barn

Inför bokstart 2

”Jag tror att förskola, skola, BVC och logopedmottagningar alla behöver ha kontinuerliga diskussioner om vissa eller alla av frågorna ovan för att medvetandegöra föräldrar om varför det är viktigt att läsa för sina barn, och om alla de fördelar som finns med högläsning. Det är inte självklart att föräldrar vet det. Det är inte heller självklart att motivationen finns hos alla föräldrar, vissa kanske kämpar med helt andra frågor och har inte alltid ork. Men om man får veta varför läsningen är viktig, så kanske den i större utsträckning prioriteras.” Så skriver Karolina Larsson i ett inlägg på Språkutvecklarnas blogg.

En viktig diskussionspart för pedagoger, logopeder och barnsjuksköterskor är naturligtvis folkbiblioteken.

I Halmstad har de arbetat med att kartlägga läsvanorna i hemmet genom enkäter till förskolan. I enkäten frågas saker som

  • Vilka språk talas i hemmet?
  • På vilka språk läser ni?
  • Hur ofta och hur länge läser ni för ert barn?
  • När på dygnet läser ni?
  • Vem tar initiativet till läsning?
  • Vem väljer boken ni ska läsa?
  • Vad läser ni? (pekböcker, bilderböcker, faktaböcker, kapitelböcker, serietidningar, ljudböcker m.m.)
  • Brukar ni gå till biblioteket?
  • Samtalar ni om bokens innehåll under och efter läsningen?
  • Hur ofta läser du själv?
  • Ser ditt barn dig läsa någon gång?

Skynda er att söka resestipendier!

Jag upptäckte precis att i morgon, 30 september, är sista dagen att söka resestipendier från Svensk Biblioteksförening. Och Cecilia Billsdotter Jonsson, jag hade inte glömt – det är inte försent att skicka in ansökan än!

Här är ett subjektivt urval av lämpliga besöksmål för den som är intresserad av biblioteksverksamhet för barn och unga. Obs! Jag har inte varit på alla själv men tror mig kunna säga att de är intressant på ett eller annat sätt.
Naturligtvis kan ni börja i Sverige Här är några exempel som ni säkert redan vet allt om:

Annars vet ni vad jag brukar säja: åk till Danmark. Egentligen kan ni ta vilket danskt folkbibliotek som helst, men här är några exempel:

men också i Norge, i Oslo är Biblio Tøyen ett måste för biblioteksturisten. UROM i Bergen är också intressant.

Lite längre bort:

I Monterrey i Mexico ligger stadsdelen Conarte här finns ett barnbibliotek med kulturhus. Här har de samarbetat med interiördesignföretaget Anagrama för att göra biblioteksmiljön med spännande genom att bygga bokhyllorna så att de blir klättervänliga och inbjuder till fysiska aktiviteter.

Storyhouse, Chester, UK

Shanghai, Kina

Barking, UK

Det känns som jag missat många – i USA, Korea och Japan – men tiden rinner ut. Ge gärna fler exempel o kommentarerna vart du tycker att Cecilia ska åka!

 

Inför #bokstart

Jag läser bloggen Språkutvecklarna:

”… förskola, skola, BVC och logopedmottagningar alla behöver ha kontinuerliga diskussioner … om varför det är viktigt att läsa för sina barn, och om alla de fördelar som finns med högläsning. Det är inte självklart att föräldrar vet det. Det är inte heller självklart att motivationen finns hos alla föräldrar, vissa kanske kämpar med helt andra frågor och har inte alltid ork. Men om man får veta varför läsningen är viktig, så kanske den i större utsträckning prioriteras. Och i vårt fall i Halmstad, har vi gång på gång sett att läsvanorna i hemmen påverkas positivt av insatser som fokuserat på högläsningens betydelse för barnens språkutveckling. När vi gjort ommätningar med samma enkät tre eller sex månader efter dessa insatser (infokvällar, föreläsningar, bokprat, uppstart av kapprumsbibliotek) så har högläsningen verkligen ökat markant.”

Kampen mot de räta linjernas tyranni

Kampen mot de räta linjernas tyranni fortsätter i Kina! Muxin Studio har designat ett nytt barnbibliotek – Sissi’s wonderland – i Shanghai. Biblioteket beskrivs som en stor leksak. Inte en rak linje.

Det verkar inte vara jättestort, men ändå. Något att tänka på till hösten? – Svensk biblioteksförening delar årligen ut en rad stöd och stipendier i syfte att stimulera internationellt utbyte, främja biblioteksutveckling, möjliggöra forskning och stärka medlemmarnas kompetens.

Om den svenska kampen mot de räta linjerna och deras tyranni kan du läsa här .

Om bokprat som läsfrämjande aktivitet

På uppdrag av Kultur Skåne/Region Skåne och med finansiering av Statens kulturråd har Catarina Schmidt, universitetslektor i pedagogik vid Göteborgs universitet, gjort en forskningsrapport om bokprat som läsfrämjande aktivitet – Fakirerna och vi – en studie om bokprat som läsfrämjande insats. Rapportförfattaren har utgått från det faktum att bokprat är en av de vanligaste läsfrämjande aktiviteterna som bibliotek och skolor erbjuder barn. Men frågan hon försöker besvara i rapporten handlar om på vilka sätt bokprat främjar läsning och hur arbetet med bokprat kan utvecklas och fördjupas?

Till stöd för lärare och bibliotekarier ger rapportförfattaren några handfasta råd:

Råd till lärare:

  • Ta gärna kontakt med bibliotekarien innan bokpratet – ett kort samtal om innehåll och upplägg kan betyda mycket.
  • Se fram emot och skapa förväntan bland barnen inför bok pratet.
  • Fundera och reflektera kring hur de presenterade böckerna kan användas i undervisningen och hur eventuellt fortsatt samarbete kring läsfrämjande kan fortsätta.

Råd till bibliotekarien

  • Fortsätt och skaffa dig väl underbyggda argument om varför bokprat är viktigt och våga samtidigt tänka nytt. Låt dig inspireras av forskning och den fortbildning som erbjuds.
  • Läsfrämjande är mer än att skapa lust det är lika mycket motivation och engagemang. Att läsa med engagemang och att bli berörd innefattar alla de känslor som kan väckas genom skönlitteratur. Läsa är att uppleva och sätta sig själv på spel och att våga möta nya sammanhang. Läsfrämjande innebär också att verka för barns möjlighet till delaktighet och kan ses som en grundförutsättning för ett demokratiskt samhälle.
  • Fortsätt att öppna för samarbete med skolbibliotekarier och lärare i grundskolan. Ett ödmjukt förhållningssätt är viktigt för allt samarbete och för all dialog och gäller alltid båda parter. För detta är det viktigt med en säkerhet i den egna professionen och en öppenhet inför andras.

Rapporten avslutas med en studiehandledning som lärare och bibliotekarier kan följa tillsammans, bokprat bygger som det mesta av läsfrämjeri nämligen på att skapa relationer.

Den som känner att den vill läsa rapporten nu, så finns den att ladda ner från Region Skånes webb. Vill du ha ett eget, fysiskt ex kan du beställa det här.

Barnboken – tidskrift för barnlitteraturforskning

Svenska Barnboksinstitutet ger ut en tidskrift om forskning kring barnlitteratur som delvis flugit under min radar: Barnboken.

Det senaste numret  (nr39) innehåller artiklar på temat ”Det svenska deckarundret: från Sventon till Simukka”: 
Sara Kärrholm undersöker i sin artikel förlagens marknadsstrategier i Anna Janssons, Kristina Ohlssons och Åsa Larssons författarskap för barn respektive vuxna. Lykke Guanio-Uluru jämför berättarstrategier i de svenska LasseMaja-böckerna med de norska Detektivbyrå nr. 2-böckerna och Charlotte Berry har undersökt Nils-Olof Franzéns egna översättningar till engelska av Agaton Sax-böckerna.

Därtill finns artiklar om läsandet som kulturell praktik och de litterära institutionerna. Samt en saftig recensionsavdelning av forskningslitteratur kopplad till barnlitteratur.

Om barnböcker och vithet

Barnboksförfattaren Grace Lin om avsaknaden av förebilder för barn med annan hudfärg en beige i barnböcker och vikten av böcker som både speglingar och fönster för att se sin omgivning.

Från en artikel i Mother Jones ”The Uncomfortable Truth About Children’s Books : Attempts to diversify lily-white kid lit have been, well, complicated”:

Cirka 80 % av barnboksvärlden i USA – författare och illustratörer, utgivare, chefer, marknadsförare och recensenter – är vita. Jag misstänker att siffran inte är lägre i Sverige.

Svenska Barnboksinstitutets Åsa Warnqvist beskrev hur läget var i den svenska barnboksutgivningen i SBI:s bokprovning 2015. Hon var förvånad över hur få mörkhyade personer i böckerna som faktiskt har en större roll. Se hennes anförande på UR Skola: Bara vita barn i bilderböckerna? (Tack till Karin Ohrt som tipsade)
Åsa Warnqvist utgår i sin analys från hennes egna ”Warnqvist-test”:

  1. Bilderboken ska avbilda minst en mörkhyad person.
  2. Den mörkhyade personen ska vara ett aktivt subjekt i berättelsen och inte ett objekt som bara förekommer på en bild utan relevans för berättelsen.
  3. Personen ska inte bara finnas där som en bifigur i en ljushyad persons berättelse.

16 böcker av, 2015 års bilderboksutgivning av svenska upphovspersoner, 296 titlar klarade hennes test! Dvs 5 %!