Gästbloggare: Eva Selin

Personliga boktips och lyckobrev på nätet

Portal önskas till bokhäxornas tipstjänst
av Eva Selin, Läsfirman

evalinnea@telia.com

Hur föddes idén till Jag är Boken? Jag stötte på Twenty Statements Test, ett amerikanskt personlighetstest från 1954 när jag läste psykologi på Göteborgs Universitet. Det poetiska och öppna, tjugo gånger upprepade I am… som inledde varje rad väckte min inspiration. Idén att låta detta närma sig fördjupade och nära lästips föddes. Lyckobrev har funnits tillbaka i historien, på marknader och tivolin, med spådom om mottagarens kommande livsöde. Jag associerar också till minnet av de korta rader lärare under högstadiet och gymnasiet kunde skriva med sina handstilar bredvid mina egna rader, i uppsatser eller på prov som kom tillbaka. De blev för mig ord som fick stark laddning. Någon hade sett mig. Kommunikationen skedde som genom en hemlig kanal. ”Eva har det jobbigt just nu. Hon behöver en knuff framåt. Det är inte begåvningen det är fel på.” Så skrev mattemagistern i 8:an på Bukärrskolan i Särö. De tre meningarna var inte ens menade till mig utan till mina föräldrar, men jag kunde inte sluta läsa dem. Detta meddelande hade varit ett lyckobrevs-embryo. Det förstod jag när allt monterades ihop i tankarna.

Jag skapade en analog prototyp. Med den gick jag in i gymnasieklasser i Mölndals kommun och lät ett hundratal ungdomar fylla i pappersformulär och erhålla svar. Nästa steg blev att starta samarbetet med BUS-biblioteket. Samtidigt sökte jag pengar från Kulturrådet för att fortsätta utveckla tjänsten. En formgivningsbyrå tog fram illustrationer. Tjänsten fick digital form, och snart värvades även fler bokhäxor. De fanns i olika kommuner, och de var beredda att ta emot ett uppdrag i veckan under sin befintliga lön. För att introducera arbetssättet hölls en kurs på Kultur i Väst, där BRIS-metoden via externa föreläsare kopplades som teoretisk grund. Under åren hölls återträffar för de 11 bokhäxorna. På det hemliga facebook-forumet Bokhäxorama hade vi kontakt kring olika sorters problem som behövde diskuteras. Alla mottagna formulär samt producerade lyckobrev lades upp i en dropbox. Detta stora material på cirka 400 lyckobrev har tjänat som kontinuerlig fortbildning för oss. Vi lärde oss hela tiden av varandra. Jag läste breven och gav varje bokhäxa samlad feedback under vår mest intensiva period, då vi också gjorde PR för tjänsten på våra respektive arbetsplatser.

För att kunna skriva ett lyckobrev behöver bokhäxan läsa formuläret koncentrerat. En mänsklig insida har sökt kontakt med en annan mänsklig insida, och det måste beaktas noga. Bokhäxan får arbeta med sin fantasi. Hon lyssnar efter undertoner och övertoner. Vilken är den egentliga berättelsen? Hon är samtidigt öppen inåt. Vad väcker dessa ord hos mig? Vilken rad sticker ut och ropar? Vad vill jag fokusera på när jag formulerar mitt svar? Bokhäxorna är vuxna människor med livserfarenhet. Det är den aspekten som delas och kommer i bruk. De får vara subjektiva och själva synas i texten. Att spegla, och att peka på inre och yttre resurser hos respondenten är det som sedan bygger grunden i lyckobreven. Människor är både lika och unika, och det kan sägas på många sätt. Språkligt måste bokhäxan vara noggrann. Lyckobrevet ska bli som en present att få för att sedan bära med sig, laddad med närhet och magi.

Att välja romaner åt okända människor är inget nytt för oss. Här vill vi tänka på boktipsen som osynliga broar mellan formuläret och lyckobrevet, och som fortsättningar där lyckobrevet tar slut. Dessa böcker ska kopplas till de självbiografiska raderna. Läsaren ska hitta något av sig själv, i tonen, i temat, i genren, någonstans. Det ska passa, de ska hamna rätt och de ska väcka nyfikenhet.

Bokhäxorna fick välja sina häxnamn ur litteraturen. Babalon, Artemis, Dulcinea, Kraka, Belladonna, BabaJaga och Lillit blev några av dem. Bakom dessa alias var bibliotekarierna själva dolda. Som mest var vi 11 bokhäxor i staben.

Olika författare kopplades på projektet och verkade i perioder som gästhäxan Wu med olika individuella namnskillnader som Miss Wu, Mister Wu, Little Wu, Fru Wu… Lin Hallberg, Bitte Havstad, Mårten Melin, Mårten Sandén, Johanna Nilsson, Stefan Casta och Jenny Jägerfelt har varit med.

När Jag är Boken : bokhäxornas spåkula startade 2010 var det ett helt nytt sätt att boktipsa, och det är fortfarande unikt i sitt slag vad jag vet. De bibliotekarier som verkat i rollen som bokhäxor har fått ta emot anonyma självbio-berättelser från ungdomar mellan 13 och 25 år. Formuläret på nätet består av 20 tomma rader som alla börjar med orden Jag är… Respondenten tar sig även ett alias. Då blir du lite hemligare och friare. Raderna besvaras med ett lyckobrev och tre personligt utvalda boktips. Respondenterna har haft möjlighet att reagera tillbaka på sitt svar. Många positiva utvärderingar har kommit in. Kanske bara två av alla som har hört av sig igen har varit missnöjda och uttryckt det.

Efter sju år stänger nu Jag är Boken ner. Startplatsen för tjänsten har legat på en sida som ägts av Sahlgrenska Universitetssjukhuset, och det webbhotellet ska nu avslutas. Allt annat flyttas över till nya mallar, men den sidan ställer till problem och ryms inte. BUS-biblioteket lämnar rollen som säte åt projektet.

 

 Såhär summerar bokhäxorna:

”Spontant kan jag säga att det var ett fint sätt att möta läsande människor på. Närheten som blir när man har täckmantel. Har tyckt om att läsa andras brev och boktips. Fortbildande och liksom själavårdande och läsinspirerande.” – Sarah Markensten, Göteborg

”Att få gå in djupt i brismetoden har hjälpt mig att hitta ett förhållningssätt i yrket överhuvudtaget. Även privat. Spännande och stimulerande att jobba med intuition, nyanser, detaljer, finsnickeri i tolkning av formulär och i lyckobrev. Fantastiskt att få läsa alla formulär och brev! En äkthet i formulären och en kärlek i svaren som är djupt berörande. En unik och otroligt fin kommunikationskanal.” – Karin Graube, Göteborg

”Ett ojämförbart möte med unga människors tankar och känslor. En ynnest att få dela och spegla detta. En av de viktigaste arbetsuppgifter jag haft.”  – Grethe Österberg, Göteborg

”Har hela tiden känt att jag varit en liten del av något mycket viktigt. En mäktig känsla. Jag är Boken har för mig handlat om möten där jag gett av mig själv, men lika mycket fått av andra.
Anonymiteten från båda håll har gjort att projektet har utgjort en alldeles egen bubbla, haft ett eget värde, där de där mötena kunnat äga rum utan att det spelar någon roll vad jag heter eller var du kommer ifrån…” – Nina Eklund, Göteborg

”Det är svårt att sätta ord på vad det betytt. Är oerhört stolt över att ha fått vara en del av detta fantastiska sällskap! Det är en unik kanal, rakt in i unga människor. Hoppas allt jag kan att vi hittar en möjlig fortsättning, det finns så mycket mer att ge!” – Linda Berg Ottoson, Örebro

”Blir lite sorgsen över att en era tagit slut. Jag hoppas verkligen på en fortsättning. Att vara bokhäxa betydde för mig en underbar möjlighet att göra det jag älskar – förmedla läsning och böcker. Jag älskar att läsa och vill att alla ska få känna den känslan. Att skriva lyckobreven har dessutom varit mycket roligare än vad jag trodde från början. Jag instämmer även i allt som skrivits tidigare i tråden. Det har även varit fantastiskt att läsa alla era andras lyckobrev, blivit mycket inspirerad av era ord. Tack!!” – Carola Fredriksson, Lidköping

Jag skulle önska att Jag är Boken nu kunde gå in i en ny fas, och uppgå som del i en nätportal, med ett större utbud olika läs- och skrivfrämjande aktiviteter för unga. Finns det någonstans planer på att skapa ett BIBLO i Sverige? En gemensamt kommunägd, folkbiblioteksbaserad plattform, likt modellen för Bibblan svarar? Det kunde gärna sitta en barn- och ungdomsbibliotekarie som bokhäxa i varje kommun och ta emot uppdrag från en central mottagare med cirkulerande ansvar.

Det finns mer skrivet om projektet. JäB finns förstås också på facebook.

 

Här är två aktuella formulär och lyckobrev.
Båda respondenterna har godkänt publicering på denna blogg.

Alias: S
Rad1: Trött
Rad2: Glad
Rad3: Kronisk spänningshuvudvärk
Rad4: Stel
Rad5: Feminist
Rad6: Ångest
Rad7: Social ångest
Rad8: Framtidskritisk
Rad9: Miljöintresserad
Rad1O: Empatisk
Rad11: Känslig
Rad12: Vill tro att jag klarar mer
Rad13: Flexitarian
Rad14: Dramatisk
Rad15: Behov av bekräftelse
Rad16:
Rad17:
Rad18:
Rad19:
Rad2O:
Age: 22

 

Alias: Amzy
Rad1: Bibliotekariestudent
Rad2: Ganska introvert
Rad3: Rädd för framtiden
Rad4: Rolig
Rad5: Svartsjuk
Rad6: Nästan alltid kär
Rad7: Bra på att skriva
Rad8: En bra kompis
Rad9: En bra flickvän
Rad1O: Före detta deprimerad
Rad11: Inte en glad person
Rad12: Filosofisk
Rad13: Ett Tim Burton-fan
Rad14: Intresserad av kultur
Rad15: Ett Harry Potter-fan
Rad16: Tyst
Rad17: Snäll
Rad18: Ganska trött nästan hela tiden
Rad19: Intelligent
Rad2O: Djup
Age: 22

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.