, hålla koll på barn och föräldrar från arbetsplatsen.

Whizzle blowers som t ex Wikileaks

Kommer att få en effekt, men vilken är oklar.
Samtidigt som det finns en rörelse för öppen tillgång till information motarbetas denna av starka krafter som kan helt ändra innehåll på och förutsättningarna för nätverken.
Det här innebär en omdefinition av begrepp som journalism och journalist.

Nya folkrörelser

Vilka nya folkrörelser kan bildas genom metatrender och informationsteknologi?
Ibn Rushd är det senaste studieförbundet. Det tar sin utgångspunkt i islam och samlar en rad invandrarföreningar. IOGT-NTO lockar till sig nya medlemmar med bakgrund i andra länder.
Folkbildningen använder sig av nya metoder för att genomföra sitt uppdrag.

Dagens unga är mer intresserade av lösningen aven specifik fråga (miljö, djurrätt etc) än ett ideologiskt koncept. Föreningen Djurens rätt har fler medlemmar än samtliga politiska partiers ungdomsförbund tillsammans.

Traditionella kompetenser hotas

Enligt 2010 års PISA-rapport minskar läsförståelsen hos svenska elever. (http://www.skolverket.se/sb/d/3341/a/23170) Regeringen pratar om statliga insatser, ett sk ”Läslyft” kan vara på gång.

Sen kan man diskutera läsbegreppet och dess relevans.

Mobila tjänster

Utvecklingen av läs- och surftplattor samt smarta telefoner gör att kulturutbudet anpassas till tekniken. Samtidigt förväntar sig användarna att det ska finnas applikationer för kulturaktiviteter på sina mobila datorer och telefoner.

Fotboll som kultur!

När vi höll på med förslaget till regionalt kulturpolitiskt program för Örebroregionen diskuterade vi om idrott var kultur eller inte. Vi kom fram till att ur antropologisk synvinkel så var idrott kultur – dvs själva kringverket, hejaramsorna, inramningen, spelsystemet, historien etc. Men själva den fysiska aktiviteten, t ex passningen från spelare a till spelare b var inte kultur – om den inte återberättades eller omgestaltades estetiskt på något sätt.
Lagom till fotbolls-VM hittade jag den här filmen som återgestaltar de 15 sista minuterna i VM-matchen mellan Västtyskland och Frankrike från 1982. Fast nu sker det i stadsmiljö. Resultatet blir fotboll som rollspel eller lajv.

Vodpod-video är inte längre tillgängliga.

more about ”Refait”, posted with vodpod

Om kulturpolitisk forskning

Statens kulturråd har pr4ecis släppt den första volymen i sin rapportserie ”Kulturpolitisk forskning”. Denna första volym heter ”Förändringar i kulturpolitikens geografi” och handlar om vad den pågående regionaliseringen innebär för svensk kulturpolitik. Rapporten kan laddas ner här.

Framtida rapporter som är intressanta för bibliotekssverige kommer att handla om efterfrågan på boklån på svenska folkbibliotek och barns val av läsning.

Fortsatt låg moms på ljudböcker

EU ger klartecken för låg moms på ljudböcker enligt ett pressmeddelande från kulturdepartementet:

Sverige kan även fortsättningsvis ha låg moms på ljudböcker i fysiskt format. Detta beslutade EU:s finansministrar igår.

Frågan om låg moms på ljudböcker i fysiskt format har varit ifrågasatt och debatterad inom EU sedan 2006. Till en början menade EU-kommissionen att Sveriges låga moms på ljudböcker inte var förenlig med det direktiv om mervärdesskatt som gäller i EU.

Sverige har hela tiden argumenterat för att tryckta böcker och ljudböcker i fysiskt format måste behandlas lika. Sverige har även framhållit vikten av att personer med funktionshinder ska kunna ta del av litteratur på samma villkor som övriga läsare.

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth säger i en kommentar:
– Äntligen! Detta är en stor framgång som betyder mycket för ökad läsning bland både vana läsare, ovana läsare och läsare med olika funktionsnedsättningar.
– Det har varit en fråga av stor kulturpolitisk betydelse att kunna behålla den låga momsen på ljudböcker. Både finansminister Anders Borg och jag själv har varit starkt engagerade för att få till stånd en omtolkning av begreppet böcker i EU:s direktiv om mervärdesskatter så att det även omfattar ljudböcker i fysiskt format. Jag är oerhört glad över att vi lyckats skapa förståelse i hela EU för vikten av att likabehandla ljudboken i fysiskt format och tryckta böcker. (Min kursivering)
– Vi är många som välkomnar detta beslut. Det är betydelsefullt för regeringens arbete för att öka bokläsningen och spridningen av litteratur.

Något om distributionsstödet

Det staliga litteraturstödet har till uppgift att stödja den statliga kulturpolitiken och således skapa en infrastruktur för denna. Nu ska kartan ritas om.
Enligt Svenska Dagbladet förväntas Kulturutredningen nämligen föreslå att de olika statliga stödordningarna för litteratur ersätts med en gemensam penningpott som ska fördelas av den nya bidragsmyndigheten.

Det är speciellt tre stödformer som det handlar om

  • Litteraturstödet – som borde vara en garanti för en kvalitetsinriktad bokutgivning men som ofta går till de stora förlagen som kanske inte alltid behöver pengarna lika mycket som de mindre förlagen.
  • Inköpsstödet – till folkbiblioteken för inköp av barn- och ungdomslitteratur. Ett stöd som kritiserats bl a för att det är för oflexibelt eftersom det utgår från kommunens storlek snarare än de utvecklingsidéer som biblioteken säger sig vilja jobba med.
  • Distributionsstödet; samtliga folkbibliotek får ett ex av varje litteraturstödd titel oavsett böckerna behövs och används eller ej. Distributionsstödet utvärderades 2002:”I intervjuer med bibliotekspersonalen har det framkommit att distributionsstödet på flera håll upplevts som något betungande. I synnerhet på små bibliotek, där inköpen av litteraturstödda titlar tidigare inte varit så omfattande, blir tillskottet på omkring 800 titlar om året påtagligt. Nästan ingen har, på grund av att andra löpande uppgifter måste gå före, kunnat arbeta aktivt med de stödda böckerna.
    Inte heller Kulturrådet har haft personal eller ekonomiska resurser att förse biblioteken med informationsmaterial eller på annat sätt underlätta deras arbete med distributionsstödsböckerna.” (Min kurisv)

De olika stöden innebär att det finns förutsättningar för medborgarna att få tillgång till kvalitetslitteratu, oavsett var man bor i landet. Själv tycker jag tanken med distributionsstödet i grunden är vettig – det ger en jämlik tillgång till smal litteatur såval i Ystad som Haparanda.
Eller, i alla fall borde det göra det.
Stödet borde, enligt min mening, ha kompletterats med ett stöd för metodutveckling. Folkbiblioteken borde ha uppmanats att testa olika modeller för samarbete sinsemellan, med föreningslivet, med författarna etc. Nu verkar – fortfarande – den mest radikala metodutvecklingen vara att man säljer böckerna för 10 kronor styck. På så sätt når de i alla fall en lycklig läsare.

The Full Monty, nästan

Enligt Svenska Dagbladet kommer kulturutredningen att föreslå en synkronisering av biblioteksfrågorna till en gemensam myndighet.  Delar av Riksarkivet, Kungliga Biblioteket och den del av Kulturrådet som ansvarar för biblioteksfrågor kommer att förslås att bilda en samlad myndighet.

Så långt så bra. Det önskvärda i en gemensam ABM-myndighet har man dock inte ännu kunnat se. Annars kan man ju jämföra med Norge och Storbritannien som haft den modellen i några år. Huruvida de varit framgångsrika för just biblioteken, eller inte, finns det säkert skilda uppfattningar om. Å andra sidan, tror jag, att man fått tillgång till hyfsat starka och hållfasta myndigheter som kunnat driva olika gemensamma, övergripande  utvecklingsprojekt.

Ett annat förslag är att flytta in folkbildningsanslaget på tre miljarder kronor per år i kulturpolitiken!
Vidare vill utredningen ta bort litteraturstödet på 50 mkr  i sin nuvarande form.

Det nuvarande bidragsgivandet till regionerna ersätts med en portföljmodell som kräver ökad kompetensen hos landets kulturpolitiker. Staten kommer att kommer att vilja tvinga fram utvecklade, politiska strategier på den regionala nivån.

Senaste numret av Biblioteksbladet har också en artikel som spekulerar i hur Kulturutredningen kommer att påverka biblioteken:
Conny Persson, Gävle Stadsbibliotek vi t ex förstatliga folkbiblioteken och Kjell Jonsson, Universitetet i Umeå menar att det behövs en kraftsamling kring digitaliseringen.

Själv tycker jag att regionerna ska ta över folkbiblioteken ( i och med att regionerna får ökad betydelse och kommunera kommer att få minde medel p g a finanskrisen). Jag tycker också att den statliga nivån måste breddas. Frågan handlar inte om biblioteken ska ha en egen myndighet utan att skapa ett vinna/vinna-koncept för flera organisationer med närliggande uppdrag. Kulturutredningen är på rätt väg, men inte ända framme!

Umebiblioteken 2033

Inger Edebro Sikström, bibliotekschef i Umeå, har utrett (pdf, 211 kB) Ume-bibliotekens framtid.
Läs mer här.
I uppdraget ingick att utreda vilka funktioner och vilka målgrupper biblioteket ska planera för i ett 25- årsperspektiv. Den färdiga utredningen är ett underlag för att tänka strategiskt kring Umeås biblioteksverksamhet.
Här är några exempel på områden där Inger menar att biblioteken ska utveckla sina tjänster

  • Biblioteken som arena för framförande och medskapande
  • Biblioteken som lokalhistoriskt centrum
  • Biblioteken som stöd till folkbildning och kulturella föreningar
  • Bibliotekens medverkan till stadsutveckling
  • Bibliotekens virtuella tjänster

Det är ett par saker som är extra värda att kommentera:

  1. Uppfattningen att biblioteken har ett speciellt ansvar för lokalhistoria fick mig att bläddra fram minnesanteckningarna från Svensk Biblioteksförenings Forskardag om folkbibliotekens framtid där Joacim Hansson beskriver hur ”biblioteken närmat sig identiteten hos en minnesinstitution” och konstaterar att en sådan utveckling varit starkare i Norge och Storbritannien.
    Jag letar förgäves efter ett önskemål i medskicket till Kulturutredeningen om en svensk ABM-myndighet – men det kanske är som att svära i kyrkan?
  2. Bibliotek som stöd till folkbildningen!
    Är det ett tecken i tiden att folkbiblioteken och folkbildningen närmar sig varann. Eller är det bara två dinosurier som försöker para sig?
    Hmm, hur ser folkbildning 2.0 ut? Eller i att framtidsperspektiv: hur se folkbildning 3… etc .0 ut?
    Jag tror att det finns mycket att vinna med ett närmande och att vitalisera folkbildningstanken på folkbiblioteken. Folkbiblioteken är en del av folkbildningen!
  3. Bibliotekens medverkan till stadsutveckling. En riktig utmaning för många, för både bibliotekchefer och kommunpolitiker, att identifiera kraften i ett starkt lokalt förankrat bibliotek – eller vad det nu kan komma att heta i framtiden, Idea Store, någon?

Barns och ungas rätt till kultur – Kulturting 2008

Barns och ungas rätt till kultur var huvudtemat för årets Kulturting som genomfördes i samarbete mellan regionala aktörer i Västmanlands län och Örebro län. Det är andra året i rad som vi genomför den här typen av konferens som sträcker sig över två dagar, med gemensamt tema – kulturfrågor som berör barn och ungdomar – och gemensam målgrupp: politiker och kommunla tjänstemän i de båda länen.

Kulturministern var där. Hon pratade varmt om större samverkan mellan olika aktörer på den offentligt finansierade kulturarenan. Hon tog upp vikten av integration och samhörighet och lyfte speciellt skolans roll. Frågan är bara om det är något som skolan vet om och känner sig delaktiga i? I bästa fall kan ju skolpengen för kultur i skolan få spinoff-effekter. Men jag menar att lokala handlingsplaner på den enstaka skolan ska stödjas av formuleringar i skolplaner och lagar på nationell nivå. Inte minst med tanke på friskolornas roll. Där ser vi på bibliotekssidan hur fel det går när man ofta inte bygger upp skolbibliotek utan förlitar sig på offentligt finansierade bibliotek som skolbibliotek. Det är lite oroväckand om kultur i skolan blir en fråga enbart för kulturdepartementet och inte för utbildningsdepartemenet.
I vilket fall fick Lena Adelsohn Liljeroth att få mig att spetsa öronen extra: Hon lyfte fram två kommuner i Örebro län som goda exempel:
I Nora tar politikerna skolplanen på allvar när man ser till att kulturskola finns för alla elever.
I det andra exemplet, Hällefors, har kulturen lyfts som ett varumärke för kommunen. Tillsammans med det lokala näringslivet skapar man här förutsättningar för utbildningar inom kreativa områden.
Det faktum att en moderat (om än ”ny”) kulturminister berömmer verksamheten i två (s)-kommuner var väldigt spännande och oväntat.

Mats Svegfors ledde ansvarsutredningens arbete och är numer ordförande i Statens kulturråd. Han är också landshövding i Västmanland. Svegfors var väldigt tydlig:
Det blir inga nya offentliga pengar till kulturen.
Enligt min uppfattning måste kulturinstitutionerna därför fundera på de alternativ som finns (även om Svegfors mest pratade om det första alternativet i listan):

  • Sponsring
  • Skattelättnad för bidragsvivare
  • Samverkan
  • Fusioner
  • Omfördelningar av befintliga medel
  • Förbättrad teknik

Magnus Lindkvist var dagens huvudtalare. Magnus är trendspanare och omvärldsanalytiker.
Han ville lyfta fram några trender:

  1. Kulturen går från att förvaras i slutna rum (bibliotek, museer, konsthallar, konserthus etc) till öppna forum – t ex på internet – som är globalt tillgängliga, 24 timmar/ 7 dagar i veckan.
  2. Deltagandet i dessa öppna forum innebär att synen på kultur går från trygghet till risk, från förvalta till förändra och sist men viktigast: från att konsumera till att producera.
  3. Tack vara dataspel och TV-serier som Sopranos och Simsons blir våra barn smartare än oss. (Ja, jag har precis läst boken)
  4. Tid blir den stora bristvaran. 

Eftersom jag hängt med lite på TEDs utsändningar så kände jag igen det mesta. Men det känns också bra att höra andra bekräfta saker man själv funderat på.
Ett par saker som Lindkvist beskrev har jag själv grunnat på utan att sätta fingret på:
Beskrivningen av interaktionssamhället och web 2.0 rörelsen som ”Punk-kapitalism”. Här finns det saker att utveckla, se de gemensamma tecknen:

  • ifrågasättandet av auktoriteterna (öppen källkod och open access, nätsamverkan i stället för portaler)
  • Gör-det-själv (DIY)
  • kreativitet – cross-over

En annan fundering handlar om våra (etablissemangets, vuxensamhällets) kompetenser inte räcker till för sam- och framtidens utmaningar. En klassisk bildning är kanske inte det enda svaret på de utvecklingsfrågor som möter ungdomarna från förstäder och miljonprogramsområden.
Det kanske är så att experternas tid är förbi; vi är alla experter; kunskap genereras i möten och samtal – vi tar vår styrka i varandra; vi är varandras lärprocesser. Ingen har tolkningsföreträde, chick lit är lika värdefullt som Kafka. Katalogisering kanske inte är den viktigaste bibliotekariekompetensen om man jobbar på ett folkbibliotek
Det Magnus pratade om finns bättre uttryckt i hans blog, kolla upp den!

Huvudtalare nummer två var Elza Dunkels från Umeå Universitet. Elza har forskat kring hur barn och ungdomar förhåller sig till internet, vilka motstrategier de har för att behärska situationer som de uppfattar som negativa. Elza säger bl a att det pågår ett lärande mellan ungdomarna vid datorerna som varken vuxna eller skolan erkänner.
Det kommer hela tiden nya medieformer att förhålla sig till. Elza påminner oss om videovåldsdebatten och att det är lärare och bibliotekarier som främst skapar och underhåller mediepaniken. Jag tror henne.
Via hennes hemsida kan man hitta råd till vuxna när det gäller barnens internetanvändning. Elzas blogg är en av de mer intressanta för den som vill föja utvecklingen av nätkulturer.

Kulturtinget i den svenska bloggosfäreren.