Biblioteksöverbyggnad

Struktur för samverkan i stället för inflytande på KB

Peter Almerud har på KB:s uppdrag utvärderat dess inflytandestruktur. Nu kan hans utredning hämtas och läsas från KB:s webb.

Utredaren föreslår bl a:

  • Inflytandestrukturen bör byta namn till Samverkansstrukturen
  • Till samverkansstrukturen bör  andra strukturer för samverkan som finns inom ramen för KB:s verksamhet räknas  – strukturer som delvis har samma roll som grupperna i inflytandestrukturen
  • Tolkningen av KB:s uppdrag måste bygga på både KB:s och det omgivande  bibliotekssamhällets kunskap om behov av samarbete och utveckling.
  • Det behövs ett system för att formulera bibliotekssamhällets behov av utveckling och samverkan, dvs. konkretisera KB:s nationella uppdrag, för att sedan kunna göra en övergripande bedömning av vilka av dessa behov som det är möjligt att arbeta vidare med.
  • Samverkansstrukturen bör få som en central uppgift att bistå KB i arbetet med formuleringen och
    implementeringen av den nationella utvecklings- och samverkansstrategin.
  • Den nationella referensgruppens får därmed en ny roll och bör byta namn, förslagsvis till Nationella utvecklings- och samverkansrådet.
  • KB bör uppmana SKL och folkbibliotekscheferna att inrätta ett forum där folkbiblioteken kan lyfta frågor som är aktuella eller som man vill driva i inflytandestrukturen.

Den inre fienden tycker att det är bra om det sker ett omtag och samverkan låter bättre än illusionen av att ha inflytande.
Däremot är vi fundersamma kring det som skrivs om SKL:s roll: ”Om inte ett sådant (forum där folkbiblioteken kan lyfta frågor som är aktuella eller som man vill driva i inflytandestrukturen) inrättas kan man ifrågasätta om det verkligen är SKL som ska utse folkbibliotekens representanter i strukturen; ett alternativ skulle kunna vara att använda de nätverk som finns inom folkbibliotekssystemet, t.ex. länsbibliotekarieföreningen och Föreningen Sveriges sjukhusbibliotekschefer” (Vår kursiv o parentes)

SKL har ett tydligt uppdrag och mandat från sina medlemmar – kommuner och landsting (och regioner) –  att företräda dem på ett långsiktigt och hållbart sätt. Det är tveksamt att andra intresse- och lobbyorganisationer kan göra det.
Men det kräver att organisationen SKL blir mer intresserad av biblioteksutvecklingsfrågor än vad den varit de senaste 10-15 åren. Tjänstemännen gör så gott de kan, men biblioteksfrågorna måste upp på agendan på ett annat sätt. Enbart folkbiblioteksverksamheten i landet omfattar ju runt 3 miljarder kronor per år. Räknar man sen till kostnader för andra kommunala bibliotek som skolbibliotek, är summan än högra.
Folkbiblioteken är dessutom den största enskilda kulturposten i de kommunala budgetarna, den största investeringen i folkbildning etc.
Man kan också fundera över hur samverkan med skolbibliotek, som inte är på högskolenivå, ska komma in i den nya samverkansstrukturen. Skolverket är naturligtvis en part, men så länge ansvaret för förskola, grundskola och gymnasier ligger på den kommunala nivån så har SKL en viktig och samordnande roll.

Medan SUHF representeras av universitetens rektorer i strukturerna för samverkan (och inflytande) representeras kommunerna av bibliotekscheferna och ansvariga för de regionala biblioteksverksamheterna. Om strukturen grundade sig på en likvärdighet borde kommunbibliotekens representanter finna på kommundirektörsnivå!

Gemensam plattform för digitala folkbibliotek

Under 2014 håller Stockholms stadsbibliotek på med att undersöka  förutsättningarna för en gemensam webbplattform för folkbibliotek för Svensk biblioteksförenings räkning. En första rapport ”Gemensam plattform för digitala folkbibliotek” finns nu att ladda ner från föreningens webbplats. Utgångspunkten för rapporten är det arbete som bedrivits vid Stockholms stadsbiblioteks digitala bibliotek.

Fem intressanta slutsatser (min fetmarkering):
1. Bibliotekets verksamhet måste utvecklas med tydligare utgångspunkt i användarnas behov. Användarna efterfrågar i allt högre grad digitala tjänster och e-böcker både i och utanför
bibliotekens lokaler.

2. Det digitala biblioteket är redan kärnverksamhet, och inför framtiden den strategiskt viktigaste delen av verksamheten, men omfattar en för liten andel av bibliotekens totala resurser. Därför behövs en ambitionshöjning när det gäller de digitala delarna av verksamheten.

3. Användarnas behov av digitala bibliotekstjänster skiljer sig inte åt över kommungränserna. Biblioteken vinner på att dela sina resurser. Ju fler som deltar desto mer kostnadseffektivt, vilket talar för nationell samverkan.

4. Stockholms stadsbiblioteks digitala bibliotek bör återanvändas som grund eftersom det där finns både kompetenser och teknisk infrastruktur att bygga vidare på. SSB bör få ansvaret för att samordna utvecklingen av ett gemensamt digitalt bibliotek.

5. Den första manifestationen av ett gemensamt digitalt bibliotek bör vara riktad mot barn, som är bibliotekens mest prioriterade målgrupp. Målsättningen bör vara att det inom 2 år finns en gemensam digital tjänst anpassad för barn, inom 5 år ett nationellt digitalt folkbibliotek med möjlighet till lokal profilering, och att den gemensamma tjänsten efter ett par år blir kostnadseffektivare och bättre än dagens lösningar för alla bibliotek.

I tystnaden efter Honeths uttalande

I samband med en nationell konferens om forskningsbibliotekens nya roller gjorde statssekreteraren vid utbildningsdepartementet, Peter Honeth, ett viktigt uttalande där han slog fast att Kungl. Bibliotekets huvudroll är att vara ett forskningsbibliotek och att det nationella uppdraget som samordnare för allmänna biblioteksväsendet snarast är att betrakta som en biroll.

Det som är mest anmärkningsvärt är kanske inte uttalandet i sig, utan tystnaden i Bibliotekssverige. I referatet i Biblioteksbladet görs ingen analys av betydelsen av det Honeth faktiskt sa. Den enda som tycks reagerat är Elsebeth Tank.
Tystnaden återspeglar en grundläggande skärningspunkt i Bibliotekssverige – den mellan statligt finansierade forskningsbibliotek och de allmänna folkbiblioteken. Problematiken finns, enligt min uppfattning, även inom Svensk Biblioteksförening och på den nationella nivån mellan utbildnings- och kulturdepartementen och de som jobbar med läsfrämjande (Kulturrådet) och de som jobbar som stöd för forskning/kulturarvet (Kungl. Biblioteket).
Det är positioneringar som varken främjar verksamhetsutveckling, samverkan eller kvalitet.

Honeth är en politiskt tillsatt tjänsteman på högsta nivå i utbildningsdepartementet. Han har, enligt mitt förmenande, en nyckelroll genom att kunna påverka KB:s uppdrag genom att formulera KB:s  förordning och instruktion  samt ge resurser i form av en budget. Han är därmed en av de som har starkast möjlighet att påverka svensk statlig bibliotekspolitik. Och det gör han.

Det är därför av stor vikt att lyssna när han uttalar sig. Speciellt när han ger uttryck för regeringens förväntningar.

Vad är det då han säger?

Svensk Biblioteksförening filmade Honeths anförande. Hans uttalande om huvudroller och biroller ligger 27-30 minuter in på filmen.

 

Jag har gjort en transkribering om ni inte orkar spola fram med början 27m 30s:

”Det för mig in också på KB:s nya instruktion. KB är ett forskningsbibliotek. Det är tillsammans med det här nationalbiblioteksbiblioteksfunktionen, att spara, ja, än så länge allt svenskt tryck och successivt nu också info, bild och e-material. Det är huvudrollen för KB. … KB har också roll, en viss roll mot folkbiblioteken, och jag säger mycket medvetet en viss roll. Det här har varit mycket diskussioner om hur ska vi se på de här olika rollerna? Därför säger jag tydligt: KB:s absoluta huvudroll är forskningen. KB har också en viss roll att stötta utvecklingen av biblioteksväsendet i övrigt. Den rollen skulle kunna bli väldigt stor, och den kanske borde bli väldigt stor, men det kan inte vara så att den går ut över det som trots allt är KB:s huvudroll. Det här är en av utmaningarna som KB och KB:s ledning naturligtvis har att hantera, för förväntningarna både från forskningen men också från det allmänna biblioteksväsendet på KB är stort. Stora förväntningar – trots allt begränsade resurser. En tydlig markering av en huvudroll, men också en tydlig markering av en biroll. Så ungefär skulle jag uttrycka regeringens förväntningar när det gäller KB.”

 Varför är det då intressant?

Jo, för att han uttrycker regeringens förväntningar på KB. Samma regering som antagit en ny bibliotekslag vars § 18 säger att ”Den myndighet som regeringen bestämmer ska ha en nationell överblick över och främja samverkan inom det allmänna biblioteksväsendet.” och vars förordning definierar ett antal likställda uppdrag, däribland uppdraget ”ha en nationell överblick över det allmänna biblioteksväsendet och främja samverkan och utveckling inom området”.
I förordningen finns inget formulerat om huvud- eller biroller utan alla borde vara lika relevanta, tycker jag i alla fall.

Det är också intressant i perspektivet av de på olika håll uttryckta behoven av en nationell biblioteksstrategi. Med utgångspunkt från Honeths resonemang behöver den knappast innefatta hela det allmänna biblioteksväsendet. Det räcker rimligen med forskningsbiblioteken och här finns det ju redan en etablerad struktur för samverkan, så varför skulle det behövas en nationell biblioteksstrategi överhuvudtaget?

En sak Honeth säger som är nog så sant: förväntningarna på KB blev stora när de tog på sig uppdraget för nationella samverkan. Kanske blev de för stora. Inte minst från folkbiblioteken. Förmodligen är det dags att skruva ner dem.
Ingen skugga ska dock falla på de tjänstemän på KB som oförtrutet jobbar  med uppdraget i fortsättningen på § 18: att ”tillsammans med de regionala biblioteksverksamheterna och kommunerna följa upp hur de biblioteksplaner som antagits har utformats och hur de används.”.

Barnperspektivet, någon?

Därför en nationell biblioteksstrategi

Idag träffas 2013/14 års utvecklingsråd inom Svensk Biblioteksförening och jag är med! Det ska bli spännande att få ta del vad biblioteksfältets skarpaste analytiker har att säga om framtiden för biblioteken. Jag antar att det stod ”omvärldsbevakning” på det bananskal jag halkade in på.

Vi har fått i uppdrag att var och en ska göra ett statement om varför vi behöver en nationell biblioteksstrategi i Sverige.

För mig handlar det dels om kvalitetssäkring av biblioteksverksamheten, Dvs att standardskillnader mellan biblioteken minskas så att biblioteksanvändare vet vad de kan förvänta sig för service oavsett vilken typ av bibliotek de använder, oavsett var i landet de bor. Jag menar också att en nationell strategi ska fungera som stöd för utvecklingen på de kommunala som statliga bibliotek. Säger lagen att bibliotek ska samverka, så talar strategin om varför och hur. Och var vi ska börja.

En nationell strategi kan alltså fungera som startmotor. Men det behövs bensin också. Nationella utvecklingsprojekt inom bibliotekssfären finansieras idag av KB och Kulturrådet (när det handlar om läsfrämjande arbete). Om MTM har några utvecklingsmedel som biblioteken kan söka vet jag inte.
Jag menar att en nationell biblioteksstrategi skulle kunna öka förutsättningarna för folk- och skolbibliotek att söka projektbidrag från staten, t ex KB som är den myndighet som har ansvaret för nationell samordning. Som det är nu är KB:s projektmedel ämnade enbart till att ge stöd för informationsförsörjningen till högre utbildning och forskning. Ska man vara riktigt ärlig så finns det i dagsläget inte så mycket för folk- och skolbiblioteken att hämta där.

En nationell biblioteksstrategi . som  lyfter fram strategiska vägar för bibliotekslagens måluppfyllnad och som såväl regionala kulturplaner som kommunernas biblioteksplaner och universitetens och högskolornas motsvarigheter kan haka på – skulle kunna ge ett fundament för det svenska biblioteksfältet.

Hum, hum från Humlegårn – om förändringarna i KB:s inflytandestruktur

KB:s samordningsuppdrag för biblioteksväsendet innebär att de ska ha en nationell överblick samt främja samordning och utveckling. Inflytandestrukturen är ett stöd för att KB ska kunna utföra detta uppdrag.

Men, det blir inte alltid som det var tänkt.

Det verkar dock som om är, bekräftar Bibliotekssamverkansbloggen, KB:s prekära ekonomiska läge gör att man tvingas till förändringar av inflytandestrukturen. Enligt uppgift kommer  Expertgruppen för informationsförsörjning och resursdelning och Expertgruppen för kompetensutveckling och forskningsanknytning att avsluta sitt arbete till halvårsskiftet 2013.
Enligt mitt förmenande innehåller de här båda grupperna hyfsat relevanta frågeställningar för folk- och skolbibliotek. De frågor som behandlas kommer i bästa fall att föras över till någon av de andra grupperna hoppas jag, men risken finns att de tappas bort längs vägen.

(Sent tillägg: Nu tror iofs inte jag att ta bort de båda referensgrupperna räddar KB:s ekonomi. Faktum är att den stora kostnaden för grupperna s arbete torde ha legat på de deltagande biblioteken. KB har varken stått för arvode eller resor. KB:s insats har i princip varit sas kaffepengar.)

En annan märklig sak med Expertgrupperna är att expertkunskapen tydligen inte följer person. Det är organisatorisk tillhörighet eller vilken nomineringskvot experten tillhör som är avgörande. Om en medlem i en expertgrupp får nytt jobb utanför den kvot hen tillhör så är risken stor att hen måste lämna gruppen oavsett vilken kompetens eller expertkunskap som behöver tillföras.

Nåja, det är ju KB:s Expertgrupper, så de får ju göra som de vill – men det känns lite som ”brain drain”.

Därtill, men utanför inflytandestrukturen, har ett nytt gäng utsetts, Insynsrådet, som ska fungera som en rådgivande grupp till riksbibliotekarien.  Till skillnad från KB:s nationella referensgrupp som är remissinstans och rådgivare i strategiska frågor som rör det nationella uppdraget.

Klart som korvspad, eller hur?

Bättre användarupplevelse i bibliotekens digitala kanaler – slutrapporten

Slutrapporten till förstudien om ”Bättre användarupplevelse i bibliotekens digitala kanaler” är klar. Jag har tidigare skrivit om arbetet här.

Utredarna konstaterar att det saknas en gemensam organisation för det digitala folkbiblioteket som kan hantera de problem som beskrivs  och som kan samverka med andra nationella tjänster som t ex  Libris.

”Förstudien föreslog tjänsten Öppna bibliotek som ett embryo till en sådan nationell organisation, i kombination med Barnens bibliotek för att kunna arbeta mot de viktiga målgrupperna barn och deras förmedlare. Eftersom KB, Kungliga biblioteket, tagit över tjänsten Öppna bibliotek ungefär samtidigt som man fick sitt utökade uppdrag även för folkbiblioteken, föreföll tjänsten som en bra första grundsten i ett digitalt biblioteksbygge. Men när förstudien var i det närmaste klar meddelade KB, och avdelningen för Libris att man lägger ner Öppna bibliotek. Det är därför just nu en öppen fråga hur en gemensam organisation för det digitala folkbiblioteket ska kunna byggas.”

Rapportens slutsatser:

  • Digitala kanaler är en överlevnadsfråga för biblioteken
  • Användarnas behov måste styra utvecklingen
  • Innehållets kvalitet är avgörande för hur tjänsterna uppfattas
  • Många problem löses mest effektivt på nationell nivå
  • Det lokala perspektivet kan förstärkas genom samverkan
  • Det saknas en organisation för det digitala folkbiblioteket

KB ger svar på tal!

Kommer ni ihåg i vintras när Statskontorets beska myndighetsanalys av Kungl. Biblioteket kom?

KB har nu i sin tur utvärderat Statskontorets myndighetsanalys enligt KB:s webbplats. De har beslutat om en handlingsplan för att åtgärda de synpunkter som Statskontoret förde fram. Men de  har också invändningar mot några av myndighetsanalysens slutsatser:

  • Statskontoret föreslog att regeringen skulle avgränsa det utvidgade uppdraget Nationell bibliotekssamverkan. KB menar att uppdraget redan är tydligt avgränsat.
  • Statskontorets påståendet att digitaliseringsverksamheten skulle pågå utan plan anser KB vara missvisande. Dock delar myndigheten synpunkten att gränssnitt för tillgängliggörande saknas. KB arbetar aktivt för att utveckla ett eller flera ändamålsenliga webbgränssnitt

Ny rapport om samverkansmodellen och de regionala biblioteksprioriteringarna

Svensk Biblioteksförening har bett Annette Johansson att analysera första generationens regionala kulturplaner, som genomförs i den s.k. samverkansmodellen, ur biblioteksperspektiv i rapporten Verka samman.

Rapporten syftar till att undersöka hur bibliotekens intressen tagits tillvara i de regionala kulturplaner som antogs 2010 inom ramen för samverkansmodellen. Repporten vill ge svar på frågor som. Vilken effekt har modellen haft för bibliotekens intressen? Vilka biblioteksfrågor prioriteras i kulturplanerna? Överensstämmer de regionala prioriteringarna med förväntningarna på en nationell biblioteksutveckling?

Den är naturligtvis av stort intresse för oss som precis formulerat våra kulturplaner och kanske än mer de regioner som än inte formulerat sina planer än. Rapporten ger några intressanta råd, det är dock lite oklart till vem råden riktar sig till. Jag kan tänka mig att råden är relevanta för såväl de kultur- och biblioteksansvariga i kommunerna som vill vara med och påverka innehållet i landstingens kulturplaner som  för oss som ansvarar för genomförandet av kulturplanerna  på den regionala nivån. Nu skulle vi väl ha haft de här råden för ungefär ett år sedan om de hade varit riktigt verkningsfulla. Å andra sidan ska ju planernas revideras allteftersom.
Det skulle vara intressant att följa upp hur regionerna jobbar för att genomföra  de utvecklingsområden som tagits fram för biblioteksverksamheterna.

  • Kräv en lokal strategisk plattform

Se till att det finns en lokal biblioteks- eller kulturplan att utgå ifrån. Då finns biblioteken redan inskrivna i en lokal infrastruktur, som kan vara utgångspunkten i samtalen om den regionala infrastrukturen.

  •  Tänk smart

Se den regionala kulturplanen som en möjlighet att sätta frågor på den politiska agendan. Det som står i planen är det politikerna prioriterat och faktiskt beslutat.

  • Blicka framåt

Problematisera inte, utan framhåll det som är möjligt att uppnå, inte att utlåningsstatistiken minskar.

  • Var tydlig

Det räcker inte med att prata allmänt om bibliotekens nödvändighet utifrån ett demokratiskt perspektiv. Tala istället om vad biblioteket kan bidra med, utifrån de nationella kulturpolitiska målen. T.ex. vad biblioteket kan göra för att fler barn och unga ska få tillgång till litteratur eller på vilka sätt bibliotek medverkar till en ökad kunskap och användning av digitaliserade samhällsresurser.

  •  Vänd på perspektivet

Tala om på vilket sätt biblioteket gagnar regionens intressen, inte vad biblioteket behöver av regionen.

  •  Var konkret

Välj ut ett par viktiga frågor och fokusera på dem. Visa vad som blir skillnaden om biblioteket medverkar eller om det inte gör det.

  •  Beskriv hur biblioteket samverkar

Samverkansmodellen kräver att olika aktörer samverkar. Det gör biblioteken och med många olika aktörer. Synliggör det!

  •  Bjud in dig själv om ingen annan gör det

Se till att du är med i samtal på ett tidigt skede.

  •  Inspirera

En kulturplan är något som skapas tillsammans med andra. Bidra med det du kan.

Ett intressant citat från rapporten:

”I samtalen med de statliga aktörerna framgår att det finns både förväntningar och avund på varandra. Kulturrådet tycker att KB har en enorm tillgång till personella resurser, medan KB tycker att Kulturrådet har de ekonomiska resurserna. Detta sneglande på varandra gagnar inte en nationell biblioteksutveckling, utan här krävs en hyggligt stor insats från båda parter för att se hur myndigheterna kan komplettera varandra, utifrån de olika kompetenser och resurser de tillsammans förfogar över.”

Mer om rapporten i SR Kulturnytt

Statskontoret: Stärk styrningen av KB

Styrningen av Kungliga bibliotekets verksamhet behöver förbättras. Detta konstateras i den myndighetsanalys som Statskontoret gjort på regeringens uppdrag. Statskontoret bedömer att problemen har funnits en längre tid, och utesluter inte att problemen ökat i och med att KB fått nya uppgifter.
Ladda ner myndighetsanalysen av KB här.

Enligt Statskontoret finns det skäl för regeringen att förtydliga styrningen av KB:s verksamhet. Statskontoret föreslår därför att regeringen gör följande:

  • Klargör KB:s uppdrag och övergripande mål i myndighetens instruktion.
  • Avgränsa det nationellt utvidgade uppdraget i myndighetens instruktion och ompröva uppgiften att följa upp kommunernas biblioteksplaner.
  • Uppdra åt KB att redovisa vilka åtgärder som myndigheten vidtagit och planerar att företa i syfte att säkerställa en säker och väl funge-rande it-miljö.
  • Uppdra åt det nyinrättade Samordningssekretariatet för digitalise-ring vid Riksarkivet att analysera förutsättningarna för myndig-hetsgemensamma lösningar i fråga om digital lagring.

Via SR Kulturnytt

Nominera till KB:s expertgrupper!

Om du jobbar på ett folkbibliotek och vill ha ett spännande uppdrag som ger dig en chans att få aktivt jobba  med att utveckla det svenska biblioteksväsendet, så kan det vara en god idé att prata lite med din chef!

Det är nämligen folkbibliotekscheferna som kan nominera potentiella deltagare till KB:s inflytandestruktur (dvs expert- och styrgrupper) via SKL – som i sin tur  har i uppgift att utse företrädare för folk-, läns- och sjukhusbiblioteken.

Det man söker är
3 medlemmar till Styrgruppen för Libris nationella infrastruktur
3 medlemmar till Expertgruppen för informationsförsörjning och resursdelning
3 medlemmar till Expertgruppen för metadata
2 medlemmar till Expertgruppen för digitalisering
4 medlemmar, varav 1 ordförande till Expertgruppen för utbildning och lärande
4 medlemmar, varav 1 ordförande till Expertgruppen för utvärdering och kvalitetsutveckling
3 medlemmar, varav 1 ordförande till Expertgruppen för kompetensutveckling och forskningsanknytning: