Katarina Michnik om folkbibliotekens sociala legitimitet

Förutsättningarna för folkbibliotekens sociala legitimitet kan antingen stärkas eller försvagas när olika – och nya – verksamheter erbjuds och etableras. Om legitimiteten försvagas eller stärks beror på hur de olika verksamheterna uppfattas. I sin pinfärska doktorsavhandling Samhällets allt-i-allo?: Om folkbibliotekens sociala legitimitet undersöker BHS-forskaren Kataina Michnik om de möjligheter och utmaningar som olika verksamheter på biblioteken innebär påverkar  folkbibliotekens sociala legitimitet i ett digitaliserat samhälle.

Enligt Michnik innebär social legitimitet för en organisation att den upplevs vara trovärdig, förutsägbar och att den erbjuder det som förväntas av den. En organisations sociala legitimitet beror inte på hur organisationen är, utan på hur den upplevs vara.

Folkbiblioteken får sin sociala legitimitet främst från normen, det traditionella biblioteket, dvs en plats där läsning och litteratur förmedlas. Samtidigt är läs- och litteraturfrämjande arbete bara en del av folkbibliotekens verksamheter. Om läs- och litteraturfrämjande är framträdande bekräftar de en begränsad bild av vad ett bibliotek är eller kan vara. Det betyder att andra verksamheter blir osynliggjorda.

Bilden av vad ett bibliotek är och kan vara förändras genom att nya verksamheter erbjuds, verksamheter som inte alltid förankras i folkbibliotekstänket med risk att den nya verksamheten ( t ex maker space, språkcaféer eller IT-guider) inte uppfattar som en dela av folkbibliotekets uppdrag utan som verksamheter som råkar erbjudas på ett folkbibliotek.

Michniks avhandling utgår dels från webbenkäter riktade till folkbibliotekschefer om folkbibliotekens externa samarbete, upplevda utmaningar och hot samt en kartläggning över vilka icke-traditionella bestånd som erbjuds på svenska folkbibliotek. Michnik har velat få förståelse för vilka argument som finns för att erbjuda dessa bestånd. och dels intervjuer med kommunpolitiker.  Michnik har också
intervjuat kommunpolitiker om bibliotek för att få ökad förståelse för svenska kommunpolitikers föreställningar om och förväntningar på folkbiblioteken.

Michnik kommer utifrån sin forskning fram till tre övergripande slutsatser (min kursiv):

• Analoga läs- och litteraturrelaterade verksamheter är framträdande på svenska folkbibliotek. Det kan bekräfta föreställningen om folkbibliotek som förmedlare av läsning och analoga böcker. När folkbibliotekens erbjudna verksamheter bekräftar rådande föreställningar, kan folkbibliotek uppfattas som trovärdiga och deras sociala legitimitet kan möjliggöras. Den bekräftade föreställningen kan samtidigt begränsa hur externa grupper uppfattar folkbibliotekens möjligheter att i ett digitaliserat samhälle kunna möta behov som inte är relaterade till läsning och litteratur i ett analogt format. Det kan utmana folkbibliotekens lämplighet och sociala legitimitet.
• Föreställningar om folkbibliotek kan vidgas om verksamheter erbjuds som kan uppfattas ligga utanför folkbibliotekens läs- och litteraturrelaterade
  verksamheter. När sådana verksamheter erbjuds, motiveras de ibland inte med hänvisning till folkbiblioteken. När erbjudna verksamheter inte förankras i folkbiblioteken, finns risk för att dessa verksamheter inte uppfattas som folkbibliotekens utan som verksamheter som folkbibliotek råkar erbjuda. En sådan utveckling kommer troligtvis inte vidga externa gruppers föreställningar om folkbibliotek och folkbibliotekens sociala legitimitet kommer därmed inte att  möjliggöras genom detta. Frånvaron av förankring i folkbiblioteken kan också medföra att de erbjudna verksamheterna inte ligger i linje med folkbibliotekens uppdrag. I ett längre perspektiv kan detta utmana folkbibliotekens sociala legitimitet då icke-hållbara organisationer sannolikt inte kan förhålla sig till rådande normer och riskerar därmed att uppfattas som varken trovärdiga eller lämpliga.
• Den digitala utvecklingen kan skapa nya möjligheter för folkbibliotekarier att nå ut till nya grupper i samhället och nya möjligheter för allmänheten att ta del av folkbibliotekens verksamheter. När så sker kan folkbibliotek uppfattas fylla nya behov i samhället och därmed betraktas som lämpliga vilket kan främja folkbibliotekens sociala legitimitet. Dessa möjligheter kan begränsas till följd av resursbrist. Brist på resurser kan medföra att verksamheter erbjuds på sätt som upplevs vara icke adekvata och att folkbibliotekens sociala legitimitet istället utmanas. En vidare fråga är vilka verksamheter som erbjuds genom de nya möjligheter som har skapats genom den digitala utvecklingen. Om dessa är läs- och/eller litteraturrelaterade, kommer de sannolikt inte bidra till att folkbibliotek uppfattas kunna fylla nya behov. Istället kan föreställningen om folkbibliotek som förmedlare av läsning och litteratur bekräftas, med den skillnaden att det nu sker i ett nytt format. Eftersom det innebär att förväntade verksamheter erbjuds, kan detta komma att stärka folkbibliotekens trovärdighet. Den bekräftade föreställningen kan samtidigt begränsa vilka behov som folkbibliotek föreställs kunna möta och därmed kan folkbibliotekens lämplighet och sociala legitimitet utmanas.