bibliodystopi

Möt biblioteksroboten Bibli

Ett av de vanligaste dystopiska tankegångarna inför framtiden är att allt fler robotar tar över människors arbete. Ibland kan det vara nödvändigt och behövligt men oftast handlar det om att friställa folk. Så var det på 1800-talet, å är det i dag.

På biblioteken har det bl a handlat om tekniska läsningar som underlättat arbetet, t ex utlånings- och återlämningsmaskiner, och därmed också minskat på personalstyrkan – även om retoriken varit att den frigjorda arbetstiden ska avsättas till annat.

Biblioteksroboten Bibli, kommer från USA. Det handlar om ett samarbete mellan Longmont Public Library (ligger i Colorado) och det lokala robotikföretaget Robauto som tagit fram en robotprototyp som ska fr a ge biblioteksservice till autistiska barn. Forskning har enligt uppgift, visat att barn med autism känner sig bättre till mods om de får interagera med maskiner än med människor.

Bibli presenterades för allmänheten på ComicCon i Denver i maj. Exakt hur och om det fungerar? Ja vi får väl se.

Borås, Borås

I dag är jag gästföreläsare på min gamla alma mater, Bibliotekshögskolan i Borås.

Temat jag pratar kring är en subjektiv tolkning av bibliotek och dess uppdrag: ”Utforska, dekonstruera och rekonstruera biblioteket” – med speciell koppling till folkbibliotekens uppdrag.

Och såhär gick det till när vi workshoppade:

BHS nov 13

Bibblan svarar: Vi har drygt hundra år på oss!

Jag klantade som många vet till det när det gällde att förutspå folkbibliotekens framtid. Så jag tog och testade experterna på Bibblan svarar. (mondy kommenterade också inlägget: Inte så svårt att räkna ut. 2003 var antalet besökare c:a 70 miljoner. 2010 cirka 67 miljoner. Ett tapp på 3 miljoner på 7 år. I exakt samma takt så har vi en minskning på 30 miljoner på 70 år. 60 miljoner på 140 år. Då har vi ungfär 8 miljoner besökare kvar.)

Och svaret från Bibblan svarar är:

Vilken dystopi! Vi har hjälpts åt med frågan och kommit till några olika resultat, som dock inte skiljer så så mycket från varandra.

Peter Borgin vid biblioteken i Järfälla föreslår följande:

Antal besökare var 67.3 miljoner i år. Om vi räknar med en konstant nedgång borde den nivån räknas från 2 juli (som är mittendagen på ett år, och då vi borde ha snittbesökarantalet).

Minskningen verkar vara 0.6 miljoner färre besök per år enligt kurvan.

Om man delar 67.3 med 0.6 får vi fram att det dröjer 112.17 år tills vi är nere på noll.

Detta är 112 år och 2 månader.

Detta innebär att den sista besökaren besöker biblioteket år 2123, den 2 september.

Ingemar Johansson vid Västerås stadsbibliotek är inne på följande lösning:

2 milj minskning på 3 år tycker jag det ser ut som.

Då blir y = 68 – 2x/3 om x är antal år efter 2008

y = 0 när x= 102 alltså år 2110

Ett annat förslag är att det tar ca 150 år tills det sista besöket infallet.

Vad gäller det sista fysiska boklånet, så har vi ännu inte gjort någon uträkning, men man kan ju tänka sig att det sammanfaller med besöken. Inga besök = inga fysiska lån. Man kan ju däremot tänka sig att lån i form av nedladdning av elektronisk material kan fortsätta efter att det sista fysiska biblioteksbesöket har gjorts. Men vad vet man, om drygt 100 år ser förmodligen biblioteken helt annorlunda ut än idag och vår förhoppning på Bibblan svarar är att de fortfarande används, i linje med den relevans de kan ha i vårt framtida samhälle. Biblioteken behöver förstås alltid arbeta med att vara relevanta!

—————————

Tillägg till svaret. Det finns ytterligare en uträkning. Om man utgår från de tre senaste åren blir utfallet detta:

Jag har gjort en lite approximation på att man tappar ca 1 milj besökare på 3 år.
Eftersom det då är 67 miljoner besökare kvar och vi antar att man tappar dessa med en konstant tapptakt.
3*67 = 201 år
Så sista besökaren fösvinner kanske kring år 2211.

November 2015 – en dystopi för folkbiblioteken

Om man ska tro KB:s och SBC:s biblioteksstatistik så kommer det sista biblioteksbesöket på bibliotekslokal i Sverige att inträffa någon gång i november 2015. Iaf om den nuvarande trenden håller i sig och ingen gör något åt det.
Nationell biblioteksstrategi, någon?

Jag erkänner, som Mats Hernvall påpekat, att jag slarvade med det här blogginlägget. Men min poäng kanske gick fram  ändå. Man skulle, teoretiskt, kunna räkna ut när den sista besöket på ett svenskt folkbibliotek sker och när den sista boken lånas ut också för den delen. Så det blir dagens uppdrag för Bibblan svarar: När inträffar det sista biblioteksbesöket på ett folkbibliotek som vi känner det idag? 

Bibliodystopier

Eller vem hotar folkbiblioteken?

Innan jul, när debatten om bibliotek på entreprenad i förortskommun till Stockholm var som hetast, gav Peter Ekström på den Örebrobaserade Kulturdelenbloggen in i debatten, för att dra en lans för folkbiblioteken. Ekström skriver en del fina saker om folkbibliotekens demokratiska uppdrag och gör en intressant slutsats som speglar folkbibliotekens starka roll i samhället. Och som kanske speglar orsakerna för hans eget engagemang:  ” om inte längre biblioteken är självklara så blir det svårt att förstå vem som ska försvara konsthallarna, museerna, teatrarna, konserthusen och kulturskolorna.”
Om så trygga institutioner som biblioteken redan har drabbats av Baumoleffekten så borde det inte dröja länge innan andra kulturinstitutioner hotas.
I senaste numret av Framsteget får kulturministern frågan om vad hon skulle göra om hon var en bibliotekarie. Hon svarar ” Inrätta volontärverksamhet; låta litteraturstudenter, tekniknördar, pensionerade lärare/ bibliotekarier, konstvetare och filmare inspirera besökarna.”

Det får mig att fundera på om inte Peter Ekström är fel ute. Jag tror inte att det är driftsformen som är det stora hotet mot folkbiblioteken.
Du kan ju fråga Hälleforsborna, som haft erfarenheter av bibliotek på entreprenad i 15 år.
Här finns ett antal intressanta fördelar – som t ex långsiktig planering. Eftersom avtalen är på tre år i taget så vet bibliotekspersonalen hela tiden hur mycket pengar de har att röra sig med. De drabbas inte av plötsliga nerskärningar, något som drabbar kommunalt drivna bibliotek med jämna mellanrum. De får å andra sidan inga plötsliga extrapengar utanför budgeten. Men det brukar inte hända andra bibliotek heller för den delen.
Dessutom finns det i denna kommun på runt 6 000 invånare något så ovanligt som en fungerande bokhandel. Det är nämligen Hällefors bokhandel som driver biblioteket på entreprenad. Här handlar det enligt min uppfattning snarare om en vinna/vinna-situation än stora pengar till det privata näringslivet.

Jag menar att i valet mellan att lägga ner biblioteksverksamheten eller att hitta alternativa driftsformer så är det senare valet att föredra. Visst finns det bibliotek som har dåliga öppettider och tråkiga bokbestånd och som inte alltid kan försvara sitt existensberättigande, och som kan ersättas av t ex bokbussar – men ett nedlagt bibliotek känns för mig iaf som en förlust för samhället och för demokratin.
Jag tror inte att set är e-böckerna som hotar bibliotekens självständighet även om Peter Ekström ser dem som anledningen till en kommersialisering av biblioteken. Den uppfattningen kan man jämföra med det som Inga Lundén, stadsbibliotekarie i Stockholm och Madeleine Sjöstedt skriver i SvD. De ser också hot mot biblioteken: ”Om biblioteken ska fortsätta vara ryggraden i infrastrukturen för allas rätt till förkovran och bildning måste frågan om e-böcker lösas.”
Jag tror inte att det är e-bokens vara eller inte som är en ödesfråga för biblioteken. Jag tror mer att det handlar om hur biblioteksansvariga tjänstemän lyckas med att hålla bibliotekets löfte om service till allmänheten. Det löftet kan innehålla en lång rad medieformat, läsupplevelser, texter, bilder, filmer och tjänster beroende på de lokala prioriteringarna och pengarna. Det handlar om att behärska metoder för att visa sin samhällsnytta för ägarna allmänheten och deras företrädare, politikerna.
Misslyckas vi med det – då går vi samma väg som postkontoren.

Folkbibliotekens framtid?

Om man vill göra en djupdykning bland tankar kring folkbibliotekens framtid och hoten mot folkbibliotek så kan en utgångspunkt finnas i de röster, experter och legitimerade besserwissrar (ja, jag är avundsjuk på dem som fick vara med) som hörs i BTJ debattskrift som just heter Folkbibliotekens framtid?.

På frågan om vad som hotar folkbiblioteken får man lite olika svar. Det är ömsom vin, ömsom vatten. En del svar känns mer genomtänkta än andra. Några motsäger varandra. (Jag har blandat citaten. Är ni nyfikna på vem som sagt vad får ni köpa boken)

Några hot bilder handlar om relationen till folkbibliotekens ägare:

  • Om de inte längre skulle kännas angelägna.
  • Att de inte håller dialogen med besökarna levande.
  • Om medborgarna inte längre tycker att folkbiblioteken spelar någon roll för samhällsbygget…
  • Den stora utmaningen är att vara en verksamhet som är angelägen för många. Att man inte fortsätter på den väg som innebär att man smalnar av och näst intill blir ett elitistiskt projekt för den som är en digital person, högutbildad med hög inkomst, en läsande person – då är det slutet för folkbiblioteken som idé
  • Det ligger en fara i om biblioteket bli alltför styrt av efterfrågan, om man bara köper in det som lånas ut mest.
  • Hotet är väl om den nya generationen inte vill ha biblioteken så som de är.

Andra hot handlar om relationen till företrädarna för folkbibliotekens ägare:

  • Men det är också problem med att få andra än kulturpolitiker att förstå värdet av folkbiblioteken…
  • …det finns de som vill plocka bort oss, de som är intresserade av att tjäna pengar, olika kommersiella krafter.
  • Det finns ett politiskt hot – att man ska lägga ut biblioteken på entreprenad.
  • Jag känner en stor oro för den legitimitet som politikerna är beredda att ge till biblioteken.
  • Det handlar om politik…. För att biblioteket ska få finnas kvar måste man också staka ut en egen riktning, biblioteken måste själva ha en idé om vart de är på väg och varför de ska finnas. … Till syvende och sist handlar det om pengar och att kunna övertyga politikerna.

Några hot handlar om relationerna till samhällsutvecklingen

  • Hotet är väl om man inte inser att man själv är del i samhället och en del i omvärlden och ser sig själv som självklara.
  • Om vi inte klarar av at förklara de nya möjligheterna för omvärlden… I annat fall kan vi i många fall ses som väldigt traditionella och många kan säga att ”jag kan väl få tag i materialet någon annan stans”

Några hot handlar om en ökad kommersialisering

  • Idén att allt som kan kommersialiseras ska kommersialiseras upplever jag som ett stort hot mot biblioteken.
  • Det är möjligt att det kommer att finnas bibliotek i någon form i framtiden, men jag är inte alls säker på att vi alltid kan räkna ned att ha ett folkbiblioteksväsende som står fritt från kommersiella krafter.

Andra hot handlar om relationer institutioner i omvärlden:

  • Att biblioteksutbildningarna inte skulle kännas relevanta eller intressanta.

Några hot handlar om för stort teknikintresse:

  • Ett av de största hoten är nog om man i sin iver att anamma all teknik och tillgängliggöra media i alla dess former glömmer just läsandet av de media som man tillhandahåller…
  • Om det blir mer teknik än läsande…

Andra hot handlar om för litet teknikintresse:

  • Om man inte förstår att vara lyhörd för förändringar och kring sin roll och sina uppgifter och följer med i den tekniska utvecklingen och ser till att man gör de investeringar som krävs, också kompetensmässigt.

Andra hot handlar om budgeten

  • I så fall brist på resurser. För att kunna utvecklas måste biblioteken ges möjlighet att testa, att prova sig fram. Och kommer de kommunala medlen att räcka?
  • Det ena är definitivt att den offentliga sektorn kommer at krympa och det kommer att finnas mindre pengar till exempelvis folkbiblioteksverksamhet.
  • Ett allvarligt hot är att vi i besparingsiver minskar den offentliga sektorns ekonomiska utrymme och drar ner på biblioteksverksamheten, åtminstone gradvis.

Några hot handlar om avgifter för bibliotekstjänster

  • De borgerliga politikerna skulle kunna resonera sig fram till att alla är kunder även på biblioteken. Kanske skulle de också kunna tänka sig att låta biblioteksbesökarna betala för sig.
  • Det finns alltid en risk att man börjar fundera på att ta ut avgifter för bibliotekslån.
  • Jag är övertygad om att det kommer en dag när det inte bara är extremt kulturfientliga personer som hävdar att biblioteksverksamhet är något man gott kan betala för.

Andra hot handlar om integritet

  • En utveckling som innebär att allt fler privata intressen får styra biblioteksverksamheten är oroväckande. Det är viktigt att biblioteken får vara självständiga och inte utsätts för yttre påverkan…

Några hot handlar om bristande strategiskt tänkande

  • …i grund och botten är folkbiblioteken själva det största hotet, Och det handlar om att vi inte förmår frigöra den intellektuella kraft som ska till för att utveckla strategier som redan är framtidsstrategier, då går vi under.
  • Vi befinner oss i en process där vi redan konkurrerar med människors tid, tillgången till internet, fri tillgång till massor av information…
  • Hela yrkesrollen är uppe till diskussion och ska omformuleras. Det är ett annat hot, om man inte lyckas med detta.

Audunson: biblioteken måste anpassa sig _och_ kännas igen av sina brukare

Den norske professorn i biblioteks- och informationsvetenskap, Ragnar Audunson, säger till forskning.no att biblioteken måste ändra inriktning om de ska överleva i den digitala åldern.

Enligt Audunson måste biblioteken fokusera än mer på de egentliga kärnuppgifterna:

Biblioteken är institutioner som med utgångspunkt i organiserade samlingar av dokument initierar sociala processer. Processer som är knutna till lärande, kunskapsdelning och kulturförmedling.

– Digitaliseringen frigör tid och resurser till att fokusera mer på dessa kärnuppgifter än förr, säger Audunson.

The end of local libraries as we know them?

Även bibliotek i England förändras. Via Peter Scott.

En amerikansk kollega menar att hälften av biblioteken kommer att försvinna till 2020 – samtidigt som antalet platser för bibliotek kommer att öka. Alltså fler mindre och billigare bibliotek. Och eftersom det är arbetskraften som kostar mest så lär de vara personallösa eller samverkansprojekt med ”civilsamhället”.

Bokens framtid om bibliotekens framtid

Kalle Magnusson på bloggen Bokens framtid skriver om det han ser som gäller folkbibliotekens framtid:

1. Ut med pappersböckerna

2. In med människorna

3. In med bästa wifi-uppkopplingen i stan

4. In med bästa kaféerna i stan.

5. Bästa lokalerna har ni redan, så mötesplatsanpassa dem istället – gör det enkelt för människor att samtala, tala, läsa, berätta, inspirera och inspireras.

6. Fram med bibliotekarierna! Ut ur arkiven, ner på golven. Träffa folk, debattera, uppvigla, kommentera. Väck intresse! Få liv i oss!

7. In med andra yrkesgrupper. Journalister, pedagoger, it-folk, företagsfolk, kreatörer, konstnärer, förläggare, syo-konsulenter, professorer, lärare och historieberättare.

8. In med inspirationen och kreativiteten!

9. Ut på stan! Biblioteket som en del i samhället och offentliga rummet. Självklart. Erbjud bibliotekets inspirationstjänster på andra platser än i de egna lokalerna.

10. In med författarna och artisterna – arrangera föreläsningar, debatter, samtal, spelningar, utställningar och liknande i mycket högre grad. Tänk brett!

11. Sluta fokusera på texten. Fokusera på lärandet, berättelserna, informationen och kulturen istället. Och människorna bakom och framför.

12. In med “kontexten”. Ge oss vårt läsande och lärande ett sammanhang. Materialisera den digitala texten på olika sätt. Möten är bara ett av många. Ni måste tillföra något till berättelserna och informationen.

Enligt Kalle är det dags att börja förändringsarbetet nu annars är det för sent. Det finns två vägar att gå:

Alternativ A.

Biblioteket genomgår förändringen och blir en plats för kunskapsutbyte, fördjupning och inspiration för en stor del av stadens befolkning. Man kommer hit för att lyssna på intressanta föreläsare, historier, uppträdanden. För att jobba, för att träffa folk, för att träffa nya folk att anställa, för att skapa, för att dela med sig av information och reflektion, för häng, mys, inspiration och för att det är en fantastisk plats med mycket historia och kunskap i väggarna. Och för att, ja just det, höll nästan på att glömma! – man kommer till biblioteket för att läsa! Men inte för att låna.

Alternativ B.

Biblioteket fortsätter att vandra på den redan allt mer avsmalnande stigen. Det blir en kostsam kulturinstitution vars främsta uppgift blir att förvalta ett gigantiskt kulturarv som snart ingen vill ta del av på det sättet som det erbjuds. Från många lån till några få. Till få lån för några få. (I förlängningen: pengarna försvinner, ingen vill satsa på en verksamhet som ingen vill ha, och Alternativ A ovan tvingas igenom, men något årtionde för sent. Och då blir det svårt. Man måste rädda den krassliga relationen till biblioteket som skapats den senaste tiden och det kommer bli svårt att få de “unga och hungriga” människorna att vilja cykla till biblioteket…)