Den norske biblioteksprofessorn Ragnar Audunson konstaterar i nummer 2 av tidskriften Bok og Bibliotek att sånt som biblioteksbranschens traditionalister fnyser hånfullt åt som nymodiga trender som riktiga bibliotek inte ska hålla på med – ni vet utlån av verktyg, maker spaces, språkcaféer och allt annat som inte har att göra med förmedling av högkvalitativ litteratur – är något som folkbibliotek, historiskt sett hållit på med i över hundra år.
Audunsom utgår från Wayne Wiegands bok ”Part of our lives – a People’s history of the American public Library”. Bibliotek där ungdomarna själva fick bestämma utformningen gjordes i USA redan på 1930-talet, verktygsbibliotek och leksaksbibliotek etablerades på folkbibliotek i USA under den stora depressionen på 30-talet, språkundervisning av invandrare på bibliotek är heller inget nytt.
Enligt Audunson beskriver Wiegand det historiska spänningsfältet mellan bibliotekariernas vilja att lägga tyngdpunkten på litteratur som främjar kunskap och nytta i förhållande till den större delen av allmänheten som fränst vill ha tillgång till romaner och underhållning. ”Kompromissen mellan bibliotekariernas fackliga ideal och biblioteksanvändarnas intressen illusterar en huvudpoäng hos Wiegland: Biblioteken är lokalt förankrade civilsamhällesinstitutioner som allmänheten kan välja fritt om de vill använda eller inte. Om bibliotekarierna ensidigt driver igenom sitt fackliga ideal försvinna biblioteksanvändarna. Därför blir resultatet alltid en kompromiss.!
Hela artikeln kan du läsa om du laddar ner Bok og Bibliotek här.
En kommentar