Nationella biblioteksstrategin om migration och språklig mångfald

I sin serie av rapporter har den nationella biblioteksstrategin kommit till analysen av bibliotekens roll i det flerspråkiga samhället. Det görs i den pinfärska rapporten  Migration och språklig mångfald.

Från sammanfattningen:

• ”Studiens syfte var att hitta regionala och/eller kommunala initiativ som skulle kunna lyftas och få bäring på nationell nivå genom fortsatt utveckling. I kartläggningen har goda initiativ identifierats men vi har även stött på områden med vissa utvecklingsbehov. Dessa berör biblioteken i rollen som en demokratifrämjande samhällsaktör och som i den dagliga verksamheten mer eller mindre driver en språkutveckling som borde lyftas till en högre nivå. Dessa områden är viktiga att belysa och är därför inkluderade som underlag inför kommande studier och framtagande av nationella strategier. Kartläggningen lägger dock fram en rekommendation som är av mer konkret karaktär. Rekommendationen kan kopplas bland annat till området medieförsörjning där KB, IB och den regionala biblioteksverksamheten gemensamt skulle kunna samverka kring frågor som rör språklig mångfald.”
• ”Statliga bidrag har varit betydelsefulla för att få igång biblioteksverksamhet som kan möta upp behoven i migrationens tid, men dessa är kortsiktiga och skapar osäkerhet för vad som ska hända när finansieringen upphör. Utvärdering och uppföljning av hur projekt och olika initiativ faller ut verkar sällsynt och det är oklart hur goda erfarenheter sprids. Biblioteken behöver involveras bättre i planering och samordning inom kommunen. Biblioteken behöver också samverka och samplanera med samhällets andra delar och med civilsamhället. De åtgärder samhället gör behöver ha en långsiktig hållbarhet, vara robust och samtidigt flexibel och lätt att ställa om.”
• ”IB når inte ut till regionerna i den utsträckning som vore önskvärt. Det framgår att kunskapen och vetskapen om IB:s verksamhet som nationell resurs är låg ute i landet. Inför förnyat uppdrag 2019 är det aktuellt att se över hur till exempel ett mer utvecklat samarbete med den regionala biblioteksverksamheten skulle kunna utformas.”

Rapporten rekommenderar:

• ”Det behövs strategier för att komma tillrätta med de brister som finns och dagens ojämlika utbud av mångspråkig medier och dess tillgängliggörande. Det behövs ett helhetsgrepp på språklig mångfald som även omfattar de nationella minoritetsspråken.”
• ” Vi rekommenderar att utreda vilken roll IB och KB tillsammans skulle kunna ha för att på lång sikt främja de typer av insatser som gynnar språklig mångfald inklusive nationella minoritetsspråk.”
• Det första som behöver göras är en översyn av IB:s uppdrag. Inför 2019 ska IB:s uppdrag förnyas och här har KB tillsammans med IB möjligheten att omformulera och utvidga uppdraget för att tillgodose de behov och utmaningar som idag finns vad gäller mångspråk och integration. IB är nyckelaktör som behöver stärkas för att kunna fylla funktionen av ett nationellt resurs- och kompetenscenter som dels tar höjd för framtiden där de digitala, mobila och flexibla lösningarna är det som är det långsiktigt hållbara, dels tillsammans med KB utgör en nod för nationell katalogisering och katalogiseringsstöd.
• Det andra som behöver göras är en översyn av den regionala biblioteksverksamhetens uppdrag i förhållande till Kultursamverkansmodellen.
  Den regionala biblioteksverksamheten är en viktig aktör och utgör en betydelsefull länk till den kommunala biblioteksverksamhet där arbetet utförs.

Enligt KB:s bibliotekssamverkansblogg har utredaren Bjarne Stenquist fått i uppdrag är att utifrån ett användar- och samhällsperspektiv ta avstamp i kartläggningen och formulera förslag till reformprogram för hur staten kan understödja bibliotekens samhällsroll som verktyg för integration. Den studien redovisas i december 2017.

 

Läns- och Regionbiblioteken i samverkansmodellen

2009 beslutade riksdagen om kultursamverkansmodellen – en ny modell för fördelning av statliga medel till regional och lokal kulturverksamhet. Det regionala inflytandet skulle öka, samtidigt som ansvars- och rollfördelningen mellan nationell, regional och lokal nivå skulle bli tydligare, var tanken. Sedan 2013 är alla län utom Stockholms län med i modellen.
Lagom till julen 2015 kom en uppföljning och utvärdering av samverkansmodellen, så här långt. Det var självaste riksdagens kulturutskott som tagit initiativet till undersökningen, Är samverkan modellen? En uppföljning och utvärdering av kultursamverkansmodellen.

Eftersom jag är involverad i regional biblioteksverksamhet är jag mest nyfiken på hur utredarna beskriver just den delen av kultursamverkan.

I sin uppföljning har kulturutskottets arbetsgrupp  uppmärksammat att den regionala biblioteksverksamheten har en annan utformning än andra kulturområden; de regionala biblioteken är inte kulturskapare så som bild- och filmkonst är och har heller till skillnad från t ex scenkonst och museer ingen publik verksamhet.
Biblioteksområdet har också bibliotekslagen att förhålla sig till. Lagen lyfter fram även andra aspekter av biblioteksverksamhet än att biblioteken förväntas fungera som kulturinstitutioner. Lagen pekar, enligt utvärderarna, delvis i motsatt riktning mot samverkansmodellens decentraliseringstankar genom att mer betona nationell samverkan och samordning. Om kulturutredningen och därmed kultursamverkans-modellen lyfter ”asymmetri” i kulturutbuden mellan regionerna, så präglas biblioteksverksamheterna av ”likvärdighet”. Bibliotekslagen är därtill den enda lag som pekar ut en samhällsinstitution som ska arbeta med kultur (§ 2) – ingen annan kulturform har det lagstödet. Museerna kanske får det med bibliotekslagen som förebild, men det är en annan historia.
Utredarna konstaterar även att den läs- och litteraturfrämjande verksamheten saknar en tydligt utpekad institutionell eller verksamhetsmässig anknytning. Stöd till läs- och litteraturfrämjande verksamheter ingår i modellen via kulturrådet till biblioteken och förlagen för bokutgivning, men inte som  stöd till författare.

Kulturutskottets utredare menar att det är viktigt att fortsätta följa frågan om vilka konsekvenser samverkansmodellen får för bibliotekens möjligheter att följa bibliotekslagen samt möjligheten för KB att utöva nationell överblick över och främja samverkan inom det allmänna biblioteksväsendet. Samverkansmodellen har utvidgats genom att den läs- och litteraturfrämjande verksamheten förts in i området. Gruppen menar att det är viktigt att följa upp hur dessa delar fungerar inom modellen.

Slutsatser från utvärderingen:

• Ansvarsfördelningen mellan Kulturrådet och KB upplevs som tydlig
  KB har infrastrukturfrågorna och Kulturrådet läsfrämjandeområdet. Även om Kulturrådet och KB har ingått ett samverkansavtal om frågor som är gemensamma för de båda myndigheterna kan det finns en gränsyta som kan bli otydlig för andra berörda aktörer. [Min anm: T ex hur laguppdraget kvalitet (KB) förhåller sig till folkbibliotekens läsfrämjande uppdrag (Kulturrådet).]
• Biblioteken är en del av den regionala kulturen
  Biblioteken har blivit en del av det regionala kulturarbetet och att kan arbeta mer gränsöverskridande tillsammans med andra kulturområden. Kulturplanerna har haft en positiv effekt på de regionala biblioteksplanerna.
• Svårt med nationella satsningar
  Det kan vara svårare att göra nationella satsningar när den regionala biblioteksverksamheten ingår i samverkansmodellen. Om KB identifierar behov och lösningar där delar av resurserna ligger på den regionala nivån, behöver KB få en acceptans i prioriteringen från regionerna. Två av informanterna (Malmö Stad och Svensk Biblioteksförening) efterlyser bättre förutsättningar för samordning mellan den lokala, regionala nivån och den nationella nivån.
• Det tredje området har delvis olika mål (Det tredje området innefattar Regional biblioteksverksamhet och litteratur. och läsfrämjande)
  Informanterna har kommenterat att  biblioteken till skillnad från författarna inte kulturskapare. Författarna har inte – som exempelvis museerna eller scenkonsten – någon institution där kulturskapare och medborgare möts. Regional biblioteksverksamhet har heller ingen publik verksamhet och syftar framför allt till att stödja folkbiblioteken och innebär oftast inte att det skapas en kulturupplevelse eller erfarenhet. Regionbiblioteksverksamheten är därför svår att hantera som ett konst- och kulturområde´i samverkansmodellen.
  Intressant är Biblioteksföreningens analys: En möjlig effekt av kultursamverkansmodellen är att såväl regional som lokal biblioteksverksamhet mer och mer betonas utifrån ett kulturperspektiv. Detta trots att bibliotekslagen gett biblioteken ett mer mångfacetterat och brett uppdrag än att enbart vara en kulturinstitution. De regionala och lokala biblioteksplanerna blir tillsammans med den nationella biblioteksstrategin därmed mycket viktiga för att balansera kulturplanerna.
  Kulturrådet konstaterar att samverkansmodellen inte tillfördes några nya medel när litteratur- och läsfrämjande lades till. De menar att det krävs
  förstärkt finansiering från statligt håll för att skapa möjlighet för lokal och regional utveckling. Anslaget bör tillföras 30 miljoner kronor för litteraturen som nytt område inom kultursamverkansmodellen – annars kan regionerna komma att finansiera litteratursatsningar genom att omprioritera
  från andra konstområden eller minska sina ambitioner inom området.
• Regionala biblioteksverksamhetens organisatoriska hemvist
  Biblioteksföreningen menar att det sannolikt finns bättre organisatoriska hemvister för den regionala biblioteksverksamheten. (Och det ska bli intressant att se om den påståendet kommer att följas upp på något sätt.)
• Modellen har förändrat konsulentrollen
  KB beskriver en utveckling mot att bibliotekskonsulenter tas bort och ersätts av tjänstemän med mer generell kompetens. Om det saknas kulturchefer med intresse för eller kunskap om bibliotek kan det vara svårt att få gehör för bibliotekens särskilda behov. Likaså har KB upplevt att deras eget samarbete med den regionala nivån försvåras när det saknas en särskild tjänst med inriktning på biblioteksfrågor med tillräckligt mandat.

Mina kommentarer till slutsatserna

• Till Biblioteksdagarna kommer Barbro Thomas att lämna en rapport som hon skrivit på Svensk Biblioteksförenings uppdrag – den handlar om huruvida de regionala biblioteksverksamheterna blev vinnare eller förlorare i samverkansmodellen. Vad tror ni?
• I Kulturplanen för Örebro län lyfts frågan om det litteraturfrämjande uppdraget: ”Litteratur är ett nytt område inom samverkansmodellen. Det har lyfts in i modellen utan ny finansiering. Den största utmaningen i nuläget handlar därför om att utreda hur en utveckling inom litteraturområdet skulle kunna se ut i vårt län, samt vem som bör ha det ansvaret och med vilka medel. Även om Regionbibliotekets uppdrag tangerar litteratur genom läsfrämjandearbete, kan ansvaret för konstformen litteratur inte automatiskt läggas på Regionbiblioteket. Regionbibliotekets lagstadgade kärnverksamhet handlar om att ge stöd till folkbiblioteken. Att utarma det uppdraget skulle innebära negativa konsekvenser för länet.”
• Malmö kulturförvaltning pekar på problem med att endast vissa delar av bibliotekens uppdrag ingår i modellen och att minskad specialkompetens får konsekvenser.

Likvärdighet vs asymmetri

Apropå diskussionen på Facebook-gruppen Nationell biblioteksstrategi om likvärdighet.
Jag tror att vi också måste reflektera lite över begreppet ”likvärdighet”.
Jag tillåter mig gissa att statsmakterna i sitt uppdrag till KB om en nationell biblioteksstrategi låtit sig inspireras av ambitionerna inom svenskt skolväsen. Kanske för att den nationella biblioteksmyndigheten ligger under utbildningsdepartementet. Kanske för att KB historiskt haft speciella åtaganden och närmare band gentemot skolbibliotek – även om det handlat primärt om sådana på forsknings-, universitets- och högskolenivå (https://peterals.wordpress.com/2014/03/31/i-tystnaden-efter-honeths-uttalande/ ).
Skollagen säger att alla elever i Sverige ska ha rätt till en likvärdig utbildning. Skolverket definierar likvärdighet med att oavsett ”var man än bor och oavsett sociala och ekonomiska hemförhållanden ska utbildningen ha en hög kvalitet. Utbildningen ska också kompensera för ogynnsamma hemförhållanden och andra olikartade förhållanden” (http://www.skolverket.se/regelverk/mer-om-skolans-ansvar/likvardig-skola-1.218790 ). I skolpolitiska sammanhang påpekar dock skolforskare att det skett en förskjutning i likvärdighetsbegreppets innebörd från sociala rättvisor till individens rättigheter (http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2013/02/01/ordet-likvardighet-har-fatt-ny-betydelse). ”Likvärdighet är inte liktydigt med lika undervisning eller likformighet och lika för alla, tvärtom är likvärdighet förmågan att anpassa och möta varje elev och utmana eleven att vilja lära sig saker.” säger några rektorer i ett debattinlägg i Gävle Dagblad 2012 (http://www.gd.se/opinion/debatt/ar-det-mojligt-att-skapa-en-likvardig-utbildning-i-svensk-grundskola)

Allt det här behöver naturligtvis inte betyda att samma sak gäller i bibliotekspolitiska sammanhang. Däremot kan man fundera över hur begreppet som sekretariatet fått i uppdrag att arbeta med. Här framgår att det handlar om socieoekonomiska och könsmässiga skillnader som ska påverkas med speciell fokus på bibliotekens verksamhet kring att främja litteratur och läsning –dvs sådant som sker primärt på folkbibliotek och skolbibliotek i grundskola och på gymnasium.

Att skolans likvärdighetsmål för skolbibliotek inte uppfylls är mångomvittnat (http://www.kb.se/aktuellt/nyheter/2015/Nationella-biblioteksstatistiken-klar/) och Svensk Biblioteksförening har satt prislappen på likvärdighet på i runda slängar 1,5 mdkr (http://www.biblioteksforeningen.org/2015/05/27/viktiga-skolbibliotek-saknas/). Även om Sekretariatets uppdrag handlar om likvärdighet när det gäller tillgång och åtkomst till litteratur och läsning , så måste det ju till att börja med finnas faktiska skolbibliotek på skolorna som leverera likvärdiga tjänster.

När det gäller folkbiblioteken så är det deras huvudmän i kommunerna som avgör ambitionsnivån, inriktning och prioriteringar utifrån de givna ekonomiska förutsättningarna. Det kan t ex få till resultat att olika typer av bibliotek i en och samma organisation har olika profileringar och uppdrag – vilket i sin tur påverkar t ex en likvärdig tillgång till litteratur. Det finns exempel där bibliotek i samma kommun ges helt olika förutsättningar att erbjuda service (http://www.nacka.se/web/kultur/bibliotek/Biblioteksupphandling/Sidor/Fragorochsvar.aspx) . Det kan man tycka vad man vill om, men det är ett intressant exempel på asymmetri.
Om ordet likvärdighet kommer från den skolpolitiska retoriken, kommer har begreppet asymmetri andra bakgrunder. 2005 gjorde Statskontoret en studie – ”Asymmetrisk uppgiftsfördelning:  En principiell studie av möjligheter och hinder att fördela uppgifter till kommuner och landsting med hänsyn till lokala förhållanden” (http://www.statskontoret.se/upload/Publikationer/2005/200524.pdf ). Här tog man upp den principiella frågan om hur lokala förhållanden i kommunerna kunde svara mot statliga krav och önskemål – dvs om alla kommuner måste göra på samma sätt. I ett PM från SKL 2015 gjordes ett försök till definition av begreppet asymmetrisk uppgiftsfördelning: att fördelningen av ansvaret för obligatoriska, lagreglerade uppgifter mellan samhällsnivåerna varierar mellan olika kommuner och landsting/regioner.  Begreppet dök också upp i 2007 års Ansvarsutredning och i 2009 års Kulturutredning. Senast har begreppet dykt upp i dyningarna efter Långtidsutredningen (http://www.regeringen.se/artiklar/2015/06/langtidsutredningen-2015/). Till SVT:s Västerbottennytt (http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vasterbotten/shekarabi-oppnar-for-asymmetri) säger Civilminister Ardalan Shekarabi att ” Det finns en diskussion om asymmetri, att alla kommuner inte ska ha samma skyldigheter och ansvarsområden och det är något som måste studeras.”. På frågan om hur ska det bli likvärdigt om inte alla kommuner har samma krav, svarar ministern ”Då handlar det om att andra nivåer ska ta ansvar för dom verksamheterna”.

Sekretariatets fråga: Vilka är de viktigaste åtgärderna för att öka likvärdigheten i tillgång till biblioteksservice?

Mina svar:

• Nya 1,5 mdkr till skolbibliotek
• Satsa på infrastrukturen: likvärdig ersättning för fjärrlån för alla bibliotekstyper
• Gemensam nationell transportordning mellan alla bibliotekstyper
• Låta regionerna ta över ansvaret för folkbiblioteken (det skulle iaf garantera en likvärdighet inom en region iaf, och det finns fler goda exempel på samverkan med sitt ursprung i den regionala nivån)

Följ biblioteksdebatten om den nationella strategin på Facebook!

Hur den nationella strategin för Sveriges bibliotek ska se ut är den stora frågan som diskuteras för fullt på den öppna Facebookgruppen Nationell biblioteksstrategi. Det är strategisekretariatet som på det här sättet vill  få in synpunkter för det pågående arbetet. Gruppen har över 1 000 medlemmar och har till syfte att med syfte att skapa delaktighet och transparens kring strategiarbetet.

– Det är värdefullt med så många erfarenheter och synpunkter som möjligt för att vårt arbete ska bli framgångsrikt säger Erik Fichtelius, nationell samordnare. Därför väljer vi att arbeta med Facebook som en av våra plattformar.

Frågor som kommer att diskuteras handlar om digital delaktighet, biblioteksrummet, skolbibliotek, nationellt digitalt bibliotek med flera. Den första frågan som ställts är ”Vilka är de viktigaste åtgärderna för att öka likvärdigheten i tillgång till biblioteksservice?”. Även om du inte själv funderat så mycket på just den frågan så rekommenderas varmt att du läser och – kanske tillsammans ,ed dina arbetskamrater – reflekterar över innehållet.

 

Sekretariatets webbplats med bakgrundsinfo och uppdraget hittar du här

Första stegen mot en nationell biblioteksstrategi

Riksbibliotekarie Gunilla Herdenberg och Erik Fichtelius talar om nationell biblioteksstrategi.
Erik Fichtelius är nytillsatt nationell samordnare för arbetet med att ta fram en nationell biblioteksstrategi.

Oroande perspektiv och strategier – utmaningar för @Fichtelius

Det finns lite att bita i för Erik Fichtelius, som på KB:s uppdrag ska leda arbetet med att ta fram en nationell biblioteksstrategi. Det finns lite att inspireras av också.

Bitet kommer från överbibliotekarien vid Uppsala Universitetsbibliotek, Lars Burman, som redan för ett par å sedan kunde identifiera ett antal oroande perspektiv för biblioteksutvecklingen vid universitetet och högskolor. Perspektiven har bäring på såväl digitalisering som nätverkssamhälle och presenteras som ett kapitel i Kungl. Vetenskapssamhällets i Uppsala årsbok 40/2013-2014: ”Sju oroande perspektiv: Om biblioteksutvecklingen vid universitet och högskolor”.

• ” …forskningsbibliotekens … värld kan komma att fragmentariseras. Intressekonflikter riskerar att uppkomma mellan forskningsbibliotek och folkbibliotek, mellan nationalbiblioteket och lärosätenas bibliotek och mellan större och mindre högskolebibliotek. Dessutom är det inte alltid biblioteken ses som välintegrerade i högskolornas egen verksamhet.”
• ”Specialisering är av godo, men om detta innebär risker för ökade avstånd mellan universiteten och deras bibliotek finns anledning till oro.”
• ”Papperspubliceringen visar inga tecken på att minska och den digitala informationsmängden exploderar. Biblioteken måste kunna navigera i oceanerna av
  kunskap, och i ett alltmer decentraliserat kunskapssamhälle behöver biblioteksfinansiärerna långsiktigt säkra tillgången till informationsresurserna, inte bara för sina egna avnämare, utan också för samhället i stort.”
• ”Digtaliseringen innebär på vissa områden ett väldigt kliv framåt för den gynnade forskaren vid ett stort universitet, men ett kliv bakåt för kollegan vid ett mindre lärosäte. För medborgarens tillgång till information är bilden paradoxal. Viss information går aldrig att nå från det lokala biblioteket eller genom datorn…”
• ”Universitetsbiblioteken behöver alltså idag köpa pappersböcker och samtidigt betala licensavgifter till den digitala förlagsutgivning som inte är fri.”
• ”Ett orosmoment … är alltså att universitetsbibliotekens nyckelroll i byggande och tillgängliggörande av stora och/eller unika digitala samlingar inte erkänns och ges resurser. Bibliotekens uppgift håller långsamt att flyttas från tillgängliggörande av enskilda texter till erbjudanden om dynamiskt
  infrastrukturellt stöd.”
• …orosmoment… är en okänslighet för det fysiska bibliotekets värden. Målet i det moderna samhället är … att hitta former för hur den fysiska tillvarons begränsningar kan berikas av digitaliseringens möjligheter.”

(Tack till @Karolingva)

Inspirationen kommer kanske från Norge där Nationalbiblioteket får i uppdrag att genomföra grannlandets nationella biblioteksstrategi. Strategin innebär bland annat:

1. En gemensam infrastruktur som ger bättre bibliotek och frigör resurser lokalt: Nationalbiblioteket kommer att stärka och utveckla gemensamma tjänster som ger gemensamma och förbättrade katalogdata och sökningar och samtidigt avlastar och frigör tid och resurser i enskilda bibliotek.

2. ny modell för utvecklingsmedel under strategiperioden: att utveckla biblioteken som debatt- och litteraturhus kommer genom att få finansiering för små anpassningar i  biblioteksrummet och att öka antalet evenemang och aktiviteter. nya spridningsmetoder, utveckling av digitala tjänster, även lokalt, bör stärkas. Vidareutveckling av biblioteket som en lärandearena i samarbetsprojekt mellan skolan och specialbibliotek.

3. Fler e-böcker och mer digitalt innehåll kommer att bli mer tillgänglig i offentliga bibliotek,

Äntligen! KB ska ta fram en nationell biblioteksstrategi!

Från Regeringskansliet meddelas:

Kungliga biblioteket har fått i uppdrag att ta fram förslag till en nationell biblioteksstrategi. Strategin ska bygga på långsiktig vilja att behålla och utveckla biblioteksteksverksamheten i Sverige. Under 2015 avsätts därför 5 miljoner kronor. Därefter beräknas anslaget öka med 6 miljoner kronor årligen 2016–2018 för ändamålet.

– Biblioteken ska vara en samlingspunkt med litteraturen i fokus. Samtidigt är det också ett rum för samtal och därmed en central byggsten i vår demokrati. Den senaste tidens debatt om biblioteken belyser även behovet av en nationell biblioteksstrategi, säger kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke.

Uppdraget innebär att Kungliga biblioteket (KB) ska föreslå långsiktiga mål och strategier, utifrån bibliotekslagens bestämmelser, för att främja samverkan och kvalitetsutveckling i hela det allmänna biblioteksväsendet.

I uppdraget ingår bland annat att belysa bibliotekarieyrkets roll och förutsättningar, bibliotekens roll för att främja litteraturens ställning och deras roll för att främja det demokratiska samtalet, den fria åsiktsbildningen och förmågan till kritisk analys och källkritik

KB ska även, tillsammans med berörda aktörer på skolområdet, göra en analys av vilka utvecklingsbehov som finns för skolbiblioteken för att de i ökad grad ska kunna främja språkutveckling och stimulera till läsning. I uppdraget ingår att fortsätta verksamheten med att tillgängliggöra e-böcker via den nationella katalogen Libris.

Uppdraget ska slutredovisas ska senast den 1 mars 2019.

Riksbibliotekarien uttalar sig också:

– Individens rätt till information är en viktig utgångspunkt för KB:s arbete med en nationell biblioteksstrategi, det säger riksbibliotekarie Gunilla Herdenberg i en kommentar till regeringens beslut i dag om att ge KB i uppdrag att föreslå långsiktiga mål och strategier, utifrån bibliotekslagens bestämmelser, för att främja samverkan och kvalitetsutveckling i hela det allmänna biblioteksväsendet samt fortsätta arbetet med att tillgängliggöra e-böcker via den nationella katalogen LIBRIS.

– Det är mycket glädjande att regeringen tydligt betonar bibliotekens betydelse för samhällsutvecklingen, säger Gunilla Herdenberg. Vi kommer från KB:s sida att genomföra strategiarbetet i nära samverkan med hela bibliotekssektorn och berörda myndigheter.

Strategin ska ge svar på bibliotekens roll i samhället, användarnas behov, nya medier, teknisk utveckling, nationell infrastruktur mm. Genom samarbete kan biblioteken optimera användningen av resurser för att ge människor tillgång till information vilket är en av grundpelarna i ett demokratiskt samhälle.

Nationell biblioteksstrateg

Och nu kan den intresserade söka jobbet som nationell samordnare för biblioteksstrategi. Och om inte det duger kan du bli utredare för nationell strategi.

Jag kan tänka mig att den person KB söker bör ha en stark ställning inom såväl folkbibliotekssfären som forskningsbiblioteken. Eller så kan det vara tvärtom. En poäng kan ju då vara att välja en person som inte har alltför långt till pensionen. För det här kan bli ett sånt där uppdrag där risken att trampa folk på tårna kan vara stor. Då kan det kanske vara bättre att ta in en karriärist som inte är belastad alls av biblioteksfrågor och på något sätt kan bedömas vara neutral.

Behövs en förening för folkbiblioteksansvariga?

Efter att jag läst på nätet att engelska SCL (Society of Chief Librarians) – dvs en sammanslutning för folkbibliotekschefer i Storbritannien – ska arbeta för att skapa en gemensam nationell digital plattform där folkbibliotekens samlade resurser ska samlas och presenteras för nya och etablerade folkbiblioteksanvändare, undrar jag om det inte är dags att formalisera nätverkandet mellan landets ansvariga för folkbiblioteken.

Visst kan många folkbiblioteksfrågor drivas genom Svensk Biblioteksförenings försorg.
Men föreningen är en lobbyorganisation som driver sina frågor ur medlemmarnas perspektiv. Eftersom medlemmarnas perspektiv kan vara nog så splittrade; beroende på uppdrag, status och anslag – så kanske det inte är säkert att SB är något att hålla i handen när den kommunalekonomiska åskan går. När en annan lobbyorganisation Sveriges Länsbibliotekarier förra året lyfte frågan om dåvarande statssekreterare Peter Honeths anmärkningsvärda uttalande om KB:s huvudroll och biroll, så hördes inte många pip från föreningen, iaf inte officiellt. Vilket kan bero på att en del medlemmarna kunde förväntas hålla med Honeth och föreningen ville inte underblåsa eventuella åsiktsskillnader.

Visst kan många folkbiblioteksfrågor drivas genom Sveriges Länsbibliotekariers försorg.
Men även den sammanslutningen är en lobbyorganisation som kan företräda det regionala perspektivet men inte alltid det primärkommunala. Ibland kan vi dra åt samma håll, men regionbiblioteken får sina uppdrag från stat och region vilket kan betyda att såväl ambitionsnivåer som mål inte alltid är fullt synkade med den kommunala verkligheten.

Visst skulle många biblioteksfrågor kunna drivas genom SKL:s försorg.
Det är ju ändå SKL som utser representanterna för folkbiblioteken i KB:s inflytandestruktur. Men frågan är om det finns någon tydlig linje i SKL:s långsiktiga arbete med folkbiblioteksfrågan på nationell nivå. Vid något enstaka tillfälle tidigare har SKL kallat ansvariga för folkbiblioteken i landet till en gemensam träff för att låta dem prata ihop sig. Dock verkar det som de inte har kapacitet att hålla igång ett folkbibliotekschefsnätverk och inte heller har några planer på det.
Jag antar att SKL skulle tydligare ha kunnat företräda folkbiblioteken i dialogen med såväl KB som Kulturrådet, men det verkar inte som de har kraften att göra det – bland annat för att det saknas fora för dialog med och mellan verksamhetsansvariga för folkbiblioteken.
När det gäller andra kommunala bibliotek förlitar sig branschen helt på det arbete som görs i Den Nationella Skolbiblioteksgruppen.

I utvärderingen av KB:s inflytandestruktur föreslår Peter Almerud (min kursiv):
”Representanterna för de myndigheter som nominerar ledamöter till de olika grupperna i inflytandestrukturen har motsvarande stöd hos sina respektive myndigheter. Någon sådan funktion finns inte för folkbibliotekens representanter. KB bör därför uppmana SKL och folkbibliotekscheferna att inrätta ett forum där folkbiblioteken kan lyfta frågor som är aktuella eller som man vill driva i inflytandestrukturen.”

Så varför skulle inte ansvariga för folkbiblioteken kunna organisera sig?

• Våra chefer har gjort det i Sveriges fritids- och kulturchefsförening (SFK):
  ”SFK är en intresseorganisation inom kultur- och fritidssektorn i Sverige. Vi är en branschorganisation med syfte att verka för kompetensutveckling och erfarenhetsutbyte bland våra medlemmar. Föreningen är öppen för dig som är fritidschef, kulturchef eller har motsvarande funktion i en kommun.”
• Våra kollegor på högskolebiblioteken gör det i ett Forum för bibliotekschefer under SUHF.
  ”Forum har på olika sätt bidragit med underlag och förslag till SUHF:s styrelse. Styrgruppen har också i olika sammanhang föreslagit representanter till nationella styr- och referensgrupper, främst till Kungl. bibliotekets inflytandestruktur. Kungl. biblioteket har ett uppdrag för samordning av de svenska universitets- och högskolebiblioteken och är därför en viktig samarbetspartner. Fr.o.m. 2011 har KB:s uppdrag utvidgats till att omfatta ett samordnings- och utvecklingsansvar för hela bibliotekssektorn vilket gör att Forum får en ännu viktigare roll att representera lärosätenas bibliotek.”

Det närmaste som finns för folkbibliotekens del är en sluten Facebookgrupp som startades efter KB chefsmöte i november 2014. Det är bra med en sån grupp, men det är ”the usual suspects” som deltar i konversationen i gruppen och det är fortfarande lite oklart om vilka gruppen riktar sig till, dess syfte och mål – än mindre mandat.

Så kära kollegor, som läser det här – vad tycker ni? Behövs det en formalisering av nätverken för folkbibliotekschefer på nationell nivå eller räcker det som det är? Kommentera gärna här eller på Facebook!

Styrkan i ett nätverk – en nationell biblioteksstrategi

I alla fall i Holland, där det Nederländska nationalbiblioteket – Koninklijke Bibliotheek (KB), har precis släppt en intressant strategi, The power of our network, om hur den nya holländska lagen om samverkan med folkbibliotek (Wet Stelsel Openbare Bibliotheekvoorzieningen – Wsob) ska genomföras. Strategin borde kunna fungera som inspiration för andra nationalbibliotek med liknande uppdrag, tycker jag.

Två områden har lyfts fram som speciellt strategiska:

• Att genomföra ett nationellt digitalt bibliotek
• Förstärka nationellt och internationellt samarbete

Områdena bryts sen ner i aktiviteter och mål, som t ex:

• In 2018, 20 million visits per year will end up at the services offered by the national digital library.
• In 2018, all relevant names and locations in the digital content of the KB can be used as linked [open] data.
• By 2018, we will have digitized 90% of all books published in the Netherlands and of the most relevant magazines and newspapers originating from before 1940.
• The number of titles that are converted into adapted reading formats each year will have grown by 25% at the end of 2018, to 2,500 titles per year.
• By the end of 2018, 50% more registered readers will be using adapted reading formats.
• By the end of 2015, the ‘BoekStart’ programme will have been implemented
  at all basic libraries.
• By the end of 2018, 85% of basic libraries will have implemented the ‘Bibliotheek op School’ programme.
• By 2018, all magazines from the Directory of Open Access Journals (DOAJ) will have been stored.

 

Nytt bibliotek/konserthus i Bodø (NO)

Stormens bibliotek i Bodø, Norge är helt nytt. Det innehåller också en konserthus.

 

Eller så innehåller konserthuset ett bibliotek, Eller så är det parallella spår. det beror på vilket perspektiv på saken man har antar jag.

Arkitekter är den engelska arkitektbyrån DRDH. Ganska fyrkantigt och vitt enligt min uppfattning, iaf utanpå. Ska väl associera till snö och is, antar jag. Läs mer om projektet här.

Här presenterar bibliotekschefen Trud Berg sitt bibliotek: