Om barnböcker och vithet

Barnboksförfattaren Grace Lin om avsaknaden av förebilder för barn med annan hudfärg en beige i barnböcker och vikten av böcker som både speglingar och fönster för att se sin omgivning.

Från en artikel i Mother Jones ”The Uncomfortable Truth About Children’s Books : Attempts to diversify lily-white kid lit have been, well, complicated”:

Cirka 80 % av barnboksvärlden i USA – författare och illustratörer, utgivare, chefer, marknadsförare och recensenter – är vita. Jag misstänker att siffran inte är lägre i Sverige.

Svenska Barnboksinstitutets Åsa Warnqvist beskrev hur läget var i den svenska barnboksutgivningen i SBI:s bokprovning 2015. Hon var förvånad över hur få mörkhyade personer i böckerna som faktiskt har en större roll. Se hennes anförande på UR Skola: Bara vita barn i bilderböckerna? (Tack till Karin Ohrt som tipsade)
Åsa Warnqvist utgår i sin analys från hennes egna ”Warnqvist-test”:

  1. Bilderboken ska avbilda minst en mörkhyad person.
  2. Den mörkhyade personen ska vara ett aktivt subjekt i berättelsen och inte ett objekt som bara förekommer på en bild utan relevans för berättelsen.
  3. Personen ska inte bara finnas där som en bifigur i en ljushyad persons berättelse.

16 böcker av, 2015 års bilderboksutgivning av svenska upphovspersoner, 296 titlar klarade hennes test! Dvs 5 %!

3 comments

  1. Jag misstänker att rasismen är mer utbredd i USA. Det finns tecken som tyder på det.

    Sverige är inte ett rasistiskt samhälle jämfört med USA. I vårt arv ingår inte folkmord och slaveri. Vita på båda håll men med konträra hållningar till rasism.

    Jan S.

  2. Jag tror inte att det är en medveten rasism det handlar om, utan mer en ”blindhet” för det som finns utanför normen.
    Jfr med svarta skådespelare som, om de efterfrågas, bara får spela roller som bekräftar en stereotyp (i utanförskapsområden tex) men sällan får vara tandläkare eller elektriker.

    1. Här en saga. Det var en gång ett stort land som låg bortom det stora havet. Där ansåg man att bara om man var vit så var man en riktig människa. När svarta människor i ett land i Afrika tyckte det var fel så kallade den mäktige vite presidenten i det stora landet att dom var ruskiga terrorister. Först 2008 blev dom svartas ledare borttagen från det stora vita landets lista över terrorister. I många andra länder i vår del av världen såg man dom svartas kamp som terrorism. Men i ett litet land med en vit statsminister tyckte man det var skamligt att svarta människor inte fick vara människor. Alla i det lilla landet tyckte samma sak och försökte hjälpa dom svarta. Det var fint gjort av dom vita människorna i det lilla landet. Även vita människor som jobbade på bibliotek försökte hjälpa till. Men så gick åren och så plötsligt blev alla vita människor rasister och Lilla Hjärtat gömdes undan i dom mörka källarna av dom nya goda människorna som tyckte alla andra vita var blinda, elaka och onda utan att dom visste om det..

      Jan S.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s