bibliotekspolitik

Sörj inte – organisera er!

”Sörj inte – organisera er!” citatet från Joe Hill skulle kunna användas för en del amerikanska bibliotekarier som känner sig hotade och utsatta av den nya regimen och dess syn på alternativa fakta, falska nyheter och allmänna förakt för evidensbaserad vetenskap.

För den som är nyfiken på bibliotekariernas motstånd har ett nätverk samlat länkar till webbsidor och artiklar som kan ge stöd i kampen: #LibrariesResist Resource List

Läslov, Läsdelegation, Läslyft och Bokstart för alla

Häromdagen presenterade statsministern regeringens planer för att stärka svensk skola. Fler utbildningsplatser och lovskola var ett par viktiga ingredienser, men mest intressant för oss som håller på med sådant var nog satsningarna på läsning. Läsrörelsen har säkert inspirerat till Läslovet och här finns ett vinna/vinna-läge för fler inblandade både för fritidsläsning och skola. Däremot finns inget om krav på skolbibliotekarier i strategin för att förbättra svenska barn och ungdomars läsförmåga. I vilket fall:

Höstlov blir läslov
Regeringen kommer hädanefter benämna och stärka höstlovet som ett läslov på samma sätt som februarilovet är ett sportlov. Regeringen kommer göra ett flertal saker för att det ska slå igenom. För att stimulera läsning utanför skolan föreslås att kulturinstitutioner runt om i landet ges möjlighet att få stöd att genomföra läsfrämjade aktiviteter under skollov. Regeringen kommer att föreslå att 5 mnkr per år avsätts för 2017–2020.

Se också utbildningsminister Gustav Fridolin i intervju på Aftonbladet: http://tv.aftonbladet.se/abtv/articles/134458

Hela Sverige läser med barnen  läsdelegation
Regeringen avser inom ramen för Hela Sverige läser med barnen tillsätta en läsdelegation som ska samordna samtliga läsfrämjande insatser inom skola, kultur, idrott och föreningsliv i och utanför skolan. Delegationen ska med utgångspunkt i de nationella målen för litteratur- och läsfrämjande samt skolans styrdokument kartlägga och följa utvecklingen på området och säkerställa att uppföljning kan ske enligt målen. Målsättningen är att alla statliga läsfrämjande projekt har tydliga, gemensamma mål att sträva mot. För barns och ungas läsförmåga är även föräldrarnas och andra närstående vuxnas förhållande till läsning viktigt. Delegationen kommer också att ha ett främjande och utåtriktat uppdrag. Delegationen kommer att tillsättas under hösten och slutredovisa sitt uppdrag i början av 2018.

Satsningen presenteras av Alice Bah Kunke och Gustav Fridolin samband med Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg.

Bokstart för alla – Läsinspiration till småbarnsföräldrar i socioekonomiskt utsatta områden
Regeringen kommer att utvidga Kulturrådets pågående satsning Bokstart som syftar till att tidigt stimulera små barns språk- och läsutveckling. Satsningen riktar sig till föräldrar med små barn och innebär att framförallt barnhälsovård och folkbibliotek samverkar för att nå dem med inspiration och information kring läsning. Delar av denna satsning riktas i dag till socioekonomiskt utsatta områden. Regeringen avser utvidga Bokstart till att omfatta fler kommuner och regioner och att satsningen på ett tydligare sätt kopplas till det läsfrämjande arbetet i förskolan. Regeringen kommer i budgetpropositionen att föreslå att 10 mnkr per år avsätts för 2017–2020.

Utvidga Läslyftet till förskola och skolbibliotek
Läslyftet är en fortbildning i språk-, läs- och skrivutveckling för lärare i förskoleklass, grund- och gymnasieskolan och motsvarande skolformer. Fortbildningen syftar till att utveckla elevers läsande, skrivande och lärande genom att utveckla kvaliteten i undervisningen genom att ge lärare fler verktyg och perspektiv för att arbeta med elevernas läs- och skrivutveckling. I dag omfattas inte förskolan av Läslyftets statsbidrag eller handledarutbildning. Regeringen avser utöka Läslyftet avseende förskolan och skolbiblioteken och även göra andra läsfrämjande insatser för förskolan. Regeringen kommer att föreslå att det avsätts 6 mnkr per år för 2017 och 2018.

Danska bibliotek kan kräva avgift för beställningar som inte hämtas

Iaf för dem som bor i Köpenhamn, Odense eller Aarhus och beställer sina biblioteksmedier via bibliotek.dk. Enligt Søndag Aften beräknar ledningen för Köpenhamns bibliotek att ej avhämtade biblioteksmedier kostar dem 1 miljon danska kronor årligen i arbetskostnad. En avgift på ej avhämtade medier på 15 kronor per beställning skulle dessutom ge biblioteket en intäkt på 2,25 miljoner.

Förslaget att införa en avgift för ej avhämtade beställda biblioteksmedier kan dock stöta hinder av formell karaktär. Danska Kulturstyrelsen har tidigar låtit meddela att en sådan avgift kräver en ändring av bibliotekslagen.

En tragisk informationsfilm om hur det kan gå

Om den kommunala bibliotekspolitiken (NO)

Hur samarbetar bibliotekschefen med sin närmaste politiska ledning? Frågan ställs av Marit Gro Berge i sin magisteruppsats – Den kommunale bibliotekpolitikken – från Högskolan i Oslo/Akershus. Även om hennes undersökning handlar om bibliotek i Hordaland borde frågeställningen vara relevant även för svenska förhållanden.
Genom intervjuer med bibliotekschefer har författaren undersökt om politisk och administrativ organisation kan vara en medverkande orsak till att de norska folkbiblioteken under de sista decennierna har varit förlorare i kampen om kulturkronorna i de kommunerna. Gemensamt för de fyra undersökta kommunerna är att de sällan har biblioteksfrågor uppe på den politiska agendan. De flesta beslut som gäller bibliotek delegeras till den administrativa nivå.

Samtidigt visar undersökningen att biblioteket har ett värde för politikerna, och att dessa legitimerar de lokala folkbiblioteken både pragmatiskt och moraliskt. Däremot saknas ofta kontakten mellan  bibliotekschefen och hens närmaste politiker. Politikerna efterlyser i något fall att bibliotekscheferna ska göra sig mer gällande gentemot politiken. Bibliotekscheferna, å andra sidan, menar att de nya organisationsmodellerna  har skapat större avstånd till politikerna.

Fler bibliotek – en valfråga?

I alla fall i Norge inför valet i höst.
Arbetarpartiets kandidat Victoria Marie Evensen säger till Dagsavisen att hon vill ha en biblioteksfilial i varje stadsdel. Mer ”lågtröskelkultur”. Jag gillar det ordet!

Från intervjun:

– I Toronto har de et mål om at alle barn skal befinne seg i gangavstand til et bibliotek. Vi må forholde oss til hvor folk lever livene sine. Hvis du bor i Groruddalen drar du ikke nødvendigvis til det nye hovedbiblioteket i Bjørvika, sier hun.

Via Se også

Finlands sak är vår!

Den nya konservativa finska regeringen har för avsikt att förslå en lagändring som gör att det blir frivilligt för kommunerna att själva bestämma om de ska följa bibliotekslagen från 1928. Den finska bibliotekslagen säger nämligen att kommunen är ansvarig för biblioteks- och informationstjänster för allmänheten. Regeringens mål med att göra det frivilligt för kommunerna att ha bibliotek är att det är en möjlighet för kommunerna att spara pengar.

Finlands biblioteksförening har  protesterat  mot förslaget och framfört krav till till undervisnings- och kulturministeriet att Finland också i fortsättningen ska ha en förpliktigande bibliotekslag. I sin skrivelse slår Finlands biblioteksförening fast att Finland behöver en bibliotekslag för att kunna garantera bibliotekstjänster som håller god kvalitet i hela landet. De lyfter också att gratisprincipen för utlån ska gälla även i framtiden.

”I regeringsprogrammet finns också insatt flera andra lagar som berör kommunernas uppgifter som regeringen har tänkt att ska vara frivilliga att följa. Flera av dem berör kulturverksamhet. På samma sätt som med bibliotekslagen är regeringens tanke att minska på kommunernas uppgifter så att kommunerna på detta sätt kan spara pengar. Det här är en del i regeringens sparprogram eftersom kommunerna inte heller kan räkna med ökat stöd från staten och därför tänker regeringen istället minska på kommunernas uppgifter.” heter det i rapporter från finska YLE. Bläddrar man ner i kommentarerna säger en av medlemmarna i den arbetsgrupp som ska se över en revidering av bibliotekslagen till 2017, Finlands kommunförbunds Johanna Selkee, att ”Det är feltolkning att det nya regeringsprogrammet skulle ge kommunerna möjlighet att sluta uprätthålla bibliotekstjänster.”

Vi får väl se. Jag vet inte så mycket om finländsk inrikespolitik, men jag tänker att i regeringen finns partier som vinner på att folket inte har åtkomst till en oberoende, fri plats för kunskap, lärande och upplevelser..

Ny tidskrift: ”The Political Librarian”

EveryLibrary är en ideell  amerikansk lobby- och kampanjorganisation till stöd för olika typer av bibliotek på lokal nivå.

Deras senaste initiativ är att starta en ny tidskrift för och om amerikansk bibliotekspolitik: ”The Political Librarian”.

”With the launch of “The Political Librarian”, EveryLibrary is expanding the discussion, promoting research, and helping to reenvision tax policy and public policy on the extremely local level. We will provide a venue for listening and learning across a wide range of experiences, and a platform for sharing insights from librarians at the forefront of services by the librarians who need funding, authority, and policy to align with, and support, the actual practices of modern librarianship.”

Den första utgåvan kommer ut den 1 september 2015.

Vad hände på Bibliotheca Alexandrina under arabiska våren?

Läslista för den intresserade:

I tystnaden efter Honeths uttalande

I samband med en nationell konferens om forskningsbibliotekens nya roller gjorde statssekreteraren vid utbildningsdepartementet, Peter Honeth, ett viktigt uttalande där han slog fast att Kungl. Bibliotekets huvudroll är att vara ett forskningsbibliotek och att det nationella uppdraget som samordnare för allmänna biblioteksväsendet snarast är att betrakta som en biroll.

Det som är mest anmärkningsvärt är kanske inte uttalandet i sig, utan tystnaden i Bibliotekssverige. I referatet i Biblioteksbladet görs ingen analys av betydelsen av det Honeth faktiskt sa. Den enda som tycks reagerat är Elsebeth Tank.
Tystnaden återspeglar en grundläggande skärningspunkt i Bibliotekssverige – den mellan statligt finansierade forskningsbibliotek och de allmänna folkbiblioteken. Problematiken finns, enligt min uppfattning, även inom Svensk Biblioteksförening och på den nationella nivån mellan utbildnings- och kulturdepartementen och de som jobbar med läsfrämjande (Kulturrådet) och de som jobbar som stöd för forskning/kulturarvet (Kungl. Biblioteket).
Det är positioneringar som varken främjar verksamhetsutveckling, samverkan eller kvalitet.

Honeth är en politiskt tillsatt tjänsteman på högsta nivå i utbildningsdepartementet. Han har, enligt mitt förmenande, en nyckelroll genom att kunna påverka KB:s uppdrag genom att formulera KB:s  förordning och instruktion  samt ge resurser i form av en budget. Han är därmed en av de som har starkast möjlighet att påverka svensk statlig bibliotekspolitik. Och det gör han.

Det är därför av stor vikt att lyssna när han uttalar sig. Speciellt när han ger uttryck för regeringens förväntningar.

Vad är det då han säger?

Svensk Biblioteksförening filmade Honeths anförande. Hans uttalande om huvudroller och biroller ligger 27-30 minuter in på filmen.

 

Jag har gjort en transkribering om ni inte orkar spola fram med början 27m 30s:

”Det för mig in också på KB:s nya instruktion. KB är ett forskningsbibliotek. Det är tillsammans med det här nationalbiblioteksbiblioteksfunktionen, att spara, ja, än så länge allt svenskt tryck och successivt nu också info, bild och e-material. Det är huvudrollen för KB. … KB har också roll, en viss roll mot folkbiblioteken, och jag säger mycket medvetet en viss roll. Det här har varit mycket diskussioner om hur ska vi se på de här olika rollerna? Därför säger jag tydligt: KB:s absoluta huvudroll är forskningen. KB har också en viss roll att stötta utvecklingen av biblioteksväsendet i övrigt. Den rollen skulle kunna bli väldigt stor, och den kanske borde bli väldigt stor, men det kan inte vara så att den går ut över det som trots allt är KB:s huvudroll. Det här är en av utmaningarna som KB och KB:s ledning naturligtvis har att hantera, för förväntningarna både från forskningen men också från det allmänna biblioteksväsendet på KB är stort. Stora förväntningar – trots allt begränsade resurser. En tydlig markering av en huvudroll, men också en tydlig markering av en biroll. Så ungefär skulle jag uttrycka regeringens förväntningar när det gäller KB.”

 Varför är det då intressant?

Jo, för att han uttrycker regeringens förväntningar på KB. Samma regering som antagit en ny bibliotekslag vars § 18 säger att ”Den myndighet som regeringen bestämmer ska ha en nationell överblick över och främja samverkan inom det allmänna biblioteksväsendet.” och vars förordning definierar ett antal likställda uppdrag, däribland uppdraget ”ha en nationell överblick över det allmänna biblioteksväsendet och främja samverkan och utveckling inom området”.
I förordningen finns inget formulerat om huvud- eller biroller utan alla borde vara lika relevanta, tycker jag i alla fall.

Det är också intressant i perspektivet av de på olika håll uttryckta behoven av en nationell biblioteksstrategi. Med utgångspunkt från Honeths resonemang behöver den knappast innefatta hela det allmänna biblioteksväsendet. Det räcker rimligen med forskningsbiblioteken och här finns det ju redan en etablerad struktur för samverkan, så varför skulle det behövas en nationell biblioteksstrategi överhuvudtaget?

En sak Honeth säger som är nog så sant: förväntningarna på KB blev stora när de tog på sig uppdraget för nationella samverkan. Kanske blev de för stora. Inte minst från folkbiblioteken. Förmodligen är det dags att skruva ner dem.
Ingen skugga ska dock falla på de tjänstemän på KB som oförtrutet jobbar  med uppdraget i fortsättningen på § 18: att ”tillsammans med de regionala biblioteksverksamheterna och kommunerna följa upp hur de biblioteksplaner som antagits har utformats och hur de används.”.

Barnperspektivet, någon?