Om idrottsföreningar och folkbibliotek

Kommer  ni ihåg förra regeringens satsning på att får idrottsrörelsen och folkbiblioteken att samverka kring olika läsprojekt? Mellan 2013 -2015 delade Statens kulturråd ut 4,9 mnkr för läsfrämjande aktiviteter för idrottande barn och unga, PAUS hette satsningen. I sin kandidatuppsats – Idrottsföreningar och folkbibliotek: en kvalitativ studie av läsfrämjande projekt riktade mot idrottande barn och unga – från Högskolan i Borås har Emmelie Ernst och Julia Fantenberg Persson undersökt gemensamma nämnare för 25 projektansökningar som skickat in till kulturrådet under perioden.

Författarna konstaterar att flertalet ansökningar strävar efter att arbeta på nya sätt och har ambitionen att  använda sig av nya medier. Men projektansökningarna präglas av flera traditionella metoder för läsfrämjande och en traditionell syn på läsning. Den fysiska boken står ofta i centrum och projektansvariga lyfter gärna vikten av “god litteratur”. Ofta förekommande aktiviteter som planerades i projekten är bokcirklar och författarbesök.

Bibliotekens motivation till samverkan med idrottsrörelsen är möjligheten att nå en ny målgrupp. Många barn och unga är aktiva i idrottsföreningar och därför är det ett bra sammanhang att nå dem i samband med träningar och tävlingar. En annan anledning till samverkan är att biblioteket vill att barnen och ungdomarna upptäcker bibliotekets resurser genom att bibliotekspersonalen tar sig till platser där barnen och ungdomarna befinner sig.
Från idrottsföreningarnas sida är främsta skälet till samverkan att barnen och ungdomarna genom läsning kopplar av och vilar. Biblioteken har resurser och kunskaper kring läsning och litteratur. Dessutom anser idrottsföreningarna att det stärker deras arbete med värdegrundsfrågor i och med att läsning bidrar till diskussion om viktiga frågor.